Till övergripande innehåll Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsidan Nyheter Innehållsöversikt Sök Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakta oss Juridisk information
Du är här:

myndighet

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndighet

jobb & karriär

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Oavsett vad du vill göra i Försvarsmakten börjar din resa med en grundutbildning.

till jobb & karrär

bloggportalen

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

Du är här
Personlig blogg

Det här är en blogg som försöker att på ett enkelt sätt berättar om hur det är att vara en liten del av Försvarsmakten, samtidigt som man är en stor del av något annat.

Mitt kompani genomförde nyligen sin KFÖ för i år och på schemat stod för första gången en efterlängtad aktivitet, nämligen tester av soldaternas fysiska förmåga.

Vad var då skillnaden mellan ett bevakningskompani och ett insatskompani? För min del så var de stora skillnaderna att soldaterna på insatskompaniet fick ut stridsvästen, var ålagda att öva mer och faktiskt kom på övningarna.

Efter drygt 3 år började jag känna att jag nått taket för det bevakningskompani jag var en del av. Uppslutningen på övningar var dålig och övningarna i sig höll över lag en rätt låg nivå.

Jag var precis ute på en träningsrunda. Efter bara 2,5 km började hållet att ge sig till känna och andningen blev tyngre. Bara ett par hundra meter senare så började det att hugga i maggropen.

Efter bara ett år i Hemvärnet fick jag och min fru vårt första barn. Att vara pappa, eller mamma för den delen, och hemvärnsman är inte alltid helt lätt.

Efter fem år i det "civila mörkret" kände jag att jag saknade den militära verksamheten. Eftersom jag gett ett löfte om att inte åka på fler missioner så fanns egentligen bara ett alternativ kvar, Hemvärnet.

Efter min utlandsmission valde jag att satsa på ett liv utan militära inslag. Hade det bara varit upp till mig så hade jag antagligen sökt mig till ytterligare utlandsuppdrag, men som tur var så var så hade jag inte bara mig själv att tänka på.

Efter ett tårfyllt farväl lämnade jag min sambo på tågstationen i Gävle och satte mig på tåget till Södertälje. Det hade blivit dags att lämna Sverige och bege sig till missionsområdet.

Eftersom mitt första inlägg enligt titeln var början, så blir väl det här per definition fortsättningen. Fast för att krångla till det så börjar jag fortsättningen lite före början.

Jag tillhör en av de många generationer som kallades till militär tjänstgöring. För mig var det en självklarhet att göra värnplikten. Det var något som alla skulle göra och jag kunde för mitt liv inte förstå den pojke som grät floder under mönstringen för att han blev inskriven som förrådsman och inte fick frisedel. Jag kunde heller inte förstå de personer som pratade om att man skulle säga att man var sängvätare för att få frisedel, lumpen var ju något som man bara skulle göra. Det var ju där man tog steget från pojke till man. Det var ju där man skulle få lära sig att bli den där ostoppbara stridsmaskinen som man så många gånger sett på film sittandes bakom en påse chips.