Har man varit i fjällen och åkt skidor vinterdagar då riktigt kall luft ligger i dalgångarna och varmare luft finns högre upp är det rätt troligt att man observerat isnålar fast man kanske inte tänkt på att det är just det.
Isnålar är tunna, ogrenade iskristaller så små att de kan hålla sig svävande i luften. Om man har mörka kläder kan man se dem som som tunna pinnar eller plattor om man får dem på sig. Isnålarna bildas direkt som is, till skillnad från isdimma som består av vattendroppar som frusit. De bildas oftast vinterdagar då det är förhållandevis riktigt kall luft vid marken och en markinversion med mildare luft ovanför. För att de ska kunna bildas måste det vara en viss rörelse mellan den kalla luften vid marken och den varmare luften högre upp. Varm luft kan innehålla mer vattenånga än kall luft och när tillräckligt med vattenånga rörts ner i den kallare luften nära marken bildas det iskristaller. Luften ovanför och under inversionen kan också röras om rent mekaniskt. Då är det oftast flygplan eller helikoptrar som rör sig mellan de olika temperaturskikten som är orsaken. Större industrier som släpper ut mycket vattenånga i den kalla luften kan också göra att det bildas isnålar i närheten.
När solen lyser märker man av isnålarna som att det glittrar i luften. På engelska kallas isnålar bland annat för ’Diamond dust’ och det kan man verkligen föreställa sig varför. De små iskristallerna fungerar som prismor och reflekterar solljuset. När isnålarna rör sig i luften glittrar det som tusen små diamanter när solskenet reflekteras i dem. Något annat som kan förekomma när det är isnålar i luften är bisolar eller halofenomen.
Foto: Kallax Väder/Försvarsmakten
Man kan också märka av isnålarna när det är mörkt och då i form av något som kallas ljuspelare. Det är skenet från gatlampor eller andra ganska starkt lysande lampor/strålkastare utomhus som reflekteras uppåt av isnålarna.
Foto: Elisabeth G Steen/Försvarsmakten
Rubriken antyder att isnålar inte finns längre, hur kan väderfenomenet ha försvunnit? Det finns fortfarande vattenånga i luften och förutsättningarna finns också kvar emellanåt. Som väderfenomen i sig har det inte försvunnit men redan 2013 tog International Civil Aviation Organzation (ICAO) beslut om att ta bort isnålar i observationer som görs för luftfarten. Anledningen var att man bedömde att det inte har någon direkt påverkan på flyget mer än att det sätter ner sikten och det skulle man kunna rapportera på annat sätt. Från och med årsskiftet har dessa förändringar även införts i våra regelverk. Än så länge är det inte helt klart vad vi ska rapportera istället för isnålar men de finns – det är ett som är säkert.
