Till övergripande innehåll Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsidan Nyheter Innehållsöversikt Sök Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakta oss Juridisk information
Du är här:

myndigheten

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndigheten

jobb & karriär

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Oavsett vad du vill göra i Försvarsmakten börjar din resa med en grundutbildning.

till jobb & karrär

bloggportalen

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

Du är här

Förmågan att taktisera är krigarens viktigaste signum! Slå vakt om den!

Armébloggen

Officerare måste slå vakt om den taktiska förmågan. Att utbilda samt vidmakthålla en taktisk förmåga är svårt. Det slår sektionschefen för  Markoperativ sektion på Försvarshögskolan överstelöjtnant Peter Ahlström fast i dagens inlägg.

Diskutera frågan här på Armébloggen.

................................................................

Att utbilda och utveckla officerskollegor är en ständigt pågående process, som bedrivs vid skolor, staber och förband, trots avsaknad av en helhetssyn just på utbildningen av officerare. Utbildningen riktar sig till alla från menig till general. Den har sina utmaningar och då inte minst inom taktikutbildningen som ytterst kan leda till att det dödliga våldet nyttjas oavsett förbandsnivå. Att utbilda samt vidmakthålla en taktisk förmåga är svårt. Vi officerare måste slå vakt om denna förmåga som rätt utnyttjad troligen leder till lindrigare konsekvenser vid lösande av militära uppgifter.

Att som officer och soldat bli en kompetent taktiker kräver att man kan klara en mycket svår uppgift, nämligen, att teoretiskt studera hur taktiken ska användas för att uppnå militära mål utan att dagligen praktisera denna förmåga i större omfattning. Detta förhållande är en utmaning. Å andra sidan kan vi luta oss på Södermanlands Regementes anfader överste Gustaf Adolf von Siegroths uttalande ”en sörmländsk officer kan inte lära sig att kriga genom att kriga utan måste även studera hur andra gör”. [1] 

  Att utbilda i taktik kräver en bred och djup kompetens avseende hur man formulerar olika mål, hanterar de tilldelade medel i form av förband, förstå de olika metoderna och kunna applicera detta i en unik situation. En officer ska kunna lösa olika problem, fatta beslut och handla under stor press, under osäkra förhållanden samt under dödsfara. Denna kompetens är det som samhället efterfrågar. Att bli en duglig taktiker är således komplext men är officerens signum. Taktikutbildningen för officerare har under ett flertal år behandlats styvmoderligt och har sedan 1990- talets senare del drastiskt reducerats till förmån för andra ämnen, verksamheter och pålagor. Officerare och soldater genomför idag dessutom relativt få verksamheter, trots olika internationella uppdrag, där militära problem och uppdrag löses med taktiska utmaningar. Än mer sällan omsätts detta i längre tillämpade övningar. Deltagande i fältövningar, krigsspel, stabstjänstövningar m.m. har starkt reducerats för officerskåren trots att just dessa metoder är akademiska till sin natur. Dessa förhållanden hämmar utvecklingen av förmågan att tänka taktiskt, välja en lämplig taktik och genomföra den. Därigenom blir det svårt att utveckla en efterfrågad och nödvändig officerskompetens.

  Hur denna kompetens utvecklas är en utmaning. Vi upplever att den svenska officerens kunskaper och färdigheter att kunna hantera olika taktiska problem är under tillbakagång. Denna kompetens är inte längre en gemensam egenskap för en officerskår. Vi har idag endast enskilda officerare som uppvisar stor erfarenhet och förmåga att förstå olika taktiska utmaningar, såväl teoretisk som praktisk.[2]

  Lärarkadern på FHS och vid FM skolor har lagt ner kraft på att minst vidmakthålla förmågan att utbilda inom taktikens olika delmoment. Men det som var naturligt förr är en utmaning idag och då främst erfarenheten och kunskapen att förstå olika förbands möjligheter och begränsningar. Erfarenheten att öva, leda och verka i större förband har nedgått och de som ska utbildas har av naturliga skäl inte kunnat tillägna sig en relevant kompetens.

  Kunskapen om olika metoder inom taktik och utbildning har tidigare till stora delar funnits i alla staber, krigsförband och skolor och överförts via tyst kunskap[3]. Att nedteckna hur vi utbildar i taktik och vilka metoder som är framgångsrika är väsentligt för att officerskåren framgent ska få den kompetens som är efterfrågad och relevant. Sammantaget skall detta syfta till att kunna lösa militära problem i alla konflikttyper. Sektionen för markoperationer på FHS genomför dokumentation hur vi gör och har gjort inom ”att utbilda i taktik”. Denna text kan förhoppningsvis komma till nytta samt vara en start för andra att nedteckna hur vi gör inom utbildning och övning. Vi kommer vidare att studera vilken taktisk kompetens en officer bör inneha oavsett ledningsnivå samt samspelet mellan allmän taktik och funktioners taktik.

Utmaningen är hur DU bidrar till att utveckla officerens signum – förmågan att taktisera. Tänka och välja mellan uppsatta mål, nyttja tilldelade medel, tänkta metoder och de unika tillvägagångssätten. Allt för att uppnå de övergripande syftena med den militära verksamheten!

Överstelöjtnant Peter Ahlström


[1] Författarens tolkning av inskriptionen i överste GA v Siegroths bokskåp”

[2] Bl.a. har kompetensen att utöva regelbunden träning med hjälp av krigsspel, fältövningar, stabstjänstövningar nedgått. Dessa metoder är erkänt akademiska.

[3] Tyst kunskap är den kunskap som inte kan i alla avseende tillförskaffas genom studier utan denna kunskap fås genom överföring mellan människor. Kunskapen är således inte nedtecknad.

Officiell blogg

Armébloggen är ett forum för dig som är intresserad av armén och markstridsfrågor. Det här är en formell myndighetsblogg från Försvarsmakten.

17 kommentarer

  • Michael Claesson 22 november 2011 13:18

    Hej igen Peter,
    Taget vad avser exaktheten där vi måste slå vakt om att hitta rätt upplösning i de olika delarna av MSR-serien och även jag ser samarbete som en förutsättning för att utveckla både taktiken som sådan, men också förmågan att tänka och omsätta taktik. På MSS förfogar vi som du vet bl a över träningsanläggningar (t ex LTA på bataljonsnivån) som medger mängdträning avseende taktisk beslutsfattning och som skapar stora möjligheter både i utbildning av chefer och träning av krigsförband. En annan delmängd i din ursprungliga problemställning handlar om att köra rätt i fråga om begreppen metod och taktik. Min uppfattning är att metodbegreppet fått ett allt för stort genomslag de senaste åren och har på vissa ledningsnivåer nästan kommit att ersätta taktikbegreppet, vilket förstås är fel. En ledningmetod behövs givetvis för att reglera arbetsflödet i en stab med stöd av olika sambands- och ledningsstödsystem, men måste samtidigt bygga på doktrin omsatt i taktiskt tänkande, inte tvärtom! Här har vi också anledning att göra gemensam sak.
    Michael Claesson, C MSS

  • Peter Ahlström 22 november 2011 10:53

    Hej
    Jag håller med om att vi saknar ett antal stödjande reglementen att förhålla oss till. Det som är intressant i utvecklingen av dessa är att vara försiktig med exaktheten. Vi måste ge oss officerare exempel som är relevanta att utgå ifrån i diskussioner och analyser. Det som är det unika tillvägagångssättet måste den enskilde besluta om själv. Att träna officeren att analysera under tidspress, leverera en lösning samt kunna motivera denna är viktigt för vår förmåga.
    Att utveckla MSR serien är bra och att utveckla förmågan brigad är viktigt. Vi hoppas på gott samarbete för en viktig sak.

  • Peter Ahlström 22 november 2011 10:49

    Berndt
    Håller med om att utvecklingen är på gång men det som saknas är en sammanhållen syn på officersutbildningen. Det som tränas, utbildas och övas på våra skolor har alltid varit grunden för den övningsverksamhet i FM som ger proffs i skarpa operationer. Det jag upplever är ett stort problem är just den röda tråden från OP till HSU. 1 december så kommer jag att ha en årlig alumniverksamhet på FHS med tidigare markoperativa CHP/HSU elever. Vi kommer där att diskutera behovet av röd tråd. Mikael Svenson MSS kommer att lyfta fram några tankar.

    1 december kl 0900 på FHS så har jag ett seminarium kring en "lärobok i taktik". Denna är ett försök till att beskriva hur vi gör för att utbilda officerare. Välkomna

  • Michael Claesson 21 november 2011 13:19

    Ytterligare en behövlig diskussion ser ljuset på armébloggen, tack Peter A för ditt viktiga inlägg. Också jag delar uppfattningen att den allmänna förmågan att tänka, omsätta, utbilda och förhålla sig till taktik har nedgått de senaste åren. Det är också sant som påpekas i kommentarerna att reglementsutvecklingen halkat efter de senaste åren. En rad förhandsutgåvor, utbildningsanvisningar har nyttjats som "tätningsmassa" med den olyckliga utvecklingen att inget upplevs som "fastställt", vilket är inkörsporten till egendynamik (vilket inte nödvändigtvis behöver vara negativt, men som ökar olikheterna inom markstridskrafterna).

    Vad avser MSR, så lägger jag stor vikt vid att vi under 2012 kommer ut med fastställda reglementen från MSR 1 t.o.m. 6 samt att vi lägger kraft och tid på implementeringen (som ofta glöms bort), dvs att MSS i samverkan med förbanden ges möjlighet att också utbilda på innehållet. Målet är att under 2012 lägga den bottenplatta avseende reglementariskt stöd som krävs för att utbilda, träna och öva krigsförbanden mot sina respektive målsättningar och inför insats. Fältövningar och muntliga stridsövningar är fortsatt viktiga metoder för både implementering och för att fostra taktiskt tänkande.

    Michael Claesson, Chef Markstridsskolan

  • Berndt Grundevik 20 november 2011 21:43

    Övlt Ahlström
    Intressant och bra inlägg om taktikens betydelse
    . För att återta förlorad mark i detta område har vi inom armén återinfört "AI fältövning" som genomförs årligen i v-38. Vid respektive krigsförband och brigad stab genomförs därefter samma fältövning fast nedbrutit till sitt förband. Bataljonsvisa ledningsträningar samt Brigstri i Skövde ,(ledningsträningsanläggningen- LTA) där man får uppleva konsekvenserna av fattade beslut, är ytterligare ett exempel på hur den taktiska förmågan kan tränas. Under 2012 kommer en s.k taktikdag genomföras vid respektive regemente. Syftet är att implementera nya reglementen samt skapa förståelse för nyttjandet av olika förbandstyper. Det finns givetvis mer saker som kan genomföras efterhand som vi ser utfallet av det som vi nu påbörjat.
    Hälsningar Berndt Grundevik

  • EXC 20 november 2011 17:53

    En ytterligare orsak till varför taktikförmågan har nedgått är bristen på aktuella reglementen. Det reglementsvakuum som funnits under ca 15 års tid har gjort att utlandsinsatserna blivit riktlinjer i hur man ska göra, erfarenheter som tyvärr inte hunnit bli beprövade i tillräcklig mängd. Nu kommer MSR-serien och den är hett efterlängtad! Se även diskussionen som finns på bloggen Cynismer. Den berör inte taktikutbildning direkt men den diskuterar problematiken runt "svaga" chefer som har svårt att hävda sig bland erfarna veteraner (som en spinoff efter P4-incidenten).

  • Roger Klang 19 november 2011 14:24

    Något att tänka på: Granatkastare 8 och 12 cm som användes i taktisk krigföring av ryssarna under vk2, var förödande för tyskarna. Ryska granatkastare orsakade större förluster i den tyska armén än samtliga andra ryska vapen tillsammans. Stalin lär ha sagt; ”Hitler ger sina soldater Eisenkreutz (Järnkorset), men jag ger mina granatkastare”. Å andra sidan så gav Hitler sina soldater Panzerschrecks och Panzerfausts.

    Roger Klang

  • Roger Klang 19 november 2011 14:23

    Nyttiga lärdomar från vk2

    Man ska inte ta ställning i ett skogsbryn om man har att möta pansareld eller eld från kanoner alt. granatkastare. När granaterna kreverar så får det som resultat att träflisorna som uppstår förvärrar eldens destruktiva kraft. Om man är inne i skogen så har fiendens pansar, kanoner och granatkastare ingenting att sikta på, men å andra sidan så har man själv inga mål. Det fanns dock exempel på estniska frihetstrupper efter kriget, skogsbröderna som de kom att kallas, som effektivt utnyttjade skogen och skogsbrynet i sin krigföring med en ”virvelströmstaktik”, fast de mötte nog inte pansar då de hade möjligheten att välja sina tillfällen och då främst anföll Tjekantrupper, Sovjets hemliga terrorpolis som senare blev KGB efter ett antal transformeringar.

    Djävligt stulen information, från boken Ryssen kommer av bl.a. Waffen-SS Untersturmführern Gösta Borg

    Roger Klang

  • Roger Klang 19 november 2011 14:17

    Om man är överlägsen eller jämbördig med fienden så bör man som svensk sträva efter att slåss i terräng. Så länge som tyskarna stred i ett rörligt krig, fram till slaget om Stalingrad 1942, så hade de övertaget över sovjeterna. Tyskarnas maskingevär MG 34 (800-900 rpm) och senare även MG 42 (1500 rpm) var bättre, de ”jammade” inte som ryssarnas ShKAS som hade en vansinnigt hög eldhastighet på 1800 till 2000 skott per minut. Tysk stridsteknik på gruppnivå fokuserade kring kulsprutan. Soldaterna i skyttegruppen användes för att bära ammunition samt att spana efter mål för kulsprutan. Detta låter sig göras bättre i terräng än i staden. Det tyska maskingeväret MG 42 kom 1942. Den mycket höga eldhastigheten på 1500 skott per minut kan tyckas "slösaktigt" snabb, då ett band på 250 patroner kan skjutas slut på 10 sekunder, men den tyska kulsprutefilosofin baseras på att en grupp soldater endast kommer att visa sig för fientliga soldater en mycket kort tid innan den sätter sig i skydd igen. Därför måste kulspruteskytten hinna få iväg maximalt antal skott mot gruppen för att maximera träff- och nedhållningsmöjligheten. Tyskarnas (läs Hitlers) tjurnackade stadskrigföringstaktik implicerade högre förluster för dem egna, eftersom de långa stridsavstånden mellan 200-1000 meter i terräng nu krymptes till 100 meter eller mindre i staden. Det innebar att den tyska stridstekniken med grupper av soldater runt maskingevären försvårades samtidigt som kulsprutepistolen och handgranaten växte i betydelse. Också granatkastaren förlorade i betydelse i trånga gator med väl avgränsade vägdelare. Knivar och infanterispadar växte, liksom de hade varit stora i vk1, i betydelse i Leningrad. I Leningrad slogs tyskarna om kvarter och dog lika många som när man tidigare slogs om terräng på flera kvadratmil.

    Obs, ovanstående slutsatser och text och historiebeskrivning är till stor del stulet från några välrenommerade svenska författare. Men kanske kan man lära sig något av det?

    Roger Klang

  • Roger Klang 19 november 2011 13:49

    Jag har några idéer om urban krigföring. Jag vill betona att jag är mycket ödmjuk inför uppgiften! Det jag kommer med kanske inte ni har i er portfolio?

    Det är alltid lättare att placera ut sina prickskyttar, kanoner och stridsvagnar taktiskt i en stad och vars vagnchef och målriktare bara behöver koncentrera sig på en punkt i blickfältet, än att vara den som rycker fram genom gatorna och behöva ha en helhetsöverblick, i synnerhet när en angripare inte känner staden och man själv gör det. I det läget spelar infanteriet en viktig roll som spanare åt stridsvagnarna, både för den angripne och för angriparen. Särskilt för angriparen är det viktigt med flygspaning, samt som idag – spaning med TUAV (tactical unmanned aerial vehicle). ”Utan spaning ingen aning.”

    I urban krigföring kan TUAV gärna få vara en rotorförsedd flygfarkost, eftersom mycket av den nyttiga spaningsinformationen står att finna horisontellt och inte lodrätt.

    Roger Klang

  • Roger Klang 18 november 2011 15:53

    Motståndaren eller aggressorn är känd idag också. Det finns en bok som jag skulle önska att alla FM-anställda läste. Boken heter "Ryssen kommer" och är i huvudsak skriven av SS-veteranen Gösta Borg. Detta om man vill lära sig taktik från en f.d. Waffen-SS veteran alltså. Boken är välanpassad för oss svenskar. Den finns att inköpa från SMB. Boken handlar nästan uteslutande om taktik, och är förvisso skriven 1951 i Sverige. Nyutgiven av Bosse Schöns Förlag. 2009. "Taktiktrögheten" lossnar till stor del när man har läst den boken.

    Roger Klang

  • Carl 18 november 2011 15:47

    Hej!
    Jag är lite intresserad av detta. Jag är lekman. Kan ni beskriva lite hur t ex utbildning och träning på detta skulle gå till? Alltså, med fokus på spelövningar.
    Säg, inom kompanis ram. Vilka behöver finnas i spelövningen för att genomföra det? Vad kan skötas av spelmotor el dylikt. Vilken stimulans och dynamik måste finnas för att kunna öva på taktik? Eller kan allt vara "fasta positioner"?

    Hoppas ni förstår vad jag är ute efter? Kan man göra taktikträning till något mer lustfyllt, mindre tids- och resurskrävande? Något som sker ofta, till skillnad från sällan inom "stora ramar"?

    Om man är lite mer konkret kanske debatten kan vara tydligare? På vilka nivåer skulle bristen finnas?

    Fördelen med "spel" är ju att man också kan använda konceptet för metodutveckling och inte minst att dra lärdomar. Man behöver inte genomföra skarpa insatser i Afg eller annorstädes för att dra slutsatser... antar jag?

  • Roger Klang 17 november 2011 22:26

    @Cynisk:

    Jag vet att begreppen kan vara förvirrande, detta var bara en grov förenkling. Så förenklat det kan bli. Jag tänkte bara i all min ödmjukhet hjälpa till att reda ut begreppen för att debatten skulle gå lite smidigare. Men det blev tydligen ingen taktikdebatt. Det är illa om FM-anställda officerare saknar idéer om taktik. Men kanske är det någonting man måste lära sig genom erfarenhet? En sak jag reagerade på efter att ha sett en video på Gyllenhaals lästips: http://gyllenhaals.blogspot.com/2011/11/vassare-jagare-och-hemvarn.html
    är att urban krigföring i Sverige tränas som om vi alltid skulle vara på offensiven och ha det numerära övertaget. I Festung Breslau m.fl. städer under vk2 så var realiteten sådan att tyskarna stred defensivt, sprängde hyresbyggnader till och med för att förhindra en rysk framryckning och egna förluster. Namnet Festung var inte missvisande, det var så tyskarna byggde upp försvaret av staden.

    Roger

  • Stefan Eriksson 17 november 2011 21:28

    Peter Ahlström har rätt i sin definition av vad som är officerens signum. Han har tyvärr också rätt i att i att förmågan till taktik nedgått. Inte minst har FM utbildningssystem skapat den situationen. Genom att avskaffa den programbundna nivåhöjande utbildningen för att bli t.ex. kapten har vi själva på ett effektivt sätt bidragit till denna utveckling. I visionerna så har det varit viktigare att förkorta utbildningen än att fundera över vad som är officerens signum! Taktikutbildning är så viktigt att det måste få ta tid. Jag själv hade under kalla kriget taktikutbildning i stor omfattning under min utbildning till löjtnant och kapten. På den tiden var motståndaren och terrängen känd och situationen inte alltför komplex. Idag genomgår den blivande kaptenen ca 6 veckors grundläggande taktikutbildning men för att förbereda sig inför mycket komplexa situationer. Det känns som att någonting blev fel!

  • Cynisk 16 november 2011 19:47

    Det är inte så enkelt Roger Klang. Det finns fler innebörder av respektive begrepp.

    Både strategi och taktik kan innebära hantering av förmågor för att uppnå mål. Skillnaderna mellan begreppen kan utgöras av vilken nivå de omfattar.

    På militär svenska alltså.

  • Roger Klang 16 november 2011 11:20

    Jag tänkte, dilettant som jag är, börja med att med några enkla ord förklara skillnaden mellan taktik och strategi. Jag vet att det inte är alla som förstår den skillnaden, ens inom FM.

    I strategi så har man blicken på målet, och i taktik så handlar det om medlen.

    Roger Klang

  • Wiseman 16 november 2011 09:43

    Väl sammanfattat.

delta i diskussionen ↓

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *