God morgon Sverige!
Nattens vaktposter har just börjat och här sitter vi inne i gunnrummet och myser medan vi skymtar Cascais 15 distansminuter bort. Som många tidigare nätter har vi en vacker stjärnklar himmel att blicka upp mot, vi ser till och med skorpionen som man inte kan se där hemma. Till sällskap har vi ett stim av delfiner som man inte kan se men som man kan höra. Natten har inte bjudit på någon vidare vindstyrka och vi gör därför en knop, alltså tyvärr ingen segelexercis denna natt. Gårdagen bjöd däremot på gott om segelexercis.
Dagen började med att vi lättade för segel och första skepparen lyckades katta ankaret på en halv minut (enligt henne mycket imponerande). Det innebar en hel del slit och svett från eleverna, vilket bara var skönt efter några lugna men ack så härliga dagar till sjöss. Vinden var för ovanlighetens skull med oss, med styrka på 8-10 m/s gjorde den oss inte besvikna. Nu fick vi bevisa vad vi har lärt oss under dessa veckor och verkligen sättas på prov på riktigt. Segelexercisen leddes av en väldigt entusiastisk andra skeppare som har en grym simultankapacitet och är överallt hela tiden. Övningarna bestod av att hissa segel, vända både genom och undan vind, dreja bi, sätta toppsegel, bärga segel och sedan göra allt detta flera gånger om. Det kändes verkligen tungt i våra utslitna små kroppar men ack vad roligt vi hade. Så här några timmar efteråt är bland annat händerna röda och svullna så man kan känna en antydan till träningsvärk i muskler vi inte visste att vi hade. Mycket härligt!
Efter en intensiv och hård förmiddag dog vinden till vår stora besvikelse. Detta vägdes dock upp med ett berg av saftiga hamburgare från våra omtyckta kockar ombord. Oj vad vi åt. Påfyllning av energi var stort och de flesta åt nog lite för mycket, inklusive oss själva. Hamburgarna hann knappt ner i magen innan vi slets upp på däck av ljudet från brandlarmet. VO skrek för full halls ”Övning, övning brand ombord” medan vi fick order om att dreja bi för att få stopp på fartyget. Undertiden gjorde rökdykarna sig beredda på att genomsöka alla utrymmen samt släcka eventuell brand. Detta var endast en av flera övningslarm som vi övat på under vår tid här på Gladan. Det är verkligen imponerande att se hur ofta nyckelbesättningen tränar på detta och hur säkra de verkar vara. Det känns tryggt för oss elever.
Segelexercisen fortsatte ett tag med hjälp av huvudmaskinen eftersom vinden avtog. Efter middagen kom beslutet att bärga segel och vi gick ned på ett vaktkvarter under kvällen och natten. En väldigt rolig dag avslutades med en fantastisk solnedgång och som så många tidigare kvällar var det släckt och tyst på trossbotten redan klockan 21. Utvilade men dock inte pigga ser vi fram emot dagens äventyr och förhoppningsvis en skymt av Lissabons kustområde.
PS. I gårdagens resebrev glömde Anna nämna att trots att kvarter ett kom sist i knoptävlingen så hade vi minst antal fel knopar. Enligt oss och första skepparen är det viktigare att faktiskt göra rätt snarare än att göra fort och fel. Så frågan är vem det var som egentligen vann? DS.
Hälsningar till alla våra kära där hemma från Nina 121 Dzeko och Ninna 103 Gyllenberg.
Sekondens inlägg: Ja nu har vi nått vårt mål med utbildningen. Under natten har eleverna börjat berätta historier om hur sjösjuka alla andra varit och inte de själva. Alla kräktes mer eller mindre, men inte jag…….Tänk vad fort det glöms. Utanför pirnockarna i Las Palmas var det inte många som stod upp. Trevligt att höra elevernas resonemang.
Denna elevomgång har inte fått så många dagar i hamn som vi brukar ha. Den långa förflyttningen har medfört att vi haft många dagar till sjöss. Det märks på alla, att det skall bli trevligt att komma i hamn i Lissabon och få permission. Väl jobbat.
