Till övergripande innehåll Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsidan Nyheter Innehållsöversikt Sök Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakta oss Juridisk information

Myndigheten

Var finns vi och vad gör vi just nu? Vilka är Försvarsmaktens uppgifter från riksdag och regering och hur arbetar vi för att lösa dem? Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndigheten

Jobb & utbildning

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Nå ditt mål genom en militär grundutbildning, eller sök något av våra hundratals civila jobb.

till jobb & utbildning

bloggportalen

Från den enskilda soldaten till myndighetens högre företrädare, läs personliga betraktelser om livet i Försvarsmakten genom någon av våra bloggar.

Du är här

Förtroendet för fänrikarna

inifransett

Det har på senare tiden startat en debatt om huruvida den nyutexaminerade officeren med sin akademiska kompetens är duglig eller ej och jag tänker här ge min syn på saken.

  1. Ingen kommer ut från en grundläggande utbildning och är fullärd. För att göra ett bra jobb krävs både kompetens och förtroendekapital och det senare får man genom att göra ett bra jobb under en längre tid.
  2. Som jag vill att systemet skall fungera så skall specialistofficerarna överföra all kompetens de kan till den unge fänriken/löjtnanten så att dessa slipper begå samma misstag som deras föregångare begått och får på så sätt upp förtroendekapitalet snabbare. Lika blir det när OF har gått HOP och fått stabserfarenhet. Då skall dessa mentorera och stötta de specialistofficerare som går från lång tid vid förband och in i stabernas ibland ganska komplicerade värld.
  3. När jag läser Tidskrift i sjöväsendet tillbaka till 1867 då vi åter fick självständig sjökrigsskola så har det varit synpunkter på att sjöfficersutbildningen har varit för teoretisk. Sålunda är denna diskussion inte ny under stjärnhimlen. Det är nog så att officersutbildning skall vara teoretisk och att praktisk erfarenhet får man på förband och stab.

I detta vill jag slå ett halvslag om egen part för fänriken Adina Engkvists utmärkta uppsats i ämnet. Detta är precis sådan produkter jag vill ha ut av våra officerare med akademisk kompetens

http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1436809/FULLTEXT01.pdf

 

GMY

Håkan

Personlig blogg

Bloggen behandlar utbildnings-, organisations- och personalfrågor främst ur ett marint perspektiv.
Författaren är förvaltare och jobbar på Marinbasen.

1 kommentar

  • Johan 4 augusti 2020 09:46

    Jag tänker så här:

    Diskussionen handlar nog inte om mängden utbildning utan innehållet i utbildningen. Antingen förbereder man officeren för en lång karriär med slutmålet övlt och uppåt eller så förbereder man officeren för det första yrket. Idag har vi valt det förstnämnda. Med tanke på hur många som hinner sluta innan övlt-befattningen eller hur FM hinner förändras med teknik, uppgifter etc. på samma tidsrymd, kan man med fog ifrågasätta det lämpliga i det val som nu har gjorts. Jag tror också skattebetalarna förväntar sig att vår dyra militära utbildning faktiskt är befattningsutbildning snarare än generell krigsvetenskaplig, forskningsförberedande utbildning (vilket ju de akademiska examina i slutänden syftar till). Vi ska få fram den duktigaste fänriken på Karlberg, inte den duktigaste filosofiska/-e kandidaten. Senare i karriären kan man få välja forskningsinriktningen, utifrån FM faktiska behov. Skälet som också ibland lyfts fram, att världen är så pass komplex och mångfacetterad att vi därför behöver en vidare, akademisk utbildning, tycker jag inte håller. Det finns flera andra yrken som verkar i nog så mer komplexa miljöer som klarar sig utmärkt på yrkesfokuserad utbildning.

delta i diskussionen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *