Till övergripande innehåll Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsidan Nyheter Innehållsöversikt Sök Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakta oss Juridisk information
Du är här:

myndigheten

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndigheten

jobb & karriär

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Oavsett vad du vill göra i Försvarsmakten börjar din resa med en grundutbildning.

till jobb & karrär

bloggportalen

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

Du är här

Drönare för sjögående enheter.

inifransett

På senare år har fartygsbaserade drönare blivit ett nytt intressant område för FMV och Flottan att studera. Drönare har använts från fartyg av flera olika nationer och här i Sverige har det under 2016 genomförts försök med att starta och landa helikopterdrönare från korvett typ Visby i FMVs regi. I Amfibiekåren används sedan flera år likadana mindre drönare som används inom armén(drönarsystem Svalan/Korpen)

Dock får jag känslan av att detta med ombordbaserade drönare är en liten ”modegrej” som man nu med stor teknisk iver kastar sig över och börjar fundera på en helt igenom teknisk kontext utan att låta taktikerna först diskutera vilken nytta dessa farkoster har i den moderna sjöstriden. Som jag ser det så riskerar Flottan än en gång att långsiktigt skaffa sig ett tekniskt utmärkt system men vi har ingen aning om hur vi skall nyttja det taktisk och vilka styrkor och begränsningar systemet har när det väl står där på däck.

Det finns några begränsningar man måste ha i åtanke innan dylika system anskaffas. Till exempel så måste farkosten och fartyget kommunicera med bredbandig länk för att kunna överföra filmer eller helst foton. Dessa länkar behöver ha små antenner och stor överföringskapacitet vilket gör att de kommer att hamna på radarbanden och då företrädelsevis mellan 8-18 Ghz som är det frekvensområde där huvuddelen av omvärldens robotmålsökare och siktesradar på flygplan befinner sig. Denna länken kommer alltså om fartyget har otur råka utför samma fenomen som bidrog till sänkningen av HMS Sheffield 1982 nämligen att satellitkommunikationsutrustningen omöjliggjorde för fartygets telekrigssystem att upptäcka den inkommande missilen radarsändning.

Rörande just själva foto/videoinformationen så finns det ytterligare utmaningar om man är ett fartyg nämligen det att de flesta drönare är utrustade med videokamera och producerar videofilm. Resultatet blir en bra film som tyvärr kräver oerhört mycket satellitbandbredd för att överföras och kan t.ec inte överföras via HF(kortvåg) För att få ner bandbredden så kan man skicka skärmdumpar med den viktigaste informationen men dessa blir då av tämligen dålig kvalitet. Skall vi ha fartygsbaserad drönare anser jag att den skall ha rejäl stillbildskamera så att vi kam få kvalitetsfoton som sedan kan delges med smalbandiga sambandsmedel.

Sedan har vi detta med räckvidd på länk för styrning och bildöverföring. För att nyttja systemet på avstånd från fartyget så finns det två metoder, antingen styrning via länk eller en förprogrammerad bana. I det senare fallet tankas informationen ur efter flygningen men i det förra krävs kontakt mellan farkosten och fartyget vilket då begränsas av radiohorisonten. Enl. reklambroschyren från en av de två svenska tillverkarna (SAAB och Cybaero) så är max flyghöjd 3000 m vilket ger en god radioräckvidd vilket behövs eftersom drönaren måste i händelse av hög hotmiljö iväg från fartyget för att inte motståndaren skall kunna koppla förekomst av drönaren till örlogsfartyg i närområdet.

Slutligen har vi problemet med fartygets signatur och en på däck stående drönares inverkan på denna. Svaret på detta torde vara antingen en avvägning mellan låg och högre signatur alternativ att förvara drönaren i hangar. Om jag här tillåts spekulera lite så kan detta vara det Finland har tänkt när de specificerat sina nya korvetter med hangar trots att de inte har några sjöoperativa helikoptrar.

För att vi inte än en gång skall falla i fällan att anskaffa avancerad teknisk utrustning utan att tagit oss en rejäl funderare på vilket taktiskt behov vi har som en drönare kan fylla. För att råda bot på detta skulle jag vilja rekommendera att SSS tillsammans med PRODM och MTS genomför ett eller flera taktiska seminarier där man diskuterar användning av drönare i sjöövervaknings-, sjöfartsskydd- och kustförsvarsoperation nationellt samt sjöfartskyddsoperation internationellt. I dessa seminarier är det även av mycket stor vikt att Amfibiekårens erfarenheter kommer de sjögående förbanden till del.

Risken är om vi inte har en klar idé om detta att vi får materiel som vars nytta inte är ordentligt förankrad och önskad på förbandsnivå vilket inte är ett bra varken ur ekonomisk eller taktisk synvinkel.

 

GMY

Håkan

 

Personlig blogg

Bloggen behandlar utbildnings-, organisations- och personalfrågor främst ur ett marint perspektiv.
Författaren är förvaltare och jobbar på Marinbasen.

0 kommentarer

delta i diskussionen ↓

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *