Till övergripande innehåll Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsidan Nyheter Innehållsöversikt Sök Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakta oss Juridisk information

Myndigheten

Var finns vi och vad gör vi just nu? Vilka är Försvarsmaktens uppgifter från riksdag och regering och hur arbetar vi för att lösa dem? Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndigheten

Jobb & utbildning

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Nå ditt mål genom en militär grundutbildning, eller sök något av våra hundratals civila jobb.

till jobb & utbildning

bloggportalen

Från den enskilda soldaten till myndighetens högre företrädare, läs personliga betraktelser om livet i Försvarsmakten genom någon av våra bloggar.

Du är här

Vingar!

attblitransportpilot

Så var äntligen dagen här när vi också skulle få våra vingar i Försvarsmakten. Jag vet att det kanske inte verkar som en sådan stor grej, det är ett par guldvingar på uniformen. Men det är kanske inte vingarna i sig som är det viktiga, det är mer vad de symboliserar. Jag tror det här är precis som alla andra facktecken och utbildningstecken i Försvarsmakten, det är ett bevis på att man har tagit igenom sig en utbildning som man länge kämpat för och kanske drömt om.

Dagen för vår del började precis som alla andra dagar på flygskolan. Frukost på boendet och sen upp till flygskolan för att ta del av vädret som försvarsmaktsmeteorologerna delger. Efter lite kaffe och genomgång av flygningen med våran tilldelade inspektör så var det dags att flyga. Jag var inte alls nervös för flygningen, det är ju hemmaplan! Det var riktigt god stämning och flygningen gick bra.

Efter flygning och att vi hade fått träffa familj och vänner som kommit för att vara med på examen så var det dags för själv vingutdelningen och ceremonin. Det är inte hemmaplan och det är konstigt att man kan bli nervös för att ta ett par steg, göra honnör, ta emot en vinge och sen gå tillbaka. Men vi alla överlevde och kunde därefter, stolta, få sätta på oss den guldiga vingen på uniformen.

Nu när det gått ett par dagar sedan ceremonin har jag hunnit smälta dagen lite mer. Just där och då tycker jag det är lätt att kanske bara rycka på axlarna och ta det som en självklarhet att jag fått vingarna. Men tror det kan vara bra att se det med lite perspektiv och kanske med mina ögon för bara ett år sen, när det här var bland den största milstolpen jag kunde föreställa mig. Ja, ibland får man lov att klappa sig på axeln och vara stolt över det man åstadkommit.

Men, inte att glömma är att utbildningen fortsätter och det fungerar inte att sväva på moln hela tiden. Nu är det fullt fokus igen och det gäller att fortsätta prestera, utbildningen är inte klar bara för att vi fått vingarna.

(Bilderna är tagna av FM, Kristoffer Olofsson)

Personlig blogg

Här kan du läsa om min tid som officersaspirant på militärhögskolan Karlberg samt vägen till transportpilot i försvarsmakten.

delta i diskussionen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.