När förbandet rullade in i Skövde igen efter att ha avslutat övning Sydfront i Skåne var det snabb städning och vård av vissa saker för Hugo och hans kamrater innan de fick dimpa ner i sängen och sova ordentlig för att sedan åka hem på en välförtjänt ledighet.
– När vi kom tillbaka till Skövde packade vi ur alla lastbilar och fordon vi åkt hem i. All materiel man haft med sig och all packning skulle in på rummen för att se till att alla hade sina grejer. Innan vi gick och la oss gjorde vi lite ”akutvård”, kanske 2-3 saker. Innan vi fick åka hem städade vi kasern, som en vanlig fredagsrutin innan permission. När vi kom tillbaka till regementet efter en knapp veckas ledighet började den perioden vi är inne i nu, REMI-vård kallas den. Det innebär att vi vårdar och inventerar allting som använts under året och som ska användas nästa år igen av de nya värnpliktiga. Vi kontrollerar att allt är helt, rent och fungerar som det ska. Om det är någon som behöver åtgärdas så hinner man med det då innan nästa värnpliktskull kommer. Under helgen fokuserade vi på att vårda fordonen, inte bara våra lastbilar utan alla kompaniets bilar skulle vårdas, det vill säga personbilar, 20-bilar, terrängbilar och så vidare.
Tiden mellan slutövningen och muck karaktäriseras av städning och vård av materiel. På andra våningen i kasern 3 är det fullt upp med att städa. Golven skrubbas, väggarna torkas och lamporna dammas av. Med ganska precis en vecka kvar till muck är det särskild tillsyn av kasern som gäller.
– Just nu håller vi på med särskild tillsyn av kasern. Det ska bli kliniskt rent överallt. Befälen har sagt att de som rycker in nu snart ska komma hit och bli chockade över hur rent det är. Vi sätter en hög ribba helt enkelt! Den här veckan har vi också hållit på med personlig materiel. Vi går igenom allt vi fått ut och ser om något saknas eller så. Jag saknar två saker. Ett benstöd till gasbrännaren på soldatköket, jag tror en kamrat har den i sitt skåp. Sen är min skaljacka borta. Jag glömde den i matsalen en dag och när jag kom tillbaka var den borta och ingen har sett den. Så de två grejerna får jag anmäla att jag saknar. På torsdag ska vi lämna in första delen med utrustning. Det börjar närma sig nu!
Från att ha gått i militära kläder och burit militär utrustning börjar det civila livet nu närma sig. Vapen vårdas och ska lämnas tillbaka. Samma sak med all utrustning.
– Vi har inte lämnat in våra vapen än, men vi har vårdat klart dem. Jag tror vi ska lämna in dem på torsdag eller tisdag nästa vecka. Vården av vapnen gick smärtfritt och vi har jobbat på bra i all vård faktiskt. Alla vapen är nu inlåsta och ska inte röras förens vi ska lämna tillbaka dem. Den känslan är magisk! Samtidigt känns det lite tråkigt, den har ju varit med mig i både bra och roliga stunder och jobbiga stunder. Den har varit med mig överallt. I början var det konstigt att alltid ha ett stort vapen med sig, det var obekvämt över axeln, men när man väl kommit in i det är det en självklarhet den ska med. Och man vill att den alltid ska med. Så det känns jättekonstigt att lämna ifrån sig något som har varit med en väldigt mycket under så lång tid. All vård som sker nu är ett steg närmare muck, till slut kommer det inte finnas något kvar att vårda och då står man där på muckdagen.
Trots jobbiga stunder och långa perioder inne på regementet tycker Hugo att tiden har gått snabbt. Framförallt våren.
– Tiden har gått helt sinnessjukt snabbt! Hösten var lite knackig, allting är nytt, man ska vänja sig vid så många saker, vara ute i fält, städa, gå med vapen. Allting. Men efter julledigheten var allting som rinnande vatten och man flöt igenom allt. Man hittade ett flow typ. Man hittade rätt motivationer som fick en att stå ut och orka jobba de dagar man var i tjänst och det var jobbigt.
Efter att ha bott och spenderat de flesta av dygnets alla timmar tillsammans känns det lite vemodigt att splittras och inte längre ses som man är van vid.
– Vi hade en liten plutonsavslutning i lördags. Vi var ute vid ett hus som ligger vid en sjö och grillade hamburgare. Några hade styrt upp lekar och så. Det var kul att vara samlade hela plutonen och sitta och snacka och äta gott i civila kläder. Det är lite mer avslappnat än när man är grönklädd. Det var riktigt roligt! Det var en bra avslutning och det var väl behövligt!
Nästa onsdag muckar Hugo och hans kamrater som gjort 11 och 9 månaders värnplikt på P 4. Stora dagen D närmar sig med stormsteg, men det finns fortfarande saker att fixa, materiel att vårda, ordning att hålla. Men sen!
Under utbildningsåret 2020-2021 kommer vi att följa tre värnpliktiga med olika befattningar som gör värnplikten här på Skaraborgs regemente P 4. Varannan vecka kommer ni kunna läsa om hur det är att göra värnplikten här; vilka uppgifter, utmaningar, upplevelser, motgångar och medgångar går man igenom? En inblick i de värnpliktigas liv under utbildningen.
