Till övergripande innehåll Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsidan Nyheter Innehållsöversikt Sök Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakta oss Juridisk information
Du är här:

myndigheten

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndigheten

jobb & karriär

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Oavsett vad du vill göra i Försvarsmakten börjar din resa med en grundutbildning.

till jobb & karrär

bloggportalen

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

Du är här

Officersprogrammet -en elitutbildning.

inifransett

Försvarsmakten dras just nu med stora svårigheter att rekrytera operativa/taktiska officerare(OP/TA). När det gäller rekryteringen av specialistofficerare ser det lite ljusare ut men inte där heller rekryteras det inte så många som skulle behövas för att vidmakthålla nuvarande vakansläge. Dock anser jag att problemen på OP/TA-sidan är avsevärt större än på SO-sidan och det är en lösning på det jag vill skissa på i detta inlägg.

De vanligaste allmänna förklaringarna till den dåliga rekryteringen brukar vara dels värnpliktens avskaffande och dels på akademiseringen. Jag vill påstå att det är ingetdera utan påstår t.o.m. att akademiseringen är av godo rätt hanterad.

Om jag bara ser på mig själv när jag var i 16-18 årsåldern som elev på samhällsvetarlinjen på Falu gymnasium så var jag medveten om möjligheten att genomgå officersutbildning men den skulle bara vara ett steg i karriären mot helt andra mål men ett helt nödvändigt steg och möjligheten att bli reservofficer skulle möjliggöra att ha en fot kvar i Försvarsmakten. Många av mina vänner hade också mycket höga ambitioner. Nu blev det inte så mycket civil karriär men en hyfsat bra militär sådan för min del men jag tror att det är det segmentet av ungdomar vi skall rikta in oss på för blivande OP/TA-kollegor. Jag är helt övertygad om att det finns massor av ungdomar som drömmer om att jobba internationellt, leda stora organisationer, få leda under svåra förhållanden, agera i en skarp miljö och ta stort ansvar i sitt beslutsfattande men för de flesta är Försvarsmakten inte något karriäralternativ trots de enorma möjligheterna av varierande arbetsuppgifter över tiden och att man dessutom slipper inbetalningskort från CSN är bara en bonus.

Varför är då inte officersprogrammet inte ett tydligt alternativ? En av huvudanledningarna tror jag är att en kandidatexamen i ämnet krigsvetenskap helt enkelt inte är lockande. Ämnet är för okänt och känns för den oinvigde alldeles för smalt, det ger ingen känsla av att vara användbart utanför FM. Vad vi måste förstå är att många av de som vi vill bli officerare har det som ett delmål för att sedan studera vidare. Kan vi ge dem det de vill ha nämligen en adekvat utbildning som både är akademiskt bra och känd och göra det samma på den militära sidan tror jag att vi kommer att lyckas bättre med vår rekrytering. Ett alternativ till ämnet krigsvetenskap är Försvarshögskolans(FHS) utbildning i statskunskap, ett ämne som de flesta i den aktuella målgruppen kan relatera till och som är ett etablerat ämne.

Behöver då eleven läsa just krigsvetenskap och svaret är enl. mig nej. Varken officersförordningen eller förordningen för FHS anger vilka specifika ämnen eleven skall läsa. Ämnet statskunskap appellerar på ett helt annat sätt till breda grupper av potentiella officerare än ämnet krigsvetenskap, de grupper vi såväl behöver fler av nämligen kvinnor och folk med annan kulturell och språklig kompetens än svensk.

Även blandningen mellan utbildning i Militärhögskolan Karlbergs (MHS K) regi, verksamhetsförlagd utbildning på strids och funktionsskolor samt utbildning på Försvarshögskolan anser jag är olycklig framför allt tids och kvalitetsmässigt. Det skapar dessutom en otydlighet för eleverna. Den tiden som MHS K disponerar för de marina eleverna borde läggas på SSS i ett block tillsammans med VFU-tiden så att eleverna senare kan göra återstående tid på FHS/Karlberg i ett svep. På så sätt blir då utbildningen avsevärt lättare att beskriva för potentiella elever och den ger strid och funktionsskolor en helt annan möjlighet att dana sina blivande kollegor.

I den fortsatta utbildningen på den Högre Stabsutbildningen(HSU) har krigsvetenskapen sin plats. Jag bejakar absolut att lägga den kursen på kaptensnivå och låta examen utgöra underlag för befordran till örlogskapten/major. För att nå magisternivån i statskunskap läses ytterligare 30 hp i ämnet och resten av tiden tillägnas krigsvetenskapen.

Det jag vill göra långsiktigt med detta förslag är att locka ett betydligt bredare klientel till officersprogrammet, ett klientel som ser en framtid med akademiska studier, spännande och internationella arbetsuppgifter samt få lära sig leda stora och små organisationsenheter under såväl press som tristess. Gör vi officersutbildningen till en språngbräda för en lyckad karriär så kommer många att söka, gå igenom och en del kommer att stanna lång tid i FM och vissa kommer att lämna efter en tid men förhoppningsvis bli både goda ambassadörer för FM och reservofficerare.

Det som behövs är en tydligare utbildningsgång, studier i ett välkänt och gångbart ämne samt att systemets inte ändras på ett ental år. Först då kommer officersutbildningen ha arbetats in i unga ambitiösa blivande akademikers lista på möjliga utbildningsvägar.

 

GMY

Håkan

 

 

Personlig blogg

Bloggen behandlar utbildnings-, organisations- och personalfrågor främst ur ett marint perspektiv.
Författaren är förvaltare och jobbar på Marinbasen.

0 kommentarer

delta i diskussionen ↓

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *