Till övergripande innehåll Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsidan Nyheter Innehållsöversikt Sök Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakta oss Juridisk information

Myndigheten

Var finns vi och vad gör vi just nu? Vilka är Försvarsmaktens uppgifter från riksdag och regering och hur arbetar vi för att lösa dem? Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndigheten

Jobb & utbildning

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Nå ditt mål genom en militär grundutbildning, eller sök något av våra hundratals civila jobb.

till jobb & utbildning

bloggportalen

Från den enskilda soldaten till myndighetens högre företrädare, läs personliga betraktelser om livet i Försvarsmakten genom någon av våra bloggar.

Du är här

Följ våra värnpliktiga: Hugo – fullt ös från dag ett

Inblick på P 4

När Hugo ryckte in en solig måndag i slutet av september möttes han av ett stort gäng grönklädda personer redo att gå ut i fält. Vilken start på de kommande nio månaderna han fick, något som gjorde att han bara ville komma igång.

– Jag tänkte att det där kommer vara jag om någon vecka så det är bara att vänja sig. Man längtade nästan lite efter att få på sig sina kläder och så, och det fick vi ju efter bara några timmar så jag behövde inte vänta länge. Men det var annorlunda såklart att komma hit och mötas av alla dessa soldater direkt. Det är inte så att jag kommer hem från skolan och det står militärer hemma och väntar. Nu är det min vardag och nu är man van vid det, men i början var det ovant.

– Det var väldigt spännande att komma hit. Jag hade stora förhoppningar om de kommande nio månaderna, man hoppades ju på att få minnen för livet, och att bli en bra människa. Alltså i att lära sig hyfs, fixa saker, bädda sängen ordentligt varje morgon till exempel. Det är sådana saker vi fick lära oss första veckorna. Och såklart hur det är att inte leva i sin vanliga vardag, något man är så långt bort ifrån egentligen och nu får jag göra det i nio månader. Det är inte alltid lätt, det finns jobbiga stunder också, speciellt när man längtar hem och vet att man ska vara kvar länge. Men det har varit svinkul hittills och mina förväntningar som jag hade innan jag kom hit har inte förändrats utan de har levts upp till.

Det blir en del fyspass under veckorna men Hugo hade förberett sig väl med fotbollsträningar och nästan längtar till varje måndagsfys på regementet.

– Jag spelade fotboll innan jag ryckte in så det blev fem-sex träningspass under veckan och jag har alltid tyckt om att träna. Om det har varit ett uppehåll med fotbollen har jag gått ut och sprungit själv. Jag känner att jag var väl förberedd på den fysiska biten, men jag märker också att jag blivit starkare sen jag kom hit.

– Jag gillar att fysa på det sättet vi gör här. Jag gillar att det alltid är måndagsfys, då vet jag att vi ska fysa och det är något jag alltid ser fram emot. Det är nästan som att komma till skolan igen, fast det är hela dagen och långa dagar. Från halv sex på morgonen till elva på kvällen ibland. Det är inga korta dagar man jobbar. Men nu har man vant sig även vid det och klagar inte.

Inför mönstringsprocessen kände Hugo att om han fick möjligheten att göra värnplikten skulle han ta den och göra det bästa av tiden. Antagen blev han och valde att söka sig till Skövde.

– Jag ville vara ärlig på enkäten och fylla i hur jag kände och hur jag var. Blev jag kallad skulle jag göra mitt bästa och blev jag inte det så blev jag inte det. Men det gick bra, jag blev kallad och fick ett par olika saker att välja på. Jag valde Skövde som för mig är en ny stad men som inte ligger jättelångt bort från min hemort. Några månader senare träffade jag min flickvän och kände kanske att jag borde vara hemma och jobba istället, för att spendera tid med henne. Vi spenderade mycket tid tillsammans innan jag åkte och när jag väl kom hit kände jag att nu gör jag det här. Jag har träffat många nya kompisar här och de är bra på att stötta en, så man känner sig ändå hemma på regementet.

Efter bara en vecka på regementet bar det av till Älvdalen för fältvanevecka och skarpskjutning. Det var lite kort om mat, mycket nya saker och att vara helt bortkopplad från omvärlden var en omställning.

– Vi ryckte in på en måndag och måndagen därpå åkte vi sex timmar upp till Älvdalen. Första natten sov vi på kasern men sen fick vi lämna våra telefoner i en plastpåse och då började resan. Första dagen reste vi tält hela dagen och sen byggdes det på med verksamhet. Det var svinroligt men inte alls det som man är van vid hemma att göra under dagarna. Gräva värn och skjuta till exempel. Det  var vår första skarpskjutning och det var nervöst, men när man väl hade gjort det var det en riktig lättnad i kroppen, man rös lite. Det var riktigt häftigt! Det var lärorikt att vara där uppe och det var på ett sätt bra att det var så tidigt. Man blev inkastad i det tidigt och mer van vid livet som rekryt.

Det är många förändringar från det civila livet gentemot att komma in i det gröna och leva som rekryt. Enkla saker så om att snooza och sitta ner för att äta är helt utbytta mot något annat.

– En av de stora förändringarna är att vi går upp halv sex varje morgon för att städa. Du kan inte ligga kvar och snooza. Det är uppställning med visitation av oss och våra städutrymmen. Det är lite omställning. Jag ställer inte upp hemma och ber mamma visitera mitt rum, men det är verkligen lärorikt på ett sätt. Att äta snabbt är också en stor förändring som för mig var jobbig i början, men jag har aldrig ätit gröt så snabbt som jag gör nu! En annan vanesak som är annorlunda är att vi ofta inte sitter ner vid ett matbord och äter, utan man har sin lilla burk man får sin mat i och som man äter med en spork där man befinner sig just då.

En riktig utmaning som Hugo ser fram emot är baskerprovet, och sen att börja med befattningsutbildningen.

– Till att börja med ser jag fram emot baskerprovet! Det vet vi inte riktigt när det är än, men vi tror att det kommer snart. Det är ju en riktig utmaning. Och sen efter det att äntligen få börja med sin befattningsutbildning och inte bara vara rekryt. Jag tror de flesta säger det men såklart ser man fram emot MUCK. Tiden går snabbt så snart är man där.

Nästa gång vi träffar Hugo ska han få berätta mer om sin befattningsutbildning och om han har fått göra det efterlängtade baskerprovet än.

 

Under utbildningsåret 2020-2021 kommer vi att följa tre rekryter med olika befattningar som gör värnplikten här på Skaraborgs regemente P 4. Varannan vecka kommer ni kunna läsa om hur det är att göra värnplikten här; vilka uppgifter, utmaningar, upplevelser, motgångar och medgångar går man igenom? En inblick i de värnpliktigas liv under utbildningen.

Personlig blogg

Välkomna till Skaraborgs regementes, P 4, blogg. På denna sida kommer du att få en inblick i regementet och kan följa vår verksamhet.

delta i diskussionen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *