Till övergripande innehåll Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsidan Nyheter Innehållsöversikt Sök Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakta oss Juridisk information
Du är här:

myndigheten

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndigheten

jobb & karriär

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Oavsett vad du vill göra i Försvarsmakten börjar din resa med en grundutbildning.

till jobb & karrär

bloggportalen

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

Du är här

Resebrev HMS Falken 180711

Linus Grann

Detta kommer vara mitt sista inlägg. Motorn ligger död, och Brassen säger att den inte går att reparera utan extern hjälp. Även om vinden fortfarande blåste, så är seglen rivna och skulle knappt fånga den minsta vindpust. Provianten börjar ta slut, även med den strängt begränsade utdelningen av mat, och resten av eleverna har redan börjat klaga över hungern. Det är inte mycket tid kvar tills vår resa här kommer ta slut. Jag ångrar att jag någonsin satte min fot här på Falken.

Som du (förhoppningsvis) redan förstår så är varje mening i det förgående stycket en lögn. Utom då möjligtvis den biten om den lilla tiden kvar, men det är helt och hållet en definitionsfråga. I vilket fall så ville jag inleda detta blogginlägg på det sättet, egentligen enbart för att underhålla mig själv lite nu på morgontimmarna. Ett litet överdramatiskt intro för att kanske få någon att ta en andra titt över vad de egentligen läser. Det är väl ändå det som det (vad nu ”det” kan betyda) handlar om, på sätt och vis. Att våga ta de möjligheter som dyker upp.

Ta mig till exempel, en 18 årig Nacka pojke (mer specifikt från Saltsjö-Boo) som nyss blev arbetslös för första gången i sitt liv nu ca 1 månad sedan då jag tog studenten. Jag kommer varken från sjövärnskåren, eller Bernadotte Gymnasiet, som majoriteten av eleverna omkring mig, utan hittade hit av en slump och möjligtvis lite smyg nepotism. Genom min fars bekantskap med Falkens fartygschef och ett slumpartat möte mellan dem för ett tag sedan lyckades jag bli medveten om att det fortfarande fanns öppna platser på seglatsen som jag innan dess inte visste existerade. Den ända erfarenheten jag har sedan innan med segling, eller båtlivet överlag, har varit ett litet antal turer ombord farföräldrarnas lilla segelbåt, men jag skulle inte kunna säga att jag då har varit direkt aktiv i seglandet. Med nästintill ingen kunskap om ämnet så beslöt jag mig dock att skicka in ett mejl. Nu så sitter jag här några månader senare, utan att ångra en enda sekund.

Just här ombord så är det nog de små möjligheterna som vardagen handlar om. Att i de minuterna som det inte finns något att göra på däck, att kanske lägga sig och slappa i solen. Att önska en viss låt när någon drar fram en musikspelare under måltiden. Att följa med de andra som har permission, även om man inte har någon speciell plan på vad man ska göra när man går ut.

En annan sorts möjlighet som har visat sig är också den långa timman uppe i utkiken. När det är båt-tomt i vattnet omkring oss så är det en timma i en sorts halv isolation man har att spendera med sina egna tankar. Många har olika sätt att fördriva tiden och att stimulera hjärnan på, någon som jag själv ofta gör genom musik. Då inte bara genom att sjunga de få låtarna jag kommer ihåg, nynna till musiken till andra, eller mumla på några shantys som jag enbart kan några få rader av, utan också genom att vara lite kreativ själv. Jag har under resans gång hittills gjort 4 parodier på delar av låtar som har dykt upp i huvudet ståendes ett antal meter över alla andra på däck, som likt början på detta inlägg är av lite småtaskgig kvalité, men fortfarande underhållande nog för mig personligen.
Jag kommer nu då ta mig den sista lilla möjlighet som jag kan klämma ut ur denna text genom att bevara dem i skrift. Utöver det, så var det allt för mig. Tack för att ni tog er tiden att läsa denna lilla utstickare av ett inlägg.

/Elev 323, Edward Vilbern

(Låtarna är upplagda i kronologisk ordning från när de var skapta. De bör dessutom gå att hitta originalen på Youtube.)

(Till refrängen av Woody Guthrie- This Land Is Your Land)

Det här är din båt

Det här är min båt,

                             Det här är din båt,

                             Och över havet

                             Så tar vi oss framåt

                             Med hjälp av vinden,

                             Med hjälp av motorn

                             Så tar vi oss dit vi alla vill

(Till refrängen av John Denver – Take Me Home, Country Roads)

Den sjösjukas visa

                             Ta den lungt

                             Poseidon

                             Jag vill ej

                             Spy upp min lunch

                             Jävla vågor

                             Sluta gunga

                             Ta det lungt

                             Poseidon

(Denna borde ni kunna)

Kallt på Posten

                             Brr, brr, brr jag fryser

                             Det är kallt här upp vid utkiken

                             Tamparna dansar lätt i köld

                             Det är kallt här upp vid utkiken

                             Vinden blåser hård mot kind

                             Det är kallt här uppe vid utkiken

                             Tårna fryser fast i skon (alternativt Käng’ och inleda nästa rad med ’an)

                             Det är kallt här uppe vid utkiken

                             Fingrarna domnar bortom kontroll

                             Brr, brr, brr jag fryser

                             Brr, brr, brr jag fryser på min post

(Till refrängen av Over the Hills and far away från TV/Film serien Sharpe)

Över hav och bredvid land

                             Över hav och bredvid land

                             Genom Töre, Karlskrona, och Söderhamn

                             Vi alla följer chefen Falks kommand

                             Över hav och bredvid land

 

Personlig blogg

Skonertdivisionen är ett utbildnings och rekryteringsförband. Divisionen består av HMS Gladan och HMS Falken, där utbildningen bedrivs med inriktning på sjömanskap och praktisk navigation.

Vi håller både praktiska och teoretiska lektioner som kan bli både fysiskt och psykiskt krävande då de sker på havets och vädrets villkor. Den speciella miljön som för de flesta är helt ny (segelfartyg), bidrar till att eleven kan utvecklas som individ och som gruppmedlem.

0 kommentarer

delta i diskussionen ↓

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *