På forsvarsmakten.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera så bra som möjligt för dig. Läs om kakor och hur de används på forsvarsmakten.se.

Läs mer

Inställningar för kakor

På forsvarsmakten.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera så bra som möjligt för dig.

Läs mer

Hantera inställningar

Nödvändiga kakor används för grundläggande funktioner på webbplatsen. Webbplatsen fungerar inte korrekt utan dessa kakor.

Funktionella kakor används för att spara information om dina inställningar och val på webbplatsen.

Kakor för lokal lagring används för att webbplatsen inte ska behöva ladda samma innehåll flera gånger.

Kakor för statistik används för att förstå hur besökare interagerar med webbplatsen genom att samla och rapportera information anonymt.

Kakor för marknadsföring används för att mäta och analysera marknadsföringskampanjer.

Myndigheten

Var finns vi och vad gör vi just nu? Vilka är Försvarsmaktens uppgifter från riksdag och regering och hur arbetar vi för att lösa dem? Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndigheten

Jobb & utbildning

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Nå ditt mål genom en militär grundutbildning, eller sök något av våra hundratals civila jobb.

till jobb & utbildning

bloggportalen

Från den enskilda soldaten till myndighetens högre företrädare, läs personliga betraktelser om livet i Försvarsmakten genom någon av våra bloggar.

Du är här

Nationellt och internationellt

Jimmie Adamsson

För ungefär en vecka sedan skrev Kapten Jan-Olov Holm från 30:e Livgrenadjärbataljonen ett inlägg på Armébloggen. Han beskriver där sitt förslag till hur Försvarsmakten bör finansieras, organiseras och utrustas för att möta ett hot mot nationen. I princip är det en återgång till invasionsförsvaret som beskrivs, med ett fokus på territoriellt försvar. En stor betoning ligger också på den markoperativa verksamheten, vilket är naturligt då författaren har sin bakgrund där.

Även om jag inte fullt ut håller med om slutsatserna i inlägget, så är det just denna typ av debatt som hörs för lite i Sverige, nämligen; vad ska vi ha vår Försvarsmakt till?

Jag skulle vilja föra fram mina reflektioner kring det som beskrivs, ur ett marint perspektiv:

Försvarsmaktens huvuduppgift måste vara att försvara Sverige och svenska intressen. Om Sverige eller svenska intressen blir angripna ska de marina sjöstridskrafterna bland annat:

  • Verka över stora havsområden och därmed kunna skydda sjövägar och sjötransporter samt kunna skydda skärgårdsområden och hamnar.
  • Skapa kontroll såväl över, på som under havsytan, bland annat genom samordning med sjöoperativ helikopter.
  • Bekämpa sjömål på stora avstånd med sjömålsrobot.
  • Röja sjöminor och försåtsmineringar av alla slag med fartyg och EOD-grupper.

Dessa är traditionella uppgifter som vi övar ständigt, senast under den just avslutade marina höstövningen.

Punkt ett i listan är extra intressant i detta sammanhang. Hur skyddar vi sjövägar och sjötransporter som Sverige behöver?

Ja, ett är säkert, vi kan inte begränsa vårt sjöfartsskydd till Östersjön eller vårt närområde. Sverige är ett av världens mest import- och exportberoende länder, med transporter som till den absoluta merparten sker på köl.

Ett exempel är oljeimporten. Med jämna mellanrum anlöper stora tankfartyg Brofjorden, norr om Göteborg, och lastar ur olja. Samtidigt är ett antal andra tankfartyg på väg till Sverige någonstans mellan Persiska viken och Sverige. Till det kommer den intensiva fartygstrafiken runt hela kusten, bland annat med oljeprodukter omlastat i mindre fartyg som går in i Östersjön.

Poängen är att kedjan – oljans sjöresa – är lång, den börjar i en utskeppningshamn någon annanstans på jorden och slutar här hemma. Skulle den kedjan brytas av någon anledning, uppstår relativt snabbt oljebrist i Sverige med följden att samhället och industrin stannar och Sverige slutar att fungera. Precis samma sak skulle ske med alla de andra varor vi importerar och har gjort oss beroende av. Ett beroende som gäller i både fred, krig och allt däremellan.

HMS STOCKHOLM ESKORTERAR  MS HOBURGEN I ADENVIKEN

HMS STOCKHOLM ESKORTERAR MS HOBURGEN I ADENVIKEN

Naturligtvis har vi hjälpt till med att eskortera in hundratusentals ton mat till den svältande befolkningen i Somalia -huvuduppgiften, men samtidigt hålls sjövägarna öppna runt Afrikas horn.

Genom att en stor del av vår import går genom detta område visar vi att vi tar vår del av ansvaret för att alla de varor som passerar området når Europa och Sverige.

Marinstridskrafter har alltid varit, och kommer alltid att vara, internationellt användbara till sin natur och inte särskilt bundna till ett specifikt geografiskt operationsområde. I dagens globaliserade värld, med varuleveranser som måste komma fram vid en viss tidpunkt, kan vi inte betrakta bara Östersjön som vår intressesfär. Om vi inte är beredda att ta ansvar för att skydda svensk import och export, vem ska då göra det?

Avslutningsvis vill jag i det här sammanhanget poängtera att marinen inte bara står i beredskap i väntan på att landet hotas. Marinen löser redan nu uppgifter, bland annat genom sjötrafikkontroll 24 timmar om dygnet, året runt.

Detta är viktigt att komma ihåg när vi debatterar vad vi ska ha vår Försvarsmakt till.

Anders Olovsson
Chef 3.Sjöstridsflottiljen

(texten redigerad något för att bli tydligare, 21 oktober kl 20:15)

Officiell blogg
Försvarsmaktens heraldiska vapen. Illustration.

Ett forum för oss som är intresserade av marinen och marina frågor. Vi uppmanar alla att delta i debatten.

12 kommentarer

  • Roger Klang 21 oktober 2011 18:13

    "•Bekämpa sjömål på stora avstånd med sjömålsrobot."

    Hur stora avstånd då? Jag har varit förespråkare av dina idéer, men jag har insett att utan politisk uppbackning så kommer vi att få betala ett pris i form av att vi inte kommer att kunna hämnas eventuellt sänkta svenska krigsfartyg. Vi kan aldrig slå först och därför så kommer det sannolikt också vara vi som förlorar i en strid till sjöss. Ryssarna vet att de har makten i sin hand. Se bara på incidenten mellan ett norskt krigsfartyg som bordade en rysk fisketrålare som hade tagit sig friheter på norskt vatten nyligen! Ryssarna började genast tala om att beväpna sina fisketrålare. En strid mellan ett norskt krigsfartyg och en rysk fisketrålare i framtiden skulle säkerligen betraktas som en krigsförklaring, om nu inte Norge hade varit med i Nato. Men Vi är inte med i Nato!!! En krigsförklaring skulle komma som ett brev på posten, alternativt skulle stora svenska politiska eftergifter äga rum. Det är inte mitt fel att Sverige accepterade att Ryssland skulle få bevaka gasledningen på svensk ekonomisk zon i Östersjön med militära medel! Men det är ett faktum, tack vare våra flata svenska politiker, jag vill inte säga statsmän. Det är ett faktum nu. Antingen försvarar vi vår ära till sjöss och förmodligen förlorar i suveränitet vid en incident som säkert kommer att komma utan vår försorg, eller så satsar vi på mobila sjömålsroboter med begränsad räckvidd, och kortar vår reaktionstid till krig på Gotland. Ingen marinbas på Gotland alltså! En sådan gör mer nytta i Karlskrona ändå. Ett annat plus som kommer av detta tillvägagångssätt med sjömålsrobotar med begränsad räckvidd är att Putin inte kan säga; "Ja men ni har ju offensiva system för Östersjön, varför skulle vi inte ha den moraliska rätten till Iskander m.m.?"

    http://rt.com/politics/russia-missile-defense-nato-europe-293/

    Roger Klang, Lund Scaniae Sverige

  • Roger Klang 21 oktober 2011 18:21

    Vad vi behöver är ett regemente på gotland med mobila sjömålsrobotar och luftvärn. Skulle ni i en sjöstrid där ni blivit beskjutna först, det kvittar lika, vara den som sänker sin motståndare så blir lyckan kortvarig.

    Roger

  • Roger Klang 21 oktober 2011 18:31

    Hur vi än gör med sjömålsrobotarna så kommer Ryssland att ha den längsta räckvidden från Kaliningrad och därmed the upper hand! Putin eller någon annan har ännu inte deklarerat om de kommer att använda sig av nukleära stridsspetsar i Iskander. Det är orovarslande! Förmodligen blir det både och. Nu vet jag inte om de endast kan använda Iskander mot flygmål och fasta mål på land. Jag lämnar det till andra att avgöra. Jag är bara en dilettant

    Roger

  • Roger Klang 21 oktober 2011 19:08

    Det som är mest illavarslande med Iskander är att den, även om man räknar in storcirkelnavigeringen, förmodligen precis täcker både Stockholm och Göteborg, med sin extended version. Varför skulle de ens ha en extended version? Det är som hade de Stockholm och Göteborg i tankarna när de uppgraderade Iskander från att vara en kortdistansmissil till att bli en långdistansmissil som når över 600 flygkilometer.Att de har uppgraderat räckvidden bryter mot the INF Treaty från 1988 mellan USA och Sovjet. INF Treaty sade att missiler som nådde 500 kilometer till 5500 kilometer för Ground Launched Ballistic and Cruise Missiles skulle skrotas. 500 kilometers räckvidd är max för kortdistansmissiler, eller taktiska kärnvapen som det också heter. Men bara om Iskander är tänkt att bära nukleära stridsspetsar! Så det finns en chans för oss att tvinga ur Putin vilken typ av stridsspetsar som Iskander definitivt är tänkt att bära, och därigenom diskvalificera nukleära stridsspetsar eftersom dem strider mot avtalet om räckvidden. Men som sagt, med de politiker vi har så lär vi inte få se det! Prove me wrong.

    Roger Klang

  • Johan, flygvapnet 23 oktober 2011 19:10

    Hej!

    Jag tycker begreppet "avgränsning" används alldeles för lite när vi talar om förmågor i morgondagens nationella försvar. Kontroll av sjöterritorium/luftrum pratas det ofta om. Jag håller med om att vi lever/är beroende av den globaliserade världen, men jag tror samtliga kan skriva under på att en globaliserad försvarsförmåga är inget ett land med 9 milj invånare som lägger lite drygt 1% BNP på försvaret kan anamma.

    Vi måste därför fråga oss: var ligger dessa territorier vi ska försvara? "Antingen eller" och "både och" är fina visionsord från ÖB men jag tror inte detta är realiserbart ekonomiskt. För marinen gäller således konkret: stora eller små fartyg? Är hotbilden pirater, nordkoreanska patrullbåtar eller ryska kvalificerade sjömålsrobotar?

    Jag är helt övertygad om att vi måste bli bättre på att välja, och här har ni tre inspektörer en mycket viktig roll att axla. Ni måste visa vägen, ni måste VÅGA göra vägval som gör att vi på lägre nivåer får förtroende för att våra uppgifter kan backas upp av reella resurser.

    Att välja bort behöver inte innebära att man "ger upp", utan istället att man satsar på något annat - på det som man tror kommer att ha störst värde i en konflikt.

    Jag tror att vi här måste välja Österjsön framför Adenviken, fram till dess att Anders Borg ökar försvarsanslagen med minst 10 miljarder. Då kan vi börja prata stora fartyg, lufttankningsförmåga och strategiskt transportflyg igen.

  • jan-olov Holm 24 oktober 2011 21:19

    Läser C 3:e sjöstridsflottiljen Anders Olovsson inlägg med stort intresse och glädje både vad gäller precisering av uppgifter men också beskrivning av hela logistiklinan från utskeppningshamn till urlastningshamn.

    Jag hoppas att kollegorna på MTK utvecklar ditt inlägg med ett dimensioneringsförslag på marina förband som tar höjd för dels det som är känt just nu av militärkapacitet i närområdet dels det som är beslutat.

    Det är vår skyldighet att konsekvensbeskriva uppgifterna för politikerna.

    Hur ser du själv på numerären,kvaliten,uthålligheten,koncentrationen av marinstridskrafter till i princip karlskrona bassängen osv?

    Klang:s kommentarer om tex Iskander inger oro och jag får en känsla av Deja Vue Pearl Harbour?

    Drar marinen några slutsatser? Jag hoppas det.

    Tack för att marinen fyller på och navigerar och bogserar vårt försvar framåt

    Kn Jan-Olov Holm 30:e livgrenadjärbataljon

    • Anders Olovsson jan-olov Holm 25 oktober 2011 12:55

      Tack för kommentarerna om mitt inlägg på marinbloggen. Efter att ha läst vad Roger Klang, Johan från flygvapnet och Jan-Olov Holm skrivit vill jag utveckla perspektivet på marinstridskrafterna med tre kommentarer.

      För det första tror jag att vi i debatten, alltför ofta, drar alldeles för strategiska slutsatser av frågor på stridskraftsnivå. Självklart utvecklar vi till exempel fartygssystem som ska passa för ett prioriterat operationsområde, till exempel Östersjön och Västerhavet. Men när man sedan har det där fartygssystemet till hands är det i verksamheten inte låst till just det området. Ytterst är frågan om var Sverige vill använda sina marinstridskrafter viljestyrd. Likheterna mellan sjöoperativ verksamhet i olika operationsområden är större än olikheterna. Ett exempel är att den svenska marina infrastruktur, som fanns utmed kusterna för ett antal år sedan, till större delen är borta idag. Kraven på sjörörlig logistik finns därför även i Östersjön, inte endast för operationer längre bort. Ett annat exempel är att kravet på uthållig närvaro till sjöss, även under svåra väderförhållanden är frikopplad från frågan om i vilket havsområde vi ska segla. Fråga vilken sjöman som helst efter en Östersjöstorm i november, den kan vara nog så tuff som en storm i Adenviken! Allra störst handlingsfrihet får vi om stridskraftsutvecklingen på så låg nivå som enskilda fartygssystem frikopplas så långt som möjligt från specifika geografiska områden. Vi kan då utnyttja förbanden på ett flexibelt sätt och skydda Sverige och svenska intressen där de, just då, gör bäst nytta.

      För det andra, beträffande frågor om kvantitet är mitt svar som sjöman enkelt. Jag är föga förvånande av den åsikten att marinen borde vara bra mycket större. Sverige är som en ö och vägen hit går framför allt över havet. Därför är det viktigt att vi är till sjöss med uthållighet och är klara för att vinna duellen mot en motståndare. Dock kommer resurserna aldrig att räcka för att vara överallt, samtidigt. Men svaret kan inte vara givet att det alltid är bäst att segla i just hemmafarvatten. Än en gång menar jag att vi ska kunna segla i det område där vi just då gör mest nytta och jag är övertygad om att svaret på var det är, ser olika ut från tid till annan.

      För det tredje är det alltid vanskligt att dra alltför långtgående slutsatser om stridskraftsutveckling baserat på ett enskilt vapensystems räckvidd. Vapnet är bara den sista länken i en kedja av bland annat plattformar, sensorer och ledningssystem. Som sjöman är jag självklart förespråkare för att i hög grad utnyttja marinstridskrafter som uthålliga och operativt rörliga plattformar. De kan leverera effekt med bland annat sensorer, ledning och vapen där så behövs över, på och under havsytan, i kustområden och in över land.

      Sammanfattningsvis, det jag vill säga är; marinstridskrafterna bör utvecklas för att med uthållighet kunna användas där de gör bäst nytta för att skydda Sverige och svenska intressen. Var det är någonstans varierar över tiden och våra val är till stor del viljestyrda. Och än en gång, marinen - till stor del bestående av stående förband - är redan insatt och löser uppgifter över tiden dygnet runt, året runt.

      Anders Olovsson

  • jan-olov holm 26 oktober 2011 10:13

    Tack för uthållig och kompletterande kommentar. Det är hoppingivande att vi har befattningshavare som bryr sig.

    Vår poäng och oro är att de du beskriver aldrig kommer att kunna utföras eftersom vår marin riskerar att bli sänkt redan i karlskrona eller in minerad i kalskrona bassängen i en högre konfliktnivå dvs krig.

    Ytterst är det detta som dimensionerar vårt försvar Försvar mot väpnat angrepp.

    Som hv kapten är jag genuint orolig för den aningslöshet som finns i svensk försvarsmakt och okunskap om den militära kapacitetsutveckling som sker/beslutats utan att sätta någon sannolikhet på den.

    Jag är orolig för att skulle det värsta ske så står vi efter något dygn med en sönderslagen/utslagen marin,flygvapen och kvalificerad ledning genom den kapacitet för att möjliggöra detta utvecklas och påbörjat övning för detta.

    Jag vill konkret att alla förbandschefer nu börjar efterfråga undori och sätter er in i den realitet som växer fram.
    Kn Jan-olov Holm 30:e hvbataljon

  • Lars Wedin 18 november 2011 12:53

    Utmärkt artikel av Olovsson. Det är oerhört viktigt att vi sjöofficerare och andra intresserade försöker öka förståelsen för havets betydelse. Vårt välstånd och därmed vårt samhälles överlevnad hänger på säkra sjövägar för fartyg, energi och information. Dessutom blir havet i sig allt viktigare genom fiskodling, infrastruktur för utvinning av gas, olja och elektricitet från vind-, våg- och tidvattendrivna kraftverk. Man kan tala om havets "territorialisering".
    Tyvärr är våra (dvs västvärldens i allmänhet och Sveriges i synnerhet) politiker drabbade av en sjukdom som kallas Sea Blindness; denna medför en ovilja och/eller oförmåga att förstå betydelsen av havet. Vi måste bekämpa denna farliga farsot.
    Lars Wedin
    PA Kommendör
    Forskare IFAS

  • Anders Björkman 7 december 2011 18:53

    Sverige importerar all sin olja fràn Danmark, Norge och Ryssland. Det var länge sedan Sverige importerade olja fràn Persiska/arabiska viken.
    Enligt riksdagsbeslut är det militära totalförsvaret avskaffat i Sverige och skall ersättas med mer fredliga medel, förhandlingar och goda relationer, t.ex. med vàr kära granne Ryssland. Det svenska militära delförsvaret 2011, nàgra flygplan och ubàtar, kan ju bara, just det, försvara en del av landet och det är ju utmärkt eftersom inga militära hot mot landet finns.
    De svenska krigsinsatserna i fjärran länder 2011 som Afghanistan, Kosovo och Libyen visar klart att Sverige inget lärt sedan 30-àriga kriget pà 1600-talet.

    • marinbloggen Anders Björkman 8 december 2011 09:42

      Tack Anders för ditt förtydligande, du har helt rätt. Här finns mer info. Det nyanserar bilden av just oljeimporten men principen för min argumentation kvarstår. Det jag försökte åskådliggöra med exemplet var globaliseringen, den ökade världshandeln och handelsflödena där hela världen hänger ihop.

      Grundpoängen är således, Sverige är en liten import- och exportberoende nation där rörlighet över de fria haven är avgörande. Vi måste vara beredda på att ta vår del av ansvaret för att hålla sjövägarna öppna, såväl i närområdet som längre bort.

      Anders Olovsson

    • Lars Wedin Anders Björkman 18 december 2011 17:23

      Anders
      När det gäller beroendet av sjöfart och skydd därav kan vi inte bara beakta Sverige isolerat utan måste se Sverige som en del av Europa o världen. Ett stopp för oljetransporterna från MÖ skulle ge katastrofala följder för Europas ekonomi och därigenom också för oss. Sjötransporter av olja är dessutom bara en del av det flöde vi är starkt beroende av.
      Ditt andra stycket uppfattar jag som raljerande. Det är ju intressant att Ryssland (nu senast i farvattnen utanför Syrien och Cypern) visat sig ha god förståelse för vad man kan åstakomma med marin diplomati.
      Betr det sista stycket är slutsatsen här i Frankrike att Libyen-insatsen kanske är tomgivande för framtiden: Väst bidrar med flyg och marin samt SOF; "värdlandet " med markstridsförband. Knappast någon tror väl på ett nytt Afghanistan eller Irak under de närmaste åren?

delta i diskussionen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *