23
Jun

Gladan övar med Helikopter 140623

Anmäl Av:
i Okategoriserade

2Officer Stuxgren pratar m Hkp

Position ca 20 Nm söder om Landsort.

För en stund sedan blev Gladan uppropad på radio av besättningen på en Helikopter. De ville öva i att vincha ner personal till ett fartyg och vips så hade vi två färgglada personer på däck. Besättningen ombord klargjorde Gladan för mottagandet på bästa vis.

DSC_4446 DSC_4449 DSC_4505 DSC_4506 DSC_4507

23
Jun

Resebrev HMS Gladan 20140623

Anmäl Av:
i Okategoriserade

FC&3Officeren Påmönstring i Karlskrona Äntring över topparna

Läge: Norra Kalmar sund
Verksamhet: Lektioner i sjömanskap och posttjänst
Väder: Klart, soligt, svag NW vind.

Gryningssolen!

Vinden har lyst med sin frånvaro under natten. Dieselljudet har surrat bekant, annat än på de glada skeppsgossarnas tid. Alldeles nyss hissade vi gaffelfocken, vilket gav oss ca 0,6 knops farthöjning. Snart kommer mer segelyta att hissas!
Vi som skriver detta resebrev idag är två gossar från tredje kvarter, vi steg alldeles nyss upp med solen efter en kort men koncis nattsömn på ca. 3,5 timmar.

Mitt namn är Jesper Alnered, men på fartyget är jag Elev 321 Alnered. Jag har mönstrat på denna seglats genom Sjövärnskåren, vilket sjövärnskårister och tidigare aspiranter har haft möjligheten att göra sedan många decennier. Vid Sjövärnskåren har jag under tidigare somrar genomfört tre stycken sommarskolor, och då på Märsgarn som är beläget vid Hårsfjärden(Stockholm) tvärs över från Örlogsbasen Berga(fjärde sjöstrid) och det Första Amfibieregementet.
Jag har haft den goda möjligheten att segla tidigare med HMS Gladan och systerfartyget HMS Falken, vilken har varit enormt lärorikt både personligt och kunskapsmässigt. Tamparnas namn och på vilken koffernagel de sitter nänns allt mera naturligt, dock finnes det alltid förbättringsmöjligheter. Och då för mig specifikt vid förstation. Jag sätter min tillit till att vinden tilltar, så att segelfartyget bekänner sitt rätta jag!

Mitt namn är Carl Adenstam, men på Gladan är jag 311 Adenstam. Jag är väldigt glad att vara med om denna resa. Jag går på Östersjögymnasiet i Kalmar som är en helt vanlig gymnasieskola, så tack vare det fick möjlighet att medverka på Gladan och få denna underbara erfarenhet av Segling. Ett minne för livet helt enkelt.
För tillfället är vi vaktens fria kvarter, vilket innebär att vi är skepparen ytterst behjälplig, bland annat genom att hala i fall och vid vändningar genom och från vind halsa om toppseglen.
Vi passerade alldeles nyss ett i gryningen vackert Kalmar med tillhörande Ölandsbron, med kurs mot Stockholm.

För majoriteten av de ombordmönstrade eleverna är detta den första gången som de seglar med någon av Flottans skonerter. Detta innebär givetvis en viss tillvänjning, i form av skolning i diverse sjötermer. Men kanske framförallt i att komma in i rutinerna med vaktgång i både dager och nätter, och att i kvarteren lösa problem som inte allt för sällan handlar om trötthet. Hittills har dock varken vi eller några andra elever haft några problem med sjösjuka, och det hoppas vi håller i sig.

Mycket lite moln på himlen, temperaturen och vindhastigheten stiger sakta men säkert. Det känns som det kommer bli en strålande dag på sjön!

Tack för oss, denna gången!
311 Adenstam
321 Alnered

12
Jun

Resebrev HMS Falken 140612

Anmäl Av:
i Okategoriserade

Sista dagen på vår resa med HMS Falken. Igår anlände vi till Öckerö båtvarv där HMS Falken ska piffas upp medan nyckelbesättningen får välbehövd semester. Fem tappra sjömän rodde in med babords skeppsbåt in till kaj med polisens ribb båt som följeslagare, takten var optimal och det gick nästan lite för snabbt (vi kom till kaj före HMS Falken).

När vi anlänt till kaj var det dags för rent skepp och alla skrymslen ombord rengjordes. Vi i kvarteret lärde oss att man aldrig ber om visitation utan utnyttjar tilldelad tid och  fortsätter rengöra till allt är rent, något som Snickaren utbildade oss på. Vi hade den besvärliga uppgiften att rengöra trossbotten, där alla 29 har bott och smutsat ner under hela resan.

Därefter hade vi gemensam middag på däck medan solen sken, carbonaran var fantastisk och som avslutning på middagen blev det skeppslagad efterrätt. Klockan 19:28 var det samling på kaj för att gå iväg till en närliggande idrottsplats för fotbollsmatch mellan nyckelbesättningen och sjömännen. Nyckelbesättningen hade redan tagit ut segern i förskott och poserade med sina matchställ men vi var beredda på att ge dem en hård match. Efter tappra försök från oss sjömän blev förlusten dock ett faktum med 5-1 som resultat och nyckelbesättningen förblir obesegrade.

Sista natten fick babordsvakt hålla ställningarna på däck och vi på styrbordsvakt avnjöt en hel natts sömn. Något som man inte blivit bortskämt med de här dagarna och sömn var något som många i styrbordsvakten var i desperat behov av.

Avslutningsdagen började bra då kockarna gått upp extra tidigt för att baka scones till besättningen något vi är mycket tacksamma för. Efter avnjuten frukost börjas nu den avslutande städningen och det är snart dags för avmönstring och sedan hemresa. Vi har haft en fantastisk resa och har fått minnen för livet, stämningen har varit god hela resan och det känns vemodigt att det redan är slut. Vi har bott så nära inpå varandra så det kommer kännas tomt att inte ha en hängbinge precis intill en, till och med avsaknaden av Olausson och Johansens snarkningar kommer att göra det svårt att sova nu.

Vi tackar för en underbar tid här ombord och hoppas att vi får komma tillbaka snart igen!

/ 141 Dahlborn och 101 Hellgren

10
Jun

Resebrev HMS Falken 140610

Anmäl Av:
i Okategoriserade

En lugn natt av segling, varande ca tolv timmar, har resulterat i att vi inte längre har Halmstad i sikte. En vacker stad i den varma solen tyckte vi. HMS Falken låg i kaj vid stadens gästhamn för att låta de blivande vapen- och systemteknikerna träffa sina nya lärare inför sina fortsatta befattningsutbildningar.
Samtidigt besökte reportrar från Hallandsposten HMS Falken för senare rapportering av verksamheten. Däri ingick allt från hur livet ser ut ombord, våra officerares roller och ansträngningar och dess influenser i gamla anor och traditioner liksom vårat, elevernas, betydande. Tydligt framgick att all verksamhet sker i utbildningssyfte och att stämningen är god. Tack vare 4e skepparens förutseende insikt pågick lyckligtvis vid denna stund estetisk finputsning av skeppet i helhet där kvaljning och långskjutning av tampar, puttsning av mässing, oljning och fettning av ankarspelet, plock och skrubb av däcket m.m rasade runtom.
Samtliga elever fick också privilegiet att under förflyttningen till fots in till staden råka på sammanstöt med en av föregångarna till HMS Gladan och Falken, Najaden, vars Falkens tidigare Fartygschef tjänstgjort vid.

När vi sedan kastade loss vid 18:00 tiden förde vi nästan uteslutande segel. Efter en lätt knuff av vår Scania DS 11 motor i kombination av Snickarens stöttning med bärlingen kunde vi snart sätta fulla segel och försvinna fram över Niskan.  Således begav vi oss emot för vad som blir vår slutdestination – Öckerö.

Detta blir den längsta etappen och kommer troligtvis, förhoppningsvis, att bli ansträngande i sin berikande natur av sjömanskapet. Max fyra timmar i stöten sover vi, då som nu slås glas när vi seglar. Jag känner på mig att nyckelbesättningen kommer vara ganska trötta när vi kommer fram även om ingen av dessa inbitna sjömän någonsin skulle kunna erkänna en sådan sak då de äntligen ankrar för förståeligt efterlängtad semester.

Nu gäller det att för oss att suga in allt det sista vi kan de här sista dagarna ombord då vi troligtvis inte kommer att få möjlighet att mönstra igen på HMS Falken om vi inte läser till yrkesofficer.

Planen är att vi når vår destination på onsdag förmiddag och sedan hela resterande dag göra rent skepp, mönstra av på torsdag förmiddag och säga adjö.  Men till dess, fullt ös!

/404 Fors (Erik), anställd sjöman vid 3e Sjöstridsflj, ÖHK, Karlskrona, Svenska flottan

10
Jun

Resebrev HMS Falken 140609

Anmäl Av:
i Okategoriserade

Hej kära bloggläsare!

Falken befinner sig i nuläget på sin slutgiltiga kurs för denna resa, Öckerö utanför Göteborg. De flesta känner nog visst vemod över detta men många känner nog att det blir skönt att få träffa sina nära och kära igen.

Dagen spenderades mestadels till kaj i Halmstad där system- och vapenteknikerna hade besök på skonerten av framtida lärare från FMTS. På förmiddagen stod annars rengöring och mässingsputs på schemat – känns som vi rengör fartyget två gånger om dagen nu för tiden. Efter lunch gavs det permission i Halmstad hela eftermiddagen. Rödbrända av det fantastiska vädret vi haft de senaste dagarna och slitna av nattsegling med en hel del vändningar ”för skojs skull”, gav vi oss ut i spridda trupper i jakt på glass och pizza.

På kvällen var det till slut dags att kasta loss. För er som inte sett hamnen vi förtöjde i så kan det sägas om den att den är väldigt trång. Trots detta bestämdes att vi skulle vända ut och segla från kaj, man får ju inte göra det för enkelt för sig.

Manövern gick dock bra och vi har nu bra fart mot slutmålet. Tack så mycket, hejdå!

//424 Olsson

HMS Falken Halmstad seglar ut HMS Falken Halmstad

08
Jun

Resebrev HMS Falken 140608 del 2

Anmäl Av:
i Okategoriserade

”En skonert på drift” är ingenting som för närvarande kan spegla vår resa. Vattnet ligger så när spegelblankt och vi befinner oss, med Nabben som riktmärke; 2480, 2,2 Nm från land. Runt om oss finns ett smådystert molntäcke, men rakt ovanför är himmelen blå! Vinden är i stilla, i skrivande stund, kl. 20:36 startas motorn i ett försök att förkorta det avstånd som finns mellan oss och Öckerö i Göteborg. Då vi under den senaste 1,5 timmen rört oss mindre än 1 Nm, mest i cirklar, finns en gemensam önskan om att röra oss framåt.

Eftersom våra segel hängt slappa och livlösa, gjorde befälen ett tappert försök att ta det stillsamma tillfället i akt. Styrbord ribbåt sjösattes och motorn varvades upp. Destination:  Arlids Ica-butik, tydligen känd för sin otroligt goda glass! Trots detta tappra försök till en god sak, speciellt riktad till sina ombordmönstade elever fanns inget att göra, en butiksägares beslut till en ledig helgdag står fast: butiken var stängd. Vi uppskattade handlingen väl! Frälsningen var dock hitom horisonten: ombord finns en marka med priser bortom den stora, feta, röda texten representerandes REA, vilket stillar vårt behov av snabba kolhydrater! De sistnämnda kan komma väl till pass: då många tampar ska halas, vant ska bestigas och ror ska gängas! Som grädden på moset finns även en väl bevarad skeppsbåt (om babord) att nyttjas av elever. Den kan användas av till att cirkla runt moderskeppet, i ett försök till samspel och rodd (värt att nämna: med varierande resultat!).

Vi kommer att vara i rörelse under natten, till en början med vaktposterna besuttna av styrbords vakt. Därefter byts vi om var fjärde timme tills vi förtöjer i Halmstad. Vi får vara på vår vakt, då 202 Pettersson tydligen siktat ett misstänkt Hangarfartyg i vår närhet… Med den typen av observatör, besittandes specialförmågan att se igenom fiendens kamouflage kommer vi aldrig komma att överraskas! Övriga besättningsmedlemmar såg nämligen enbart ett harmlöst handelsfartyg…

När vi sitter här på halvdäck och ser ut över den skymmande horisonten och den blanka sjön så finns det inte mycket som kan rubba moralen. Denna resa med HMS Falken och Hennes trofasta nyckelbesättning är en upplevelse för livet! För trots dålig vind börjar vi sannerligen förstå de slagord vi ständigt matats med sedan vi började vår GMU: ”Jag har världens bästa jobb!”

Nu kommer snart en ny order och dessa två toppgastar skall återigen få vråla: ”Aktslag! Hals i däck!”Skeppohoj! Riv mina råsegel och förbered min hängbinge!

Natten nalkas…

// 232 Savatovic (förnamn Benjamin,  av Timmer kallad Sappovic, Samovic, Kapalovic med mera!) och 444 Karlsson Niska ( förnamn Thomas, kallad Jerry.)

YouTube Preview Image
08
Jun

Resebrev HMS Falken 140608

Anmäl Av:
i Okategoriserade

 

HMS Falken befinner sig i skrivande stund utanför Kullaberg. Lars Vilks konstverk syns på vår styrbordsida och solen skiner varm på hela besättningen. Vi elever njuter samtidigt av utsikten som vi jobbar på. Stämningen är god och alla trivs bra trots den ibland bristande sömnen som stundvis orsakas av de otroliga snarkandet som några av oss 29 elever kan bistå med.

Igår hade vi ett utbyte med kustbevakningen då de fick vara med ombord och hjälpa till när genomförde en genomvindsvändning, medan enstaka ur Falkens besättning fick gå ombord KVB 001 Poseidon där de fick en rundtur ombord. På kvällen lade vi till i Helsingborg, fast innan vi fick gå i land skulle hela elevskaran genomföra ett tampprov där vi skulle kunna alla tampar vid vår station. Jag kan glädja läsarna med att de flesta av oss fick godkänt. Helsingborgs invånare var mycket nyfikna på HMS Falken och besättningen visade runt de som var intresserade av att gå ombord.

Imorgon förmiddag lägger vi till i Halmstad, där vi kommer att få besök från Försvarsmaktens tekniska skola där några av oss elever kommer att fortsätta vår utbildning mot vapentekniker samt systemtekniker. Så imorgon kommer vi att få träffa våra framtida lärare så det skall bli mycket spännande!

Vi elever kämpar på för fullt med att bli klara med våra elevtampar, där vi lär oss att göra ögonsplitsar och tagling. Några är duktigare än andra och vill avancera, tyvärr ser inte min och Johansens elevtamp mycket ut för världen.

Puss och kram till er där hemma!

101 Hellgren samt 123 Johansen (dansken)

IMG_3093 IMG_3099 IMG_3104

DSC_9843 DSC_9852 DSC_9854

08
Jun

Tänkvärda minnen av Anders Friberg

Anmäl Av:
i Okategoriserade

                                                                                                                                            Helsingborg 140608

 Nedan följer ord vi vill dela med oss. En tidigare elev Malin Sjöstrand blev utsedd till bästa elev och kamrat i fjol. På samma utbildningsperiod följde en herre vid namn Anders Friberg med oss. A Friberg är en av våra stora och mest respekterade profiler i ”Skonertfamiljen” A Friberg donerade sin gamla sjömanskniv som förärades M Sjöstrand. Eleven vände sig senare till A Friberg och bad om stöd för ett skolarbete. Det nådde även oss ombord och resultatet som följer. A Friberg fyllde 80 år i fjol och jag hade förmånen att försöka hålla jämna steg upp i stormasten där vi tillbringade en god halvtimme en dag förra hösten.

Så håll till godo.

Thomas Falk

FC HMS Falken

 

Några ord om mina minnen från tiden som elev och som officer i Flottan

 

Del 1, minnen av tiden som elev

 

Varför ville jag bli sjöofficer?

Med tanke på mina kreativa anlag och min ordblindhet borde jag ha blivit konstnär eller hantverkare eller kanske, som min son, arkitekt. Men som barn tillbringade jag varje sommar på Skaftö vid Gullmarsfjorden och rodde med min eka utefter bohuslänska kusten. Fiskade makrill med ränndörj och bekantade mig med öar, fjordar, fiskelägen och fyrar som jag passerade. Och sov på durktrallen med ett litet sprisegel som skydd över mig. Sommaren 1946 fick jag för första gången vara med min pappa under en månad på ett riktigt örlogsfartyg, kryssaren Gotland. Jag fick en hängkoj i kadettmässen bland de stora pojkarna och drömde om att en gång bli som dem – en blivande sjöofficer. Samma år började jag i Sjövärnskåren. Där fick jag veta att man kunde söka att som sjövärnare eller gymnasist få segla på flottans segelfartyg. De små fullriggarna Jarramas och Najaden hade slutat segla, men två nya fartyg, skonerterna Gladan och Falken var under provsegling och skulle snart ta emot elever, först och främst jungmän, blivande underbefäl, men även skolgrabbar som ville pröva på sjölivet i Flottan för att kanske senare söka till Sjökrigsskolan som sjöofficersaspiranter.

 

Min far som var sjöofficer frågade dåvarande divisionschefen för skonerterna om jag kunde få mönstra ombord på Gladan, som skulle avgå från Marstrand till Torquay vid Engelska Kanalen. Jag var välkommen och tog min sjösäck och for till Marstrand.  Gladan låg ankrad på redden och jag blev rodd ombord. Uppe på däck blev jag mottagen av försteofficeren, Löjtnant Tord Högelin, som tilldelade mig ett skeppsnummer (3) som betecknade att jag var bredfockegast. Efter ett par minuter ropade han på skeppsnummer 3 men jag var för upptagen av allt nytt för att uppmärksamma anropet. Resultatet blev permissionsförbud i Marstrand. Så gick det till på den tiden.
Strax därefter fick jag uppleva att en av jungmännen utmanades att för 20 kronor (ett stort belopp 1948) äntra upp, gå ut på rånocken och hoppa i sjön. Han gjorde det förstås och hamnade platt på ryggen. Han fick hjälpas upp och var ganska illa däran. Det var mina första minnen från en tillvaro som snart skulle bli början till en karriär i flottan.

Vi lättade ankar och seglade mot engelska kanalen. Det mesta var nytt för en ung grabb. At stuva sina persedlar hårt rullade med gummisnoddar, för att få plats med allt i det lilla skåpet. Och att slingra hängkojen så hårt att den kunde användas som flytetyg om så skulle behövas. Och att tvätta arbetskläderna med borste och såpa på däck när det var dags. Och att hänga upp sin tvätt på en klädgöling med vit tvätt om Styrbord (SB) och blå om Babord (BB(. Och att borsta skorna så de blänkte. (Vi hade alltid läderskor med lädersulor, som gick perfekt att äntra i riggen med).

Varje morgon purrades fria vakten och fick en dusch med vattenslangen, varefter de fick göra ett varv i riggen. Då var säkerhetsselar ännu inte uppfunna, men det gick bra ändå. Vetskapen om att man inte var fasthakad gjorde att man höll i sig ordentligt med ena handen när man var till väders.
Mitt på Nordsjön under vår seglats blev det vindstilla, nästan en hel vecka. Den lilla svaga motorn fartyget var utrustat med från början (50 hk) orkade inte mycket och ersatte på intet sätt brist på vind. Vi hade mycket segelexercis till exempel skiftade vi bredfock många gånger till dess fartygschefen blev nöjd. Loss med stickbultarna, ned med den beslagna bredfocken, ned med den i segelkojen, och upp och på med en ny. Så fick vi ta in ett rev och sedan två och därefter slå ur reven igen. Till slut var man så van vid att jobba på rået att man inte tänkte på att det var en bit ned till däck.

Livbåtarna sattes i sjön och vi rodde runt fartyget, hissade båtarna igen och återställde dem som livbåtar. Vi hade då två likadana livbåtar (roddbåtar). Det blev naturligtvis tävling om vilken vakt som kunde genomföra manövern bäst och först.
Varje dag var det tävling mellan för och akterstationerna att äntra över topparna.
Och jag lärde mig att sova, om så bara en halvtimme. Vi gick alltid vakt om vakt så det blev inte så många timmars sömn per natt. Men efter ett tag var det ju helt naturligt att klara sig på väsentligt mindre sömn än jag var vad vid hemma.

När resan blev längre än beräknad på grund av brist på vind tog naturligtvis färskmaten slut. Det färska köttet som hängde i en nätkasse i kockefall på fockmasten var snart uppätet. Och smör, ost och färskmjölk som förvarades i isskåpet i byssan fick rumstemperatur när isblocket hade smält. Grönsakerna tog snart slut men frukten, apelsiner, bananer och äpplen, kunde klara sig länge i lådan på förliga däckshustaket och ge oss den C-vitamininjektion vi behövde. Det mjuka brödet möglade snart men skars rent och blev till fattiga riddare.
Sen var det bara konserver kvar, mest tonfisk och kondenserad mjölk på burk.
Det var inte många som därefter åt tonfisk frivilligt, som vi levt på morgon, middag, kväll. Men den kondenserade mjölken var perfekt i kaffet och teet. Sötvattentankarna var nämligen invändigt målade med något som luktade och smakade tjära. Men den kondenserade mjölken tog bort bismaken.
Kallt dricksvatten till saft förvarades i damejeanner, som var klädda med ett nät av tågvirke. Nätet fuktades och flaskorna fick stå i solen. Energin som gick åt för att nätet skulle torka sänkte temperaturen i flaskans innehåll. Ett flera tusen år gammalt knep.

Vi hade en äldre marinläkare som följde med fartyget på egen begäran. Han gillade att fiska med spinnspö. Efter att ha drivit omkring på Nordsjön med tidvattenströmmarna i ett antal dagar närmade vi oss Doggers Bankar. Där var fiskelyckan god och doktorn drog upp en mängd makrillar. Kocken fileade fiskarna och lade filéerna i en pyts och renset i en annan, bägge fyllda med vatten. En jungman ombads hiva renset överbord, men tog fel pyts och där försvann filéerna i djupet. Så blev det tonfisk. Stämningen var något låg.

Före avresan hade vi fyllt kolboxen med kol för värmepannan i maskinrummet och spisen i byssan. Värmen fungerade bra om man skötte pannan och cirkulationspumpen ordentligt. Spisen var det inget fel på men det fanns bara en skorsten och den pekade tvärs ut SB hän. När kocken försökte elda i spisen för SB halsar gick röken tillbaka i skorstenen och kocken kom hostande ut ur byssan och påminde mer om en sotare än en kock. Med det fanns möjlighet att även få varm mat för SB halsar. Två stora, kardanskt upphängda fotogenkök klarade varsin stekpanna, hur mycket fartyget än krängde.

 

Jämfört med dagens navigerings- och kommunikationshjälpmedel var dåtidens utrustning mycket begränsad. Ingen radar, ingen GPS, ingen DECCA Navigator. För det hade det behövts starkström, vilket vi saknade. (Lanternorna och belysning under däck gick på fotogen). Däremot användes flitigt astronomisk navigation och tidvattenberäkningar för att bestämma positionen.  Släplogg, handlogg och handlod användes ständigt. Jag glömmer inte uttryck som : ”Lodet går” (från backen), ”Linan går” (från plats under livbåten) och ”Rullen går” (på halvdäck) och resultatet; ”Styrbord mäter XX meter, Botten/Ingen Botten”. Och nådde man botten kunde man avläsa bottenbeskaffenheten genom att syna talgklumpen som satt i botten på lodet.

Vi hade en radiopejl, som gav en riktning till aktuella radiofyrar med +- 15° noggrannhet. Radiopejlvärden tillsammans med lodskott gav bra lägen vid passage av t ex Skagens Rev. Djupkurvorna visade tydligt hur långt det vara till land och grunt vatten. Vid tjocka var det den enda tillförlitliga metoden. Det fanns en enkel kortvågssändare/mottagare, men den fungerade endast vid mycket goda förhållanden. Dessa apparater kunde användas tack vara några blybatterier.

Andan ombord var god men relationen mellan elever och befäl var mycket striktare än den vi upplever idag. Men trots hård disciplin märkte man tydligt befälets omtanke om vårt väl och ve.  Och stämningen bland eleverna var det inget fel på. Vi blev ett sammansvetsat gäng och lärde oss jobba med och för varandra lika väl som för fartyget.

Denna min första resa med ett segelfartyg var den första egentliga kontakten med havet och hur sjön påverkar fartyg, materiel och besättning. Andra sommar-resan fick jag bli toppgast, ett fantastiskt roligt jobb för någon som älskar att äntra upp i riggen och svinga sig ut på pikefallsgångarna, beredd att hala upp halsen och trä den för de nya halsarna vid genomvindsvändning.  Vevlingarna var så hårt ansatta att man kunde studsa med världens fart upp till putting-vanten. Vissa order är inbrända i hjärnbalken som: ”Klart att vända genom vind. Toppgastar till väders. Räck toppsegels halsupphalare, förtoppsegels gårdingar och gigtåg. Lova. In förtoppen. Upp stortoppen”. Och när halsen for ned utefter skonertens buk, skrek vi ”Hals i däck, klart att sätta förtoppen”. Man skulle önska att alla ungdomar fick uppleva känslan av att jobba till väders.

Jag hade förmånen att en månad varje sommar segla med Falken eller Gladan tills jag 1954 började på Sjökrigshögskolan, trots att min far, kommendör Erik Friberg, försökte få mig att välja ett annat yrke. Men den goda erfarenheten av sjön, fartygen, flottans befäl och den goda kamratandan gjorde valet enkelt. Innan jag lämnade Gladan sista sommaren äntrade jag, med fartygschefens tillåtelse, upp i stormastens topp, upp för litsorna till knoppen och svingade mig ut på Fisherman och lade mig uppe på buken. Där låg jag som på en mjuk säng och under vacker himmel.

Grundutbildningen på Sjökrigsskolan var både teoretisk och praktisk. Det jag gillade best var segling och rodd med våra 10-huggare. Vi rodde i Stockholms Skärgård i flera dagar och seglade några timmar då och då för att vila nävarna som blev mer och mer tjockhudade av rodden. Och så gillade jag formell exercis. Det gamla exercisreglementet var mycket avancerat och krävde stor uppmärksamhet på ledaren och de order han gav.  Sådan exercis var skön att skåda, ja ett verkligt skådespel.  En rolig övning var att fortast möjligt översända meddelanden med hjälp av två rödvita flaggor, så kallad semaforsignalering, eller att med en lampa skicka morsesignaler. Dessa sätt att kommunicera var standard mellan våra fartyg på den tiden, men nu en utdöende konstart.

Vår långresa som sjöofficersaspiranter jorden runt började med segling med Gladan och Falken till Cadiz där vi debarkerade och gick ombord på min-/utbildningsfartyget Älvsnabben.  Jag var då hemtam på skonerterna och fick mer eller mindre agera som mastkorpral igen. Under seglingen över Biscaya upplevde jag för första gången passage genom ett lågtryckscentrum där det för en stund plötsligt blev vindstilla och seglen inte längre stöttade fartyget som då rullade kraftigt i den grova sjön.  De nya seglen – maskinsydda för första gången – rämnade i sömmarna och vi fick förstärka dem, våd för våd.  Min segelsömmarhandske för vänsterhänta fick jag användning för. Ett minne som jag får bära med mig var min födelsedag utanför Cadiz. De snälla skepparna med Timan i spetsen bjöd mig på krusbärslemodan som hade tagits ombord i Göteborg, men spetsat den med akvavit. Efter en stund var jag utslagen och ur stånd att sjunga La Paloma, Timans älsklingslåt. Som tur var tog mina kamrater mina vaktpass under natten och kunde bli återställd innan det var dags att för oss att bärga seglen och gå in till Cadiz hamn. Det var min första erfarenhet av för mycket alkohol.

Resan med Älvsnabben jorden runt var ett halvt år långt äventyr. Att se nya länder och nya människor var för oss något ovanligt. På den tiden var utlandsresor för ungdomar något exklusivt och tågluffarkort var inte uppfunna. Men det var härligt att komma hem igen till nära och kära och fortsätta utbildningen vid Sjökrigsskolan i Näsby, nu som kadett.

Under sommarmånaderna lämnade vi den teoretiska utbildningen och gick ombord på olika fartyg. Den mest minnesvärda var resan med Älvsnabben till Spetsbergen. Vi fraktade upp en geofysisk expedition med personal och materiel till Murchisons Bay. Där byggdes basen upp och där skulle forskarna arbeta under ett år. Det var konstigt att se solen högt uppe över horisonten dygnet runt och tänka på att forskarna inte skulle se solen alls under kommande vinter-halvår.

Efter tre och ett halvt år på Sjökrigsskolan blev vi så utnämnda till fänrikar i Flottan och blev kommenderade att tjänstgöra i olika befattningar.  Det var inte tal om att själva få välja befattning eller stationeringsort. Ingen tänkte på att det skulle kunna ha varit annorlunda. Meningen var att alla skulle få växla mellan olika typer av befattningar så att vi fick en allsidig och bred erfarenhet av yrket som officer, i land och till sjöss.

Slut på Del 1. Del 2 är tänkt att ge en bild av hur det kan vara att vara sjöofficer.

 

Stockholm den 10 maj 2014

Anders Friberg

Anders Friberg Anders Friberg

07
Jun

Resebrev HMS Falken 140607

Anmäl Av:
i Okategoriserade

Skepp o´hoj alla där ute!

Då har vi under lördagsförmiddagen redan hunnit göra en massa roliga saker. Vi startade dagen med att lätta ankar strax utan för Malmös hamninlopp. Väl förtöjt inne i hamnen så var det dax ”Alle man klart att gå till segels” Samtliga elever sätter fart med att göra klart att hissa alla segel. I mån av vind så försökte vi segla från kaj, det är en manöver som är helt enkelt, vilket gör det lite extra kul. Men jag måste nog erkänna att vi vart tvungna att puffa lite maskin. Vinden vart lite väl låg.

Ombord idag fick vi även lite gäster som kommer följa med oss till Helsingborg ikväll. F.d. 1 skeppare samt en f.d. FC från HMS Carlskrona.

Även KBV 001 tittade till oss lite grann. Som även tog lite härliga foton av oss.

//3sk Samuelsson

P6075051 P6075057 P6075061