Hej på er där hemma!
När jag skriver det här resebrevet är klockan halv två på natten, vilket innebär att ännu en dag av vårt lärorika äventyr har passerat.
Det har varit en dag fylld med upplevelser utöver våra normala rutiner. Efter frukosten och den dagliga rengöringen stannade vi fartyget. Det visade sig att vi skulle ha olika stationer med respektive kvarter. Vi fick prova på att köra RHIB (gummibåten), ro skeppsbåt samt att vi hade en knoplektion. Det var roligt och mycket uppiggande att få uppleva någonting utöver de normala rutinerna.
Efter några timmar av stillastående började vi återigen segla mot vår slutdestination Vigo, eller det var i alla fall vad vi elever trodde. Oförberett genomförde vi istället ett flertal ”boj överbord” övningar. Det är lätt att stirra sig blind på att saker vi gör enbart tar lång tid, men det är viktigt att alla vet vad de ska göra ifall olyckan skulle vara framme på riktig. Övningarna får mig som elev att känna mig mer trygg och förhindrar troligtvis ett onödigt högt stresspåslag om det skulle inträffa skarpt.
Strax innan middagen höll förstaskepparen i frivillig fys. Det var ett bra pass som många deltog på, vilket var roligt att se. Här ombord har jag lärt mig att uppskatta små saker i det långa loppet och det här är en av dem. Trots att det var kämpigt och varmt är det en upplevelse många inte får chansen att uppleva. Jag menar hur många har egentligen genomfört ett fyspass, på ett segelfartyg, mitt ute på Atlanten?
Det här är andra gången jag får äran att segla med HMS Falken, vilket jag är så tacksam över! Det är stundtals väldigt ansträngande och krävande, men det är helt klart en resa jag alltid kommer att bära med mig. Under de här två gångerna ombord har jag växt enormt mycket som person. När du till exempel är utkik har du mycket tid till att stanna upp och reflektera över dig själv och din omgivning. I början upplevde jag det som jobbigt, men det har med tiden övergått till raka motsatsen. I nu läget anser jag att utkiken är ett bra ställe för att komma till insikt med många saker i ditt liv, bra som dåliga.
Sist men absolut inte minst vill jag ta det här tillfället i akt och hälsa till alla mina underbara nära och kära där hemma. Jag saknar er väldigt mycket och tänker på er varje dag. Hoppas det inte är allt för tomt utan mig där hemma. Men som tur är kommer jag trots allt hem snart och får äntligen träffa er igen.
Jag hoppas att ni läsare uppskattar våra resebrev lika mycket som vi uppskattar era fina kommentarer.
Hälsningar från 311 Durk
