Till övergripande innehåll Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsidan Nyheter Innehållsöversikt Sök Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakta oss Juridisk information
Du är här:

myndigheten

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndigheten

jobb & karriär

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Oavsett vad du vill göra i Försvarsmakten börjar din resa med en grundutbildning.

till jobb & karrär

bloggportalen

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

Du är här

Aldrig ge upp

rekrytpetersson

Lite mer än en vecka har gått sedan plutonen kom hem ifrån vår slutövning aldrig ge upp. Under övningen fick jag uppleva både förtvivlan och en enorm lycka. Även fast det var oerhört tufft skulle jag aldrig vela ha det ogjort.

”Ta dig över, under, runt
eller ta dig igenom.
Men ge aldrig upp,
aldrig någonsin”

-Kapten

Mån:
Dagen innan vi skulle åka iväg ägnades åt packning och andra förberedelser. Tror att alla kände någon form utav nervositet. Vart skulle bussen släppa av oss? Skulle vi bli väckta mitt i natten och påbörja övningen? Tänk om jag inte skulle klara av AGU? Den dagen gick faktiskt riktigt långsamt!

Tis:
Vi vaknade upp som vanligt på morgonen i våra sängar. Vi blev aldrig väckta mitt i natten trots allt. ”The final countdown” spelades från någons högtalare när vi borstade tänderna och stämningen var oslagbar. Vi snart skulle göra insittning i bussen som skulle ta oss till vårt livs äventyr. Man passade på att äta så mycket man orkade innan vi åkte eftersom ingen av oss visste när vi skulle få mat nästa gång.

Bussen stannade uppe i Värmlands mörka skogar där vi blev visiterade så vi inte tagit med tobak, godis och annat som skulle kunna göra livet mindre surt. Fick snällt säga hejdå till min deodorant och försvarets hudsalva som jag packat ner. Det blev ingen lunch den dagen, men till vår stora lycka fick vi äta middag efter visitationen. Efter maten greppade vi packningen och tog oss till skyttevärnssystemet som skulle bli vårt hem för natten. Liknade en stor jordkällare. Sov riktigt bra den natten!

Ons:
Onsdagen gick ut på att försvara en stridslinje. Min grupp fick i uppgift att besätta växelstridsställning vid behov så dagen blev ganska lugn för oss. Eftersom vi var så stillasittande var det svårt att behålla värmen, så jag frös riktigt mycket den dagen. Ibland hördes intensiva skottsalvor och emellanåt var det helt tyst. Vid kvällningen avbröts övningen och vi sov på samma plats som vi gjort natten innan.

Tor:
Revelj 4:00 på morgonen och därefter väntade en dryg timmes marsch till dagens verksamhet. Idag skulle vi genomföra en bana som innebar stridskontakt vid framryckning. (Alltså att fiender oväntat dök upp när vi rörde oss framåt i terrängen.) Pulshöjande men rolig övning! Under dagen skulle vi även skriva ner 10 budord till varför man inte ger upp.

Mina budord
Stolthet (över mig själv)
Vilja (att fortsätta till sista steget)
Tacksamhet (över det lilla under tiden)
Förebild (för omgivningen)
Kamratskap (att styrka och ta med sig)
Lycka (när jag kommer hem igen)
Belöningar (som väntar)
Minnen (att berätta för framtida barnbarn)
Kunskap (som jag har nytta av livet ut)
Möjligheter (som öppnar sig efter GMU)

På eftermiddagen var det dags för en kortare marsch igen till en redan upprättad förläggning där vi skulle spendera natten. Kändes riktigt lyxigt att få sova i tält och kunna torka kläder ordentligt under natten.

Fre:
Revelj 04:30 och därefter marsch i ungefär en timma till vi kom fram till området där vi i dag skulle agera skyddsvakter. Även här fanns det färdigupprättade tält. Det blev tidvis en ganska stillasittande dag med mycket vila för de som inte bemannade någon av posterna. Alla förvånades över hur bra vi hade det som fick mycket mat och lyxen att sova i tält. Det finns inget bättre exempel på ”lugnet före stormen”… 😉

Lör:
Nya order kommer om att vi ska förflytta oss med buss tillbaka till Skövde. Ingen förstår någonting. Att AGU skulle vara slut här lät lite för bra för att vara sant?
Förvirringen blev ännu större när det faktiskt kom en buss och hämtade upp oss och började rulla tillbaka till Skövde. Jag hade precis somnat på bussen när jag vaknar av en ny ordergivning. Fiender har minerat E18 och vi kan inte längre transporteras tillbaka till Skövde. Bussarna svängde av på en enslig skogsväg och där blev vi avsläppta. En ny visitation genomfördes och därefter började vi släppas av en efter en längs skogsvägen. Det var nu dags för det beryktade ensamdygnet. Med tankarna i bakhuvudet om hur mycket jag frös senaste gången vi provade på ett ensamdygn började jag kampen mot klockan och samlade så mycket granris jag bara kunde. Jag bedömde att det skulle vara 3 timmar kvar till mörkret skulle lägga sig och jag var tvungen att både samla ved, granris och bygga en hyfsad nödbivack. Jag hann precis tända elden med mitt tändstål innan det blev kolsvart. Idag var första dagen helt utan mat och jag kände att det var bäst att spara så mycket krafter jag kunde, så jag kröp in i min bivack och somnade. Tack vare veden jag samlat och att jag tagit på mig vartenda plagg jag hade fick jag en helt okej natt! Somnade med tanken att många andra just nu firade Halloween medan jag låg under en gran helt frivilligt. Märklig känsla!

Sön:
På morgonen återsamlades plutonen för en gemensam marsch till en sjö längre bort. Här skulle vi gå i sjön och tvaga oss. Jag frös bara jag tittade på vattnet och kroppen gick motvilligt i sjön för att ta detta otroligt uppfriskande bad 😉
Kroppen gick på tomgång eftersom vi inte fått någon mat sedan i fredags kväll, men lite piggare blev man efter badet!

Eftermiddagens uppgift blev att överleva gruppvis och bygga en gruppbivack. Min grupp fick ihop en riktigt mysig bivack trots att alla började bli riktigt sega. På kvällen hade det gått 2 dygn utan mat och det enda vi pratade om var all skräpmat vi skulle äta så fort vi kom hem. Som en skänk från ovan kommer då befälen med varsin rå aborre med lite potatis och morötter. Först kokade vi potatisarna, därefter rensade vi abborrarna och kokade även dem i ett vattenkärl över elden. Morötterna åt vi under tiden, och det var nog bland det bästa jag ätit i hela mitt liv!

Mån:
På morgonen kommer vår övningsledare och viskar stressat att våra egna flygplan rör sig ovanför oss. Vi fick fort fart på röksignalerna och flygplanen såg oss tillslut! Äntligen skulle vi bli räddade 😀
Efter ett tag kom bussen och hämtade upp oss. En hopp hade tänts bland oss att AGU nu var slut, och ju närmare Skövde vi kom desto säkrare blev vi. När vi kom till sista rondellen och skymtade regementet tog bussen dock en annan väg och körde förbi till allas besvikelse. Vi blev därefter avsläppta en kort bit därifrån och fick order ”packning på”. En marsch i högt tempo på ca. 7km väntade. När vi slutligen kom fram väntade en ny uppgift som innebar att vi skulle bevaka ett område.

Den natten blev det inte mycket sömn eftersom jag hade 5 poster att bemanna utspritt över natten. Lite sömn + ingen mat gjorde att jag under det här dygnet upplevde mina värsta timmar under AGU. När vi sent på kvällen fick 196gram konserverad gröt att dela på 2 personer kändes det nästan som att det lika gärna kunde ha kvittat!

Tis:
07:00 skriker någon ”Befäst eldställningar”. Vår förläggning hade blivit röjd och det var dags att förflytta sig. Vi fick en halv proteinbar var, vilket var guld värt! Sedan var det bara att börja marschera ca 7km igen. Så småningom kom vi fram till platsen där vi gruppvis skulle genomföra en hinderbana i terrängen. Att koppla på tävlingsinstinkten och dra fullt tempo upp för en sandbacke när kroppen skriker nej beskriver känslorna under AGU ganska bra. Att ge upp finns bara inte! Inte ens när vi kom till momentet där vi skulle springa igenom en gyttjepöl som gick upp till midjan… 😉

Efter hinderbanan blev det lite av ett halleluja-moment när vi i stridstrissar skulle få dela på en 24-timmars måltidspåse med kex, nötter, konserverad mat och annat gott. Humöret gick upp betydligt för de flesta av oss efter det! Nu var det dags att marschera 5 km igen till en annan plats där andra uppgifter och skjutmoment väntade. Efter några timmar på den platsen var det återigen dags för en 5km marsch tillbaka mot Skövde. 200 meter ifrån regementet stannade vi plötsligt. Vad skulle hända nu? Var allt över till sist?

Jag kan erkänna att livet kändes lite surt när vi fick order om att rulla ut liggunderlagen på gräsmattan vi stod på och börja återhämta i 6 timmar. AGU var alltså inte slut här. La mig tillrätta i sovsäcken och tog en sista titt på regementet innan jag blundade och somnade. Det här var nog första gången jag sov under bar himmel.

Ons:
03:00. När jag vaknade var allting blött. Bara att bita ihop och ta sig upp ur sovsäcken. Vi fick nya order om att det var dags att förflytta sig igen ca 8 km. Slutdestination Billingeberg.

Att gå i en väldigt brant backe är jobbigt. Att gå i en väldigt brant backe med 25-30kg packning och utrustning är extremt jobbigt! Men tillslut var vi uppe.
På berget möttes vi av brinnande marschaller och flera befäl. Vi ställde upp och lyssnade till majoren när han läste upp soldaterinran.

”Sedan du nu har påbörjat din grundläggande militärutbildning erinrar jag dig om vad det innebär att vara soldat i landets tjänst.
Det svenska försvaret skall verka för att vår fred och vårt oberoende bevaras. Det skall värna vår frihet att själva forma vår rättsordning och vår kultur. Om Sverige blir angripet, skall vi med vapenmakt hindra att landet faller i angriparens hand.

Försvarets styrka och landets säkerhet beror på den personliga insats som du och alla vi andra kan göra och på allas vår förmåga att samverka för att lösa de uppgifter som ålagts oss. Värdet av dina insatser bestäms av de kunskaper och färdigheter som du förvärvar under utbildningen och av din vilja att fullgöra de uppgifter som möter dig.

Såväl i fred som i krig skall vi samvetsgrant och efter bästa förmåga fullgöra våra uppgifter och lyda givna order. Vi skall vara vaksamma mot allt som kan äventyra landets säkerhet. Genom vårt personliga föredöme skall vi främja samhörighet och god anda inom försvaret.

Om kriget kommer, skall vi med gemensamma krafter till det yttersta försvara vårt land.”

Just i den stunden spred sig en bubblande glädje, värme och stolthet i kroppen. AGU var över. Jag hade klarat det. Jag gav aldrig upp!

Efter den högtidliga stunden på berget blev vi upphämtade av bussar som körde oss till platsen där vi slutligen skulle vårda allt material vi använt under övningen. Jag har aldrig varit så nöjd över att få vårda som jag var just då.

(Bilder kommer i ett senare inlägg)

Personlig blogg

Hur är det att genomföra GMU? Hur ser dagarna ut? Följ mig genom mina 3 månader under den grundläggande militära utbildningen vid Trängregementet i Skövde!

3 kommentarer

  • majliis 17 december 2016 22:06

    Grattis till en härlig berättelse om AGU och dess avslutning med soldaterinran. Måste känts speciellt.

  • rekrytpetersson 15 november 2015 16:34

    Tack så mycket Emma! Roligt att höra :D

  • Emma Rosell 14 november 2015 15:38

    Stort grattis och lycka till i framtiden. =) Så häftigt att läsa om allt du har varit med om.

delta i diskussionen ↓

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *