20
Mar

Det närmar sig Officersexamen

Anmäl Av:
i Uncategorized

Nu börjar det närma sig Officersexamen för oss i GFU 111. Det vi har kvar att göra är självständigt arbete, motsvarande C-uppsats, och slutligen ”syntesen” (vår slutövning).

Det fanns möjlighet att skriva sitt självständiga arbete på ett annat militärt lärosäte utomlands vilket en av oss har valt att göra. och vid intresse kan man följa vistelsen där på följande blogg som är under Försvarshögskolans regi.

http://erasmus-christofer.blogspot.com/

/AXE

01
Feb

Sista passet avklarat

Anmäl Av:
i OSSE, Pilot

Nu har vi flugit klart för den här gången.
Idag var våran sista dag på Flygskolan och den avslutades med skön avancerad roteflygning. Året som gått har varit det mest intressanta och lärorika i mitt liv och jag talar nog för hela kullen när jag säger det. Inlärningskurvan har varit brant, utbildningen intensiv och till slut när man står där med vingarna i sin hand är det svårt att fatta vad man egentligen har åstadkommit. För oss var examensdagen en milstolpe i karriären, men framför allt en milstolpe i våra liv och något vi är oerhört stolta över!

Dagen började som vanligt med väderbriefing 07:40. Då detta inte var någon vanlig dag så var rummet nu också fullt med flera av FM/FV högre chefer, däribland Insatschefen Anders Silwer och Flygvapeninspektören Micael Bydén. Vi följde vädergenomgången som meteorologen höll och konstaterade att vädret inte såg allt för lovande ut. Genomgången avslutades och divisionschefen beslutade att avvakta med BOF(beslut om flygning) för att klara ut vädersituationen noggrannare. Till slut blev det samling igen och beskedet att vi inte kan lyfta pga vädret kom. Istället togs beslut att genomföra allt enligt plan förutom att lyfta från startbanan. Dvs att taxa runt bansystemet för att till slut taxa in där alla anhöriga väntade och på så sätt kunna låta dem möta oss vid planen precis som om vi hade flugit. När vi taxat klart klev vi ur våra plan och skakade hand med de inspekterade samtidigt som kamerorna blixtrade. Att taxa runt bansystemet kan kännas lamt men själva grejen att få taxa in och möta sina anhöriga var nog så viktigt för oss att vi mycket hellre taxade än att ställa in passet helt.

Efter att ha träffat nära och kära var det dags för examensceremoni där vingarna skulle delas ut. Ceremonin hölls i hangaren av FVI där det bjöds på fina tal blandat med fin musik från arméns musikkår. Till slut så var det dags för den efterlängtade utdelning av flygarvinge där vi en och en gick fram till FVI för att mottaga denna vinge. Ceremonin gick som den skulle(ingen ramlade) och avslutades med flyguppvisning av Hkp 15 och JAS 39 Gripen, vilken final på en sån fantastisk dag! Efter uppvisningen så skildes vi från våra anhöriga för att äta examensmiddag tillsammans med våra lärare och de inspekterande.

Tack alla som gjort den här dagen möjlig för oss!

/LID

21
Jan

En vecka kvar

Anmäl Av:
i OSSE, Pilot

Sista tentan avklarad och ett fåtal flygpass återstår innan vi på torsdag tar våran flygexamen. Det innebär att vi är färdiga med den grundläggande flygutbildningen som har varat under ett år och har nu äntligen förtjänat våra vingarna. Vingarna symboliserar att man är pilot i flygvapnet och delas ut efter att man har blivit godkänd på alla moment som ingår under GFUn. De vingarna vi får symboliserar fixed wing, dvs ”flygplanspilot”, medan helikopter har sina egna vingar.

På examensdagen bjuds anhöriga och högre officerare in till Flygskolan. De som bjuds in är bla ”gamla” piloter som tidigare gått samma väg som vi nu kommer att gå. Dagen kommer att innehålla flygning för oss elever där vi får möjligheten att flyga med någon högre officer inom flygvapnet vid sidan som en slags symbolisk inspektion. Alla är redan godkända så det ligger ingen press på oss att prestera även om man kommer vilja prestera sitt bästa och visa att man verkligen förtjänta dessa vingar : )  Efter flygningen kommer vingarna att delas ut av FVI under en ceremoni följt av flyguppvisning med JAS 39 och Helikopter.

Nu när vi snart är klara här i Linköping kommer vi att flytta upp till MHS Karlberg i Stockholm för att slutföra våran officersexamen under våren. Det vi har att vänta oss där är lufttaktik, enskilt arbete (uppsatts) samt en slutövning. När vi är klara i Stockholm kommer vi tillbaka till Linköping som nyexaminerade fänrikar för att påbörja GTU, den taktiska flygutbildning.

12
Dec

Julgransflygning

Anmäl Av:
i OSSE, Pilot

Det var ett tag sedan vi senast skrev här på bloggen. Anledningen är att vi för tillfället befinner oss i ett väldigt teoritungt skede med diverse tester och prov rörande de markämnen som ingår i vår utbildning här. Samtidigt är i vi även i full gång med att förbereda oss inför vår examen som börjar närma sig med stormsteg (mer om detta i ett senare inlägg).

Utbildningen som bedrivs här på flygskolan har flygtjänsten i centrum, men den teoretiska biten tar en stor del av dagen i anspråk. Förutom dagens två flygpass, som för min del bestod av ett s.k. Mantorpsvarv och ett allmänt repetionspass i sektor, så har vi även genomfört ett STANAG-test riktat mot engelska. Detta test är utformat av NATO, som en standardiserad mall för hur välutbildad man är inom det engelska språket. Gradering sker efter en specifik skala, som man sedan kan använda för att söka olika tjänster inom militären som kräver en viss nivå på individens engelska. Förutom engelskan så väntar även två prov, ett som rör träningslära, kroppens anatomi, näringslära mm. och ett annat som går djupare in i flyglärans mytomspunna värld, där vi får lära oss varför flygplanen kan flyga.

Dagens flygpass var bägge två repetition av tidigare pass. Mantorpsvarvet går att jämföra med ett stort trafikvarv runt flygplatsen, och syftar framförallt till att få komma upp i luften samt att öva start och landning. Det allmänna repetitionspasset är aningen friare, där varje individ kan välja att öva på det som känns mest aktuellt just då. Jag själv valde att repetera passet ”Ava sammanbindning”, som bygger på att genomföra ett flertal olika avancerade manövrar, såsom looping, halvroll, tunnelroll m.fl. i en serie. Där får man lägga stor kraft på att varje manöver utförs på rätt sätt, så att värdena (fart och höjd) är inom gränserna för vad som krävs inför nästa manöver. En mycket rolig, men framförallt flygtrimshöjande övning som kräver stor koncentration.

De övningar som annars är i fokus just nu är framförallt förbandsflygning. Dels rote-ava, dvs. två flygplan som genomför olika avancerade manövrar i formation såsom looping, eller rote-imc som syftar till att öva förbandsflygning i moln, där sikten ibland endast är ett fåtal meter.

Som grädde på moset så kommer vi även att påbörja våra lågflygningsövningar under veckan. Där handlar det om att navigera på låg höjd med karta och kompass, vilket kräver en hög uppsikt utåt för att undvika master, vindkraftverk och dylikt.

 

Slutligen vill vi även nämna julgransflygningen som kommer att ske imorgon eftermiddag (13/12). Den bygger på 13 flygplan som kommer att flyga i formation över:

Vadstena kl 15.01

Motala 15.04

Ljungsbro/Berg kl 15.09

Ekängen kl 15.10

Norrköping kl 15.15

Söderköping kl 15.23

Linköping kl 15.30

Malmen kl 15.31

(+/- 5 minuter)

Dock är detta om vädret tillåter, och i skrivande stund är det aningen vagt om flygningen kommer att genomföras.

Lite sent med informationen rörande julgransflygningen, men vi hoppas att så många som möjligt hinner se detta och njuta av föreställningen.

/SVO

21
Nov

Våran framtid

Anmäl Av:
i OSSE, Pilot

Anledningen till att bloggen heter ”Vägen till Flygvapenpilot” och inte ”Vägen till Stridspilot” är att det idag, till skillnad från för 3 år sen, rekryteras piloter till alla flygplanssystem som försvarsmakten har och inte bara till JAS 39-systemet. Förutom JAS 39 kan man flyga C-130 Hercules, Gulfstream G4Saab 340 samt C-17 Globemaster och man kan dela in flygplanen i två kategorier där JAS 39 brukar kallas ”spets” och resterade ”transportflyg”.

Var man hamnar kan man till viss del påverka men det är behovet av piloter på varje ställe som styr vilka platser kullen får att välja på. När vi fick antagningsbesked fick vi samtidigt veta om vi skulle flyga spets eller Tp men inte, om aktuellt, vilket sorts Tp-system. Detta har gjorts om och idag söker man specifikt till de båda systemen, en fördel med det är att man nu kan söka till Tp-pilot ända tills man är 25år. Mer info

Förra veckan fick vi veta vilket behov försvarsmakten har och vilka arbetsorter och flygsystem vi hade att välja på. I våran kull är det 5 piloter som ska mot Tp och 6st mot 39. De mot Tp fick två arbetsorter att välja på fördelat på 3 platser i Linköping och 2 platser i Såtenäs. I Linköping får man flyga antingen Saab 340 med spaningsradar eller Gulfstream 4 signalspaning och i Såtenäs är det C-130 Hercules som gäller. C-17 Globemaster är stationerad i Ungern och i år fanns det inget behov där.

För spets så har vi idag 3st JAS 39-flottiljer varav 2st insatsflottiljer och en utbildningsflottilj. Det är på insatsflottiljerna som nyutbildade piloter hamnar och för våran del är det som sagt 6st som ska ut på insatsförbanden. Fördelningen blev 3st Ronneby och 3st Luleå. Vad gäller Ronneby kontra Luleå så är det ingen skillnad i arbetsuppgifter utan det som påverkar ens beslut mest är stället och var i landet det ligger.

Det är upp till oss själva inom kullen att komma överens om vilka som ska vart, man går alltså inte på några betyg eller omdömen. Detta bidrar till att ta bort konkurrensen mellan oss inom gruppen vilket gör att vi kan samarbeta och hjälpa varandra mycket bättre under utbildningen. Hela pilotutbildningen är upplagd på det här sättet för att alla ska få ut maximalt lärande. I och med att vi ska komma överens så kan det ställa till problem om det skulle vara så att flera vill till samma ställe, då blir det lotten som får avgöra och vissa kommer att bli besvikna. Vi lyckades dock väldigt bra då de flesta, trots viss lottning, känner sig nöjda med sin placering!

/LID

09
Nov

Det man måste förbereda sig för men inte vill genomföra

Anmäl Av:
i Uncategorized

Saker kan gå snett när man vistas i det blå, men det har hänt en hel del avseende säkerhetstänk sedan den tid, då det var en nyhet som platsade på förstasidan om Flygvapnet haft övning och ingen hade omkommit.

En trygghet är att man kan lämna flygplanet om man flyger på tillräcklig höjd, med hjälp av katapultstolen och fallskärm. Om man drar i det röda handtaget skickas man genom glashuven med en acceleration av 18g (18 gånger gravitationen), och för att man ska öka sina chanser vid ett sådant tillfälle övas vi under intervaller i PLT (Parachute Landing Training) och SST (Sea Survival Training). Nu var det länge sedan någon sköt ut sig i SK60, men inte lika länge sedan i JAS 39. 

Det förstnämnda tar vid direkt efter simulerad utskjutning, genom att man dras upp med båt i fallskärm till drygt 100 meters höjd, släpps och sedan gör fastställda åtgärder innan man landar. Åtgärderna skiljer sig något om man konstaterar att man kommer landa på vatten eller land, och efter man landat ska man lösa ut och ta sig upp i livbåten och sedan vidta fortsatta åtgärder. Till sin hjälp har man all nödproviant med flera saker som man vanligtvis har med sig när man flyger för att klara av en nödsituation. Exempel på saker är nödraketer, sändare, sjösjuketabletter osv. Övningar som även genomförs är draggning bakom båt för att simulera draggning bakom fallskärm, och helikoptervinschning. PLT genomförs i Karlskrona skärgård.

SST syftar till att man ska kunna mästra utskjutning över öppet hav, under lite hårdare förhållanden men lägre vattentemperaturer och hårdare vindar. Detta moment genomförs i en vågbassäng som kan erbjuda ganska otrevliga förutsättningar med vågor/vind/regn. Under dessa förhållanden lär man sig att ta sig upp i livbåten och göra rätt åtgärder, man får testa att ta sig upp i båten med bara en arm i händelse av skada och att hamna under båten. Även här ingår ett vinschningsmoment.

Dessa övningar går oftast bra och ska inte ses som ett test, utan är endast till för att upprätthålla färdigheten i att hantera nödmaterielen. Det finns utöver dessa övningar andra moment, som till exempel överlevnadsutbildningar men de kan vi behandla i senare inlägg.

/ JON

01
Nov

Det som väntar längre fram…

Anmäl Av:
i Pilot

Här följer ett gästinlägg av två piloter som kommit några år längre in på ”Vägen till Flygvapenpilot” . De tillhör våran äldre,äldre kull och är exakt 2 år före oss i utbildning och genomför just nu typinflygning på JAS 39 Gripen på F 7 Såtenäs.

Efter en värnplikt, två år på Militärhögskolan Karlberg, två år på Flygskolan med SK 60 och ett intensivt typinskolningsskede vid F7 var det äntligen dags för det första flygpasset ensam (omnämns EK = Enkelkommando) i JAS 39.  Vägen hit har varit lång, intensiv, utmanade, lärorik och minst sagt rolig. Denna dag var något alldeles extra som vi drömt om sedan många år tillbaka.

Typinflygningskedet här på F7 innehåller intensiva teoripaket rörande flygplanets konstruktion, funktion och prestanda, lokala procedurer samt uppfräschning av gällande flygtrafikbestämmelser. Detta blandas med simulatorflygning där fokus legat på handhavande av flygplanet i allmänhet och åtgärder vid flygplanfel i synnerhet.

EK-släpp JAS 39

 

Efter ett 30-tal simulatorpass och teoretiskt prov påbörjades flygning av JAS 39 tillsammans med instruktör i baksits (omnämns DK = Dubbelkommando). Det prov som skrivs innan första DK-passet prövar kunskaper om åtgärder vid nöd som endast kan genomföras från framsits (där eleven sitter) vilka förhoppningsvis inte ska behövas användas vid första passet…

Första flygningen DK är såklart spännande, rolig och intressant, men samtidigt vet vi att detta bara är ett steg på vägen mot flygning EK. Flygningen i DK genomförs i huvudsak med den instruktör/mentor som vi tilldelades första veckan på F7.

Efter ca 10 pass DK var det äntligen dags för EK-flygning. I den mån det går, med hänsyn till verksamhet och tillgång till flygplan, genomför alla elever EK-släppet samma dag. EK-släppet var planerat till onsdagen vecka 41 och redan på måndagen påbörjades den mentala förberedelsen vilket i det läget främst innebar vissa slängar av nervositet och upprymdhet inför flygningen.

Passet som sådant är grundläggande avancerad flygning, vilket är ett känt pass som vi genomfört både med instruktör i DK och i simulator. Passet är ett steg tillbaka i svårighetsgrad jämfört med de pass vi genomfört i DK vilket är en trygghet för oss elever.

Planeringen inför passet handlar mycket om mentala förberedelser, att tänka igenom övningens manövrar likaväl som att tänka igenom flygningen till och från övningsområdet.  I planeringsskedet läggs också mycket tid på omfallsplanering. Denna omfallsplanering är en viktig del i all flygplanering och handlar om vilka fel och oplanerade situationer som kan uppstå och påverka flygningen, exempelvis nödåtgärder och väderförsämringar.  Att vara förberedd på allt men inte förvänta sig något är en trygghet för oss som piloter.

Under hela planeringsfasen stöttas vi av respektive mentor. Inför första EK-passet är denna del väl tilltaget i tid för att ge möjlighet att reda ut de frågor som kan uppstå innan det är dags för flygning.

EK-dagen inleds som alla andra flygdagar med att inhämta väder från meteorologen. Känslan av stundens allvar infinner sig. Meteorologen fastslår det många av oss redan konstaterat: vackert väder! Vi EK-elever tilldelas flygplan och övningsområden, och sedan avslutas samlingen. Under 20 minuter sitter vi tillsammans i divisionens fikarum, repeterar vad som ska hända under passet och väntar på att det ska bli dags att bege sig ut till flygplanen. Instruktörer och kollegor passerar och önskar lycka till. 30 minuter innan planerad lättning lämnar vi Gripencentrum tillsammans med våra mentorer. På väg till den platta där våra flygplan står uppställda passerar vi Flygskolans SK 60 som är på besök. Minnen från första EK-passet i SK 60 för tre år sen dyker upp, tillsammans med förväntan och en känsla av stolthet.

Väl i flygplanet är allt sig likt. Alla knappar, skärmar och åtgärder är detsamma som tidigare. Samspelet med tekniker är precis som under alla DK-pass men trots detta är anspänningsnivån högre än tidigare. Känslan av att själv vara ansvarig för ett stridsflygplan är svindlande, men det finns inte utrymme att fundera vidare på det i denna situation. Snart är vi upptagna med att ta emot färdtillstånd från flygledaren i tornet och kort därpå står vi med motorn i läge Max Släckt på startbanan (full gas på grundmotor men efterbrännkammaren släckt). När bromsarna släpps och flygplanet accelererar märks det att JAS 39 A (ensits) är lättare och därmed rappare än JAS 39 B (tvåsits).

Först uppe på 8000 meter i övningssektorn över Vänern kommer vekligheten ikapp. I väster anas Norge, i öster Östersjön. I backspeglarna syns ingen instruktör, utan endast de gråmålande deltavingarna och nosvingarna som reagerar på minsta spakrörelse, vilken känsla!

Hemgången och landningen sker precis på det sätt som vi övat DK och i simulatorn. När motorn är frånslagen och flygplanet avstängt släpper anspänningen och de koncentrerade ansiktsuttrycken byts mot stora leenden. Våra mentorer som väntat på plattan är snabba upp för stegen för att gratulera.

Att första gången flyga EK i ett nytt flygplan är en stor händelse för oss piloter. Det är en fantastisk känsla att få förtroendet, av både kollegor och uppdragsgivare, att ensam få flyga JAS 39. Att det dessutom är det flygplan vi ska arbeta med i många år gör att den här dagen känns som en tydlig milstolpe i våra flygvapenkarriärer.  De fyra år som gått sen vi inledde utbildningen har gått fort, men det är under dagar som denna det slår oss hur mycket vi faktiskt lärt oss. Med denna sköna upplevelse i bagaget blickar vi framåt. Nu väntar fortsatt utbildning med JAS 39: avancerad flygning, roteflygning, instrumentflygning och lågflygning. Innan året är slut har en intensiv period av luftstridsövningar passerat. Hösten 2012 bär det av till insatsförbanden F 17 Ronneby respektive F 21 Luleå.

Vi vill avslutningsvis önska våra yngre kollegor på Flygskolan lycka till med GFU och GTU, samt att uppmana alla som är intresserade att skicka in en ansökan till flygutbildningen i försvaret. Vem vet, kanske flyger just du JAS 39 om 4 år?

/Pope & Asia