Till övergripande innehåll Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsidan Nyheter Innehållsöversikt Sök Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakta oss Juridisk information
Du är här:

myndighet

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndighet

jobb & karriär

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Oavsett vad du vill göra i Försvarsmakten börjar din resa med en grundutbildning.

till jobb & karrär

bloggportalen

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

Du är här

Helikopterperspektiv…

iskugganavhindukush

Sagan är ännu en dag närmare sitt slut och jag svävar i ett lyckorus. De senaste dagarnas upplevelser har inte bara handlat om den faktiska fältupplevelsen utan även om känslan av att vara med i en process och att se den slutföras efter allt hårt jobb som legat bakom. Den där sega känslan som präglade vistelsen för bara en vecka sedan är nu helt borta och istället har jag fått upp både glädjen och energin för att göra underverk. På så sätt känns det konstigt att åka hem; det är ju nu jag är som mest effektiv, har smort mina kanaler, byggt relationer och kan prestera på topp och så ska jag åka hem. Samtidigt lämnar jag festen när den är som roligast och åker hem med en helhetsupplevelse som är positiv, och det är värt mycket. Troligtvis beror mycket av glädjen även på att jag vet att jag snart är hemma och är exalterad över det. Och jag är så in i helvete glad för att jag idag fick drömmen om att åka Blackhawk uppfylld. Visst, så speciellt jämfört med att åka transporthelikoptern jag åkte senast var det väl inte, men att se det afghanska bergslandskapet från ovan ger ett helt annat perspektiv på öden och umbäranden. Allt gick kanske inte helt enligt planerna, fast det spelar ingen roll. Blackhawk är Blackhawk…

Jag tycker att känslan över campen har ändrats dramatiskt. Den där tröttheten som i alla fall jag kunde känna för andra människor är inte så påtaglig för under slutetappen kämpar vi inte längre mot varandra utan som ett lag, och den kollektiva lättnaden av att få lämna över och åka hem smittar. Samtidigt ligger avskeden i luften som en konsekvens av att FS22 snart kommer att spridas för vinden och det ser jag verkligen inte fram emot. Å andra sidan blir det intressant att se vad den vänskap som ibland forcerades på oss, ibland kom naturligt, kan utvecklas till när vi kommer hem. Rent krasst försvinner väl majoriteten tyvärr ut i periferin men guldkornen du vaskat fram här varar förhoppningsvis bra mycket längre än så. Och även de du inte har daglig kontakt med kommer att bli trivsamma bekantskaper du springer på då och då eftersom Försvarsmakten i grund och botten är en rätt liten verksamhet. I vilket fall ser jag fram emot lagom varma sommarkvällar i Stockholm när jag kan vandra längs minnenas allé över en mojito…

Personlig blogg

Som så många andra är jag på väg till Afghanistan. Men det här är inte en blogg om vilda äventyr i fjärran land, om eldstrider, om att slåss för sitt liv. Det här är en blogg om allting annat. Om saknad. Känslor. Rädsla. Tristess. Glädje. Om allt man lämnar hemma när man åker. Om vad du som åker kommer att möta och du som blir lämnad kvar borde få veta. Jag hoppas du finner min resa intressant.

Vill du kontakta mig gör du det på iskugganavhindukush(at)hotmail.com

0 kommentarer

delta i diskussionen ↓

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *