Till övergripande innehåll Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsidan Nyheter Innehållsöversikt Sök Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakta oss Juridisk information

Myndigheten

Var finns vi och vad gör vi just nu? Vilka är Försvarsmaktens uppgifter från riksdag och regering och hur arbetar vi för att lösa dem? Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndigheten

Jobb & utbildning

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Nå ditt mål genom en militär grundutbildning, eller sök något av våra hundratals civila jobb.

till jobb & utbildning

bloggportalen

Från den enskilda soldaten till myndighetens högre företrädare, läs personliga betraktelser om livet i Försvarsmakten genom någon av våra bloggar.

Du är här

Tankar i en slottspark.

inifransett

Hur vi upprätthåller stridsmoralen i en allt mer underfinansierad försvarsmakt? Det är en fråga jag funderat mer och mer på i samband med att utsikterna till ett signifikant tillskott till Marinen i kommande försvarsproposition ser mer och mer avlägset ut. Den positiva känslan i samband med försvarsberedningens arbete kopplat till den breda politiska enigheten kring totalförsvarsfrågan falnar allt mer och fram träder en förvissning om ännu en underfinansierad försvarsproposition.

I detta läget blir känslorna motstridiga. Ibland vill man bara ge upp och låta köra fartyg, båtar, vapen, sensorer, fordon mm till skroten allt eftersom de slits ut och går sönder samtidigt som man lyfter lön och letar annat jobb men sedan tänker jag att så kan jag inte resonera. Vi i FM har ju faktiskt ett ansvar mot konungariket och dess befolkning att göra det absolut bästa av det vi har, till vårt yttersta. Problemet har bara varit hur att formulera detta för mig själv så att jag kan falla tillbaka på det resonemanget när det känns tungt.

För att sortera mina tankar så kunde jag konstatera följande:

  1. När en försvarsmakt behövs så behövs den väldigt fort och väldigt mycket av den.
  2. Finansieringen den behöver kommer alltid för sent och är alltid för liten.

Under en promenad i parken vid Sofiero slott började tankarna falla på plats och det som fick mig på rätt spår var konstverket Lejonet och råttan. Ett konstverk som berättar greken Aisopos fabel om det starka lejonet som låter bli att äta upp råttan då denna var för liten. En dag hamnar lejonet i en fälla och blir insnärjd i ett nät och kan inte ta sig loss men innan jägaren hinner dit så kommer råttan förbi och gnager loss lejonet som åter kan nyttja sin styrka men bara efter att ha fått hjälp av råttans ihärdiga gnagande med sina små tänder.

Jag ser Marinen som lejonet som kan utveckla en enorm kraft men sitter fast i den begränsade ekonomins nät men här kommer personalen i form av gnagaren som med målmedvetenhet och små medel faktiskt lyckas lösgöra lejonets kraft. Marinens väg framåt blir att vi inser att det bara är vår krigsmoral och vår kompetens vi har att spela med och dessa två måste vara på topp. Vår materiel är i många stycken gammal men det gäller att kunna nyttja den till 100%

Vi kommer att fortsätta förklara vikten av att kunna kriga till sjöss och i skärgård därför att vi vet att utan skyddad sjöfart går riket under och att vi sedan Stora Nordiska kriget har insett vikten av särskilt utbildade och utrustade förband i våra skärgårdar. Vi kommer att fortsätta öva och utbilda oss, upprätthålla beredskap, göra insatser nationellt och i utlandet samt att stödja samhället. Slutar vi göra detta så tappar vi skärpan och stridsmoralen totalt och det får inte ske. Napoleon B sade en gång att truppens stridsmoral står sig som ett till tre mot fienden.

Är vi den råttan som träget arbetar för att kunna släppa lös lejonet kommer motståndaren att tvingas allokera 4-5 ggr vår styrka för att nå framgång och detta måste motståndaren förhålla sig till. Så oaktat utgången av försvarspropositionen blir det att fortsätta vässa de marina tänderna för den dagen vi slutar med det då kommer vi aldrig att kunna lossa ett kommande lejon.

GMY

Håkan

 

Personlig blogg

Bloggen behandlar utbildnings-, organisations- och personalfrågor främst ur ett marint perspektiv.
Författaren är förvaltare och jobbar på Marinbasen.

delta i diskussionen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *