Till övergripande innehåll Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsidan Nyheter Innehållsöversikt Sök Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakta oss Juridisk information
Du är här:

myndigheten

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndigheten

jobb & karriär

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Oavsett vad du vill göra i Försvarsmakten börjar din resa med en grundutbildning.

till jobb & karrär

bloggportalen

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

Du är här

Förslag på ny bekämpningsförmåga.

inifransett

Det förekommer ibland i media bilder på räckvidden för det ryska luftvärnsrobotsystemet S-400 GIGANT utplacerat i Kaliningrads Oblast och med  räckviddsring om 400 km utritad. Problemet blir då att denna räckviddsring täcker Öland, Gotland och den del av Blekinge där F 17 finns var på förfärade röster höjs om vilket hot detta system är.

Nu skulle jag vilja avdramatisera detta hot och föra in det faktum att jorden är faktiskt rund vilket påverkar mark och sjöbaserade luftvärnssystem en hel del.

S-400 GIGANT har enl. Wikipedia en räckvidd på 400km och den versionen på robot som har denna räckvidd har en aktiv radarmålsökare. Som grund för hela robotinsatsen mot vårt flyg ligger att själva flygplanet upptäcks av robotbatteriets spaningsradar som i sin tur överför måldata till missilen och avfyring sker. Problemet för lv-robotsystemet är att målet måste befinna sig på hög höjd för att radarsystemet överhuvudtaget skall kunna lokalisera det. I nedanstående tabell redovisas en enkel teoretisk beräkning över flyghöjder, spaningsradarns höjd(10m) och det avstånd som målet är ovanför radarhorisonten.

Flyghöjd Avstånd från avfyringsplats till radarhorisonten.
10000m 422km
5000m 302km
1000m 142km
500m 104km
100m 53km

 

Detta gör att om svenskt flyg uppträder på lägre höjder kommer de helt enkelt inte att upptäckas för att de är under radarhorisonten. Skulle svenska plan uppträda på höjd står deras hopp till att motståndarens spaningsradar upptäcks av deras telekrigssystem och piloten kan dyka och släppa rems. Om vi gör ett antagande om att missilen gör 2000 m/s så har föraren 200 s på sig om missilen avfyras på maximal porté vilket ger bra tid för motåtgärder som t.ex undanmanöver.

Till detta skall läggas att själva radarpulsen skall färdas 400 km fram och tillbaka genom t.ex regn eller moln vilket utsätter pulsen för reflektion och eller absorption. Är dessutom målet tämligen litet så reflekteras mindre energi som skall tillbaka igen och då vara så pass starkt att det kommer över radarns tröskelnivå. Kommer det inte över kommer ekot inte att visas på skärmen

För att hantera dylika sådana hot från både mark och sjöplattformar skulle jag vilja se utveckling av vårt svenska robotbestånd åt ett visst håll.Om vi postulerar att både FV och Marinen anskaffar RB15 MK3 så skulle jag vilja att vi blandar upp dem med några robotar med en signalsökande funktion. Detta skulle sätta betydligt högre press på motståndaren än vi får med ordinarie radarmålsökare. Skulle en fartygschef eller en lv-bataljonschef upptäcka ett par radartysta robotar på väg mot sin enhet och signalsökande dito ingår i hotbilden blir nog vederbörande mer restriktiv med sin radarsändning och på så sätt undanhålls motståndaren radarinformation. Väljer motståndaren att fortsätta med radarsändningen skall det bli riktigt jobbigt.

Förutom annan målsökare behövs en helt annan sprängdel med splitter istället för minfunktion. Den sänker inga fartyg men skadar antenner och oskyddad personal rejält.

Det behövs inte många missiler av det slaget i en salva men några sådan ”guldägg” försätter motståndaren i en helt annan sits rörande nyttjandet av det elektromagnetiska spektret.

 

GMY

Håkan

Personlig blogg

Bloggen behandlar utbildnings-, organisations- och personalfrågor främst ur ett marint perspektiv.
Författaren är förvaltare och jobbar på Marinbasen.

0 kommentarer

delta i diskussionen ↓

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *