16
Sep

Roteflygning

Anmäl kommentar Av:
i Flygplan, Nordiskt samarbete, OSSE, Pilot

Tiden går fort när man har roligt och vi är nu sju månader in i flygutbildningen framme vid roteflygning. Rote är den minsta enheten i formationsflygning och består av två flygplan. Formationer med tre eller flera flygplan kallas grupp. Tre flygplan – tregrupp, fyra – fyrgrupp osv.

Genom att utöka flygplansenheterna med formationsflygning får man en slagkraftigare enhet att sätta in vid exempelvis ett attackföretag. Det ökar också egenskyddet vid jaktuppdrag eller enbart för att minska antalet enheter vid start och landning då man kan starta och landa samtidigt istället för ett flygplan i taget.

Roteflygningen som vi nu genomför flygs i sluten formering. Med detta menas att flygplanen ligger nära varandra och den inbördes placeringen hålls konstant. Avståndet i denna formation skall vara ca10 meter mellan flygplanens närmaste delar.

Vi som elever flyger alltid i det flygplan som kallas tvåa, det flygplan som ligger snett bakom till höger/vänster om ettan. Som tvåa är vår huvudsakliga uppgift att ligga på plats och följa med ettan. Koncentrationen är riktad på de ögonmärken som vi använder oss av för att se att man ligger på rätt plats. Detta får man konstant justera med gasspak och med styrspak. Förutom att koncentrationen ligger på ettan måste man som tvåa då och då kontrollera de egna motorvärdena, bränslemängd, att man flyger rent och radiokanalbyten mm.

Från början var roteflygning väldigt komplex, det var lätt att hamna i ofas med ettan, man åkte fram och tillbaka, upp och ner, man rörde sig i en ganska stor bubbla. Men efter bara några flygpass får man in en känsla för hur ettan flyger och hur han rör sina roder och på så sätt kan man minska sina egna rörelser och bubblan som man åker omkring i krymper för varje pass. Det är lätt att som tvåa göra för stora korrigeringar med antingen styrspak eller gas, men tar man det bara lugnt, stoppar de frånrörelser som sker och hela tiden strävar efter att komma på rätt plats igen så går det bra.

Innan vi fick flyga EK som rotetvåa flög vi ca sju DK rotepass. Detta pass kändes som ett nytt stort steg framåt i utbildningen då man nu skulle klara av detta helt ensam utan möjlighet till tips från någon bredvid, eller någon som kan ta över om det skulle behövas. Känslan av att komma upp i luften och inse att man klarar det höjer förtroendet för ens flygning väldigt mycket och man förstår hur snabb utvecklingen är. Stegringen blir också större för varje pass som går då svängarna blir tvärare och övergångarna från en sväng till en annan går snabbare. Men så länge man har full fokus på att ligga rätt och hela tiden justerar gasen och roderutslagen så hänger man med.

Helt klart är att flygutbildningen blir roligare och det är en otrolig känsla att ha ett flygplan 10 meter bredvid sig uppe i det blå.

/ PET


Ett svar till Roteflygning

  1. Elias Sörman 17 september, 2013 kl. 21:28 Anmäl kommentar

    Herre min skapare. Jag har ju som dröm att bli stridspilot och när jag läser det här blir jag bara mer suger och taggad! Men det är två år kvar till jag kan söka.. Bara att hålla i träningen och skolan i fokus!
    Finns det några huvudtips till styrketräning? Alternativ till gymmet?

    Svara

Kommentera

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>