Till övergripande innehåll Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsidan Nyheter Innehållsöversikt Sök Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakta oss Juridisk information

Myndigheten

Var finns vi och vad gör vi just nu? Vilka är Försvarsmaktens uppgifter från riksdag och regering och hur arbetar vi för att lösa dem? Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndigheten

Jobb & utbildning

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Nå ditt mål genom en militär grundutbildning, eller sök något av våra hundratals civila jobb.

till jobb & utbildning

bloggportalen

Från den enskilda soldaten till myndighetens högre företrädare, läs personliga betraktelser om livet i Försvarsmakten genom någon av våra bloggar.

Du är här

Följ våra värnpliktiga: KB-elev Ida – de tre första månaderna

Inblick på P 4

Ida befinner sig högt upp på ett av stridsfordonen nere i garaget, klädd i grön motoroverall som sina kamrater. Alla ser likadana ut. De ska precis bryta för lunch och ställer upp sig på ett led. En av dem ropar ”Manöver! Idag bjuder konungen på kycklinggryta och ris” och alla i ledet svarar ”Hurra!”. Jag får låna Ida för att prata om hennes första tid på regementet. Hon har gått från Wartofta kompani och att bara spendera tid med de andra kompanibefälseleverna till att nu vara på Lifkompaniet och leda en grupp värnpliktiga som ryckte in senare under sommaren. Hur har den första tiden på regementet varit egentligen?


Ida på sitt stridsfordon

– Jag tycker det känns väldigt bra. Vi fick en bra introduktion av de befäl som vi hade då och vi tog allting lugnt och smidigt i början. Vi hade inte på oss uniformen första dagen förens sent på kvällen, utan vi jobbade på med inventeringen av all utrustning och allt där till. Vi fick en väldigt bra start och kunde börja lära känna varandra direkt. Jag är nöjd med min första tid här.

Ida ryckte in en regnig dag i slutet av juni, för ungefär tre månader sedan. Hon visste inte riktigt vad som väntade henne, men utmaningar stod hon inför, det var ett som var säkert.

– Den största utmaningen hittills har varit baskerprovet. Eller baskerproven, jag har ju gjort två nu. De har varit väldigt stora utmaningar, båda på olika sätt. Det första baskerprovet gick ut på att vi skulle utmanas som soldater själva och på det andra skulle vi truppföra som gruppchefer hela baskerprovet. Och då var utmaningen att komma till en helt ny grupp och ta befälet.

Bevakning, sjukvårdsmoment, marsch, nya uppgifter i ny terräng, marsch, värngrävning och mer marsch. Och på toppen av det lite sömn, lite mat och mycket fysiskt ansträngning. Det är en utmaning som heter duga.

– Jag hade svårast med att jag blev så trött, att inte få sova och samla ny energi. Jag var aldrig hungrig under något av baskerproven. Lite sömn i kombination med att man inte fick något ny energi när man hade en dipp var riktigt tufft. Och att då hålla humöret uppe är en utmaning. Innan baskerproven hade vi övat som gruppchefer när vi var i KB-gruppen på Wartofta, då truppförde vi varandra till viss del. Men nu blev det att man skulle truppföra helt själv och skarpt. Det var väldigt kul och min grupp var väldigt följsam. Överlag tycker jag att det har varit lagom utmanande hela tiden. Det har inte stegrats till orimliga höjder för snabbt utan jag har kunnat landa i de utmaningar vi fått och kunnat lösa dem på ett bra sätt.

Under de 13 första veckorna på Idas värnpliktstid fick hon den grundläggande soldatutbildningen med sjukvård, strid stridsparsvis, gruppvis och så vidare. Utöver det fick hon även ledarskapsutbildning och öva på att truppföra som gruppchef vid strid.

– När jag kom till Lifkompaniet och tog över från en som tidigare lett gruppen var det en utmaning såklart, framförallt att man inte har den auktoritet som erfarenhet ger, men det jag tog med mig från ledarskapsutbildningen och min första tid var att hålla den auktoritet vi faktiskt har, att se till att alltid vara en föregångsman eller kvinna, att visa sitt bästa jag för att inspirera och få med alla. Man ska inte vara rädd för att ta i med hårdhandskarna men man ska samtidigt vara ödmjuk i allt man gör. När jag blev placerad på Lifkompaniet fick jag befattningen vagnchef i en av ledningsvagnarna. Det innebär att min vagn är lite bakom fronten och ser till så att allting styrs upp kan man säga. Jag styr min besättning och vi är fyra stycken; en skytt, en förare, jag och en ställföreträdande vagnchef. Just nu håller vi på att sammansvetsa gruppen så att det ska bli så bra som möjligt. Förra veckan började vi med GVU, grundläggande vagnsutbildning, och idag har vi övat på nödutrymning av vagnen om något skulle hända och vi behöver komma ut snabbt. Första gången man stod bredvid vagnen kände man sig väldigt liten, de är större än man tror. Vagnsutbildningen fortsätter till och med vecka 6 nästa år, så det blir mycket tid i garaget och ute och åka framöver!

 

Under utbildningsåret 2020-2021 kommer vi att följa tre rekryter med olika befattningar som gör värnplikten här på Skaraborgs regemente P 4. Varannan vecka kommer ni kunna läsa om hur det är att göra värnplikten här; vilka uppgifter, utmaningar, upplevelser, motgångar och medgångar går man igenom? en inblick i de värnpliktigas liv under utbildningen.

Personlig blogg

Välkomna till Skaraborgs regementes, P 4, blogg. På denna sida kommer du att få en inblick i regementet och kan följa vår verksamhet.

delta i diskussionen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *