Till övergripande innehåll Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsidan Nyheter Innehållsöversikt Sök Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakta oss Juridisk information
Du är här:

myndigheten

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndigheten

jobb & karriär

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Oavsett vad du vill göra i Försvarsmakten börjar din resa med en grundutbildning.

till jobb & karrär

bloggportalen

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

Du är här

Marinbaserat ledarskap.

inifransett

Kopplat till mitt förra inlägg angående uppgiftställning till kontra ekonomisk verklighet för Marinen så vill jag här diskutera ämnet ekonomi kopplat till ledarskap vilket är något som jag aldrig sett diskuterats men är något som befälspersoner på låga nivåer(pluton, tjänstegren, grupp) måste hantera.

Min erfarenhet från att ha varit däcksarbetsledare ombord, stabsmedlem samt instruktör utgör empirin i detta inlägg och skall ses ur mitt subjektiva perspektiv. Jag har ingen forskning som stöder detta utan talar direkt från egen erfarenhet vilket ställer krav på läsaren att syna detta.

Något som aldrig diskuterats på något ställe där jag arbetat är frågan hur att motivera personalen när det inte finns resurser att driva den ordinarie verksamheten på ett sådant sätt så att personalen anser den meningsfull. Dessa bristande resurser kan vara ekonomiska(lite gångtid, få övningsdygn) organisatoriska(omorganisation, brist på egna militära resurser) eller haverier och användningsförbud.

Dessa saker kan lätt hänvisas till saker som chefen/arbetsledaren inte rår på och sålunda ej heller skall hållas ansvarig för. Nu är det dock inte så enkelt. Personal/vpl tenderar att i dessa situationer i första hand vända sig till sitt närmaste befäl med alla dessa frågor vilket då gör denne till en representant för hela organisationen och här tror jag Försvarsmakten är lite annorlunda jämfört med andra organisationer nämligen att personalen är oerhört lojal och vill organisationens allra bästa och försöker så långt som möjligt förklara den uppkomna situationen. Jag tror som jämförelse inte att personalen på valfri Region skulle ställa sig upp och försöka förklara olika förhållanden inom den regionen utan bara hänvisa till några oklara chefer eller politiker. Eller så är det på det viset att vi i vårt ledarskap har inbyggt att personal som känner till omständigheterna är betydligt mer motiverade att lösa problemen istället för att bara hänvisa till oklara chefer eller politiker.

Jag vill påstå att i en organisation som är finansierad, utrustad och genomför kvalitativ militär verksamhet så är det enkelt att motivera personalen till allt från att inte säga upp sig till att riskera livet Problemen kommer när det falerar på någon av punkterna. När jag råkat ut för situationer där det riskerar bli ostimulerande arbetsuppgifter eller att man skall lösa en uppgift ur ett tämligen hopplöst läge vilket gör att lösningen blir så urusel så att man får skämmas då hade jag behövt ledarskapsmässigt stöd från äldre erfarna kollegor att hantera det hela innan krigsmoralen sjunker och dålig stämning blir legio.

Jag menar inte att det idag bedrivs ett dåligt ledarskap inom Marinen men att vi behöver diskutera hur att föra ut negativa budskap till de yngre kollegorna och hur vi utbildar i att agera när personalen böjar tappa sugen. Min tydligaste erfarenhet är att personal behöver aktivitet. Att sedan aktiviteten kanske blev skjutbanan eller instruktörstjänst istället för övning till sjöss det spelar ingen större roll bara den är militärt relevant. Att sysselsätta personal med materielunderhåll och vård fungerar en mycket kort tid men folket kommer mycket snart att fråga sig om det var varvsarbetare eller sjökrigare de ville bli och börjar de känna sig mer som varvsarbetare då lämnar de.

Att driva kvalitativ militär verksamhet kostar massor men finns det en finansiering som medger någorlunda grundlöner, övningar och modern materiel då blir det både lättrekryterat, stor kvarstannandeeffekt och allmänhetens förtroende ökar. Det är oerhört lätt att sitta på stab och departement och skjuta pengar framåt eller ta bort dem helt men då skall man också begripa att när hunden ruskar på huvudet svänger det väldigt hårt längst ut i svansen. När man tar ekonomiska beslut som påverkar marinens verksamhet och materiel då skapar detta även antingen positiv stämning eller negativ sådan längst ut på linan och det är stämningar som i många fall de yngsta och minst erfarna befälen skall hantera. Det är därför jag skulle vilja se en ledarskapsdiskussion kring detta vilket vore en alldeles utmärkt uppgift för FM LOPE. Att fördjupa sig i det ledarskapet som utövas ombord och dess speciella förutsättningar.

Det är säkert många läsare som inte känner igen sig i detta men då råder jag er till att fråga era yngre befälskollegor som arbetar nära sjömän, soldater och rekryter om de har upplevt detta och i så fall lyssna på deras syn på saken.

 

GMY

Håkan

Foto Försvarsmakten

Personlig blogg

Bloggen behandlar utbildnings-, organisations- och personalfrågor främst ur ett marint perspektiv.
Författaren är förvaltare och jobbar på Marinbasen.

2 kommentarer

  • inifransett 30 juli 2019 22:57

    @Mikael. Tack för oerhört värmande ord. Jag kan bara hålla med jag önskar också att Marinen kan släppa loss den den kraft som jag tror bara till del har kommit ut när det gäller debatter, djupare reflektion och vetenskaplig fördjupning. Kollegan Wiklund nytände genom Skippers blogg denna proocess så låt oss nu fullfölja hans arbete genom att kritiskt granska, lyssna och dra nya slutsatser.

    Håkan

  • Mikael Arding 30 juli 2019 20:34

    Hej Håkan!
    Jag tycker att du är ett föredöme som lyfter fram ämne efter ämne för debatt och ger din syn på saken. I detta fall så håller jag med dig om dina iakttagelser, och även mina erfarenheter visar på ett dilemma för cheferna längst ner i organisationen i att skapa motivation och samtidigt behålla professionella lojalitetsband upp och ned i organisationen.

    Det jag dock saknat från min tid på 4.sjöstridsflottiljen, Sjöstridsskolan och även Militärhögskolan Karlberg är debatterna. Vi är fortfarande väldigt trogna våra specialenheter som ska "säga hur det är" och fastställa reglementen eller hur saker ska göras. Diskussioner är något som vi för främst i fikarummen och "gnäller". Det har gått tolv år sedan första OP-kadetten började på Försvarshögskolan, och ännu ser vi inte sakliga debatter mellan professionens medlemmar i någon större utsträckning. Den debatt du eftersöker om ledarskapet ombord är otroligt viktigt, men den ska inte föras av FM LOPE (eller andra ämnesansvariga enheter), den ska föras av oss alla.

    Försvarshögskolan har examinerat hundratals officerare på olika nivåer som är väl kapabla att läsa på om teorier, reflektera kring vunna erfarenheter och beskriva detta i skrift. Det är dags att vi börjar skörda frukterna av det arbetet. Vad sägs om att lägga till en arbetsuppgift till dessa officerare: att aktivt delta i debatten inom minst ett av professionens ämnesområden (t.ex. taktik, strategi, teknik, ledarskap etc.) och att i de årliga prestationsbedömningen bedöma färdighet även inom detta område.

    Kanske kan Marinen vara först med att öppna kranen på den enorma erfarenhet och kunskap som våra medarbetare besitter? Till dess den kranen är öppen så tackar jag dig Håkan för dina inlägg - du inspirerar åtminstone mig att utvecklas!

delta i diskussionen ↓

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *