Till övergripande innehåll Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsidan Nyheter Innehållsöversikt Sök Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakta oss Juridisk information
Du är här:

myndigheten

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndigheten

jobb & karriär

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Oavsett vad du vill göra i Försvarsmakten börjar din resa med en grundutbildning.

till jobb & karrär

bloggportalen

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

Du är här

Fler funderingar om värnpliktiga på sjöstridsförbanden.

inifransett

Då debatten om detta med värnpliktiga till sjöstridsförbanden engagerar mig så kommer här ytterligare ett inlägg som rör denna fråga.

Vilka anledningar har vi då att ta in värnpliktiga till sjöförbanden? Som jag ser det så finns följande anledningar:

  • Flottan attraherar individer som egentligen bara ville ha sin värnplikt gjord och inget mer men stannar kvar som anställd/kadett.
  • Vi har chansen att få öva med fulltaliga sjömansbesättningar ett par månader per år.
  • Vi kan bygga upp en personalreserv för att kunna bemanna hjälpfartyg plus kunna täcka vakanser på stridsfartygen som uppstått i samband med mobilisering.

För att överhuvudtaget uppnå den första punkten anser jag att GU till sjöförbanden skall innehålla en anpassad GMU( från 12 till 8v) befattningsutbildning (6-12V)och resterande tid som sjökurs; totalt 9 månader. Detta skulle ge att den värnpliktige/frivillige upplever ett högt tempo genom sin utbildning och att sjökursen verkligen upplevs som utvecklande praktik och inte att man är någons slags arbetskraft. Här är ledarskapet oerhört viktigt. Både genom att det ställs krav, att de som inte presterar avskiljs och att de känner sig välkomna som anställda efter GU.

Att ha GU ombord ca 4 månader gör att fartygen under den tiden kan vara fullbemannade på sjömanssidan och påverka GU-eleven att stanna kvar som anställd och på så sätt minska vakanserna. Vakanser kommer vi alltid att ha men för att vid mobilisering ha relativt övad personal även på de vakanta platserna så skulle jag vilja föreslå att vi skapar ett slags T-förband ur vilket vi kan hämta kompletteringspersonal till både linjefartyg, träng och ev. hjälpfartyg

Problemet jag vill komma åt är det att även om vi krigsplacerar sådana som bara gör GU eller som lämnar efter något år så tappar dessa kompetensen rätt snabbt. Skulle vi ha ett system där vi erbjuder en anställning med tidvis tjänstgöring på kontrakt om mellan 6-12 år så kan vi fortfarande ha personal knutna till sjöstridskrafterna.

Organisatoriskt ser jag framför mig en Sjöekipageflottilj med flottiljstab om ca 5-6 personer civila och militärer. För att få lokal förankring så vill jag ha fyra stycken sjöekipagedivisioner, en på vardera väst, syd, ost och norrlandskusten. Varje division kan ha DC,DA som är reservofficerare och vars främsta uppgift är att arrangera den årliga utbildningshelgen samt inventera kompetens inom resp. division som kan vara Marinen till nytta..

Anledningen varför att jag använder flottilj och divisionsbegreppen är att jag vill tydligt koppla detta mot sjöstridskrafterna.

Upplägget skulle kunna se ut som följer:

  • Efter GU skrivs kontrakt om T-tjänstgöring.
  • Personen tillförs någon av de lokala sjöekipagedivisionerna.
  • Varje sådan division kallar in personalen för en informationshelg varje år.
  • Vart annat eller vart tredje genomför personen en repetitionsutbildning om 1-2v på SSS i egen befattning.
  • Två gånger per år skickas information ut om vilka vakanser som finns att söka för sjömän plus information om officersutbildning.

Fördelarna med en dylik lösning är att sjöstridskrafterna kan få en personalreserv utan för stor kostnad, att denna reserv har behållit viss grundkompetens inom resp. tjänstegren och att det finns utbildad personal för att snabbt kunna bemanna upp städslade hjälpfartyg.

Ett alternativ skulle kunna  vara att en frivilligorganisation bedrev denna typ av verksamhet men där har jag för liten kunskap om hur en sådan organisation fungerar för att kunna fördjupa mig i en dylik lösning.

P.S Sjöekipage är en gammal benämning på en organisation för ersättningspersonal till sjöstridskrafterna D.S

GMY

Håkan

 

 

 

 

Personlig blogg

Bloggen behandlar utbildnings-, organisations- och personalfrågor främst ur ett marint perspektiv.
Författaren är förvaltare och jobbar på Marinbasen.

2 kommentarer

  • inifransett 23 juni 2019 17:25

    @Mikael
    Tack för bra kommentar i denna fråga!
    Det man skulle kunna göra i dagens GMU är att ta bort den delkurs som heter patrull och som är 4v. Den är helt inriktad på markstrid och här finns det veckor att spara. Tar men sedan även bort seglingen sparas 2v till som ersätts med klassisk sjökurs. Jag ser framför mig ett RK+YK-skede om ca 4-5 månader och sedan sjökurs upp till nio månader. Den fördel som många talar om är att via plikten så får vi in folk som annars inte hade kommit i kontakt med FM men det argumentet faller lite ftersom du i praktiken måste vara intresserad av värnplikt för att få göra den. Däremot kan det finna dem som inte övervägt flottan och fastnar och det är positivt.

    Håkan

  • Mikael Arding 21 juni 2019 09:38

    Hej Håkan!
    Jag tar med mig diskussionen från förra inlägget hit eftersom båda inläggen berör samma ämne ( https://blogg.forsvarsmakten.se/inifransett/2019/06/01/varnplikts-och-fartygsekvationen/ ).

    Intressanta förslag. Jag är för övrigt också helt övertygad om att du skulle kunna sätta samman ett grundutbildningspaket på åtta veckor. Men min poäng var att vi bör vara medvetna om att bara för att något genomfördes på ett visst sätt för 10-15 år sedan så är det inte säkert att det kommer att fungera i dag. Bara som exempel så har samhället förändrats enormt fort, och jämför jag med min egen värnplikt (2004) så lägger Försvarsmakten oändligt mycket mer tid på de så kallade "mjuka frågorna" samt att förstå sin roll i det stora sammanhanget. Detta är naturligtvis inte en slump, utan en konsekvens av en stor mängd forskning inom bland annat ledarskap. Så när vi ser tillbaka på historien för att dra lärdomar så måste vi samtidigt analysera samtiden och kritiskt granska vad som är lämpligt att genomföra i dag. Återigen så är jag övertygad om att det går att göra en kortare grundutbildning motsvarande GMU, och detta har många pratat om i flera år, det märkliga är att ingen lägger fram ett detaljförslag på hur det ska se ut. Istället hamnar diskussionen i att bestämma hur lång utbildningen ska vara, vilket känns lika bakvänt som att diskustera hur mycket pengar Försvarsmakten ska få innan uppgifterna är fastställda. Rent intellektuell är dock ditt förslag om åttaveckorsutbildning lockande, så jag bidrar gärna till en diskussion som leder fram till ett konkret förslag (även om jag själv inte tror på att vi ska gå vår egen väg. Men det skadar ju inte att pröva frågan).

    I övrigt tycker jag att ditt inlägg beskriver ganska väl hur GSS/T-systemet är tänkt att fungera, och utifrån det du framför så tycker jag att det verkar fungera ganska bra i dag. Till exempel är det säkert som du skriver att med bred värnplikt så får vi in många som inte hade kunnat tänka sig yrket annars. Låt oss anta att det är en korrekt beskrivning. Vad spelar det för roll? Blir vi bättre på att kriga? Jag har inte svaret på den frågan, och jag har inte hittat någon studie på det heller, men givetvis går det att undersöka om det finns ett samband mellan ofrivillig tjänstgöring och bättre duglighet i tjänsten.

    /Micke

delta i diskussionen ↓

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *