Godkväll alla där hemma!
När jag nu skriver detta resebrev ifrån Trossbotten, rummet där alla vi elever bor och äter på en ganska trång yta, omges jag utav kamrater som under svår koncentration och vissa svordomar ihärdigt arbetar med att färdigställa sina elevtampar.
Elevtampen som vi fick vår första lektion av igår är ett sjömaningsarbete där det på en meterlång tamp ska göras vissa splitsar och knopar. I ena änden ska det göras en ögonsplits, längre ner en sydd tagling följt av en kortsplits och avslutningsvis ska en valknop slås runt en del av tampen. Självklart måste splitsarna vara snygga och hårt åtdragna och alla lösa kardeler ska vara taglade. Detta arbete kan för den oinvigde vara överväldigande, men med varje nytt instick ökar förståelsen och omsätts snart i kunskap om detta ädla sjömansämne.
Dagen idag har då bestått utav flera lektioner för att vi ska ha en trygg grund innan vi imorgon ger oss ut till havs med mål att ta oss till St Cruz på Teneriffa. Lektionerna inleddes med att Brassen (Maskintjänstchefen ombord) gav oss en genomgång om hur allt det som finns i ett vanligt samhälle där hemma också finns här på Gladan i miniatyr. Allt ifrån hur dricksvattnet iland renas i reningsverk och tar sig sen till våra vattenkranar, till hur vi här ombord har en anläggning som renar sjövatten och ger oss dricksvatten till kranarna.
Sedan fortsatte det med lektioner i hanteringen av vissa tampar ombord för att viktiga moment i seglingen ska fungera. Förstaskepparen gav oss sen en lektion i ankare och ankringsförfarandet ombord som sköts med det elevdrivna ankarspelet.
Efter middagen inledde Sekonden med frågan vad som definierar ett gott sjömanskap, detta ledde till många förslag och diskussioner där samtliga var överens om vad som definierar ett gott sjömanskap men att det är snudd på omöjligt att hålla den definitionen kortare än en roman. Därefter var det vaktuppställning där hälften av Gladans elever fick permission för kvällen och andra halvan är vaktkvarter och har koll på fartyget under natten.
För mig då, som var ombord här på Gladan som elev för 6 år sen och sen dess längtat tillbaka, känns det fantastiskt att åter vara inmönstrad i besättningen. Det som varit glömt och undanstoppat långt bak i minnet här åter aktiverats.
Inom lärande pratas det mycket om djupinlärning och den pedagogiken som används här ombord visar sig tydligt fungera då det som lärdes ut för 6 år sen sitter i ryggmärgen och kommer antagligen att sitta kvar i många år till. Min egen förhoppning är ju att få fler tillfällen att aktivera minnet och åter mönstra på Gladan längre fram.
Slutligen ska jag rikta en hälsning till släkten som är hemma i kalla Sverige, förutom min Morfar som idag kom förbi och hälsade på när han ändå var här på semester. Fantastiskt roligt men tydligen blir man aldrig av med släkten vart man än befinner sig och tur är väl det.
GMY
321 Winberg
