En Amfibiekadett till sjöss!
Jag heter Tobias och nu har turen kommit till mig att skriva några rader. En av dem tydligaste reflektioner jag haft av denna resa än så länge är att det är stor skillnad på att åka strb90 i Stockholms skärgård för 2.amfibiebataljonen och segla i Nordsjön med en välbevarad skonert från 1940- talet. I östersjön är vågorna förhållandevis små och ettriga, i Nordsjön är vågorna mer som långa djupa dalar som får fartyget att pendla på ett harmoniskt och kraftfullt sätt.
En liten resumé av mina starkaste intryck så här långt på resan.
Allt började med att vi stod vid kajen i Karlskrona och inväntade att klockan skulle slå 13:00, då påmönstringen vid HMS Falken skulle ske.
Det första som händer är att vi ska klättra över stormasten, komma ner på andra sidan och anmäla oss hos fartygschefen, därefter fick vi gå ner på trossbotten och få ett litet skåp tilldelat för personlig materiell och i mitt fall en hängbinge att hänga upp i taket för att sova i. Jag var lite skeptisk till att sova i en hängbinge till en början men efter ett tag visade det dig vara riktigt fördelaktigt, när man väl kommit över det obehagliga av gunga runt hela tiden så var den största fördelen att man ligger alltid horisontellt, tillskillnad från dem som sover fasta bingar och rullar ner i ett hörn när vi går för segel och det lutar mycket.
Vi sätter kurs ner genom östersjön mot Kielkanelens inlopp i Tyskland! Jag har aldrig seglat i hela mitt liv och visste inte riktigt om jag skulle bli sjösjuk eller inte. Jag har åkt mycket motorbåt i olika former och sjögång, men att segla i ganska hård sjö var något helt annorlunda. Jag spydde en gång och sen var det klart, det var som att kroppen behövde kalibrera in sig.
Väl i Kielkanalen är det skönt att slippa gunga på ett tag, vi får med oss en lots som kommer hjälpa oss genom kanalens olika passager! När vi tagit oss igenom hela kanalen återstår bara ett sista moment innan vi kan ta oss ut i Nordsjön och det är slussningen. vi har lämnat av lotsen precis innan och tar oss säkert och stadigt in genom slussens stora portar, allt har gått bra och vi har gjort fast tamparna, då hör jag hur det skriks på tyska och en fartygmaskin som vrålar, då visar det sig att det är ett handelsfartyg som ska komma och lägga sig bakom oss i slussen, besättningen på handelsfartyget verkar ha felbedömt sin egen position eller fart för dom är cm ifrån att köra in i vår örlogsflagga baktill och knäcka den, men som tur är så lyckas timmermannen på vart fartyg få loss flaggspelet och sätta den i säkerhet och fartyget får till sist stopp på sig själv efter att matrosen som stod som utkik vid deras stäv inte såg det minsta orolig ut pratat lite i sin radio.
Nu befinner vi oss i engelska kanalen och har för en stund sedan passerat Dover. Klockan är 03: 49 och jag ska gå ut på däck nu för att hjälpa till med seglen när vi vänder, därefter är min vakt slut och jag får förhoppningsvis några timmars sömn innan det är dags för nya uppgifter och äventyr!
-
-
-
Frukost på trossbotten
-
-
-
-
10 knop genom vattnet och 1.8 knop motström
