Insatskompanichefen

Tips till Fö!

Det lackar mot jul och köttbullarna ska rullas, klapparna handlas och regleringsbreven ska skrivas. Nedan finns förslag på en mening att peta in under rubrik 14 Personalfrågor i stycket om återrapportering. Bakgrunden är att det för hemvärnets del inte är relevant att endast följa upp hur väl uppfyllda förbanden är utan det behöver även ske en uppföljning av avtalsuppfyllnaden. Här utöver behövs det analyser av hur avtalsuppfyllnaden kan ökas. Texten nedan är hämtad från regleringsbrevet för 2012 och den avslutande meningen i fet stil är mitt förslag på tillägg.

Försvarsmakten ska i sin personalberättelse särskilt redovisa sådant som bedöms ha påverkan på det försvarspolitiska inriktningsbeslutet och iståndsättandet av insatsorganisation 2014. I berättelsen ska även ingå en redovisning av de erfarenheter som vunnits av att anställa och nyttja gruppbefäl, soldater och sjömän. Återrapportering av personalfrågor ska redovisas uppdelat på kön i tillämpliga delar. Försvarsmakten ska också i sin personalberättelse redovisa avtalsuppfyllnaden inom hemvärnet samt hur denna kan ökas på kort och lång sikt.

Krävande framryckning!

En utdragen framryckning i krävande terräng avslutade SÖF:en (särskild övning förband) för mitt kompani. Det är mycket viktigt att vi ibland lägger övnings tid på den här typen av utdragna moment för att verkligen testa förbanden. Med facit i hand är jag minst sagt stolt över mitt kompani och dess agerande!
Efter att kompaniet genomfört stridsskjutning på ett antal skjutstationer omgrupperade kompaniet ca 5 mil med stöd av kompaniets mc ordonanser. MC ordonanser är bra till mycket men en fantastisk tillgång vid fordonsmarsch! Under natten hade kompaniet i uppgift att försvara eget område men fick tidigt på morgonen i uppdrag att ta terräng. Efter ordergivningen framryckte kompaniet inledningsvis på en väg men påbörjade efter ca 1 km tagandet genom att framrycka på stridstriangel längs vägen. Det som först verkade som en enkel uppgift skulle visa sig innebär en lång dags framryckning i mycket tuff terräng. Motståndare figurerade i terrängen men fick gång på gång ge vika när det välövade kompaniet tryckte på. Efter en lång och blöt dag serverade kokgruppen välsmakande hamburgare!

Hur säkert vet vi att det här är en dålig ide?

Låt oss leka med tanken att det på några ställen i Sverige finns Hemvärnsbaser. På dessa baser finns det övningsfält där det är möjligt att genomföra stridsskjutning med minst två kompanier samtidigt. Det finns logement för en hel bataljon och lokaler för utspisning och effektiv utbildning. Det finns anställd personal som underhåller utrustningen och som bistår vid dukning etc. Det finns också anställd personal som kan agera förbandsinstruktörer och skjutledare. Vidare finns också faciliteter för enklare MOUT utbildning. Sammantaget går det att genomföra mycket effektiv utbildning vid dessa baser. Vid KFÖ och SÖF avlöser ett stort antal bataljoner varandra vid dessa baser där det alltså pågår verksamhet ca 30 helger per år. Delar av HvSS utbildning genomförs vid dessa baser vilket gör det möjligt för eleverna att följa riktiga förband/staber när de övar. Visst låter det både dyrt och nästan lite tokig? Men hur säkra kan vi vara på att det är en dålig ide? Militärer och nationalekonomer har de gemensamt att de delar en djup förståelse begreppet alternativkostnad. De förra får leva med de praktiska konsekvenserna av begreppet och de senare har begreppet som en schwerpunkt i allehanda analyser. Om vi satsar på några Hemvärnsbaser måste försvarsmakten avstå från något annat. Åtminstone vid en given budget och låt oss stanna vid just en sådan, om inte annat för att det disciplinerar tanken. Genom att minska ambitionen med nya super JAS med säg en handfull plan har vi kanske en eller till och med två Hemvärnsbaser (tänk att dessa faciliteter redan delvis finns). Det är förhållandevis enkelt att räkna ut vad x antal JAS kostar men det är väldigt svårt att räkna ut värdet av x antal JAS. Och det här resonemanget gäller naturligtvis inte bara JAS utan militär verksamhet i allmänhet. Det faktum att det är svårt får dock inte hindra oss från att försöka. Och det är just sådana här frågor som exempelvis en försvarsberedning borde få ett förhållandevis fritt mandat att adressera. Hur säkert vet vi att det är en dålig ide att ersätta några nya super JAS med ett par Hemvärnsbaser?

Hemvärnet i BP13

I bilaga 6, Försvar och samhällets krisberedskap, till Budgetpropositionen för 2013 anger Regeringen att Hemvärnet i stort uppnått de mål som satts upp inför året och att verksamheten har präglats av åtgärder för att befästa hemvärnet nya avtal och utbildningssystem. Regeringen konstaterar vidare att rekrytering av personal till hemvärn med nationella skyddsstyrkor bör ske så att personalvolymen upprätthålls över tiden. Regeringen framhåller vikten av att rekryteringen från grundläggande militär utbildning (GMU) till hemvärnet fungerar tillfredställande. Regeringen klargör också frivilligorganisationernas roll i det militära försvaret som i huvudsak är bemanningen av vissa befattningar i hemvärnet med de nationella skyddsstyrkorna. Av bilagan framgår också att Regeringen under året har fattat beslut om anskaffning av kommunikationsmateriel för hemvärnet. Bland större planerade anskaffningar av materiel och anläggningar återfinns fordonsomsättning inom hemvärnet 2014-16.

Doktor M:s recept!

De nationella skyddsstyrkorna med hemvärnet har sammantaget genomgått en positiv utveckling under de senaste åren. Nedan ges kortfattat doktor M:s recept för att denna utveckling ska fortsätta och kanske till och med accelerera:

Pengar spelar roll på marginalen. De ekonomiska incitamenten måste ägnas omtanke och utformas effektivt. Om vi exempelvis har ont om fordonsförare behöver de ekonomiska incitamenten för att personer ska utbilda sig till fordonsförare stärkas.

De nationella skyddsstyrkorna med hemvärnet har potential att attrahera en mycket större del av befolkningen än försvarsmakten i övrigt. Detta måste försvarsmakten inte bara acceptera utan även uppmuntra och utnyttja!

Restriktioner för hur uppsatta mål ska nås kan skapa enhetlighet men innebär alltid en kostnad. Denna kostnad behöver inte vara monetär utan kan uppträda i form av utebliven förmåga. Konsekvenser av restriktioner för hur uppsatta mål ska nås måste därför analyseras.

Alla måste vara trogna den övergripande iden med KFÖ/SÖF systemet. Kompetensprov på vapen eller utbildning av olika specialister, exempelvis sjukvårdsman, måste utformas med KFÖ/SÖF systemet i åtanke.

Stimulera ytterligare lärande och utveckling för chefer genom att göra det något svårare att bli befordrad till högre grad inom befattning. Detta kan ske genom individuell uppföljning i form av prov eller genom att högre chefer får läsa mer taktik etc (kvartsfart distans) på HvSS innan befordran sker.

Insatsberedda!

För en tid sedan deltog mitt kompani tillsammans med andra hemvärnsförband i ett eftersök. Jag blev kontaktad strax innan åtta på morgonen en vardag och knappt två timmar senare fanns drygt 15 personer på plats för att delta i eftersöket som skedde några mil från de orter där huvuddelen av kompaniets personal bor. Detta är inte på något sätt unikt för mitt kompani men jag tycker att det tydligt visar att de nationella skyddsstyrkorna med hemvärnet är insatsberedd med mindre enheter med mycket kort varsel! Och genom vår ”utgångsgruppering” kan vi utveckla denna effekt över hela Sverige! För mig är det också tydligt att den frivilliga personalen är att lita på. När det gäller; då är vi där! De nationella skyddsstyrkorna med hemvärnet är en viktig resurs när det gäller stöd till samhället av flera skäl, bland annat eftersom vi är samövade och han en etablerad ledningsstruktur. Försvarsmakten är tydlig med att sådant stöd inte ska vara dimensionerande. För hemvärnet heter det att ”Hemvärnsförband kan med befintlig förmåga och resurser bistå det övriga samhället och andra myndigheter.” Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är det dock viktigt att klarlägga hur mycket bättre vi skulle bli på att ge stöd om det också övades (främst vissa befattningshavare) och ställa detta i relation till hur mycket sämre vi då blir på att lösa vår dimensionerande huvuduppgift. Det torde helt klart vara så att förberedande samverkan med tex polis och räddningstjänst skulle kunna öka effektiviteten i våra insatser utan att tränga undan speciellt mycket annan verksamhet. I en förhållandevis ny granskning från Riksrevisonen framhålls just att Försvarsmakten i högre grad bör prioritera samverkan med det övriga samhället, med särskilt fokus på det lokala perspektivet (Försvarsmaktens stöd till samhället vid kriser, RiR 2011:15). Vad jag kan bedöma är det helt rätt! Vi vet från vår verksamhet i övrigt att förberedelser och samverkan är viktigt för resultatet.