Till övergripande innehåll Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsidan Nyheter Innehållsöversikt Sök Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakta oss Juridisk information
Du är här:

myndigheten

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndigheten

jobb & karriär

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Oavsett vad du vill göra i Försvarsmakten börjar din resa med en grundutbildning.

till jobb & karrär

bloggportalen

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

Du är här

En inte helt vanlig vecka

Malistyrkan

Fredagsfika i öknen

Vardagen lunkar på för min del och för det mesta utför jag mina arbetsuppgifter inne på Camp Nobel. Men en fredag eftermiddag fick jag följa med kontingentschefens bil ut från Supercampen. Vi åkte över en timme ute i öknen där vi stannade, CO tog fram en termos och deklarerade att ”nu är det kaffe”. Man kan lugnt säga att fredagsfika har fått en ny dimension för min del.

Efter sand, sand och åter sand (en del buskar och träd också för den delen) körde vi in i utkanten av Timbuktu stad. Vi snirklade runt på smala gropiga ”gator” innan vi var framme vid sektorhögkvarteret där chefen hade ett möte. Vi andra drack lite mer kaffe och väntade tills mötet var klart. Vi hann hem till matsalen precis i tid för att få i oss lite fredagslasagne. Otroligt roligt för en campråtta som jag att få rastas ute en eftermiddag. Tack chefen!

Scorpions

En dag efter lunch försökte en stor skorpion smyga sig in i TOC:en, men vår EHO larmades snart till platsen. Raskt omhändertogs inkräktaren och ordningen kunde återställas. Med tanke på alla möjliga och omöjliga kryp man kan stöta på här, trodde jag inte att det skulle dröja tre månader innan jag skulle få se en skorpion. Nu har jag i och för sig fått höra att det kryllar av skorpioner på landningsbanan. Som tur är har jag inte så många ärenden dit.

Bamako och Koulikoro

Denna vecka har jag och Oskar (MP) hunnit med en liten ”turné” i Bamako. Vi synkroniserade några möten vi behövde genomföra i huvudstaden och bodde på NSE (den svenska delen av holländska Camp Midgård) intill flygplatsen i Bamako.

Vi passade bland annat på att åka till Koulikoro (ca 5 mil norr om Bamako) för att besöka den svenska delen av EUTM på den maliska militära träningscampen. Det var mycket intressant att få inblick i hur de arbetar och hur de bor. Resan tog drygt två timmar i vardera riktningen på tidvis rätt skumpiga och gropiga sandvägar. På nära håll kunde vi bland annat studera maliskt vägarbete. Titt som tätt dök det upp djur eller försäljare invid eller på vägbanan.

När vi kom tillbaka till Camp Midgård deltog vi i fältartisternas musikquiz i NSE:s welfaretält. Vi kom tvåa, men det var inte vår förtjänst, utan det var Ante från NSE:t som kunde de flesta svaren i vårt lag.

Force Head Quarter

Nästa dag var det dags för mig och Oskar att köra till Minusma Mission Head Quarter för att träffa Senior Legal Advisor. Man kan lugnt konstatera att utan hjälp från NSE:t hade vi aldrig hittat dit! Däremot gick det bättre att hitta till Force Head Quarter där vi bland annat träffade den egyptiske Force Provost Marshall. Dessvärre missade vi Force Legad som inte hade kommit tillbaka efter en tjänsteresa till Kidal.

Hur som helst är det fantastiskt intressant att träffa dessa människor och inte minst att få uppleva den hysteriska trafiksituationen i Bamako. Bland alla cyklar, motorcyklar, bussar, mopeder, lastbilar och andra fordon trippar åsnor och andra djur omkring. Och små barn kryssar vant över tungt trafikerade gator.

Mangorundan

Kvällen innan vi skulle hem till Timbuktu igen tog vi en promenad runt camp Midgård (den så kallade Mangorundan). Tre små pojkar som var ute och rullade sina däck med pinnar valde att slå följe med oss. Oskar kunde inte hålla sig från att försöka tävla med en av killarna. Det gick så där. Killarna småsprang efter oss hela rundan och vi var beredda på något bus för de sänkte rösterna och tisslade och tasslade som om de inte ville att vi skulle höra deras planer. Tror inte att de tänkte på att vi inte förstod ett enda dugg av vad de sa ändå…

Åter på Camp Nobel

Utan tvekan saknar jag mina nära och kära och mitt hem, men på det stora hela är det mesta bra här. Det är som det är och man hittar sätt att lösa uppgifter. Det går till exempel alldeles utmärkt att duscha med bara två tryck om dagen, vilket bekymrade mig innan jag kom hit. Värmen är också förvånansvärt överkomlig för min del.

Jag får lagad mat tre gånger om dagen, någon tvättar min tvätt och jag slipper handla på vägen hem. När jag på kvällen går från arbetstältet till boendetältet möts jag av ljummen luft och ibland lyser månen oväntat klart och det är inte helt beckmörkt ute. Det är en ynnest att kunna sitta ute i shorts och t-shirt och titta på bio i ljummet mörker en oktoberkväll. Eller för den delen, gå på konsert med fältartisterna och tokdansa tillsammans med våra grannar på supercampen. Visst är jag medveten om att Mali på många sätt är en osäker plats, men rent krasst är det ju så att man inte kan vara hundra procent säker någonstans. Vi är dessutom bättre förberedda och vet vad vi ska göra.

/Ewa, Legad Mali06

Officiell blogg

Den svenska FN-kontingenten i Mali består av ett underrättelseförband och officerare som tjänstgör i olika staber. Som stöd till detta bidrag finns en nationell stödenhet för logistik (NSE).

2 kommentarer

  • MeS 15 oktober 2017 21:18

    Vad intressant och kul att få läsa och se lite från Camp Midgård och livet i Bamako.
    Tack Ewa!

  • Sabi 14 oktober 2017 17:47

    Tack för ett trevligt inlägg Eva! Vad jobbar du med/som?

delta i diskussionen ↓

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *