Till övergripande innehåll Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsidan Nyheter Innehållsöversikt Sök Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakta oss Juridisk information

Myndigheten

Var finns vi och vad gör vi just nu? Vilka är Försvarsmaktens uppgifter från riksdag och regering och hur arbetar vi för att lösa dem? Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndigheten

Jobb & utbildning

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Nå ditt mål genom en militär grundutbildning, eller sök något av våra hundratals civila jobb.

till jobb & utbildning

bloggportalen

Från den enskilda soldaten till myndighetens högre företrädare, läs personliga betraktelser om livet i Försvarsmakten genom någon av våra bloggar.

Du är här

Högtflygande plan

Afghanistanstyrkan bloggar

TP 84:an, klargjord för dagens arbete.

Söndagen den fjärde september genomförde Swedish Air Element (SAE) från Marmalbasen utanför Mazar-e-Sharif en flygning för ISAF i Afghanistan. Flygningen gick via Kabul till Herat och dagen blev en av de sista för SAE i landet. Förbandet närmar sig dagen då det ska rotera hem till Sverige och därför var det dags att följa med dessa flygare under en dag på kontoret. Den blev lång, närmare 200 mil lång.

 Observera reservhjulet vid lastmästaren i bortre änden av lastutrymmet. Uppenbarligen är man beredd på det mesta.

Klassiskt läge hos passagerarna. Det vill säga viloläge.

Strax före åtta på morgonen promenerade besättningen ut till planet som var under klargöring på plattan. Passagerare från ISAF tog plats i de helt unika och väldigt speciella sätena. De kanske bäst beskrivs som en kombination mellan en hopfällbar ”natosäng” och en hängmatta.

Lastmästarna kontrollerade outtröttligt sina ”punkter”.

För den som inte flugit TP 84, eller Hercules, tidigare så beskrivs den bäst som något väldigt enkelt och väldigt funktionssäkert som har ett jättelikt lastutrymme där det går att lasta upp till 20 ton. Personal, gods eller fordon spelar ingen roll. Går det in genom lastluckan så åker det med.

Många nationer i ISAF
Inom några korta ögonblick började besättningen att förbereda start. Passagerarna till Kabul var cirka 40 personer av många olika nationaliteter. Den svenska besättningen flyger nämligen för ISAF i en organisation som heter Itas, Intra Theatre Airlift System. Där fanns uniformer från Sverige, Italien, USA, Holland, Frankrike och så vidare. Till detta kom ett antal civila personer som också de arbetar för ISAF.

Besättningen samarbetade som ett väloljat maskineri.

Verkligen att flyga
Starten blev en klassisk Herculesstart. Från banänden vrålade motorerna igång och alla trycktes bakåt i planet. De flesta greppade tag i selen och höll emot. Upp, upp, brant, brant, jättesväng som säkert skulle passat bra på en speedwaybana och vidare ut mot Kabul. En stackars civilist höll krampaktigt i lättmetallsramen till sin sits och grimaserade illa. Efter några minuter återgick hans ansikte till mer normal form och också han kopplade av. Detta var verkligen att flyga…

Mot Herat. På marken ses ett par byar, omgärdade av det karga landskapet.

Trasig färdkompass
Cirka tio minuter ut på vår färd kom lastmästaren ut till oss i lastrummet. Han informerade om att vi måste gå tillbaka till Marmal. En färdkompass hade slutat att fungera och den måste lagas innan vi kunder fortsätta mot målet. Det som nu hände var verkligen imponerande.

Flygmaskinisten och en flygtekniker i samarbete. Lugnt, stabilt och snabbt.

En färdkompass strejkade. Det var inget som hindrade maskinen någon längre stund.

Direkt efter landningen tömdes planet på passagerare. Flygmaskinisten och en tekniker kastade sig över problemet. Komponenter lossades. Felet söktes och reparerades med en fart som sällan skådats. Cirka en halv timme efter att vi återkommit till Marmal var vi åter i luften för att fullgöra dagens uppdrag. Imponerande tempoväxling från det vardagliga arbetet till lösandet av ett problem med en märklig kombination av både fart och lugn.

Noggrannhet
På väg från Herat senare på eftermiddagen gavs en möjlighet att få sitta i cockpit och samtidigt kunna ta del av kommunikationen inom arbetslaget. Inför start var den riktigt intensiv. Var och en visste exakt vad som skulle göras. Checklistor lästes och bockades av. Noggrannhet och åter noggrannhet måste vara något av ett varumärke för dessa besättningar. Att aldrig lämna något åt slumpen eller gena i hörnen.

Chefen för den svenska kontingenten i Afghanistan, överste Gustaf Fahl, följde SAE denna dag. Det blev många tillfällen till diskussioner och utbyte av tankar med besättningen.

Trots allt detta kontrollerande så dröjde det inte länge innan vi var i luften och kunde påbörja den cirka 50 mil långa resan tillbaka till Kabul. 50 mil? Som mellan Stockholm och Umeå! Och det är bara en liten del av landet. Afghanistan är inte så litet som det verkar på de kartböcker som man oftast kan se i Sverige.

Rationellt lastsystem
Inför dagens sista resa, flygningen tillbaka till Marmal, lastades gods på ”palett”.

Paletterna bidrar med en superrationell lasthantering.

En vidunderlig känsla infinner sig med utsikter som denna.

Det är en sorts platta som glider på de rullar som är placerade på golvet i flygplanet. Dessa gör att lasten kan vara stuvad och säkrad innan det är dags att placera den i planet. Det gör att tiden för lastning blir oerhört mycket kortare än vad den skulle bli om allt detta skulle handlastas och säkras kollivis i flygplanet. Detta system ger hög effektivitet och bra arbetsmiljö för besättningen som ju i första hand vill ha planet i luften för att flytta passagerare och last till nytta för deltagarländerna i ISAF.

I mitten av september kommer den sista operativa flygdagen i Afghanistan att genomföras för SAE. Därefter kommer flygplanet att rotera hem och inom kort kommer nya arbetsuppgifter att vänta på personalen och deras flygplan.

5600 meter över havet. Två sjöar men nästan ingen snö, märkligt!

Text och foto: Wilhelm Guldbrand/FS 19

Fakta om TP 84
Utskrivet namn: Transportflygplan 84
Annat namn: C-130 Hercules
Besättning: 6 personer
Spännvidd: 40 m
Längd: 30 m
Maximal startvikt: 70 ton
Maximal lastvikt: 20 ton
Marschhastighet: 550 km/tim
Flygtid: 7-8 tim.

Personlig blogg

Här kan anhöriga och andra intresserade följa vardagen för FS19 i Afghanistan. Bloggen är ett arkiv av de inlägg som publicerades 2010.
Bloggen producerades av soldaterna själva, från utbildningen i Sverige och senare direkt från Afghanistan.