Försvarsbloggar är en del av vår verklighet. Ofta till stimulerande debatt, ibland med budskap som tynger. En av de tongivande fyller 5 år och nedan text är ett gästinlägg som jag blev inbjuden att skriva.
Under ett par års tid har vi sett framväxten av bloggar som initierat och inifrån Försvarsmakten skriver om försvarspolitik, vår verksamhet, våra glädjeämnen, våra tillkortakommanden och med detta väcker kritiska frågeställningar. Det som är spännande med Wiseman’s Wisdoms som nu firar 5-års jubileum och liknande bloggar är att aktörer över hela området, från anställda till försvarspolitiker och media hämtar en del av sin information från bloggarna och att dessa på så sätt påverkar Försvarsmakten. Om inte i direkt handling så den interna eller externa bilden av verksamheten.
Varje organisation i förändring drar tunga lass och det kanske i synnerhet gäller Försvarsmakten som under ett par år har ett drygt pensum att ställa om. Inte bara verksamhetens inriktning utan också med vilka metoder detta görs och de system med vilket myndigheten styrs. Grundläggande idédebatt och diskussion om frågor som berör är förutsättning för att förändringen ska lyckas. Nya medier är ett sätt att föra denna diskussion och det kan vara välgörande och vederkvickande men också arbetsamt eller kan kännas besvärande. En modern myndighet behöver kunna förstå och utnyttja kraften i det fria ordet och de nya medierna till förändring och utveckling. Saker som jag själv inte varit medveten om har jag kunnat läsa om i någon försvarsblogg och från den informationen kunnat agera eller reagera. Det gäller inte bara mig utan många av Försvarsmaktens chefer.
Min mening är att försvarsbloggarna bidrar till en gynnsam utveckling av Försvarsmakten men att denna debatt inte är tillräcklig och behöver vidgas. Inte heller räcker de bloggar som numera ryms inom vår egen bloggportal till. För den stora frågan är hur tar vi debatten vidare från dessa rum? Det breda samtal som måste föras är inte en fråga om Försvarsmaktens inre liv utan att detta är en konsekvens av något mycket större.
Grundläggande värden som fred, frihet och demokrati är kärnan i Försvarsmaktens uppdrag. Ett brett folkligt stöd för Försvarsmakten bygger på allmänhetens engagemang i försvar- och säkerhetspolitik med en grund i dessa kärnvärden. En diskussion om våra soldaters löner och boendeförhållanden är obegriplig om den inte förs mot en relief av vad dessa soldater ska göra och varför. Där har många en viktig uppgift framöver, inte minst alla försvarsbloggar.
Vid en föreläsning i våras som jag hade förmånen att hålla för Skolverkets personal om nya medier och Försvarsmaktens kommunikation till unga fick jag en fråga från verkets generaldirektör:
”Är det ett problem att så många försvarsbloggar är anonyma?” Mitt svar var enkelt. ”Nej, det är relevansen i det som skrivs som är avgörande.”*
Förutom det intressanta i frågan som sådan är den också ett tecken på att den engagerade försvarsdebatt som förs på Wiseman’s Wisdoms och liknande bloggar väcker uppmärksamhet även bland dem som inte är anställda i Försvarsmakten.
Finns det då inte några problem med att diskussionen förs publikt, ofta med en känsla av offentlig schavottering? Det är möjligt att en del av frågorna skulle kunnat diskuteras på interna fora (som vårt nya intranät Emilia så småningom kommer att ge möjlighet till) men jag tror inte att utmaningen ligger i att något diskuteras externt. Det tål Försvarsmakten, vi är starkare än så. Utmaningarna ligger istället på ett helt annat plan och uppträder generellt med framväxten av nya kanaler inom och utom en organisation.
Framförallt vill jag peka på två saker, faran med ledningskompression och nödvändigheten med helhetsperspektiv.
Försvarsmakten är en hierarkisk organisation. En sådan är till sin natur utformad så att varje ledningsnivå har ett särskilt ansvar. Bloggarna kan, om vi inte är medvetna om detta, kortsluta systemet och tvinga fram handling utan att lägre nivå varit medvetna om problemen eller haft möjlighet eller tid att själva agera. Nu skriver jag inte om missförhållanden eller missbruk utan till exempel om effekter av en förändring som tidigt kan drabba den enskilde innan det har hunnit bli en organisatorisk fråga.
Det kräver en intern medvetenhet att använda sig av informationen i social medier som en drivkraft till förändring, med några förbehåll. Att centralt inte agera om det verkligen inte är en central fråga. Att låta lokal nivå tolka uttryck i bloggarna som kanske tidigare enbart hördes i befäls- eller maskinrummet och omsätta det i handling eller medvetenhet. Att från myndigheten agera skyndsamt när så krävs, men också visa en operativ iskyla och bredare analysera frågan när detta är möjligt trots att debatten på nätet är het.
Det senare leder mig till den andra saken. Myndigheten måste från vår sida bli mycket bättre på att snabbt sätta uppdykande frågor eller debatt i ett större sammanhang. En enskild fråga som berör kan snabbt få en väldig sprängkraft. Sannolikheten att frågan beror på något annat eller att en åtgärd innebär konsekvenser för ett annat område är mycket stor. Försvarsmakten är ett system av system och det finns mycket få solitära frågor med solitära lösningar.
Helheten är sällan svaret på en enskild fråga men ger ofta en bredare förståelse för varför något som ensamt verkar korkat ändå är en effekt av något eller en mening för ett sammanhang. Detta är inte en enskild debattörs uppgift att besvara utan något som myndigheten måste ansvara för i det offentliga samtalet.
Med detta tillönskar jag Wiseman’s Wisdoms fem intressanta första år och tillönskar flera likadana framöver.
Erik Lagersten
Försvarsmaktens informationsdirektör
*Är då inte anonymiteten ett problem? I grunden så tycker jag att debatten ska föras under eget namn, det tyckte jag i mitt första inlägg på Wiseman’s Wisdoms och det tycker jag alltjämt men som jag skrev då så är det relevansen som avgör och det stämmer alltjämt.
