Till övergripande innehåll Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsidan Nyheter Innehållsöversikt Sök Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakta oss Juridisk information
Du är här:

myndigheten

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndigheten

jobb & karriär

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Oavsett vad du vill göra i Försvarsmakten börjar din resa med en grundutbildning.

till jobb & karrär

bloggportalen

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

Du är här

Rådgivare på underrättelsebataljon

afghanistanstyrkan

Jag kliver in i pax-terminalen där den Kenyanske personalen välkomnande tar emot mig. Ställer mig på vågen och får mitt boarding card. Imponerande vikt. Säkert 40 kilo extra vikt med all utrustning, kroppsskydd och uppdragssäck. Viktigt med keramiska plattor i kroppsskyddet som väger en hel del även om de nu inte är huvuddelen av all vikt.

Efter en stunds väntan kommer nästa person fram, denna gång en irländare med sin karakteristiska accent som informerar om hur viktigt det är med säkerheten i och runt helikoptern. Du tittar upp lika pliktskyldigt som när du flyger reguljärt och försöker låtsas vara intresserad när stewarden håller upp både flytväst och säkerhetsbältet.
Fast den här gången gäller det vilken ”status” det är, ”Lima”, hur du ska hålla vapnet inne i helikoptern och om det ska vara patron i loppet eller ej. Kroppsskyddet ska bäras, hjälm likaså under hela resan... Han tröttnar aldrig, en underbar människa.

Väl på plats på Camp Shaheen efter att överlevt färden i den gamla sovjetbyggda mi-8 helikoptern  hämtas bilnycklar ut, genomgång med stridsparskamraten för dagen, denna gång en finsk GA (Guardian Angel), sen bär det iväg ut på fältet. Fast bara innanför murarna på Camp Shaheen förstås. Den synnerligen trevlige finske soldaten pratar ovanligt bra engelska. Jag måste fråga varför, född och uppvuxen i Washington vilket förklarar allt.

Bilfärden går till Camp Shaheens vaktkur för att plocka upp tolken. Jag hälsar på min afghanske tolk och prövar min persika/dari för att se om jag kan sätta några nya ord jag lärt mig. Inte heller denna gång imponerar jag särskilt mycket och tolken som ser ut som ett frågetecken. Går snabbt över till engelska. Nu åker vi äntligen iväg mot vad vi egentligen skall göra, rådge mina afghanska motparter. Afghanerna på MI Kdk (militär underrättelsebataljon).

MI Kdk är en normalstor afghansk bataljon på 431 män och fyra kvinnor. Kvinnorna ser man i stort sett aldrig, de är i en annan byggnad än de jag brukar jobba i. Även denna dag saknas el och det är mörkt i korridorerna och på kontoren. En dator fungerar hjälpligt då ett litet elverk puttrar på ute på gården. Kablage är framdraget genom fönstret i form av några klena hoptvinnade el-trådar, inte optimalt men det fungerar.

Alla afghaner jag träffar är glada och vill gärna komma fram och hälsa, ibland en liten puss på kinden. Te erbjuds såklart överallt och av alla som har ett litet kontor. Även av de som är stressade och egentligen inte vare sig har tid eller te att brygga. Det är en afghansk kultur att alltid erbjuda te till sina vänner som de träffar. Om du så skulle springa på dem uppe bland bergen i Hindukush så kommer afghanen erbjuda te att dricka.

Afghanske tolken småskrattar åt min ambivalens om jag skall tacka ja eller nej. Ser jag, alternativt förstår jag att det verkligen finns te att tillgå så brukar jag tacka ja. Häromdagen blev jag bjuden på hembakade kakor. En slags skorpa som är kokad/friterad i olja. Mycket smakrik. Efter lite småprat om hur det är med familjen, huset, hälsan och kanske till och med hur bilen mår så går vi över till huvudtjänst, jobbet.

Målsättningen med rådgivningen är att få ut något bra av besöket så hellre ett fåtal längre möten än flera korta som inte ger någon uteffekt. Relation till personalen är bra och de tvekar inte att ge den information som behövs för lösandet av uppgift. Det samtalas om pågående operationer och hur nästkommande skall planeras och lösas. Tyvärr så är det alltid brist på personal då just denna bataljon alltid skall stödja med soldater för lösandet av annan uppgift på 209’e Kåren än deras huvuduppgift, inhämtning av underrättelseinformation. Jag avslutar dagen på Underrättelsebataljonen med att besöka personalen på HUMINT-avdelningen. Synnerligen trevliga människor som alltid tar sig tid att byta ett par ord. Några har sina familjer i Sverige.

Nu tillbaka till Safe haven, vårt lilla säkra område där vi landade in med helikoptern. GA’n kontrollerar fordonet innan uppsittning. Väl på plats på Safe haven sker väntan på att få lyftas över till Camp Marmal, vår stora camp som drivs av tyskarna. Slutligen tillbaks på kontoret för att skriva rapport, alltid rapport efter uppdrag. Dagen avslutas med val av gym, lyfta skrot på amerikanska eller roddpass på tyska.

 

Christian
Rådgivare MI Kdk 209’e Kåren

 

Officiell blogg

Detta är en formell myndighetsblogg från Försvarsmakten som modereras av anställda ur FS 37.

0 kommentarer

delta i diskussionen ↓

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *