Till övergripande innehåll Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsidan Nyheter Innehållsöversikt Sök Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakta oss Juridisk information

Myndigheten

Var finns vi och vad gör vi just nu? Vilka är Försvarsmaktens uppgifter från riksdag och regering och hur arbetar vi för att lösa dem? Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndigheten

Jobb & utbildning

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Nå ditt mål genom en militär grundutbildning, eller sök något av våra hundratals civila jobb.

till jobb & utbildning

bloggportalen

Från den enskilda soldaten till myndighetens högre företrädare, läs personliga betraktelser om livet i Försvarsmakten genom någon av våra bloggar.

Du är här

Specialistofficersutveckling del 2.

inifransett

Som fortsättning på mitt förra inlägg tänker jag nu forsätta diskussionen vad vi skall ha förvaltare och flottiljförvaltarna till. Antalet specialistofficersbefattningar är ca 5100,både K och T av dessa är huvuddelen 4200 fanjunkare och 1.serg-befattningar, ca 800 är förvaltaretjänster och 50-60 st är flottilj/regementsförvaltare. Sålunda så finns det en bra pyramidstruktur men frågan är om nivåerna på befattningarna är satta efter det verkliga behovet eller bara utfördelade till förbanden att pytsa ut lite godtyckligt utan närmare tanke på vad som krävs i befattningen.

Jag tror inte på att detta skett på något mer kontrollerat vis nämligen. Det finns ett stort antal specialistofficersbefattningar som fått helt fel nivå. Det kan vara att en instegsbefattning blivit en fanjunkarebefattning medans den befattning som kräver rejält med erfarenhet har blivit en 1.serg. Rörande förvaltarna och flottiljförvaltarna spretar det även där med befattningar som borde vara oberoende men är förvaltare, förvaltaretjänster som borde vara fanjunkaretjänster, kaptentjänster som borde vara förvaltare etc.

Vad skall vi då ställa för krav på de olika nivåerna och då främst förvaltare och flottiljförvaltaretjänsterna? Som jag ser det så skall dessa katergorier bestrida sådana befattningar som kräver lång erfarenhet samt kompetens att verka som stabsofficer på taktisk eller operativ nivå, 1.e lärare, projektledare, chef och stf chef specialkompanier samt som stöd till chef i dennes ledningsgrupp.

Den sista uppgiften är något jag vill trycka på bör införas. Skall vi kunna skapa ett officerssytem där den taktisk/operative officeren kan göra en lite snabbare karriär än idag så behöver dessa rutinerade rådgivare som har god förståelse för nivån ovanför än den man verkar i. Detta anser jag vara av stor vikt för att vi skall kunna attrahera de människor vi vill ha som chefer och möjliggöra för dem att göra en snabb karriär men att det på division/bataljonsnivå och däröver finns en dedikerad rådgivare som känner förbandet. Uvecklingen i våra grannländer Norge och Danmark går tydligt mot skapandet av ”command teams” med en blandning av OF och SO men här följer Sverige olyckligtvis inte med. Här borde ÖB och stridskraftscheferna gå i spetsen och skaffa sig ett mänskligt beslutsstöd i form av egen flottilj/regemenstförvaltare som kan rådge samt har ansvaret för att det viktigaste vapensystemet som resp stridskraft har nämligen våra GSS fungerar i krig.

Slutligen kan jag konstatera att det FM behöver är tydliga direktiv från personalstaben vilka typer av befattningar som förvaltare/flottiljförvaltare skall ha, att organisationen justeras enl. detta och därefter kan vi anpassa den Högre specialistofficersutbildningen efter dessa behov.

GMY

Håkan

Personlig blogg

Bloggen behandlar utbildnings-, organisations- och personalfrågor främst ur ett marint perspektiv.
Författaren är förvaltare och jobbar på Marinbasen.

delta i diskussionen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *