Till övergripande innehåll Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsidan Nyheter Innehållsöversikt Sök Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakta oss Juridisk information
Du är här:

myndigheten

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndigheten

jobb & karriär

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Oavsett vad du vill göra i Försvarsmakten börjar din resa med en grundutbildning.

till jobb & karrär

bloggportalen

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

Du är här

Minnet efter en kamrat

gronsak

Krigsskadad häst lyssnar numera med ett öra på omvärlden

Finlands självständighet firas nu i veckan, ett land som upplevt krig och frihet så nära i tiden, att det fortfarande finns människor som minns.

Jag skänker just idag en extra tanke till den finska kallblodshästen, rasen som formats av ett nödtorftigt liv till en stark och lojal arbetshäst. En häst som från gårdarna blev inkallade under de Finska Vinterkriget och fortsättningskriget och som med sina soldater gjorde framgång möjlig. De finska hästarna gick i frontlinjen. De bar, de drog de hyllades, de titulerades hjältar och veteraner och de sörjdes när de stupade. De var mer än hästar, de var soldaternas kamrater. Många säger att utan den finska hästen, skulle Finland förlorat sin frihet.

Vinterkriget var ett hästdraget krig, hela artilleriet var beroende av hästar. Övrig draghjälp kom under fortsättningskriget när finländarna fick motoriserad utrustning, men den finska hästen behövdes alltjämt och dess kraft och pålitlighet var ovärderlig.

Berättelser om de finska hästarnas arbete vid fronten är många gånger väldigt gripande. Bandet de hade med sina soldater och krigets plågor som de tvingades möta tillsammans. Kanonhästarna hade det värst, de kunde inte söka skydd vid sidan av vägen, för kanonvagnarna var för tunga. De åtta hästarna som drog var tvungna att stå kvar i artillerielden tillsammans med den kanonman som var satt att vårda dem och ge hästarna trygghet. De hästar med lättare vagnar och som bar officerare eller soldater lärde sig att huka och söka skydd i dikena. Många hästar fortsatte med detta beteende, även efter kriget när de kommit hem till sina gårdar igen, när de blev skrämda av plötsliga ljud.

Fältstall

Även om hästen var på okänd plats för ägaren, så var varje häst numrerad, numret rakades in på hästens länd. På så vis kunde hästskötaren fortsatt hålla kontakten med hästägarna på gårdarna och även paket skickades från familjen till sin häst på frontlinjen. Varje häst som överlevde skulle hem till sin egen gård och familj igen. Även selen och annan (obligatorisk) medföljande utrustning var märkt med samma nummer. Många hästar kände väl igen sig när de efter kriget med tåg transporterades hem. En del slet sig på tågstationen och galopperade själva hem de återstående milen från tågstoppet och till sin ytterdörr. Den finska hästens lojala band och minne sträcker sig rakt igenom krigets fruktansvärda upplevelser.

Den finska hästen har fått minnesmärken upprättade efter sig, för att hylla deras insatser för Finland. En vacker bronsstaty i Säinäjoki och nu senast ett monument i Myllykoski.


Över 7 200 hästar dog eller försvann under vinterkriget, armén hade till sitt förfogande cirka 71 800. Förlusten av fortsättningskriget var mycket tyngre: där dog nästan en av fyra hästar, cirka 14 600. Under fortsättningskriget var nöden stor och hästar svalt. Hästar dog i brist på hö, soldater tog sina sista brödkanter till hästarna och de gav sig även ut i ingenmansland med livet som insats för att finna mat till sina hästkamrater.

Så många gånger jag stått med spaden i Kusträsk, grävt värn, fyllt tillbaka jorden och grävt om på nytt. Inte tänkte jag på att det arbetsammaste är nog inte att gräva ett ståvärn till en lång soldat, utan gräva ett ståvärn till en fullstor arbetshäst.

Information och bilder hämtade från:
Yle.fi
samt
Kaleva.fi

Personlig blogg

Jag är inte bara soldat - jag är en ensamstående mamma också. Envis av minsta måttet, men släpar allra helst runt på en grg.

0 kommentarer

delta i diskussionen ↓