Söndagen den 21 oktober sa jag godnatt till min dotter Lovis för sista gången på 25 dagar, jag läste en extra saga för henne den kvällen, jag ville inte att hon skulle somna. När hon slutligen sov låg jag kvar en stund och betraktade denna vackra lilla skapelse. Det var snart tid att bege sig till bussen som skulle ta oss till Kastrup och därefter flyget till Mallorca för att embarkera HMS Falken.
Drygt en vecka senare sitter jag nu i gunrummet ombord HMS Falken och skriver detta blogginlägg, vi kastade loss onsdagen den 24 oktober från palma och går nu mot första anhalten på äventyret mot Malaga. Vi har alla här haft olika förväntningar på vad som väntar oss, sjösjuka, sömnbrist, dåligt väder, storm och så vidare, rädslor för negativa händelser kan ibland lamslå oss till en orimlig grad. Allting handlar om att förhålla sig till verkligheten sådan den är och acceptera den för vad den är. Vi har haft en gudomlig tur med vädret, tillräcklig med vind för att ta oss fram med behag. Sömnbristen har dock givetvis drabbat oss men inte utan ett visst positivt inslag i form av många goda skratt. Du som läser detta har säkert hört den gamla klyschan om glaset som antingen är halvfullt eller halvtomt oavsett din personliga förhållningsätt till påståendet kommer du att få rätt, det blir som vi tänker och du bestämmer själv hur fullt respektive tomt ditt glas skall vara.
Kamratskapen ombord är unik i sitt slag, det är inte svårt att arbeta när man har dessa kollegor med sig, vi är ett positivt och ambitiöst gäng. Jag måste dock för egen del lära mig detta nya makabra språk nyckelbesättningen pratar om jag vill nå framgång i mina sjömannakunskaper känner jag. Arbetet på däck är otroligt spännande och roligt, skepparen ropar i strid ström ut ordrar när vi arbetar, exempelvis ”loss gamla klyvers och jagers skot! Hala nya klyvers och jagers skot! Fira över stagfocken och för det mesta känner jag ungefär såhär ”jag skulle göra vad med vadå?” när man översätter det dem säger till svenska blir dock allting genast mycket klarare ”jaha du vill att jag lossar i det där snöret och drar i det där andra snöret, varför sa du inte bara det”
Det finns många unika upplevelser ombord, att klä på sig selen och klättra upp i masten är den mest angenäma. Att stå och blicka ut över ett stort och öppet hav och känna vinden i ansiktet och att beskåda solens nedgång är storslaget och få förunnat. Jag är tacksam för att jag får ta del av detta äventyr även om mina tankar så klart går till min kära familj därhemma, jag saknar er och jag hoppas att ni har det väl.
Hälsa Lovis att jag inte hittat Nemo ännu och att jag kommer hem igen när jag gjort det.
// Jimmy Mattsson
