Cebu, 4 december
Nu var det några dagar sedan jag delade med mig av våra upplevelser på Filippinerna vilket beror på att jag inte visste vad jag skulle blogga om......ett tecken om något på att det har börjat bli rutin av tjänsten här nere.
Vi har lärt känna massa nya roliga människor från ett antal olika nationer vilket varit fantastiskt. Alla är lika glada och positiva till uppgifterna vi löser ihop och det ger en lite speciell gemenskap överlag.
I dag så hade vi lyckats skrapa ihop en full last som skulle till Roxas som ligger norr ut från Cebu där vi är. Jag passade på att flyga med och PRAOade lite som lastmätare under tiden, en av lastmästarna är lite krasslig så jag stöttade med lasten både i och ur så gott en major kan. Inte ofta jag är så svettig utan att ha sprungit en mil innan, jösses vad varmt det blir när det är 35 grader, 80% luftfuktighet och uniform med kängor på!! Jag är imponerad över att dom orkat hålla på hela dagarna här nere och det är tur att vi haft två besättningar med oss.
Turen till Roxas gick över bergen och mellan småöarna runt om, naturen påminner om Jurasic park.....fast den ena besättningen fick mera vibbar av Vietnamkriget...generationsskillnader kanske J. Oavsett vilket så är vyerna fantastiska när man flyger fram på 2000ft och därunder!
Väl framme på Roxas så taxar vi in och ställer oss bredvid en civil airliner, blir lite kontrastfullt intryck, där står dom och lastar i och ur och vid sidan står vi och kör ERO med en motor igång under 40 minuter menas jag och BEJ roddar med lasten och Totte får köra trucken...för det hade dom ingen som gjorde!
Vid sidan av oss står en Kanadensisk Bell helikopter och framför oss har dom sitt OPS bestående av ett tält. På flygplatsen och runt om ser vi ingenting av Yolandas framfart så det måste ha gått i närheten av staden. Det känns som ett litet paradis faktiskt, särskilt när man sett hur det ser ut i bergen och kusten runt om med vita stränder.
På vägen från Roxas så flyger vi en annan väg och får se otroliga ställen utefter kusten....Filippinerna är ett riktigt paradis trots att dom ständigt drabbas hårt av naturens nycker.
Tillbaka på Mactan Air base så kliver jag av och besättningen plockar in lite ny last och beger sig till Tacloban för jag vet inte vilken gång i ordningen!
Nu har vi transporterat mer än 2300 passagerare och 450 000 kg gods! Otroliga siffror med tanke på att vi bara har en flygmaskin med oss!
Under tiden vi varit här så har vi bara ställt två flygningar! En gång för väder och en gång för flygplanfel...848 har varit snäll mot oss den gamla damen!
I morgon är i alla fall sista operativa dagen för oss i denna operationen då har vi flugit 20 dagar i sträck utan uppehåll! En besättning lämnade oss redan idag med civilt flyg hem till Sverige för välförtjänt vila...tack LAU, ADA, LAW, POS, PIL och DON för ett fantastiskt bra jobb! Hoppas ni är stolta över er insats för det är jag i alla fall!
Sista besättningen plus några till lämnar mot Sverige 6 dec och kvar blir jag och flygunderhållet som skall fixa till propellern innan hemfärd. 6 dec kommer även en ny besättning ned som skall flyga 848 tillbaka till Sverige igen.
Jag kommer att hålla alla som vill uppdaterade med framstegen med propeller reparationen här på bloggen så det är inte färdigbloggat ännu!
Johan Edlund
C FOB CEBU
