Till övergripande innehåll Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsidan Nyheter Innehållsöversikt Sök Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakta oss Juridisk information
Du är här:

myndigheten

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndigheten

jobb & karriär

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Oavsett vad du vill göra i Försvarsmakten börjar din resa med en grundutbildning.

till jobb & karrär

bloggportalen

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

Du är här

Intryck från premiärpatrullen

Malistyrkan

Premiärpatrull för Adam. Foto: Kollegan Pontus.

Så gott som dagligen gör Mali 10 olika typer av patruller i området kring Timbuktu. Men hur är det att för första gången lämna Camp Nobel? Här är sjukvårdaren Adams egna ord.

”Igår rullade vi ut på vår första patrull, en vecka efter att vi landat in i Timbuktu. När vi rullar genom vakten visade den skuggade termometern 37 grader. Då var klockan 07.16.
Målet med patrullen var att besöka ett färjeläge, öva terrängkörning samt köra ett varv genom staden Timbuktu. Överallt är det SÅ. MYCKET. SKRÄP. Det ligger plastpåsar, burkar, flaskor och bajs överallt, särskilt i staden och längs vägarna.
Getter finns det gott om och utanför staden går det mycket kossor. Samtliga djur är mycket magra, revbenen spänner ut huden en centimeter eller två, kossorna ser ut som en ballong som trätts över ett skelett och tömts på luft. Vi får ofta stanna för getter eller kossor som strövar fritt omkring mellan hyddorna och plockar åt sig vad de hittar i skräphögarna och det begränsade gräset som finns. Åsnor går tungt lastade längs vägarna, på ryggen bär de människor, orimliga mängder halm, eller stora säckar kol och andra varor. Det är sorgligt att se med svenska ögon, men det är så här fattigt många människor i världen lever. Det är tydligt hur snabbt saker som extremism kan spridas här när det erbjuds ens små mängder pengar.

Glada killar framför kameran.

Glatt mottagande
På Nigers norra strand besöker vi ett färjeläge där vi stannar och pratar med lokalbefolkningen. Så fort vi kör in i byn springer det fram massvis med barn som vill leka och göra high-fives. Barnen, endast killar i 10-12 årsåldern, är obehagligt nära de meterhöga hjulen på vår elva ton tunga terrängbil, kallad Galt när vi vänder och de surrar omkring oss likt myggor när vi gjort avsittning.

Medan jag går emellan soldaterna och pekar ut utgångspunkter för målangivning, stimmar barnen omkring runt oss och snackar oavbrutet på franska, trots att vi knappt kan svara. Det gäller att ha koll på sina grejor och ha stängt fickorna, men för det mesta ber de bara om vårt flaskvatten eftersom det är rent och ibland kallt. Det ger oss perspektiv på vilken prioriteringsnivå som de lever deras liv på.

Keramik från floden
Runt färjeläget, som visade sig ligga på stranden en bit bort under sommarhalvåret, jobbade grupper av byns befolkning ihärdigt med olika stadier av tillverkning av mursten och tegel. Med fyrhjulsdriften inkopplad och låg fart slingrar vi oss mellan barn, vuxna, tegelhögar och lerbad. Från Nigerflodens banker samlas lera som läggs i stora högar. Därefter trampas högen ned i mitten och de häller på vatten för att skapa ett lerbad. Ur badet tar de den mjuka, blöta leran, kavlar ut den och stansar ut block som läggs på tork i solen. När blocken torkat ur bygger de stora vedhögar – var alla träd kommer ifrån vet jag inte – och tänder på. När elden brunnit ned plockar de ur de nu röda tegelstenarna och lägger dem på lager för att sälja vidare eller använda själva.

Efter besöket av färjeläget körde vi norrut mot Timbuktu, genom den obanade semi-öknen. Sanden här är inte som hemma, den består av mycket finare korn och ger sämre bärighet. Min förare beskrev det som att köra runt i mjöl. Så länge man kör snabbt håller man sig uppe på sanden, ungefär som att plana med en motorbåt, men släpper man gasen saktar man ned snabbt och sjunker ned.

Körningen en utmaning
Våra fordon väger uppemot elva ton, så de är svåra att hålla uppe. Backar är också ett problem, och då menar jag inte stora sanddynor utan små kullar någon meter höga och fyra-fem meter långa. Det är redan så tungt att köra i sanden att dessa små kullar nästan får stopp på Galten, den orkar inte driva sig uppåt så den saktar ned och sjunker.

Det bästa är alltså att sikta i en kompassriktning och i ganska hög fart slingra sig runt mellan sandhögarna och försöka undvika taggbuskarna och taggträden, som växer överallt. Men det slutar inte där, för det är svårt att svänga också. När man vrider framhjulen blir de som en plog som trycker upp vallar framför sig och då orkar inte motorn driva på, så man saktas ned och kör fast. Som ni märker är detta med att köra fast ett återkommande tema i denna taggiga öken. Ibland ger buskarna lite bättre bärighet eftersom de har rötter som binder ihop marken, men istället finns risken att man sticker hål på däcken.

Drick vatten. Mycket vatten.
Baserat på mängden tomflaskor i bilen efter patrullen fick jag i mig tre liter vatten mellan klockan sju på morgonen och ett på dagen, men insåg att jag trots det inte var det minsta kissnödig. Senare på kvällen, när grejorna hade torkat var ärmarna på min stridsskjorta som chips, alldeles spröda och sköra. Kamouflagemönstret på mina byxor korsades av breda vita streck från saltavlagringar.
Oavsett vem man är och vad man jobbar med här nere är värmen en konstant fiende. ”

Officiell blogg

Det svenska FN-bidraget i Mali består av en kontingent innehållande ett underrättelseförband och officerare som tjänstgör i olika staber. Som stöd till dessa finns en nationell stödenhet för logistik (NSE). Huvuddelen av den svenska styrkan är förlagd i Timbuktu och en mindre del i huvudstaden Bamako.

5 kommentarer

  • Helen E 26 juni 2019 18:54

    Är otroligt glad att kunna ta del av er vardag både på och utanför campen.
    Ni gör ett fantastisk och otroligt viktigt jobb.
    En stor kram till er alla dvs känd som okänd.
    Mamma Helen

  • Invictus 25 juni 2019 21:02

    Väldigt bra och man ser nästan allt i bild framför sig. Kör hårt, peace

  • Ellinor J K 25 juni 2019 12:10

    Skrivet med sådan värme i orden, jätte vackert!!
    Så roligt att få följ er utanför campen också.
    Ta vara på varandra.
    Ellinor/mamma

  • Lillebror 24 juni 2019 22:18

    Grymt uppskattad skildring av vad ni har för er även utanför campen. Var försiktiga och ta hand om er!

  • Maria 24 juni 2019 21:57

    Mycket intressant läsning och bra skrivet .Nej man vet nog inte hur bra man har det.
    Mamma Mia

delta i diskussionen ↓

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *