Till övergripande innehåll Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsidan Nyheter Innehållsöversikt Sök Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakta oss Juridisk information
Du är här:

myndigheten

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndigheten

jobb & karriär

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Oavsett vad du vill göra i Försvarsmakten börjar din resa med en grundutbildning.

till jobb & karrär

bloggportalen

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

Du är här

Navigering, terränglandningar och autorotationer

Helikoptereleverna

Julledigheten närmar sig och det börjar bli dags att avsluta det utbildningsskede vi har varit i under hösten. Det var ett tag sedan det fanns tid över till att skriva blogginlägg då många upplevt att tidsuttaget och pressen ökat väsentligt sedan vi påbörjade terräng och navigationsutbildningen i oktober. Trots att mängden teoretiska lektioner har minskat så har flygningen krävt att man lägger större delar av dagen på förberedelser inför morgondagens pass. Vill man därefter träna och laga kvällsmat så går de flesta av dygnets vakna timmar åt. Skall man dessutom ha backup-planeringar i alla olika väderstreck för att ha alternativ i händelse av att vädret inte tillåter den ursprungliga planen så krävs det prioritering, effektivt arbete och framförallt samarbete för att hinna med.

 

Även terrängflygning och navigation inleddes med simulatorflygning för att sedan gå ut i den lite bättre upplösta verkligheten och göra samma sak igen. Terrängflygning innebär i det här fallet att man kliver bort från flygplatser och förberedda gräsfält med skolmässiga trafikvarv för att istället landa ute i terrängen. Då får man vidareutveckla och anpassa de grunder man lärt sig för att kunna landa på små plattformar, åsryggar, gläntor och sluttningar. På många sätt är det då man verkligen upplever charmen med att flyga just helikopter. Det är även roligt med utmaningen att det inte finns fastslagna inflygningsprocedurer som på en flygplats utan man måste förlita sig på sina egen kunskap och problemlösning.

 

Under årets gång har vi gjort vårt bästa för att dokumentera utbildningen vilket resulterat i en kort video som sammanfattar det första året av vår utbildning. Kom ihåg att om du eller någon du känner är intresserad av att jobba med det vi gör så är antagningen till helikopterpilot öppen just nu, och fram till den 3e februari.

I slutet av november hade vi förmånen att få gå utbildningspaketet autorotation. Hur en autorotation går till finns beskrivet längre bak i historiken på bloggen men i stort är det en glidflygning ner till marken i händelse av fullständigt motorbortfall. Vår kurs hade turen att få några av de sista timmarna i tyskarnas BO 105 (i Sverige HKP 9). På en vecka hann man med uppåt ett hundratal skarpa autorotationer. Att en tvåmotorig helikopter tappar båda motorerna samtidigt är ytterst ovanligt men i en militär kontext där man kan hamna under beskjutning är det en erfarenhet vars värde inte går att överskatta. Dessutom tar man ett stort kliv framåt i sin generella förmåga att kunna hantera maskinen i lite mer abrupta manövrar som man tar med sig till all fortsatt flygning. Sist men inte minst var det fantastiskt att få lära sig en ny flygmaskin, en bredd som man har stor nytta av som pilot.

 

När slutet av december och julledigheten närmat sig har fokus lega på att hinna klart med alla planerade flygpass. Vädret har ställt till med en del problem och de reservdagar som har funnits har gått åt. Skulle vädret fortsätt vara dålig så finns det en risk att man får flyga sin checkflight efter ledigheten vilket man självklart vill undvika. Men det är ett problem man måste kunna hantera och samtliga känner sig så pass trygga i sin flygning för att i så fall lösa ut det.

 

Därmed tackar kurs 161 för i år och för det fantastiska privilegiet att få gå den utbildningen vi går och att varje dag vakna upp till att förverkliga våra pojkdrömmar genom att flyga. Det är väldigt stimulerande att varje dag utmanas och utvecklas maximalt. Att vi kan göra detta med fullt fokus bygger på det stora stödet vi får från partners, familj och vänner. Utan det stödet kan det snabbt gå snett. Det kommer därför väl till pass att vi får möjligheten att åka hem till Sverige och återgälda detta i ett par veckor.

 

Till alla läsare önskar vi en god jul och ett gott nytt år!

//GHU161

Personlig blogg

Vi som skriver för Helikoptereleverna är precis det som bloggens namn antyder, helikopterelever som befinner oss i olika stadier på vår väg mot yrket som helikopterpilot inom Försvarsmakten!

0 kommentarer

delta i diskussionen ↓

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *