I skuggan av Hindu Kush

Det var länge sedan jag skrev den här bloggen. Kanske inte i tid, men i erfarenheter. Därför är det kanske passande att jag sätter punkt för bloggen nu på riktigt....

För drygt två veckor sedan avslutades FS22 för alltid. För alltid. För resten av världen är vi nu bara ett ögonblick förlorat i tiden som tårar i regn. Men inte...

Jag vill förresten tacka alla er som fortsätter att gå in här. Det har gått månader utan att jag loggat in, men ändå ser jag att ni inte ger upp....

Fem månader har gått sedan jag återvände till Sverige. Det är en evighet. Under den tiden har jag hunnit gifta mig, skaffa nya intressen, återvänt till jobbet och funderat på...

Var ska jag egentligen börja? Tolv veckors semester är över, precis som min första arbetsvecka på hemmaförbandet efter att ha varit borta fjorton månader. Fjorton månader. En hel evighet. Fastän...

Om mindre än två timmar är jag gift. Efter alla tårar, saknad och ilska har vi kommit dit jag lovade att vi skulle komma innan jag åkte. Nervös? Nej. Klarar...

Att skriva en bok är inte särskilt lätt. Vissa av händelserna och sekvenserna är jobbiga att ta sig igenom på nytt, framför allt de partier som handlar om smärta och...

Fastän jag inte skrivit ett enda inlägg på en dryg månad fortsätter ni att besöka mig och det värmer ett semestrande hjärta. Därför vill jag bara berätta att jag inte...

Ridån har gått ner, lamporna är släckta, lokalen är tömd och det är dags för mig att lämna scenen och säga adjö till FS22, till er som läst och stöttat...

Det kanske inte var optimala förutsättningar rent vädermässigt, men jag tycker ändå att det var en helt okej parad. Kallt, blött och segt, men imorgon är umbärandena glömda och jag...