Till övergripande innehåll Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsidan Nyheter Innehållsöversikt Sök Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakta oss Juridisk information
Du är här:

myndigheten

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndigheten

jobb & karriär

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Oavsett vad du vill göra i Försvarsmakten börjar din resa med en grundutbildning.

till jobb & karrär

bloggportalen

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

Du är här

Bandvagn vinter, Boden; betyget IG

frivilligt-frivillig

Jag visste när jag åkte iväg på kursen bandvagn vinter, att jag hade för lite teknikkunskaper för att det skulle vara bra. Om Bilkåren vet att man gått KU bandvagn hösten 2011, och vill att man ska gå bandvagn vinter inom två år, tog jag för givet att man skulle ha en viss repetition på tekniken. Men det hade man inte. Jag skulle alltså ha kommit till bandvagn vinter med färska och tillräckliga teknikkunskaper – jag undrar bara lite hur dom har tänkt att det skulle gå till, när jag inte haft möjlighet att rent praktiskt repetera någonting. Jag har ju inte direkt en bandvagn 206 hemma på parkeringen. Tidigare år har man haft en viss repetition, men inte detta år. Tiden räckte inte till. När jag pratade med bilkårskamrater som tidigare gått kursen, berättade de att man haft repetition. Alltså trodde jag att man skulle ha det.

Jag fick betyget Icke Godkänd. IG. På grund av för lite teknikkunskaper.

Innan jag åkte iväg på kursen är det självklart att jag försökte läsa på, jag tog fram min instruktionsbok till bandvagn 206och försökte plugga. Det var ganska svårt att liksom läsa in kunskaper om en motor som det var länge sedan jag såg framför mig i praktiken, och inte som nu, som schematiska bilder i en instruktionsbok. Med en suck insåg jag att det skulle bli för svårt på det sättet. Jag försökte få tag på ett par bilkårskamrater jag visste var jätteduktiga, men fick inte tag på den ena och den andre bodde för långt bort och hade inte tid. Så jag hoppades på den där repetitionen på kursen.

Det är inte så att jag sitter hemma och är deprimerad över det här nu, jag tycker bara att det är ett stort resursslöseri – att först skicka iväg mig på KU bandvagn i tio dagar, och sedan bandvagn vinter, i sju dagar, typ, och sedan ändå inte få ha kvar bandvagn på förarbeviset. Det går lite upp och ner med behovet av bandvagnsförare i kompaniet. Och ibland är det värdefullt det att bara kunna hjälpa till att flytta på fordon.

Man pratar om att man behöver höja anseendet och statusen på fordonsförarna i Hemvärnet, och Försvarsmakten. Det är ju Bilkåren som har uppdraget att utbilda fordonsförare, och vill man höja statusen osv på fordonsförarna är det kanske inte bästa vägen att underkänna en person som det bara fattas lite teknikkkunskaper för, det hade ju varit mycket bättre att skicka hem mig med en order att uppdatera mig och lära mig mer. Nu får dom leta efter en helt ny bandvagnsförare i stället, utbilda en ny fordonsförare från start. Känns inte direkt vare sig ekonomiskt eller statushöjande. I förlängningen så är det kompaniet och Hemvärnet som förlorar på det, och kanske skattebetalaren?!

Personlig blogg

Frivillig i Försvarsmakten:
Bilkårist. Fordonsförare som insatssoldat i Hemvärnet. Allmäninstruktör. Högvakt i frivilligpoolen under 2012.

Många kurser, många tankar.

En del lovord till det jag tycker är och har varit bra, kritik och en och annan känga till det som inte går in under kategorin bra.

Låt mig ta ordet VÄRDIGHET i min mun.
- Du får också gärna vara med och smaka.

0 kommentarer

delta i diskussionen ↓

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *