Till övergripande innehåll Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsidan Nyheter Innehållsöversikt Sök Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakta oss Juridisk information

Myndigheten

Var finns vi och vad gör vi just nu? Vilka är Försvarsmaktens uppgifter från riksdag och regering och hur arbetar vi för att lösa dem? Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndigheten

Jobb & utbildning

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Nå ditt mål genom en militär grundutbildning, eller sök något av våra hundratals civila jobb.

till jobb & utbildning

bloggportalen

Från den enskilda soldaten till myndighetens högre företrädare, läs personliga betraktelser om livet i Försvarsmakten genom någon av våra bloggar.

Du är här

När ingen orkar lyssna

afghanistanstyrkan

D2X_0045

Vad gör soldaten när ingen orkar lyssna? När man återvänder från en krigszon och ingen därhemma kan relatera till ens berättelser. Vad gör den anhöriga när det känns som hela ens liv kretsar kring väntan? När de två världarna är varandra så främmande att det känns meningslöst att ens försöka förklara.

Det är utmaningar som ideella organisationer som Svenska Soldathemsförbundet, Fredsbaskrarna och Invidzonen brottas med. Denna vecka besöker de Afghanistan för att få en ökad förståelse för helheten och kunna ge ett så bra stöd som möjligt till veteraner, soldater och anhöriga.
– Det anhöriga saknar mest är närheten. Hos många är också rädslan för kriget väldigt stark. Vad väntar därute? Kommer ens soldat bli skadad? Kommer upplevelsen av kriget att skada? Kriget spökar alltid i bakgrunden, säger Astrid Regemo-Samuelsson från Invidzonen.
Föräldrar till soldater är ofta oroliga över att barnen ska vara förändrade. Vad händer därborta? Vad kommer mitt barn få se och uppleva? Vad är det för son eller dotter som kommer hem?

För par med barn kretsar mycket kring det praktiska. Plötsligt måste man agera både mamma och pappa. Livet präglas av en ständig väntan som kan utvecklas till en bitterhet som i förlängningen kan krascha en relation. Från en tätt sammanflätat tillvaro lever man nu i helt olika världar.
– Många hör av sig och undrar vad de ska göra. Hur ska jag nå honom? Det blir tyst i telefonen när han ringer. Vad ska jag säga? Vi försöker ge idéer, säger Astrid.

D2X_0100

Många soldater upplever också just kommunikationen med dem där hemma som svårast; att kunna nå dem. Och då menar man inte rent praktiskt, det finns goda telefon- och internetmöjligheter, utan snarare att nå fram känslomässigt. Att bli förstådd.
– Soldater som kommer hem möts ofta av oförstående, okunskap och kanske rent av glåpord. Familj och vänner orkar lyssna i ungefär fem sekunder. Det blir så abstrakt för dem. Man får vända sig till varandra, till sina kamrater, säger Per Lennartsson, från Sveriges veteranförbund Fredsbaskrarna

D2X_0086

På frågan om vad som är det vanligaste problemet bland soldater som kommer hem från en insats, så svarar han utan att tveka: tomheten.
– Ofta säger anhöriga att deras soldat var så nedstämd när han eller hon kom hem. Man tror att det handlar om hemska upplevelser som soldaten haft, men i verkligheten handlar det ofta mer om förlusten av relationer. Saknaden efter alla kamrater och de djupa vänskapsband som omtanken om varandra har skapat, säger Astrid.

Många nationer med längre erfarenhet av veteranvård än Sverige låter sina soldater mellanlanda någon annanstans. De får två veckor till stödsamtal, sömn och vila på annan ort innan de får resa hem så att de ska ha en rimlig chans att leva upp till alla förväntningar.
– De anhöriga räknar med soldaten ska vara tillgänglig på en gång. Att man direkt får den back-up som man hade innan ens partner åkte iväg. Men soldaten behöver landa och det kan vara svårt för anhöriga att förstå. Speciellt för barn som ju lever här och nu. De förstår inte att mamma eller pappa behöver vila. Man förväntar sig att allt ska bli som vanligt direkt. Som anhörig är man inställd på att “nu kommer min tid.” Men så kommer den inte. Det kan vara en källa till konflikt. Man är inte på samma våglängd. Man är inte redo för varandra direkt, säger Astrid.

En soldat sa att hans fru hade upplevt att han inte var densamme på ett helt år efter att han kom hem från sin förra insats. Själv tyckte han inte att han hade förändrats. Andra soldater bekräftar den känslan av att själv inte känna sig förändrad, men att få höra det från omgivningen.
– Man är inte densamma när man kommer hem. Men det är inte de där hemma heller. Upplevelsen av insatsen har präglat båda parter. Det gäller att hitta sina nya jag. Det tar sin tid. Det får man räkna med, säger Astrid.

D2X_0082

Lättast tycker soldaterna att livet på campen är. Att leva här. Att få allt serverat. Maten lagad, tvätten tvättad.
– Jag förstår att man kan bli helt såld på den verkligheten, säger Maj Pihlgren från Svenska Soldathemsförbundet.
Hon berättar att hon hade förväntat sig att mötas av en machokultur i Afghanistan.
– Jag har fått modifiera min inställning efter att ha träffat grabbarna här. De är soldater som har nära till känslor, som känner omsorg om varandra och som har värme i blicken. Jag har fått jobba på mina fördomar, säger Maj.

Hon och övriga i gruppen beskriver bemötandet av soldaterna i FS 24 som oerhört positivt.
– Mottagandet har varit fantastiskt. Man kan sätta sig ner och prata med vem som helst. Alla är öppna och intresserade. Vi är imponerade av stämningen här, säger Per.

Maj tror att mycket bottnar i att ledningen vågar föregå med gott exempel.
– Vi har hört CO prata om folket här med ömhet, kärlek och respekt. Med ett sådant ledarskap är det naturligtvis lättare för övriga soldater att våga släppa fram sina mjuka sidor, avslutar Maj.

Text och foto: Kajsa Linnarsson, PAO

www.fredsbaskrarna.se
www.soldathem.org
www.invidzonen.se

Officiell blogg
Försvarsmaktens heraldiska vapen. Illustration.

Detta är en formell myndighetsblogg från Försvarsmakten som modereras av anställda ur FS 40.

5 kommentarer

  • Johan 5 maj 2013 11:07

    Märkligt att dessa företrädare kommer ner först nu,FS24 NSE har ju redan roterat hem och det fanns inga företrädare för nämnda organisationer på plats vid våra dagar i Uppsala heller.

  • Sure-Glenn 5 maj 2013 11:56

    Krigsturism igen alltså. Åkte ju omkring för några år sedan med några som ville veta hur det var. Gick ju sådär efter hemkomst när känslorna svallade över åt alla håll och kanter och telefonen ringde... Resten är ju, som man brukar säga.... historia!

  • L-G 5 maj 2013 14:05

    Bra att ämnena med hemkomst och anhöriga tas upp. FM har alltför länge kört huvudet i sanden i såna frågor. Det borde vara ett krav på att personer som administrerat alla liknande frågor inom FM har minst en eller flera egna missioner i bagaget. Men som sagt, bra att nåt händer. Keep up the good work!

  • Lisa 7 maj 2013 12:53

    Hej Johan; Både soldathemsförbundet och invidzonen är två frivilligorganisationer som jobbat hårt i flera år med att få vara med exempelvis på anhörigdagar och informationstillfällen. Deras verksamhet är viktig, men de har fått kämpa ganska hårt gentemot FM för att nå ut med sitt budskap. Det är synd, eftersom de har mycket stöd att erbjuda till de anhöriga. Informationsfrågan är ofta ett problem inom FM, folk får inte alltid veta vilka möjligheter till stöd och hjälp som finns. Gå gärna in på www.invidzonen.se och läs mer om deras arbete.

  • David 8 maj 2013 09:31

    Säkert vädigt viktigt arbete!!! Men ibland blir det också fel.....

delta i diskussionen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *