Till övergripande innehåll Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsidan Nyheter Innehållsöversikt Sök Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakta oss Juridisk information
Du är här:

myndigheten

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndigheten

jobb & karriär

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Oavsett vad du vill göra i Försvarsmakten börjar din resa med en grundutbildning.

till jobb & karrär

bloggportalen

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

Du är här

”Du vet, det är mitt hem. Jag föddes här. Det är Mali.”

Malistyrkan

Erika i samtal med flickan.

Erika jobbar på vakt- och eskortplutonen. Här är hennes personliga bidrag till Malibloggen efter en dag i den stad vi på Mali 10 bor intill och ofta besöker.

”Bonjour!”
”Bonjour”, svarar jag flickan som kommit fram till mig.
”Ça va?”
”Ça va bien.”
Och sen fortsätter hon med en lång harang av franska ord. Jag förstår lite grann av det hon säger men samtidigt talas det om eldområden i mina hörsnäckor mellan skyttarna i bilarna utanför, så jag blir distraherad.
Känner mig som på film.
”Pardon, jag talar inte franska.”

Hon ler och fumlar lite med anteckningsblocket som ligger i väskan som hänger runt axeln. Hon är student och mellan jag i hörsnäckan hör utdeladet av ”rakt fram, går över” och ”eld mellan och” så förstår jag att hon pluggar något som har med samhällsutveckling och miljö att göra.
Mitt hjärta smälter lite.
För här står hon och pratar stolt om hur hon vill jobba med att förbättra platsen där hon bor. Timbuktu.
Som är det smutsigaste och fattigaste stället jag någonsin besökt. Som är varmt, sandigt och väldigt långt ifrån bilden du får upp när du tänker tanken ”miljö och utveckling”.

På patrull i Timbuktu.

Två världar möts på en gata i Timbuktu.

Timbuktu, där skräphögarna växer sig mogna i den 50-gradiga värmen, där djur bajsar, lever och dör i rännstenen och där man ställer sig frågan hur något överhuvudtaget kan leva på denna plats.
Jag frågar henne om hon gillar att bo här.
Och känner i samma stund som frågan lämnar mina läppar hur min mun fylls av en bitter eftersmak. Så gräslig jag måste framstå, klart hon ser mig som en västerlänning som aldrig för sitt liv kan förstå hur man vill bo och tro att det finns en framtid på en sån här plats som Timbuktu. Som om man vid födseln fått ett val. Men min nyfikenhet tar över som så ofta.
Hon ser på mig och rycker samtidigt på axlarna.

”Du vet, det är mitt hem. Jag föddes här. Det är Mali.”

Jag nickar i något försök till samförstånd men samtidigt förstår jag inte alls. Jag kommer aldrig att göra det. Hur är det att födas på en plats där inte allt är möjligt? Hur är det att födas på en plats där sanden fyller din mun under sandstormar och torkar ut allt du någonsin drömt om? Drömmer man ens? Kan man tänka att det finns något annat att drömma om?
Vad blir livet i så fall?
Jag har ingen aning om hur det känns att inte kunna drömma och tro att varje dröm kan bli sann. Hon ler iallafall och undrar om hon får ta en bild tillsammans med mig.
Toppen, precis när jag lyckats svälja bort den bittra smaken i munnen kommer den tillbaka från vår historia som hänger kvar.
Hon ser på mig som något exotiskt, något att kanske visa upp för hennes väninnor. Och jag ser på henne som ’vad kul att du får visa upp mig’.

För jag är så speciell i min stridsutrustning, mitt jämförelsevis blonda hår och bleka hud. Jag kommer hit till ditt land som en slags hjälte men sedan när jag varit med på din bild så åker jag glatt hem och kryper ner under den sten jag kom ifrån och är glad för att jag kunnat bidra. Men vad ska vi göra? Vi är båda resultatet av våra förfäder och vår samtid.
Jag ler på bilden när kameran blixtrar till. Det var kul att kunna bidra.
Hon går och vinkar till mig.

Ett möte, två leenden.

Jag står kvar och hör att mötet jag vaktar utanför fortgår i god ton. Jag svettas så mycket att uniformen är helt genomblöt. Den lilla, lilla bris som kommer in genom det öppna hålet i väggen, fönstret, känns som en lättnad. I örat hör jag hur korta rapporter sänds mellan min kollega och bilarna utanför. Allt är lugnt, mötet går bra, inga konstigheter.
Efter en timme är vi klara. Samverkan gick bra och vi kan åka hem till campen. Jag känner stor tacksamhet för att jag får lämna Timbuktu, får åka in till svala tält, en dusch, rena kläder. Att jag får äta mat, svenskt knäckebröd och broccoli. Dricka isvatten ur flaska. Jag känner tacksamhet för att jag får lägga mitt huvud på den rena kudden mellan de rena lakanen och drömma. Om framtiden, om livet, ja, vad jag vill. Men störst tacksamhet känner jag för att det finns människor med tron och viljan att göra sitt hem till en bättre plats och att med stolthet se på den plats man lever.
Det var kul att kunna bidra till det.

Officiell blogg

Det svenska FN-bidraget i Mali består av en kontingent innehållande ett underrättelseförband och officerare som tjänstgör i olika staber. Som stöd till dessa finns en nationell stödenhet för logistik (NSE). Huvuddelen av den svenska styrkan är förlagd i Timbuktu och en mindre del i huvudstaden Bamako.

6 kommentarer

  • Sari W 10 augusti 2019 11:58

    Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter och betraktelser. Det betyder mycket för oss här hemma som inte riktigt kan förstå vidden av misären dessa människor lever i. Deras verklighet.
    Tack även för insatsen ni alla gör där borta! <3

  • Bertan 7 augusti 2019 07:28

    Respekt för er insats och många kloka reflektioner

  • Rose-Marie S 6 augusti 2019 12:51

    Tack för din berättelse ur verkligheten som ni befinner er i på Mali.Så främmande så ledsam men ändå tycks det finnas hopp.Så fin insats ni gör.Igår åkte mitt barnbarn ner till Mali igen efter ca 10 dagar hemma.Visst är man orolig att något ska hända men man måste tänka positivt.

  • Erik 5 augusti 2019 17:14

    Mycket bra skrivet! En underbar betraktelse av livet i Mali och våra olika levnadsförhållanden.

  • Felicia 3 augusti 2019 22:07

    Intressant läsning och få följa olika vinklar på ert jobb där nere. Jag efterfrågar dock lite ifrån EOD. Hade varit intressant och se var de gör där nere

  • Carina A 3 augusti 2019 13:34

    Ännu en fantastisk berättelse ur riktiga livet och eran vardag.
    Tack för att ni delar med er till oss här hemma.

delta i diskussionen ↓

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *