God morgon allesammans! Vi är nu inne på vår åttonde dag av resan och vi kan inte säga annat än att livet leker.
Ljung och Larsson tar nu ordet en kort stund. Klockan slog nyss 05:00 och vi har redan hunnit sitta en av de fyra timmar vår vakt innebär. Vi sitter här tillsammans och avundas den andra vakten, styrbordsvakten (vi ingår i babordsvakten), som just nu ligger och har bingtjänst tack vare att de hade turen att ha hundvakten detta dygn. Då tänker ni säkert vad innebär egentligen hundvakten, tro oss när vi säger att första gången vi hörde det tänkte vi exakt samma sak. Man kanske hört det nämnas förut som något negativt, ordet får dock en helt annan betydelse ombord på Falken. Ni kan tänka er ångesten vi kände när vi första gången räknade ut att, babordsvakt är den som får börja med hundvakten. Det gick dock ganska snabbt upp för oss. När vi hoppade ur bingarna pigga och glada morgonen därpå att vi som fått den beryktade hundvakten lugnt hade dragit det långa strået av de två. Det är nämligen så att när man har hundvakten så ”slutar” man kl 20:00 och kan därför sova fram till 24:00, då börjar ett vaktpass men sedan kan vi gå och binga igen runt 04:00 tills det är dags att stiga upp till de otroliga tonerna av Meatloaf spelandes ur en högtalare betydligt äldre än en själv. Så nu sitter vi alltså här, två trötta men ack så glada kvinnor och beundrar den vackra soluppgången. En av de bra sakerna med denna vakt, man får både se solens ned- och uppgång. Igår fick vi se en spektakulär röd himmel under solens nedfart, ni vet vad man brukar säga ”Red sky at night sailors delight, red sky in the morning sailors warning”. Vi kommer därför troligen få ännu en varm och solig dag till sjöss, då vi kan hålla utkik, ha frälsarkranspost och bränna våra stackars näsor.
Vilket för oss till nästa viktiga punkt, vad är det med vädret? Vi flög över till England i tron om att bemötas av regn, dimma och en aning kyla. Istället behöver vi hämta ut shorts snabbast möjliga och blända varandra med våra otroligt vita vinterben. Som tidigare nämnt betedde de flesta av oss som om vi aldrig hört talas om solskyddsfaktor och brände oss därför från topp till tå. Och sedan dess har det hållit i sig med undantag av en natt av regn och kanske sammanlagt två dagar av moln, enda skillnaden är att vi nu fått ett gäng som flitigt använder solskyddsfaktor och som inte heller tvekar, tur nog, att påminna resterande att göra detsamma. Vi håller tummarna att vädret och vinden är med oss ändra fram till slutdestination Stockholm.
Det är svårt att förklara känslan av att vara ute på öppna havet och arbeta såhär, enkelt sagt så är det helt underbart. Livet ombord på Falken kan ibland verka hårt, tufft och ibland en aning slitsamt. Men sanningen är att så länge du har solglasögon (vilket Ljung inte har då de valde att ta en simtur, så hon har det lite tufft) och inte är sjösjuk så kan man lugnt säga att livet leker.
Det var allt vi hade att säga denna gång, historien om de tappade solglasögonen och att leva med sjösjuka får ni höra nästa gång!
Puss och Kram,
Ljung & Larsson
