20
Nov

Resebrev 141120

Anmäl Av:
i Okategoriserade

 

Hej!

I förrgår mönstrade vi kadetter ombord och igår var det mycket rutinutbildning som skulle avklaras. När det väl var klart var det min vakt som gick vakt men som tur var så kunde jag smita iväg och träna innan jag skulle gå vakt. Jag hoppas så klart på bra väder och att vi slipper sjösjuka så att träningen kan hållas igång hela seglingen. Efter träningen passade jag på och tog ett dopp i havet. Det var fantastiskt skönt att i november kunna ta en simtur utomhus, i saltvatten!!

Efter middagen öppnade ”Salong Falken” och jag och en jungman klippte en tjej i besättningen. Hon hade sparat ut sitt hår i tre och ett halvt år men nu ville hon bli av med det. Hon ville gärna skänka bort sitt långa hår till en perukmakare så vi sparade flätan som togs av. När vi var klara var håret säkert 30 cm kortare och kunden väldigt nöjd. Se bilder nedan. Det bästa av allt var att det var graautiis. Man kunde nästan tro hon var från staun.

Idag ska vi kasta loss from Malaga och bege oss väster ut mot Gibraltar sund och nästa stopp som är Funchal, Madeira. Det blir en av oss kadetter som agerar vakthavande officer och sköter hela losskastningen. Sedan till sjöss kommer vi rulla på den posten och alla elva kommer få chansen att både kasta loss och förtöja Falken samt ha ansvaret för navigationen till sjöss.
Just nu har vi lite soldis och cirka 17 grader i luften och alla bara väntar på losskastning så vi får plocka fram sextanterna och börja räkna på sol och stjärnor.

Hoppas ni har det bra hemma och inte för skörbjugg i brist på sol och D-vitamin!
Puss och kram,
Flkd Maria Svensson

 

DSC_6426 DSC_6424 DSC_6423 DSC_6415 DSC_6413 DSCN3797

19
Nov

Resebrev HMS Falken 141119

Anmäl Av:
i Okategoriserade

Resebrev HMS Falken 141119

Nu har det mönstrat på en ny kategori elever i form utav flaggkadetter. De är ut OP 12-15 och har tidigare studerat navigation i Karlskrona. Kadetterna skall nu praktiskt tillämpa de kunskaper som de har erhållit inom astronomisk navigation.  Imorgon kastar vi loss och sätter kurs och fart mot Madeira som ligger ca 665 NM ifrån oss.

GMY

Johan Lyckemark

3:O HMS Falken

DSC_6387 DSC_6379 DSC_6368 DSC_6365

15
Nov

Resebrev HMS Falken 141115

Anmäl Av:
i Okategoriserade

Hej alla kära skonertläsare!

Då sitter man på flyget mot Sverige, tiden som varit ombord har varit helt kanon. Vi startade våran resa i Palma, som sedan fortsatte mot Toulon>Livorno>Ajaccio>Malaga. Där våra kära elever mönstrade av, tiden har gått otroligt fort. Händer ju som sagt något hela tiden ombord. Under våra sista gemensamma middag ombord, så fick alla en liten sångöverraskning. Två av våra elever snickrade ihop en låt för oss, vilket vi gärna delar med oss med.

Falkens besättning, är ni nöjda med oss? 

G – EM – C – D7

Vi har seglat över hela Medelhavet här tillsammans. Vi har kämpat, kräks och gråtit i varandras varma famnar. Varje dag på denna resa har varit en jävlig kamp, ingen chill och bara lök, lökination var det här.

[Ref] Så Falkens besättning är ni nöjda med oss, kan vi tacka för oss, för det vill vi förstås, snart så måste vi hem, jag fäller en tår, det är dax att vi går.

Alla de där hemma de säger att det är lätt, 25 spyor senare jag vet att det är inte rätt. Besättningen de tjatar ”nu äter du din mat” du sover ej på däck, du sover under tak!

[Ref] Så Falkens besättning är ni nöjda med oss, kan vi tacka för oss, för det vill vi förstås, snart så måste vi hem, jag fäller en tår, det är dax att vi går.

Den lilla båten guppar fram på havet stort, fixar däcket varje dag efter smutsiga små barn. Kveila alla tampar om och om igen, tampförhöret det var svårt, så vi ses väl nu till vår.

”Snabbt”
[Ref] Så Falkens besättning är ni nöjda med oss, kan vi tacka för oss, för det vill vi förstås, snart så måste vi hem, jag fäller en tår, det är dax att vi går.

”Långsamt”
[Ref] Så Falkens besättning är ni nöjda med oss, kan vi tacka för oss, för det vill vi förstås, snart så måste vi hem, jag fäller en tår, det är dax att vi går.

//Stubben, 3Sk FAK

 

10
Nov

Resebrev HMS Falken 141110 Spaniens sydkust

Anmäl Av:
i Okategoriserade

Så här i slutet av resan är det dags att summera perioden.

Den började i Sverige för de flesta av oss. Just påmönstringsdagen var en varm dag i Palma, Mallorca. Sedvanlig inmönstring och utbildning de första dagarna för eleverna som aldrig varit ombord tidigare. Vi i den fasta besättningen vet hur mycket nytt det är för alla och har väldigt stor förståelse för att ord som salning, knyttels, bäringsdragning, backlagseffekter, utpurrning, styrbord dikt, deviation, hal dör…och så skulle vi kunna fortsätta dagen lång angående språket till sjöss, inte är några självklarheter. Just språket är en del vi skall lära oss liksom att leva tätt tillsammans, ta hänsyn, göra rent, göra läxan när kontoret är på väg upp och ner, arbeta hårt, gå vakt dag som natt, helt plötsligt befinna sig i ett annat land och där gå i uniform på staden. Något som kräver utbildning bara det, då man representerar sig själv, Falken och Sverige.

Hantera sjösjuka. Om jag inte missminner mig, så var 23 av 27 elever sjösjuka första etappen. Vidare till nästa land och där, rätt vad det är, befinna sig i ett planetarium och lyssna på engelska med en vacker Italiensk dialekt. På kvällen vara värd för 40 inbjudna gäster med uppgift att ”mingla” och se till att just gästerna har det trevligt. Göra någorlunda avancerade manövrar in och ut i hamnar, hantera förtöjningstampar, kasttåg, knopar, fendertar. Det skall sjösättas båtar och roddövningar, köra gummibåt, vara på sjukvårdslektion ena dagen och nästa handlar om skyddstjänst.

Fysisk träning 1600 på ett ibland rullande däck har varit ett uppskattat inslag under 3.e skepparen, John Samuelsson ledning. Ja, detta är ett axplock av vad de blott 17-åriga eleverna får vara med om. Betänk att vi går, med dessa oerfarna ungdomar, rätt ut i havet och fartyget skall ändå fungera. Det gör det på grund av duktiga instruktörer ombord som har ett oändligt tålamod avseende frågor och utbildning.

I mitten av resan, eller när det nu var, kände jag av att det inte var alldeles deluxe hos eleverna. Vi samlade eleverna och försökte reda ut vad det var. Kanske inte världens talföraste gäng, men i grunden låg nog ”problemet” hos de som kände av sjön eller måhända använde det som ursäkt. Vi skiljer på äkta sjösjuka och de som inte alltid har Gunde Svans ”fighting spirit”. Eleverna kom själva fram till att de skulle ställa upp mer på varandra och ta nya tag. Efter det mötet tror jag vi fick ett happy ship. De elever som inte fullt ut bidrager hamnar i dålig dager hos de elever som jobbar. Så för deras egen skull är det viktigt att de kommer in i besättningen.

Det är nämligen så i en besättning, att om du inte gör din del måste någon annan göra det. Efter ett tag tröttnar även de som då får jobba dubbelt. Det visste jag innan jag började prata med eleverna och är glad att de själva kom fram till det. För även de elever som fick jobba hårdare kände ju igen sig. En annan gång skall jag avslöja hur vi vet skillnad på äkta sjösjuka och de som inte är sjösjuka men som uppträder som de vore drabbade. Nåväl, nu är alla i fullgång och det är roligt.

En av de svårare sakerna har varit att få eleverna att prata så det hörs mer än 5cm. Ombord på ett segelfartyg där det blåser och besättningen är lite utspridd men som ändå skall höra det som sägs. Exempelvis när de agerar ”Bengt Magnusson” och skall läsa nyheterna för besättningen är det mycket svårt att höra när det viskas. Tre-fyra elever har börjat lära sig. Si, det är också utbildning att tala inför grupp, och det övar vi också på.

Denna utbildning har pågått sedan 1947 på HMS Gladan/HMS Falken, och hundratals år före det, med andra skolfartyg. Många, men inte alla nationer, satsar på dylik utbildning. Dessa elever från Bernadottegymnasiet i Stockholm sällar sig nu till de tusentals svenskar och faktiskt en hel del från andra länder, som fått skolning ombord. Vi har sedan tidigt 80-tal kört med mixade besättningar, och denna gång är det 15 tjejer och 12 killar. Det är inget vi ens funderar på ombord, men röner en hel del uppmärksamhet utomlands.

90-talisterna anses vara en curlad generation och det är säkert så. Frågan är, curlar vi? Ja det gör vi, en hel del när det är lite besvärligt. Men det är också viktigt för dem att förstå att ibland är det allvar och då är det rätt tydliga signaler vi sänder ut. Det är stora krafter i rörelse på ett fartyg. I vissa situationer finns det noll utrymme för att göra fel och då duger det ej om man inte skotar ut öronen och tar till sig information. Det är också viktigt att förstå att man måste ställa upp på sina kamrater och besättning. Finns nog några som lärt sig en del om det också.

Denna period har till stor del präglats av motvind. Det är mycket stor skillnad på miljön ombord i medvind kontra motvind. Så även om vi har haft en del fina och varma dagar så har mertalet tyvärr, åtminstone tycker jag det, varit lite kyliga och det kan ibland innebära humörsänkning. Fast då kan ju de som har förmågan att lyfta upp just stämningen komma till sin rätt, så det kanske har något gott med sig det med. Det är dock så det är. Jag tror att när eleverna kommer hem och kanske går tillbaks till att sova 12-16 timmar per dygn, eller hur mycket de nu brukar sova, efter några dagar börjar reflektera över vad de varit med om, och har minnen att dela och berätta för många människor, kanske för resten av livet. Så kan en sådan resa de nu varit med om te sig. Det finns så mycket mer att skriva om, om vad som händer ombord, men det får era barn berätta om för er. Vi ombord tackar föräldrar och målsmän för lånet av era ungdomar och skickar snart hem dem till er igen.

Thomas Falk

Fartygschef HMS Falken

DSC_5911 DSC_5905 DSC_5902 DSC_5897 DSC_5896 DSC_5890 DSC_5889 DSC_5888 DSC_5874 DSC_5860 DSC_5830 DSC_5829 DSC_5827 DSC_5800 DSC_5790

10
Nov

Resebrev HMS Falken 141110

Anmäl Av:
i Okategoriserade

Tjena!

Klockan är nu 00.15 och jag har nyss påbörjat min sista hundvakt. För tillfället sitter jag i Gunrummet tillsammans med 2:O, och här dricks det varm choklad. Jag märker att jag tagit på mig alldeles för mycket kläder, så jag ska försöka skriva ihop någonting lite snabbt. Så att jag kan gå upp på däck och njuta av den sista/ näst sista natten som vi är ute med HMS Falken, för det är ju inte mycket kvar av denna segling.

Jag saknar allt och alla där hemma så det ska bli riktigt skönt att få komma hem, men samtidigt vill jag stanna kvar ombord på HMS Falken ett tag till. Jag känner att jag har mer att ge och att jag inte är riktigt klar med allt än.

Jag är en av dem som har varit riktigt sjösjuk under denna segling, vilket har gjort att jag inte haft orken att vara med på allt. Jag har missat mycket helt enkelt, och känner att jag ligger lite efter alla andra. När andra har gått runt och lärt sig om båten och dess tampar, jobbat med sina elevtampar eller bara suttit och haft en trevlig pratstund, har jag legat som en död säl på däck och inte orkat eller brytt mig om någonting alls. Så nu när jag mår bra och inser att det snart är dags att åka hem så känner jag mig lite stressad över allt som jag har missat.

Minns mitt första pass som logg gast, jag var sjösjuk och var egentligen inte alls taggad på att så uppe på halvdäck i fyra timmar. Så jag sa något i stil med ”VO, bara så att du vet är jag ganska sjösjuk, så jag kommer att behöva gå och hänga över relingen några gånger under detta pass”. Så blev det, jag stod vid sjökortet en liten stund innan jag var tvungen att med raska steg ta mig till relingen.  Det var en riktigt jobbigt vakt men jag höll ut, jag gav inte upp utan kämpade emot sjösjukan.

Nu i efterhand är jag ganska stolt över just den vakten, jag mådde rent ut sagt skit med kämpade på och önskar nu att jag kämpat lite mer ibland vid vissa tillfällen. Känner att sjösjukan vunnit några gånger förmycket och jag har på så sätt gått miste om värdefulla timmar här ombord.

Så ja, det ska bli skönt att komma hem. Kunna duscha utan att behöva hålla i sig, kunna äta utan att vara orolig att tallriken ska flyga iväg, få sova i min egen säng (Att sova i hängbinge i tre och en halv vecka har fungerat förvånansvärt bra, men saknar att kunna sova på magen).

Att få sova en hel natt, utan att behöva gå upp mitt i natten, för att vara uppe fyra timmar, för att sedan få gå och lägga mig igen är något jag verkligen ser fram emot. Men jag kommer samtidigt sakna allt det här. Det kommer att kännas konstigt att inte vakna till samma låt varje morgon, att inte behöva göra rent båten varje dag och att inte behöva hala eller fira några tampar. Det är ju allt vi har gjort de senaste veckorna! Så vad ska vi göra när vi kommer hem? Jag är säker på att åtminstone jag kommer att komma hem och vakna mitt i natten och tro att jag måste upp för kveila någon tamp eller liknande. Tur att man har båt hemma!

Nu ska jag upp på däck igen, kan inte sitta inne i värmen hela vakten…

Ha det bäst!

//Lehnert

Det var ju farsdag igår så vill bara skicka en varm hälsning till min kära pappa… Pappa du är bäst och ångrar att jag inte övade mer på splitsningar hemma innan jag åkte, elevtampen är ingen enkel sak att göra. Saknar dig och jag hoppas att du hade en riktigt trevlig söndag med resten av familjen. Kram!

 

10
Nov

Resebrev HMS Falken 141109 *2

Anmäl Av:
i Okategoriserade

Hejsan hoppsan allihopa!

 

Hoppas allt är bra i kalla Sverige. Tro inte att vi har det varmt och skönt här hela tiden, på nätterna fryser vi ihjäl uppe på däck. Nattpassen tar kål på oss och vi gör allt för att hålla ögonen öppna och det blir alltid 10 minuters diskussioner om vem som tar hand om disken efter varje måltid. Eftersom vi umgås bokstavligt talat 24/7 med varandra kan det lätt blir dålig stämning på gruppen.  I början av Malaga-sträckan var majoriteten ganska trötta på varandra och resan i sig. De flesta var på ganska dåligt humör, inte bara på grund av tjafs och bråk utan också av sjösjukan. Så man kan alltså säga att ingen var direkt ”happy”. Chefen tog ett snack med alla oss och frågade oss varför vi inte var ”happy”. Ingen kunde riktigt svara på frågan men vi kom fram till att allt var bara småsaker och att alla behövde höja sig ett snäpp och rycka upp sig! Trotts allt detta så har vi ändå fått se så mycket otroliga saker så som, delfiner, valar, riktigt god mat, och framförallt få lära oss att hantera att bo 28 ungdomar på ett utrymme mindre än ett skolklassrum och ett klassrum är ändå litet! Jag (Frida) var väldigt tveksam om jag ens skulle med på denna resa.  Men nu när jag tittar tillbaka på resan i helhet, ångrar jag inte en sekund att jag åkte och jag förstår inte varför jag ens tvekade. Så jag vill verkligen tacka alla som peppade mig till detta beslut, min fina familj och mina vänner. Vi vill hälsa hem till våra underbara familjer som stöttar oss i alla lägen. Ni är bäst!

Tack för oss, nu kastar vi loss.

311,Torbjörnsdotter

224, Tengblad

 

10
Nov

Resebrev HMS Falken141109

Anmäl Av:
i Okategoriserade

Tjabba bloggen!

Det börjar dra ihop sig nu på resan. I skrivande stund har vi bara 160 distansminuter kvar till Malaga! Dagens aktiviteter har innehållit rengöring (såklart) samt lite praktiska övningar. Vi gick igenom lite tampar på den stationen vi inte hållit på med och det är mycket att ta in nu.

En noterbar sak är att vädret här är som den svenska sommaren utan myggor. T-shirt väder på dagarna och vinterjacka och långkalsonger på nattpasset. Det är mycket här på båten att det skiftar mellan att sväva på moln till att leva i ett brinnande helvete. Det är jobbigast på nattpassen samt att hålla på med städningen och se att någon ”skäggar” (kollar på/slappar) Då vill man bara ta personen/personerna och kasta överbord.

Men denna resa har varit mycket lärorik och vi tror dem flesta kommer att kunna ta ett större ansvar i det kommande vuxenlivet. Alla vi elever känner nog av själva hur mycket de har bidragit med denna resa och hur vi ska kunna ta hand om en själv utan mamma och pappas hjälp. Att det gäller att bita ihop i svåra stunder.

Vi talar nog för alla att det ska bli skönt att komma hem men det kommer ändå kännas tomt utan denna resa. Men det är ett stort kapitel i livet. En historia man kommer berätta för barnbarnen när man sitter på ålderdomshemmet.

Detta är förmodligen det sista inlägget från oss tre grabbar så vi vill passa på att tackar alla här på HMS Falken och Bernadottegymnasiet för denna otroliga resa genom medelhavet.

 

Kvf 422 Lindholm

Stortoppsgasten 242 Anotai

Elev 426 Friberg

 DSC_5712 DSC_5724 DSC_5767

DSC_5781 DSC_5693

09
Nov

Resebrev HMS Falken 141109

Anmäl Av:
i Okategoriserade

Hej alla längtande mammor, pappor pojkvänner och flickvänner!

Nu är vi inte jättelångt ifrån Malaga som är vårt slutmål. Resan har varit väldigt lång men lärorik och jag måste erkänna att det har varit 10 ggr roligare och jobbigare än jag någonsin kunnat ana. De senaste dagarna har vi haft både lätt och jobbig segling med mycket sjö och lite sjö. Vinden har legat på rätt bra och gjort några av oss lite mer sjösjuka än vi klarar av. Men tack vare vår fina doktor mår nu alla rätt bra igen. Stoppet i Ajaccio var bland det häftigaste jag varit med om, stora fina berg, underbara stränder, bra träningsmöjligheter och sist men inte minst GLASS!

Vill tacka hela besättningen, alla elever och såklart Peter och Per som behövt stå ut med mycket under den här resan, inte bara med att hjälpa oss utan och sjukdomar på egen väg. Besättningen vill jag tacka för att ni på något sätt lyckas lyfta det som varje individ är som bäst på. För om det är något jag lärt mig under dessa 4 veckor så är det att alla är olika bra på olika saker, vissa har det praktiska i sig så som  att göra elevtampen på 1,5 timma medan vissa lär sig varenda tamp på hela båten efter 30 minuter av plugg. Vi är som sagt alla väldigt olika. Och besättnigen har lyckats få alla att känna sig delaktiga och pushat på även fast man inte velat göra annat än ge upp. Och då syftar jag lite på mig själv… Jag har velat ge upp några gånger och senaste gången var igår när sjösjukan tog över totalt, ingen kunde säga något som fick mig att må bättre, ända tills sekonden kom å sa åt mig att tänka på hur andra ser på mig i detta nu. Utstrålar jag någon slags kämparglöd överhuvudtaget? Inte det minsta.. ärligt talat kände jag nog inte ens igen mig själv. Så vad var lösningen?

Jo att börja visa alla att jag kom hit för att göra det bästa av den här resan att få uppleva något nytt , inte för att komma hem å berätta att jag gav upp pga lite illamående. Nu såhär i efterhand känns allt så värt, det känns så värt att plugga 3 extra mattetimmar, gråta mig till söms för att jag innerst inne inte trodde att jag skulle ha chansen att ens få följa med. Och nu ca 6 månader senare sitter jag i navigations hytten 21.30 en lördagskväll och skriver om hur otroligt underbar den här resan faktiskt har varit.. Rätt komiskt! Haha. Men som sagt, tack till alla ni som givit mig möjligheten till att få följa med och ni som gjort resan till en av de mest otroliga upplevelserna i mitt liv. Kommer ändå sakna det här. Nu ses vi om 4 dagar min efterlängtade familj!

Vill hälsa hem till mina 3 saknade vänner Evelina Torlind, Josefine Lindblom och Jennifer Auregård. Ni är mina 3 förebilder, och underbara treor. Ser er som mina äldre systrar för ni bryr er så mycket om mig hur knäpp jag än är, ni är bäst! Samt att jag vill hälsa hem till min andra halva Fredrik Lundin som borde få höra varje dag vilken fantastisk människa han är!

Tack och adjö , ja lovar jag kommer inte dö ;)

311 Torbjörnsdotter

P.s Jag har sätt 15 delfiner på NÄRA håll och en val som bara 1 på 1000 någonsin ser! Slå den ni! :D

DSC_5573 DSC_5688 DSC_5687 DSC_5684 DSC_5681 DSC_5675 DSC_5670 DSC_5668 DSC_5658 DSC_5649 DSC_5645 DSC_5643 DSC_5633 DSC_5626 DSC_5620 DSC_5618 DSC_5588 DSC_5586 DSC_5585 DSC_5577 DSC_5576

08
Nov

Resebrev HMS Falken 141107

Anmäl Av:
i Okategoriserade

Tjenare bloggen, Hermansson och Kylberg här.

Nu är det endast sex dagar kvar på hela resan och tre dagar tills vi ska vara framme i Malaga. Det är med både glädje och sorg som vi alla räknar dagarna då vi lämnar HMS Falken och hennes besättning. Vi har lärt oss en hel del om segling men också om oss själva och varandra. Saker som är så självklara och som man gör obehindrat hemma så som, duscha, äta, sova, gå på toaletten, klä på sig, blir till ett stort uppdrag och det krävs en hel del planering och tankeverksamhet för varje moment. Försök själva hålla i tre talrikar med chili con carne samtidigt som du ska äta ur den fjärde och bordsgrannen ber om saltet eller att gå upp på morgonen med sockor på fötterna och sätta på sig byxor i 25 graders lutning. PLANERING!
Sen kommer vi till det här med sömnen. I de första två veckorna snittade vi 3-4 timmars sömn per dygn, och andra nätter snittade man 5-6 timmar. När man fått för lite sömn och ska planera ut morgonens rutt från bingen till skåpet med kläder slutar det med att man slår huvudet i något. 325 Nyström ser numera ut som en enhörning som håller på att få ett horn.
Den senaste veckan har vi gått över på något som heter 3 vakt, vilket kort och gott betyder mer sömn. Lite invecklat att förklara men istället för att ta vartannat fyra-timmarspass så tar man var tredje = mer sömn i bingen (inte under några tampar på däck gömmandes för skepparna som innan).
Här på Falken så sysslar vi inte endast med seglingsrelaterade missions, utan nu sista veckan är det dags för FM. Falken mästerskapen i Rubriks Kub. Det hela började med att jag, Kylberg, och lärare Ekstrand småtävlade mot varandra, sen eskalerade det totalt. Vi fick varsin lärling och uppdraget var att få vår egen adept i tävlingsform för att se vem som är snabbast i slutet. Lek blev till allvar på bara några dagar… 1:e skepparen (Kylbergs adept) och 2:e skepparen (Ekstrands adept) köpte en varsin kub på Korsika. Hur tävlingsformen ser ut just nu kan jag tyvärr inte avslöja men uppdateringar kommer vill jag lova.
Vågorna börjar avta något, ändå fast vi vart uppe i 31 graders lutning. Idag mår nästan alla bra och humöret är på topp. Dessutom så är ordningen på trossbotten återställd, fruktansvärt skönt att vakna upp till.
Till sist vill jag hylla de två lärarna som är med från vår skola, Westholm och Ekstrand. Allt de har gjort både före och under resan uppskattas så sjukt mycket och jag tror jag pratar för alla elever när jag säger att den här resan kommer vara oförglömlig och det är till stor del deras förtjänst. Dessutom så har de hanterat sjösjukan på ett exceptionellt sätt. De har alltid vart leenden på deras läppar. Till och med när Westholm var riktigt sjuk med feber slutade han aldrig sprida glädje. Och när Ekstrand mådde som värst hjälpte han mig med att plugga tampar. De visar gott föredöme även till havs och ingen av dem har missat någon uppställning, även fast det kanske framstod som det ur det förra blogginlägget. Vi vet att inga andra hade kunnat göra det bättre en er två.

Vi vill hälsa till våra nära och kära samt alla som följer och läser bloggen!
Många kramar
//103 Hermasson & 141 Kylberg