Klockan är 01:05 på det tredje dygnet till sjöss. Vi är på god väg mot Lanzarote och håller en sydöstlig kurs. Vinden har avtagit under dagen och vi gör ungefär fyra knop. Vågorna har precis som vinden lagt sig och de flesta i besättningen har tillkvicknat från den beryktade sjösjukan. Sjösjukan slog ner som en bomb hos manskapet. Tidigare under dagen var det kö fram till relingen för att få uträtta sina behov, vilket har lett till en del missöden på däck, samt att en del av besättningen har fått lära sig varför man alltid uträttar sina behov i lä och inte i lovarts den hårda vägen.
Styrbordsvakt sköter posteringen 00.00 – 04.00. Nu syntes endast ett fåtal hängandes över mantåget, då de flesta av fritörnerna har ”däckat på däck” i väntan på att få krypa ner i bingen. Tredje kvarter började vakten med en längre självpresentation som sedan gick över till att knyta knopar tillsammans med tredjeskepparen. Efter ett fåtal minuter sov två tredjedelar av kvarteret. Tredjeskepparen lämnade oss tillslut ifred efter ett försök till utbildning i termer och gick med bestämda steg tillbaks till halvdäck där han senare frågade mig om jag ville skriva detta resebrev, då jag verkar vara den enda vakna ur vakten som inte är posterad för tillfället.
Kära mor och far, om ni läser detta, var vänliga att skicka efter ett par kilo Zoégas skånerost, manskapet börjar bli trötta på Gevalia.
God natt, nu väntar även en tupplur på det bekväma trädäcket för mig.
Med vänliga hälsningar, 331:an Nicolaisen