Till övergripande innehåll Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsidan Nyheter Innehållsöversikt Sök Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakta oss Juridisk information
Du är här:

myndigheten

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndigheten

jobb & karriär

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Oavsett vad du vill göra i Försvarsmakten börjar din resa med en grundutbildning.

till jobb & karrär

bloggportalen

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

Du är här

Borta bra men hemma (en stund) är bäst!

afghanistanstyrkan

Vi har det bra här. Så är det. Vi bor bra, mat finns även om det är mest helfabrikat, näringsfattigt och ganska smaklöst. Vi är ett ”gött gäng” som trivs tillsammans och jobbet är hanterbart trots att det är mycket att göra periodvis för vissa. Men även om vi har det bra, så ser vi fram emot att få komma hem på lite ledighet. Huvuddelen har redan varit hemma sin första sväng och för min del så är det strax dags att åka mot Sverige!

 

Formellt omnämns det som ”annan ledighet”, i insatsområdet används det engelska uttrycket ”national leave” och vi själva säger helt enkelt ”leave”. Vi svenskar har normalt sett två (2) stycken ledigheter under en 6 månaders insats. I regelverken står det något i stil med ”om läget medger” vilket innebär att leave’n inte är garanterad utan kan både flyttas och ställas in om situationen så kräver. Så har skett förr och risken finns ju alltid men vi alla hoppas innerligt att läget förblir lugnt (så lugnt det nu kan vara i Afghanistan) så vi kan komma hem som planerat.

 

Vad är det som man längtar så efter då? Förslagen är nog lika många som vi är individer på FS 33 men något jag har hört i korridoren är… Att gå och handla i en riktig butik, att kunna köra fortare än 20km/h (som är hastighetsgränsen inne på campen), att kunna träna på sitt eget gym, att kolla på fotboll eller att gå och fiska. Listan kan göras oändligt lång på vad som vi ser framemot men ett par saker som ligger högt på listorna är:

  • Att träffa nära och kära, vänner och familj.
  • Att äta god, vällagad, smakrik mat.
  • Att vara ledig och slippa alla måsten.
  • Att få kunna själv få bestämma vad dagen ska innehålla.

 

Men märkligt nog så kan det även finnas en strimma av stress och oro i att åka hem på leave.
Kommer jag att hinna träffa alla som jag vill träffa? Vem ska jag välja bort? Jag måste hinna fixa den trasiga robotgräsklipparen, bygga färdigt staketet och banken måste besökas. Dessutom hinna vara toastmaster på ett bröllop! Och så ska såklart ev. partner eller barn hinna ses, uppmärksammas och bekräftas! Vad har jag gått miste om när jag har varit frånvarande i snart tre månader? Hur ska jag hinna med allt?

För det är ju så mycket man vill göra och det är så få timmar som vi är hemma. Och till detta så kommer faktumet att en del av oss är ganska slitna när vi kommer hem och kanske behöver vila litegrann…

 

Oavsett vilket. Hur och vad vi gör när det väl är dags att komma hem är också väldigt personligt. Jag vet att någon längtar efter att ställa sig barfota på gräsmattan för att känna att man är hemma på riktigt. Någon sover första natten i friska luften ute på altanen bara för man kan. Idén att hoppa av ett par kvarter hemifrån för att i sommarkvällen sakta gå sista biten känns lockande eller att överraska familjen genom att komma in genom verandadörren istället för på framsidan. Vissa planerar laven i detalj medan andra har helt öppen kalender och tar dagarna som de kommer. Det finns inga rätt eller fel när det gäller att vara ledig!

 

Att prata om leaven är ett enkelt sätt att få oss att le. Vi ler när vi ser fram emot nästa leave, vi ler när vi berättar vad vi har gjort och vi ler när vi delar våra kamraters upplevelser.

Och nu är det snart min tur att bege mig hemåt för ladda batterierna och fylla på med leenden!

 

Såhär ser hemlängtan ut!

 

/Mattias

 

PS Vad jag ser framemot i första hand när jag kommer hem? Förutom att hålla om min älskling såklart, så är det nog ett stort kallt glas med vanlig god svensk mjölk. Skål! DS

Officiell blogg

Detta är en formell myndighetsblogg från Försvarsmakten som modereras av anställda ur FS 34.

1 kommentar

  • Armétaktisk chef 2 augusti 2017 22:51

    Att få komma hem på "leave" och träffa familj, sin trygghet, rutiner, gå på bank, klippa gräsmattan - eller vad det nu kan vara - är en viktig förutsättning för att våra soldater och officerare ska vidmakthålla ett gott stridsvärde i ett komplext och krävande insatsområde.

    Jag besöker ofta de insatsområden där vi har svensk personal och träffar då ofta soldater och officerare från andra nationer. Jag slås ofta av hur mycket det kan skilja mellan olika nationer vilka förmåner dess personal har. Det finns soldater som inte kan/får åka hem på 12-18 månader. Med detta sagt tycker jag att vi ur ett svenskt perspektiv tar väl hand om våra soldater och officerare - och det är de väl värda!! Att "lägga" minst 6 månader av sitt liv till att göra en insats - och därmed utsätta sig för såväl umbäranden som risker - det är värt otroligt mycket respekt!!

    Talade med kontingentschefen samma dag som denne skulle åka tillbaka till MeZ efter sin leave, och det var en glad och framåtseende kontingentschef.

    Vi ses lite längre fram, då jag snart kommer på "inspektion".

    Stefan Andersson
    Brigadgeneral
    Armétaktisk chef

delta i diskussionen ↓

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *