Till övergripande innehåll Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsidan Nyheter Innehållsöversikt Sök Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakta oss Juridisk information
Du är här:

myndigheten

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndigheten

jobb & karriär

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Oavsett vad du vill göra i Försvarsmakten börjar din resa med en grundutbildning.

till jobb & karrär

bloggportalen

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

Du är här

Försvarsmaktsgemensam utbildning = arméutbildning

inifransett

I detta inlägget skall jag berätta om något av det värsta jag vet inom Försvarsmakten nämligen s.k försvarsmaktsgemensam utbildning, närmare bestämt dylik som sker på lägre nivå än örlogskapten/major och förvaltare.

Jag hävdar att dylik utbildning aldrig i någon form av utförande jag känner till på något sätt är avpassad för Flottans behov. Vissa beröringspunkter finns för Amfibiekåren när det gäller markoperativ verksamhet men inget är avpassat för amfibiestridens särart heller.

Detta elände tog sin början efter FB 04 då det skulle tänkas i funktioner istället för i olika stridsmiljöer(mark, sjö, luft) Detta funktionstänkande hade säkerligen fördelar som jag ej kan se men nackdelarna när det gäller rekrytering och utbildning framstår som solklara.

I samband med omstruktureringarna efter FB 04 bildades ett antal enheter som skulle hantera funktioner för hela FM. Exempel på detta är logistik som skulle styras av TrängR, Teknisk tjänst av FMTS, Sjukvård av FÖRMEDC, Samband, stridsledning och telekrig av LedR. De två ytterligheterna kom att bli TrängR som behöll ett formellt ansvar för marin logistik men lämnade det praktiska arbetet till SSS samt LedR som ville kontrollera allt vad som rörde marint samband och telekrig trots i det närmaste total avsaknad av kompetens inom området.

Argumenten för försvarsgemensam utbildning brukar dels vara att det är rationellt efter som alla skall utbildas i samma grunder i t.e.x teknik och att eleverna berikar varandra och får kontaktnät inom sin funktion. Det sista argumentet håller jag med om men de två andra är betydligt svårare att försvara. Argumenten emot är som följer:

Skall man ha centraliserad försvarsmaktsgemensam utbildning måste de flesta resa vilket skapar kostnader.

Då de flesta funktionsskolor är armédominerade utbildas eleven nästan obefintligt i marin kontext vilket senare tvingar arenaskolan (SSS) att förlänga utbildningen.

Marinen tvingas till onödiga bemanningsuppdrag för att de på funktionsskolorna och centran ge sken av marin representation. Skall sådan representation få genomslag så måste personalen till 40% bestå av marin personal.

Som tur är ser vi en tillnyktring i detta då det mycket är tillbaka under marin kontroll men att det finns en del som vi fortfarande behöver arbeta för att få tillbaka när vi upplever att effekten av den försvarsgrens gemensamma verksamheten inte ger den marina personalen något med är kontaktytor. Kontaktytor är viktiga men jag vill påstå att det är först på OF-3/OR-8 nivå som utbildning kan genomföras gemensamt i någon mån.

Något som paradoxalt nog infördes efter att behovet försvunnit var GMU:n om 12 veckor med utpräglat markstridsfokus. Innan den stora avvecklingen för Marinens del började på 2000-talet så krigsplacerades de flesta av Flottans värnpliktiga på fartygen inte ombord utan i basförband i land. Dessa värnpliktiga hade då 4,5 och senare 7v rekrytkurs som enda förberedelse för sin kommande krigsbefattning i land. På den tiden hade sålunda 12v markstrid varit helt rätt. Nu med möjligheten till långsiktig utveckling av anställda hade 12v t.o.m. räckt till för både rekryt och yrkeskurs för vissa kategorier vilket hade blivit en besparing.

Jag är sålunda tämligen kritisk till försvarsmaktsgemensam utbildning på lägre nivåer både ut kvalitets och ekonomisk synvinkel.

För att avsluta positivt så vill jag framhålla FM UndSäkC som ett mycket gott exempel på central skola som anpassar verksamhet efter Marinens behov och stödjer i kvalificerad utbildning men hanterar breddutbildning på ett för de marina förbanden flexibelt sätt.

Vill man läsa en fördjupande och underhållande artikel i ämnet rekommenderas kommendörkapten Tomas Martinssons artikel i Tidskrift i Sjöväsendet. Se länk nedan.

http://www.koms.se/tidskrift/arkiv/tis-nr-12014-e-utgava/

GMY

Håkan

Personlig blogg

Bloggen behandlar utbildnings-, organisations- och personalfrågor främst ur ett marint perspektiv.
Författaren är förvaltare och jobbar på Marinbasen.

0 kommentarer

delta i diskussionen ↓

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *