Till övergripande innehåll Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsidan Nyheter Innehållsöversikt Sök Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakta oss Juridisk information

Myndigheten

Var finns vi och vad gör vi just nu? Vilka är Försvarsmaktens uppgifter från riksdag och regering och hur arbetar vi för att lösa dem? Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndigheten

Jobb & utbildning

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Nå ditt mål genom en militär grundutbildning, eller sök något av våra hundratals civila jobb.

till jobb & utbildning

bloggportalen

Från den enskilda soldaten till myndighetens högre företrädare, läs personliga betraktelser om livet i Försvarsmakten genom någon av våra bloggar.

Du är här

”Vi har vunnit hjärtan”

Malistyrkan

Vunna hjärtan i Douentza.

Nu har delar av Mali 10 varit på plats i Douentza sedan början av juli. Hur har det varit, vad har fungerat bra och vad har fungerat mindre bra – och vad har man lärt sig, som individ och som kompani?
– Här påminns man om varför vi är på plats i Mali, säger spaningssoldaten Kristina.

Kristina, Ludde och Ulf på plats i Douentza.

En drygt 25 mil lång färd längs ökenvägar. En framskjuten operationsbas, för första gången boendes tätt tillsammans med andra nationer under spartanska förhållanden.
Och vetskapen att det man uträttar kan få andra styrkebidrag i Minusma lösa.
Så hur har tiden varit?
– Jag tycker det har varit nytt och spännande men jag har också känt mig otroligt trygg i detta. Det har märkts att lokalbefolkningen i början var en smula avvaktande till oss och vår närvaro, säger spaningssoldaten Ludde.
– Det var ju hit alla ville att vi skulle få åka till, det här är verkligen okänd mark. Att få vara först på det sätt som vi gör detta trots att vi är den tionde kontingenten i Mali och inhämta underrättelser på allvar. Precis som Ludde säger så märktes det att folk i början var lite skeptiska till oss men det har förändrats. Och jag har lärt mig otroligt mycket om mig själv på vägen men också kompaniet har utvecklats, säger Kristina.
– Att göra något sådant här har vi pratat om och tränat på innan vi åkte. Visst, det är utmanande nu men jag är mycket stolt över så många bra prestationer som förbandet gjort, säger Ulf, chef för spaningskompaniet.

Utsikt från tornet på en Terrängbil 16.

Hur var det att som första kontingent dela camp med togoleser och egyptier?
– Visst har det funnit kulturkrockar, till exempel frågan om att dela gym med kvinnor. Man kan bara konstatera att de tycker annorlunda, men nu är träningsfrågan löst, säger Kristina.
– Så är det, man märker att vissa av männen inte vill prata med våra kvinnliga soldater och officerare utan går genom oss killar. Sedan är de väldigt hjälpsamma, men det slog även mig, säger Ludde.
– Överlag har vi varit oerhört välkomna här, de två nationerna vi delar camp med nästan tävlar om att hjälpa oss. Det märks att de är måna om oss och vår närvaro, säger Ulf.
Hemma på Camp Nobel finns ”allt” – matsal, hygienbaracker, gym, welfaretält och en liten marka. Hur har det fungerat här?
– Det var jobbigt för de som kom hit först, bland annat när det gäller hygienen. Vi är inte vana vid den här typen av duschar och toaletter. Och det är tungt att äta stridsportioner över en längre tid, det går inte komma ifrån. Men vi är här för att jobba och det gör vi. De få gånger vi fått kostförstärkning i form av frukt, bröd och annat har varit oerhört uppskattat, säger Kristina.
– Många av oss har tappat några kilon men så är det, säger Ludde.
– Mina soldater är noga med både kost och träning hemma i Sverige men också på Camp Nobel. Här råder andra förutsättningar och det är ingen nyhet för någon av oss. Men vi är spaningssoldater så vi klarar det, säger Ulf.

Spartanskt – men funktionellt – boende för de som är på operation i Douentza.

Social samling.

Till sist. Hur känns det att veta att det ni nu gör och ska göra har inga andra gjort före er – och att få andra förband i Minusma kan göra det heller?
– Det har varit många nya intryck, många erfarenheter och massor med minnen. Men jag har älskat det hela tiden, säger Ludde.
– Många av oss kan kanske ibland glömma anledningen till att vi faktiskt är på plats i Mali och varför det här landet behöver oss. Det här är en påminnelse. Och vi har vunnit många hjärtan här nere, speciellt när maliska kvinnor ser att flera av de svenska soldaterna är kvinnor, säger Kristina.
– Det här är det bästa kompaniet jag har haft förmånen att leda. Det är en ynnest att få vara deras chef, säger Ulf.

En lång vindlande väg – mellan Timbuktu och Douentza.

Officiell blogg

Det svenska FN-bidraget i Mali har under flera år utgjorts av ett underrättelseförband med huvudsaklig placering i Timbuktu. Nu etablerar sig den svenska styrkan i staden Gao i landets östra delar, för att lösa andra uppgifter. Sedan tidigare finns och kommer även fortsättningsvis att finnas en nationell stödenhet för logistik (NSE) med placering i Bamako.

5 kommentarer

  • Carina A 7 augusti 2019 09:44

    Blir tårögd när jag läser men inte av sorg utan av stolthet, ni är alla Bäst
    Tack för allt ni gör

  • Helena 7 augusti 2019 12:40

    Nya, nyttiga, tuffa erfarenheter! Tack för att ni delger till oss här hemma

  • K-J 7 augusti 2019 12:40

    Som vanligt är det härlig läsning.
    Håll Bloggen kokande, vi vill ha mera!
    Synd att vi inte kan skicka kostförstärkning mm. Men hoppas att det går att lösa lokalt med bättre frekvens.

  • Ann-Catrin A 8 augusti 2019 13:49

    Så intressant läsning. Jag är så oerhört stolt över er. Ni är grymma!
    Glöm bara aldrig av att vara rädda om er.

  • Sari W 10 augusti 2019 10:03

    Tack för att ni gör den här världen lite bättre! <3

delta i diskussionen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *