Till övergripande innehåll Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsidan Nyheter Innehållsöversikt Sök Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakta oss Juridisk information
Du är här:

myndigheten

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndigheten

jobb & karriär

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Oavsett vad du vill göra i Försvarsmakten börjar din resa med en grundutbildning.

till jobb & karrär

bloggportalen

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

Du är här

Värnplikts- och fartygsekvationen.

inifransett

Som en reaktion på Kungliga Örlogsmannasällskapets Marinkonferens den gångna veckan startade i sociala media en diskussion om vilken betydelse värnpliktiga har för sjöstridskrafterna och relationen mellan värnpliktiga och anställda sjömän i det fall de skulle komma att blandas ombord. Frågan är högintressant och kräver en djupare genomlysning vilket jag avser försöka med i detta inlägg.

Som grundläggande faktorer i en sådan diskussion ser jag följande punkter:

  • Anställda sjömän/soldater behövs på stridsfartyg och i basförband för att kunna upprätthålla hög beredskap och stridsduglighet över tiden.
  • Det är idag problematiskt att fylla alla befattningarna för anställda sjömän/soldater.
  • Värnpliktiga tas ut till GU men vägen in för frivilliga bidrager till en ökad rekryteringspotential samt ger ett inflöde av personal med annan arbetslivserfarenhet vilket är positivt.
  • Skall man ha värnpliktiga skall deras utbildning syfta till krigsplacering och repetitionsövningar.
  • Nuvarande FM-gemensamma 3-månaders GMU-koncept måste rivas upp för den sjögående personalen och förkortas till 8v inklusive det som idag heter fortsatt sjömansutbildning.

Att sjöstridskrafterna och basförbanden har problem med personalomsättningen och rekryteringen det är oomtvistat och måste hanteras och här är värnplikt ett av verktygen men inte det enda. Skall värnpliktiga nyttjas så ställer det enl. mig krav på organisationen.

  1. En bra dagpenning. Skall vi ta ut 5% av en hel årsklass så måste de som blir det få vettig ersättning.
  2. Utbildningen måste gå mot en krigsbefattning. Att göra som flottan tidigare gjorde att krigsplacera vpl som gjort GU ombord i befattningar i basorganisationen utan kompletterande utbildning är inte aktuellt. Det är rent oseriöst.
  3. Det måste vara tempo i utbildningen. Att den värnpliktige uppfattar sig som enbart arbetskraft utan att känna någon progression under delar av GU blir rent kontraproduktivt.

Av dessa punkter kan Marinen påverka pkt 2 och 3.

Som jag ser det så ligger utmaningen i att dels ha fartyg bemannade enbart med anställd personal samtidigt som vi behöver bedriva GU för ett större antal värnpliktsuttagna och för att dessa skall lockas att anställas så måste deras GU upplevas som stimulerande. Jag tror inte på att i detta läget blanda anställda soldater/sjömän med vpl annat än under kortare tid(veckor). En blandning av individer med samma grad men olika arbetsvillkor kommer att leda till ledarskapsproblem och allmänt dålig stämning ombord.

Lösningen enligt mig är att man låter vpl utgöra hela GSS-besättningen ombord på vissa vedettbåtar; havsövervakningsfartyg; stöd och trängfartyg. För att göra en sådan lösning krävs dock fler skrov än vi har nu om det skall bli någon effekt. Till detta anser jag att vi på dessa plattformar skall byta vpl-besättning 2ggr/år för att dels hålla uppe tempot i utbildningen och dels få ut fler potentiella kollegor ur systemet. De som inte fortsätter krigsplaceras på aktuell plattform/förband och genomför KFÖ mist vart annat år i skarven mellan de olika vpl-besättningarna. Likaså bör ett logistikkompani och ett basskyddskompani enbart för GU organiseras för att dels utbilda till basförbandens krigsorganisation och dels utgöra rekryteringsgrund för de stående basförbanden.

Jag tänker mig en GU om 9 månader med 8v rekrytkurs, 8-12v yrkeskurs och 16-20v sjökurs. Inryck sker två gånger/år vilket ger besättningar 10/mån år och utrymme för att köra KFÖ med krigsplacerade emellan. För basförbanden kan utbildningen ha samma längd men behöver inte ha samma skedesindelning.

 

 Det finns dock ett mycket stort problem. Vi har inte tillräckligt antal med skrov. Skall detta med att förstärka vår rekrytering och sjögående krigsorganisation krävs kölar att utbilda på folk på.

 

Det som behövs för att få upp volymerna av rekryteringsbara individer är enl. mig större fartyg som kan utbilda större omgångar av besättningar och samtidigt lösa uppgifter i hela konflikskalan.

Som exempel använder jag här ett fiktivt fartyg med tre huvuduppgifter:

  • Havsövervakning nationellt.
  • Minutläggning.
  • Sjöfartsskydd internationellt

Det fiktiva fartyget är ca 100 m långt; ca 2000 ton; minkapacitet; ombordbaserad helikopter; båtar för bordning; utrymme för bordningsstyrka; pjäser; kulsprutor och sensorer för yt/luftspaning. Fartyget har trevaktssystem för uthållighetens skull.

Ett sådant fartyg skulle kunna producera ett stort anta sjömän två gånger per år och ändå lösa uppgift huvuddelen av året.

Med ovanstående funktioner och trevaktssystem skulle en GU-besättning kunna se ut som följer:

Tekniker

6 maskinmekaniker.

3 skorvhantverkare

3 telemekaniker

3 artillerimekaniker(även minmatroser)

3 helikoptertekniker

Däckspersonal

6 signalmatroser(även ksp-skyttar och båtbesättning)

6 minmatroser( även utkik och ksp-skyttar.

3 sambandsoperatörer.

3 stridsledningsoperatörer.

Intendentur/sjukvård.

6 kockar

3 sjukvårdare( även expeditionspersonal)

 

Summa           45 vpl.

 

Skapar man sedan en fartygsserie om fyra skrov med tre st. operativa kommer dessa tre fartyg att producera 270 sjömän/år av uppskattningsvis 30% fortsätter inom Marinen.

Detta är ett tankeexperiment men mitt budskap är att det behövs värnpliktiga som utgör en del av rekryteringsbasen mot anställd personal och ju större antal vpl som genomgår en effektiv GU ju fler kommer att sedan ta anställning inom Marinen.

De frivilliga skall även de genomgå GU men kan välja att riktas mot befattningar som kräver längre yrkeskurs men i sin tur ger en kortare praktikperiod ombord på stridsfartygen innan anställning.

Jag berör inte hur befälsbesättningen skulle kunna se ut på ett dylikt fartyg men givetvis skulle det kunna finnas goda möjligheter för att skapa elevbefattningar även för OF, SO och MING.

 

Denna fråga är komplex och det kräver djupgående och detaljerade diskussioner för att detta skall bli bra men vi kommer inte på något sätt undan faktumet att om värnpliktsutbildning skall kombineras med insatsverksamhet och beredskap på krävs det både ökade personalramar och fler fartyg och båtar.

 

GMY

Håkan

Personlig blogg

Bloggen behandlar utbildnings-, organisations- och personalfrågor främst ur ett marint perspektiv.
Författaren är förvaltare och jobbar på Marinbasen.

2 kommentarer

  • inifransett 2 juni 2019 21:09

    @Mikael Arding.

    På ett fartyg så bedrivs det förutom stridsverksamhet väldigt mycket vakttjänst och materielunderhåll. Kompetensutvecklingen består i att genomföra övningar och insatser för att sedan insamla erfarenheter, utvärdera dessa och sedan genomföra ändringar. Att utveckla personalen är intimt kopplad till att denna verksamhet upplevs under en följd av år. Sjöförbandens utbildning bygger på att den nypåmönstrade har genomgått utbildning i land riktad mot dennes tjänstegren och tiden ombord för en värnpliktig blir i princip en väldigt lång praktiktid under vilken den värnpliktige inte skall avskräckas av allt tämligen tråkigt rutinarbete som jag tyvärr tror kommer att landa på de värnpliktiga eftersom de inte är arbetstidsreglerade. Då är det bättre att inte blanda vpl och anställda meniga utan att endast ha GSS som förmän på fartyg med vpl ombord.

    Rörande GMU så är historien som så att från början var flottans rekrytkurs 4,5 v vilket senare förlängdes till 7v för att förbättra skyddsvaktsutbildningen. Denna utbildning förlängdes sedan ytterliga till 10v i början av 2000-talet för att fler skulle kunna söka internationell tjänst för att sedan bli nuv 12v.
    Jag är övertygad att jag på 8v kan lära en blivande sjöman de allmänna grunderna rörande fatygstjänst plus skyddsvaktsutb på 8v om vi stryker det som har med markstrid att göra. Det gick på 7v så det borde gå på 8v också.

    Skall vi ha GU för sjögående förband skall den helst inte vara längre än 9 månader så att utbildningen håller tempot och individen blir positivt iställd till fortsatt engagemang.
    Att jobba ombord är ett ordinarie arbete med mycket verksamhet som inte direkt kan kopplas till specifikt läromål vilket gör dessa tjänster lämpligare för anställd personal. Möjligtvis kan GU under kortare praktikperioder(1-3 månader) vara aktuella ombord men rent generellt vill jag inte blanda anställda och pliktiga meniga ombord under t.ex ett år.

    Håkan

  • Mikael Arding 2 juni 2019 13:56

    Ett intressant inlägg som jag hakar på i ett försök att bidra till "djupgående och detaljerade diskussioner". Jag är dessvärre inte så insatt i Marinens aktuella ställningstagande i fråga om grundutbildning och värnplikt, så någon som är det får gärna rätta till sådant som jag fått om bakfoten.

    I andan av detaljerade diskussioner avser jag fokusera lite extra på grundutbildningen. Frågan om GMU-paketet diskuteras ständigt, och allt som oftast i termer av att sjöanpassa och korta ner. Men om vi ska vara detaljerade så bör vi i dessa sammanhang prata om vad som ska tas bort. En GMU är, såvitt jag minns, tre månader lång vilket ger ungefär tolv veckor. Låt oss säga att vi kortar ner den enligt ditt förslag, vilket då ger åtta veckor inklusive Fortsatt Sjömansutbildning (FSjU). Således är det fyra veckors utbildningsverksamhet som behöver tas bort från GMU-delen (lite mer egentligen eftersom FSjU enligt förslaget skulle ingå i dessa åtta veckor). Vad är det då vi väljer bort? Det går säkerligen att effektivisera verksamhet genom att skjuta utbildningsmoment på framtiden och lägga vapen- och skyddsvaktsutbildning parallellt med fartygspraktik, men det finns andra värden som vi bör bevaka också. I dag är ledar- och medarbetarskapet i hög grad värdebaserade, vilket kommer till uttryck inte minst genom värdegrund. Ur detta perspektiv tror jag att det är viktigt att under grundutbildningens första skede få tid att bottna i detta i lugn och ro. Exakt vilken verksamhet som bedrivs under tiden detta pågår är egentligen inte så viktigt, så länge plutonerna håller samman och bedriver huvuddelen av verksamheten tillsammans. Detta för att ge så goda möjligheter som möjligt för de grupp-processer som ska komma att föda diskussioner om rätt och fel, hur människor ska kunna jobba i grupp och vad värdegrunden egentligen handlar om.

    När jag tidigare sa att det inte är så viktigt vilken verksamhet som bedrivs under grundutbildningen så är det givetvis en sanning med modifikation. Baserat på min egen tid som chef för en GMU-pluton så ser jag egentligen inga problem alls med innehållet som genomfördes under GMU, och jag vill påstå att systemet har bidragit till att utveckla många och mycket dugliga sjömän. Det gäller dock att ha klart för sig vad varje del i utbildningssystemet har att producera. Kanske är det så att GMU-delen egentligen ska producera dugliga militärer, FSjU lägga grunden för sjömanskapet och tiden ombord ge sjömännen den praktik de behöver för att befästa färdigheten som sjömän. Jag är dock helt övertygad om att några av de moment som i dag genomförs i skogen skulle kunna genomföras på fartyg istället. Lika övertygad är jag dock om att det är fullt möjligt att genomföra detta inom ramen för det Försvarsmaktsgemensamma GMU-konceptet, men precis som du konstaterat så saknas fartygen för att genomföra detta på.

    Slutligen kan jag inte låta bli att haka på frågan om att blanda värnpliktiga och anställda sjömän på samma fartyg. Det låter som en ganska bra utgångspunkt att faktiskt låta dessa olika personalkategorier tjänstgöra tillsammans. Vad det egentligen handlar om då är att förskjuta utbildningsmoment från klassrum, simulatorer och rena utbildningsplattformar till de fartyg där de värnpliktiga är tänkta att arbeta (för vi tänker väl fortfarande att de vi utbildar i huvudsak ska tjänstgöra som K-personal?). Min spontana tanke är att våra anställda sjömän skulle vara ypperliga utbildare och ambassadörer för sjömansyrket och därmed få möjlighet att handleda några värnpliktiga in i yrket. Därför tror jag egentligen inte att det behöver vara några bekymmer att blanda anställda med värnpliktiga, helt enkelt därför att vår personal i dag är så pass professionell att de skulle ta väl hand om de värnpliktiga. Däremot lär det knappast finnas utrymme för alla som genomför värnplikt att få plats på våra fartyg. Men går vi vägen mot värnplikt så kanske åtminstone de mest motiverade skulle kunna få äran att slutföra sin grundutbildning ombord på ett fartyg med stående besättning (för att senare ta anställning - förhoppningsvis).

    Det är en intressant diskussion och jag hoppas att den fortsätter!
    /Micke

delta i diskussionen ↓

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *