Till övergripande innehåll Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsidan Nyheter Innehållsöversikt Sök Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakta oss Juridisk information
Du är här:

myndigheten

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndigheten

jobb & karriär

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Oavsett vad du vill göra i Försvarsmakten börjar din resa med en grundutbildning.

till jobb & karrär

bloggportalen

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

Du är här

Kompanifanjunkare på handledarutbildningen

fmlope

Fanjunkare Alexander Karsäter från Livgardet är kursdeltagare på handledarutbildningen. Här följer en intervju med honom under kursens del två av tre.

Vill du berätta om dig själv? Vem är du?
Jag är fanjunkare. Jobbar på Livbataljonen på Livgardet där jag är Kompanifanjunkare. Den högsta fanjunkare på mitt kompani. Mest rutinerad, med mest erfarenhet på mitt kompani. Jag är kompanichefens trea. Jag är den som håller struktur, jag hjälper chefen att se till att komma upp till de mål som vi har satt. Samtidigt som jag handleder de yngre officerarna som kommer. Man kan säga att jag har blivit den nya ”hyben”, handledare yngre befäl. Det är den rollen jag tagit till mig. Så ska jag säga. Och det är kul.

Du har varit löjtnant tidigare?
Jag gick officersprogrammet 2007-2010. De ville att jag skulle vara plutonchef men jag tyckte inte det var kul, det var mer administrativt än hands-on. Jag ville utbilda, något man kunde ta på. Jag ville vara ute i skogen, ute bland soldaterna. Då valde jag att göra allt för att bli nischad på min linje och gick kurser, vara lärare på skola för att kunna bli fanjunkare istället. Så att min nisch nu är strid i bebyggelse.

Hur ser karriären ut om man är kompanifanjunkare?
Det är så nytt. Jag har bara varit kompanifanjunkare i ett år, så det är nytt. Som jag ser det kommer jag att sitta på den här platsen ett tag. Det är jag som ska vara ryggraden på min enhet, mitt kompani. Jag kommer säkerligen ha ett antal kompanichefer och plutonchefer som kommer och går. Det är jag som sätter standarden. Jag är ett bollplank för dem. Så att mitt nästa steg är nog inte förrän om tio år skulle jag tro. Om det inte är så att jag byter till en annan enhet. Nästa steg uppåt är att bli förvaltare men det är ett bra tag till dess. Just nu ska jag skapa rutiner på mitt kompani. Vi har bara funnits i ett år. Det tar ju ett tag.

Hur fick du för dig att söka utbildningen Handledare Utbildningsmetodik?
Det var en kollega till mig, också kompanifanjunkare, som gick den här utbildningen förra året. Jag vet inte riktigt hur hon hittade den. Hon sa att den var bra, att den var bra för oss som kompanifanjunkare. Hon startade upp projekt som jag gillade. Där man verkligen tar in att man är en handledare. Varannan vecka samlade hon yngre befäl och där hon höll ett forum för att presentera aktuella händelser, vara ett stöd och bolla idéer. Där kunde hon också förhandleda. Hon är tuff och det är där jag också vill vara. Mina instruktörer ska kunna komma till mig för att få stöd.

Vad tycker du om utbildningsformen, upplägget? Kurslängden är en termin men ni möts inte så mycket?
Jag tror att vår del ett var intensivt, väldigt mycket nytt. Det tar ett tag att smälta det. Det var nyttigt att få två veckor att fundera på vad som hände. Till skillnad från de här två dagarna i del två. Det kändes mer glatt, det var lugnt, man trodde på sig själv, man började lära känna gruppen och började socialisera med de andra grupperna, det blir lite mer lättsamt. Jag tror generellt att det är bra att man inte gör allt på en gång. Man behöver tid för reflektion. Vad har jag gjort, vad kommer det att leda till och bli lite nyfiken på nästa steg.

Kursen handlar om att göra utbildning och sedan prata om den?
Vi fick en uppgift att göra utbildning. Fick två timmar för att komma fram till ett mål. Vi valde dela gruppen. Planerade och genomföra utbildningen. Sedan prata om den. Först i gruppen som varit övningsledare pratar och de andra grupperna lyssnar. Jag tycker det har varit mer intressant att lyssna på de andra. Om vad jag och vi har genomfört. Vilka reflektioner de gjort om hur jag varit som övningsledare. Vad jag gjorde och varför jag gjort som jag gjort. Vissa saker har jag gjort med mening. Jag har ändrat mitt beteende för att se hur de tolkar det. Det var lite intressant igår när jag genomförde utbildning jämfört med för två veckor sedan när jag var övningsledare. Det var ett litet experiment, ett tips som jag fick från min kollega. Nu har du chansen att testa alla olika saker, gör det! För två veckor sedan testade jag att vara väldigt fyrkantig, väldigt militärisk, pekade med hela handen, inga skratt utan det var nästan lite… De tyckte det inte var så kul. Igår var jag väldigt tjenis, väldigt glad, väldigt social och frågade mycket. Visade målbild, film, powerpoint och gick igenom målbild, det här ska du göra. Därefter praktiskt. Det som var kul att se, var att de var förväntansfulla, glada, de gjorde allting själva. Intressant reflektion efteråt.

Du använder utbildningen som en laborationsverkstad?
Ja jag laborerar. För att se vad som fungerar, vad som inte fungerar. Det är ju precis det som vi ska ta reda på. Testa olika utbildningsmetodiker. Jag tror inte det enbart är olika metodiker utan känna av läget. Vad är det här för individer som ska lära någonting. Här var det allt från militärer, till poliser till civil personal. Då kan man inte använda militära uttryck för då kommer de civila inte förstå, utan det gäller att komma till minsta gemensamma nämnare för att få med alla. Få upp alla till en grundnivå.

Och du märkte att det fungerade?
Det fungerade. De var ju hur glada som helst. Vi har visat en målbild. Vi har instruerat. Så när vi körde igång, så märkte vi att alla fattat. Det är ju den pedagogiska idén som Försvarsmakten har, att man visar, att man instruerar, låter dem öva, öva och öva för att sedan pröva. För att se om man behöver gå tillbaka och öva. Det är en metod som jag tycker fungerar väldigt bra.

Utbildningen genomförs tillsammans med polisen. Hur ser du på det?
Jag gillar det. Det är olika kulturer. Jag måste anpassa mig. Se till att jag är tydlig och kan förmedla så att de andra. Förstår. Jag tycker det här är jättebra, jag tycker det här är roligt. Jag ser bara fördelar. Vi lär oss av varandra.

Vem tycker du behöver gå denna utbildning?
De som är utbildningsansvariga på förbanden. Jag tror inte nykläckta officerare ska gå den. Det är personer som har ungefär min roll. De som ska handleda kollegor så att de blir bättre. Alla är inte mogna. Det är mycket analyserande och att reflektera över saker och ting. Jag tror inte att alla är mogna för det. Du måste ha en bank med dig. Jag tror man behöver en ryggsäck erfarenheter med sig. Du måste ha gjort så pass mycket övningar och du har kunnat analysera varför du gjort vissa saker och ting. Man måste kunnat testa saker. Man måste vara lite äldre i yrket tror jag.

Försvarsmakten har en stor övning (Aurora) till hösten, vi har visionen FM2025. Hur ser du att en utbildning som denna ger nytta, effekt, för Försvarsmakten?
Jag kan bli mycket spetsigare i att handleda kollegor. Vi har begränsad tid för att utbilda. Särskilt de tidvis tjänstgörande. Vi måste vara bäst på att utbilda, så att vi får med alla.

Personlig blogg

Krigsförbandens verklighet är utgångspunkten för FMLOPE – enheten som leder Försvarsmaktens utveckling av ledande och lärande (ledarskap och pedagogik).

0 kommentarer

delta i diskussionen ↓

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *