Tre svenskar tillhörande strilbataljonen deployerade i mitten av februari med danska Air Control Wing till Camp Marmal, Mazar e Sharif i Norra Afghanistan. Danska flygvapnet har verkat med sin mobila stridsledningscentral, MACC (Mobile Air Control Center), på basen sedan 1 mars 2012 och bad inför sin femte rotation om stöttning från svensk sida i form av personal. Sverige svarade med att skicka två flygstridsledare och en luftbevakare till Danmarks förfogande vilken utökar detta femte team till 45 personer. Ungefär hälften av dessa tillhör den operativa delen, dvs stridsledning och luftbevakning, medan resterande del utgörs av stab, underrättelse och tekniker.

Från vänster: Marcus, Joel och Pontus

Officiellt är MACC:ens huvudsakliga uppgift att ”skapa ramarna för precist och effektivt luftunderstöd till markstridsoperationer samt producera en tillförlitlig luftlägesbild till högre operativ stab”.
Luftbevakarens arbete består utav att upprätta och bibehålla en korrekt luftlägesbild. En luftlägesbild skapas med hjälp av radarstationer och avancerade datalänkar så att man på en dataskärm kan se vad som rör sig i luften. Utifrån detta underlag identifierar luftbevakarna alla flygplan, UAV:er och helikoptrar så att flygstridsledaren vet vem som är vem och var den befinner sig. Luftlägesbilden skickas vidare till andra ledningsenheter och diverse högre staber.
Flygstridsledarens uppgift är att stödja de flygande förbanden på ett sätt som möjliggör att luftrummet utnyttjas på bästa flygsäkra sätt dvs att bistå med trafikinformation och att fördela och administrera luftpaket vid taktiska operationer. Kommunikation sker främst via radioförbindelse men även satellitkommunikation används till de flygande enheter som har den förmågan.

Vid flygstridsledning hemma i Sverige har flygstridsledarna ett stort ansvar avseende flygsäkerhet och separation mellan olika flygande enheter. Här nere är det piloterna som har allt formellt ansvar för separation och undvikande av kollision. Detta gör naturligtvis inte att MACC:ens personal känner ett mindre ansvar för flygsäkerheten, men det innebär att vi inte kan beordra piloterna att flyga på en viss kurs eller höjd utan blir snarare ett rådgivande stöd till dem. Vi ger piloterna relevant trafikinformation eller föreslår hur och var de bör flyga. Lyckligtvis förstår de flesta piloter att flygstridsledaren i 99 fall av 100 har en fördelaktig områdesuppfattning och följer våra förslag. Övriga skillnader mot ”hemma” är såklart att mycket är nytt. Vi arbetar i ett nytt luftrum, använder ett nytt stridsledningssystem och använder ny metodik samt till viss del även ny terminologi.

Ledningscentralen vi jobbar i går under callsign ”Gotham” och ingår i ISAF:s (International Security Assistance Force) luftoperationer i norra delen av Afghanistan. Vi arbetar dagligen med mängder av olika flygfarkoster i form av flygplan, helikoptrar och UAV:er. Deras uppgifter skiljer sig mycket och kan t.ex. vara CAS (close air support), ISR (intelligence, surveillance and reconnaissance), lufttankning eller transitflygningar från punkt A till punkt B. Vi arbetar främst på en radiofrekvens och försöker stödja alla flygförband som ropar på ”Gotham”. När belastningen är som högst kan vi ha kontroll över mer än 25 olika enheter samtidigt. Enligt statistik har c:a 35000 flygande enheter anmält sig på frekvensen sedan starten förra året.

Politiskt beslut har fattats i Danmark att MACC Team 5 blir den sista rotationen i Afghanistan. Detta innebär att all utrustning packas ihop för att skickas till Danmark i samband med vår hemfärd. Detta faktum har skapat en oro hos många av de flygande förband som verkar i norra Afghanistan. Särskilt de samarbetspartners som varit med länge bävar för att gå tillbaka till hur saker fungerade innan ”Gotham” blev operativt.

MACC Team 5

Det danska bidraget är mycket uppskattat här nere vilket märks tydligt.  Att bära ”Gothams” märke på uniformen leder ofta till spontana konversationer i kön till matsalen där piloter uttrycker sin tacksamhet för det stöd vi erbjuder och levererar till dem. Det är ett privilegium att som svensk yrkesofficer få vara en del av detta.

Joel
Flygstridsledare
LSS – Strilbat

Anders Silwer
FM Insatschef
På resa i Italien

Under flera veckor har besättningarna förberett sig för att under fem dagar väva ihop åratal av flygning med taktik, internationella procedurer, fallskärmsfällning, överlevnad och besättningssamarbete. Efter övningen är slut har ytterligare två besättningar övats i att flyga Tp84 i en hotmiljö.

Penna och papper -Få digitala hjälpmedel finns för Hercules. Whiteboard är flitigt använt.

Under övningsdagarna flygs flygplan och besättningar ut till gränserna för att lära känna sig själva, sin besättning och sitt flygplan. Tidiga morgonar krävs för att hinna med att tolka givna order (Air Tasking Order –ATO) och planera dagens flyguppdrag. En välövad besättning behöver ett par timmar på sig för att förbereda flygplanet och dagens verksamhet. Fysiskt hårt arbete för flygmaskinist och lastmästare som ska klargöra, tanka och avisa. Hårt på annat sätt än fysiskt är piloterna och TSO uppgift att planera hela dagens uppdrag med hjälp av papper, penna, karta och total avsaknad av datorstöd.

Tidig morgon -Karlsborgs flygplats strax innan start.

En lite belöning för morgonens slit är att med fyra starka motorer sakta stiga upp över molnen och mötas av morgonsolen. Där väntar en annan belöning som få krigsflygplan i Försvarsmakten kan erbjuda – morgonkaffe med solen i ansiktet.

Morgonkaffe vid soluppgång lugnar tankarna

Dagens flygning går via Torsby och Hemavan med både fallskärmsfällning och identifiering från JAS på programmet. Rutiner för säker fällning av materiel och identifiering med hjälp av kodtabeller övas in och prövas i verkligheten. Vi har kaffe över men det enda vi kan erbjuda våra kollegor i JAS är några kubikmeter flygbränsle vid rätt plats och tid.

Upptäckt! -Väntar på att upptäcka en rote JAS 39

Upptäckta och identifierade

Landing på Karlsborg eller ”Kabul” som flygplatsen benämns i övningen sker sent på eftermiddagen och under inflygningen finslipas de inflygningsmetoder som divisionen använder under internationella insatser. Under hela flygpasset är hela besättningen engagerade med flygning, övervakning, spaning och radiokommunikation. Var besättningsmedlem har sin uppgift men också ansvar för varandra och flygsäkerheten.

”Kabul approach” – Styrman under inflygning till ”Kabul”

Taktikövningen –TEX13 är uppbyggd med USAF utbildning för taktiska transflygsportbesättningar – AATTC (Advanced Airlift Tactics Training Center) som förebild och syftar till att väva samman teori och praktik för att öka överlevnaden i en hotmiljö. Övningen leds av Transport- och specialflygsenheten (TSFE) genom 71 transportflygdivisionen på F7 och stödjs av ett flertal förband (TrängR, K3, F7, F21 etc.) Innan övningen får genomföras har besättningen gått igenom ett flertal utbildningssteg. Först genomförs flygskola och Trafikflygarhögskola (TFHS) därefter genomförs en inflygning på Tp84 följt av ett par års erfarenhetsuppbyggnad där allt från lågflygning, fallskärmsfällning och taktisk manövrering övas. Efter övningen TEX återstår enbart en nivåhöjande övning och det är en sk. Flag-övning där en rutinerad besättning får chansen att ytterligare höja sin kunskaps- och erfarenhetsnivå och förbereda sig för en skarp internationell insats. 71 transportflygdivisionen har under åren bland annat deltagit i AATTC, Maple Flag i Kanada och Green Flag i USA.

Att flyga och jobba med och omkring Tp84 i Försvarsmakten erbjuder en oerhört varierad verksamhet där en flygvapenkarriär kan bli lång och erfarenheterna många. Man kan inte sluta att förundras över vad som kan lastas i det relativt stora lastutrymmet. Stora containers, stridsfordon, elefanter och akutambulanser (ECMO). De flesta av Försvarsmaktens internationella insatser stöds av TSFE genom framförallt Tp84. Många civila räddningsinsatser har också genomförts med det ”mogna” och erfarna gäng som opererar Tp84. Hercules firar 50 år i Sverige 2015.

Övlt Per Carlemalm

C. 71 Transportflygdivisionen och elev på TEX13.

Samtliga bilder är tagna av författaren under övningen TEX13

Flygvapenfrivilliga, FVRF, är en modern och kvalificerad frivillig försvarsorganisation, som rekryterar och utbildar ungdomar, vuxna och instruktörer för befattningar inom Försvarsmakten.

FVRF har omkring 4000 medlemmar varav 30 % är kvinnor. Organisationen verkar över hela landet och är organiserad i fem Flygvapenregioner och ett specialförbund. Man utbildar omkring 1500 ungdomar per år i nära samverkan med Flygvapnet. Organisationen är också en del av den internationella beredskapen med aktiva medlemmar i utlandsstyrkor. Flygvapenfrivilliga är huvudman för Flygbastjänst och Instruktörstjänst inom de frivilliga försvarsorganisationerna.

Vill du bli medlem eller veta mer om Flygvapenfrivilliga?

Gå in på FVRF hemsida www.fvrf.se

Flygbastjänst
Foto: FBB

Övningen Frisian Flag 2013 är slut. Av alla planerade pass och flygplan, är det endast ett flygplan som vi inte fick iväg. Det var ett tekniskt problem som vi löste till nästkommande pass.

Vi har agerat Mission Commander (MC) ett antal pass. I den rollen tar vi för oss. Vi är inte de som har mest att lära, utan vi är en av dem som kan lära andra hur en MC ska vara. Vi har och visar självförtroende när vi agerar. Det visar vi även i luften under de uppdrag som vi är med i. Vi respekteras som kunniga partners.

Vi har planerat och utvärderat alla våra flygningar. Inför flygningarna har varje flygplan och pilot försetts med viktiga uppdragsdata, så som luftrumsbeskrivningar och hotbibliotek. Efter passen ska flygdata laddas upp, utvärderas och jämföras med andra flygplan för att kunna dra erfarenheter av den taktik som vi använde oss av.

Vi har reparerat och underhållit våra flygplan. Vi har haft vissa tekniska problem under övningen. Problem som vi har fixat. Vi har alltid haft rätt antal flygplan med rätt utrustning, på linjen som divisionens piloter har beställt.

Vi har vaktat flygplanen när de inte har varit i luften, vilket har inneburit långa nätter utan större aktiviteter.

All materiel har transporterats från Sverige och tillbaka igen. Vägen hem för våra lastbilar med utrustning gick via Tyskland, F 17, Ärna och vidare upp till F 21 och Luleå.

Vi har på många sätt levererat ett mycket bra resultat. Det känns väldigt roligt. Vi visar återigen att vi är duktiga på det vi gör och vi gör det vi ska på ett bra sätt. Detta bekräftas också av t.ex. de holländare i övningsledningen som jag har pratat med. En kommentar som jag fick var att ”… med Er svenskar är det aldrig några problem…”.

När jag nu sammanfattar mina intryck ifrån årets övning är det dock något annat som får mig att känna en väldigt varm och positiv känsla inombords. Det är på vilket sätt som vi genomför hela övningen.

Sättet vi har löst våra uppgifter på är imponerande. Vi har hela tiden arbetat med en positiv inställning och en förståelse för varandras funktioner. Vi visar att vi är ett lag, där varje del är lika viktiga för att vi ska kunna leverera ett bra resultat. Under hela resan har vi haft humöret uppe och vi har haft en positiv stämning ibland oss. Ingenting har varit omöjligt.

De som har lyckats skapa detta är alla Ni som har varit med på Frisian Flag 2013. Jag är väldigt stolt och glad att få arbeta med så många duktiga och positiva människor. Jag känner mig ödmjuk inför all den kunskap och förmåga som Ni alla visar. Det är Ni som gör flygvapnet till något speciellt.

Ett stort tack till Er alla som gjorde Frisian Flag 2013 till en fantastisk upplevelse.

Fredrik Holmbom, Kontingentschef Frisian Flag 2013

Combined Joint Staff Exercise 2013 (CJSE 2013).

Jag har haft förmånen att gå i befattning som COM JFACC (Commander Joint Forces Air Component Command) under övningen. För andra året i rad grupperade vi på Ärna flygbas i Uppsala. Jämfört med förra året har stödet från LSS varit lika helgjutet. Ur ett övningsperspektiv kan jag konstatera att vi kom igång snabbare i år relativt i fjol. Det skapades snabbt en mycket god stämning vilken följde oss genom hela övningen. Jag tror att det var flera inverkande faktorer som skapade detta. Det är inte minst erfarenhetsöverföringen och att det finns flera i övningsledningen som varit med några år vilket skapar nödvändig kontinuitet.

Det är alltid lika givande och trevligt att arbeta i multinationella miljöer. I år hade jag stort stöd av en ställföreträdande chef från det finska flygvapnet, överste Petri Tolla. I staben hade vi representanter, utöver Sverige och Finland, från Norge, Estland, Lettland, Litauen, Schweiz, Österrike och USA. Jag ser redan fram emot nästa års övning som då genomförs i skepnad av VIKING 14.

Incidentberedskap

Det har förstås inte undgått någon som läser denna blogg att de ryska flygstridskrafterna genomförde en flygning den 29 mars där det strategiska bombflygplanet TU-22 ingick. Inledningsvis handlade rapporteringen om den specifika händelsen, men ganska raskt kom debatten att handla om vår incidentberedskap. Man kan, får och skall ha synpunkter såväl på händelsen som på vår verksamhet. Det visar på engagemang, inte bara från media och våra folkvalda utan också från svenska folket. Det är viktigt anser jag. En sak som jag tar med mig från denna händelse är allmänhetens uttryck. Det vittnar om tydliga uppfattningar och förväntningar på vad det är Flygvapnet är till för och vad vi klarar av.

Det är uppenbart att vi har mer att göra då det handlar om att kommunicera det vi gör. Det handlar också om att på ett bättre sätt beskriva det som händer omkring oss. Utan att gå in i detalj på hur vi borde göra kan jag konstatera att vi ”var bättre förr” då det kommer till information och kommunikation. Jag vill ge ett exempel: i en artikel hämtad ur FV Nytt från 1978, ”FV i incidentberedskapen”, kan man bland annat ta del av vilka system vi själva förfogar över samt vilka flygplan och fartyg som vi mötte över Östersjön. Artikeln består av tolv sidor med initierad information som på ett öppet och tydligt sätt berättar om vad vi gjorde och vad som hände. Läs den gärna:

(http://www.aef.se/Flygvapnet/PDF-dokument/FVN_1978_1_Incidentberedskap.pdf)

Vi är medvetna om detta och i höstas gjorde vi ett första nedslag vid en pressträff. Där berättade vi om incidentberedskapen och visade bilder på aktuella utländska flygplan. Vi kommer att utveckla denna rapportering i syfte att försöka möta det informationsbehov och intresse som omfattar denna verksamhet.

Kopplat till ovanstående, riktas nu frågor kring försvarssekretess och huruvida information som omfattas av den kan ha lämnats ut till allmänheten. För mig är det viktigt att klara ut att det är stor skillnad mellan meddelande-/yttrandefrihet respektive att lämna ut information som omfattas av försvarssekretess. I den frågan utgår jag ifrån att alla förstår, respekterar och följer detta. För mig finns i detta fall ingen koppling till att begränsa öppenhet och transparens, tvärtom. Alla vi som dagligdags tar del av sekretessbelagd information måste vara medvetna och noggranna i hur vi hanterar informationen.

Avslutningsvis, på detta ämne, så har jag vid flera tillfällen under den gångna veckan lyssnat på radio, sett på TV inslag och läst artiklar där tydliga och starka uttryck för FM oförmåga förts fram. Det blir generella kommentarer som ger bilden av att vi inte har någon som helst militär förmåga.

Min bestämda uppfattning är att detta inte stämmer. Ur mitt perspektiv har det flygvapen jag representerar aldrig varit bättre. Vi är generellt sett bättre utbildade, vi är mer erfarna och vi klarar av mer komplexa och svåra uppgifter än tidigare. Vi levererar effekt i Afghanistan med våra helikoptrar och med våra transportflygplan och med helikopter utanför Afrikas Horn. Vi genomförde Operation Unified Protector 2011 med våra stridsflygplan och i början av året deltog vi i övningen Red Flag. Vi har flygstridsledare och luftbevakare inom ramen för det danska stridsledningsförbandet i Afghanistan. Jag skulle kunna fortsätta.

Dessa uppgifter och flera klarar vi av tack vare medvetna val och beslut som inneburit ett, mer eller mindre, totalt fokus på att bli interoperabla, att bli en relevant internationell partner. Det har vi lyckats med. Undantaget till det internationella fokus har för Flygvapnet varit incidentberedskapen. Den har vi upprätthållit på det sätt och till den nivå som FM valt och varierat över tiden.

FV historia

Idag publicerades en artikel i Expressen som till del beskriver vår historia. I artikeln refereras till en utredning kring de olyckor med dödlig utgång som drabbat Flygvapnet under Kalla Kriget. Jag välkomnar denna utredning. Det finns ingenting hemligt kring detta. Utfallet av olyckor och dödsfall under denna period är beklaglig. Man måste dock komma ihåg och förstå vilka förutsättningar som rådde då. Den resa som vi gjort fram till det Flygvapen vi har idag är minst lika intressant.

Personligen är jag övertygad om att vår historia, inklusive haverierna och personliga förluster, präglar oss mer än vad vi själva förstår. Jag kommer längre fram att återkomma med reflektioner kring detta.

Överflygning

I fredags förmiddag passerade en fyrgrupp Gripen, på väg norrut efter genomförd övning i Holland, Gävle. Flera personer reagerade på bullret och ringde till FM för att uttrycka detta och för att få reda på vad som stod på. På grund av missuppfattning utgick information från FM som sa att vi inte hade några flygplan i området. Det är förstås olyckligt och dessutom onödigt. Informationen fanns, men den kom aldrig till talespersonens kännedom, något som hon inte skall belastas för i detta fall.

Mina inledande ord pekade på att vi är och har varit i fokus, mer än vanligt, den senaste veckan. Det är bra att vår verksamhet granskas. Det är glädjande att det finns intresse och engagemang kring det vi gör. Trots de brister som uttrycks kan jag konstatera att vi är mycket efterfrågade.

Micael Bydén/ FVI

Chefen för Högkvarterets Flygvapenavdelning produktionsleder de fem flygvapenförbanden och är verksamhetsledare för den militära luftfarten. I avdelningens arbetsordning framgår bl.a. följande:

”Förbandsbesök genomförs regelbundet och personalen bedriver flygtjänst, striltjänst samt teknisk tjänst för att vidmakthålla och utveckla förmåga inom eget kompetensområde samt skapa förutsättningar för god kontakt med förband.”

Som ett led i att upprätthålla ”god kontakt med förband” genomförde delar av avdelningen under veckan besök på Leeuwardens flygbas i Nederländerna, där 212 stridsflygdivisionen och delar av 2:a basbataljonen deltagit i övningen Frisian Flag.

Ett sådant här besök har många syften. Dels vill vi uppfylla vad som framgår av vår arbetsordning – ”god kontakt med förband” – och det i den miljö där de verkar. Dels vill vi på plats och ställe se resultatet av de dialoger och avvägningar som gjorts i syfte att få bekräftat att vi nyttjar våra resurser på bästa sätt till gagn för utveckling och uppbyggnad av flygvapnets insatsorganisation.

Våra intryck efter besöket är att samarbetet med det Nederländska flygvapnet, och övriga nationer i övning Frisian Flag, fungerat utmärkt. Övning Frisian Flag ger övade flygförband mycket gott utbyte i komplexa luftstridsscenarier och bra möjligheter sitt fortsatt fördjupat samarbete med övriga europeiska flygvapen. Företrädare för övningsledningen gav uttryck för sin uppskattning för det svenska flygvapnets professionella och kompetenta bidrag till övningen. Därutöver har delar av 2:a basbataljonen fått övningsutbyte i logistik- och transportplanering.

Fr.v: Fredrik Holmbom (kontingentschef), Pär-Olov Carlsson (central teknisk chef),
Fredrik Bergman (C F21), Ola Höglund (central flygchef), Marcus Björkgren (Stf C PROD FLYG)

Avslutningsvis skall framhållas vår uppskattning och stora tack till F21 och kontingentschefen Fredrik Holmbom för gott värdskap samt stöd under besöket.

//Marcus Björkgren, Stf C PROD FLYG

Verksamheten de sista sex veckorna har varit väldigt växlande med stor spännvidd på genomförd verksamhet. Även om det finns stora skillnader mellan uppgiften nationellt försvar och internationella insatser är det i grunden samma krav som ställs på stridsflygdivisionen. För att klara dessa krav måste man vara ett sammansvetsat och samspelt lag bestående av MSE, piloter och delar av basbataljonen, först då får man full effekt av vad en stridsflygdivision kan leverera. Frisian Flag är en utmärkt övning för att utveckla detta lag.

För divisionens räkning ger övningen möjlighet att pröva det vi ska kunna, lära upp yngre kollegor och de som tagit ett steg upp i nya roller samt utveckla förmågan i nya delsystem såsom L-16 (data-länk), Have-Quick (störfast radio) och IFF (identifieringssystem). Vi har också övat förmågan till Dynamic Targeting under övningen, denna förmåga var efterfrågad under insatsen över Libyen och vi har fortfarande saker att lära vad gäller denna uppdragstyp.

De stridsflygsystem som finns representerade under övningen är, förutom JAS 39, F-16, Eurofighter och Mirage. Utöver dessa ingår flera typer av lufttankningsflygplan, AWACS, transportflygplan, störflygplan, UAV, LV-förband, stridsledningsförband samt specialförband i övningen. Detta ger mycket bra möjligheter att skapa såväl komplexa som realistiska övningsförutsättningar för alla deltagare.

Övningen håller högt tempo. Efter en inledning med lite mindre komplexa luftförsvarsscenarier stegrades svårighetsgraden för att redan dag 3 övergå till mer komplexa offensiva uppdrag med målsättning att slå ut markmål med kvalificerat motstånd från såväl luften som marken med förmåga att störa både radio, radar och GPS. Allt detta skedde i samverkan med lufttankningsflygplan, AWACS och specialförband på marken.

Detta är första gången vi har haft möjlighet att samverka över L-16 med andra Nato-länder under övning. Systemet har fungerat mycket bra och det ger såväl säkrare som effektivare samarbete med andra nationer.

Divisionen är uppdelat i två skift där man flyger antingen förmiddag eller eftermiddag. Vi arbetar 12 timmar varje dag, fem timmar går åt för planering och briefingar, två timmar till flygning samt två timmar till debriefing, resterande tid används till egna förberedelser, få i sig mat, och övriga sysslor som måste göras i kontingenten. Vi flyger med sex flygplan varje pass vilket gör att alla på divisionen har att göra varje dag. Trots det pressade schemat finns det bra möjligheter att lära känna deltagare från andra nationer och utbyta erfarenheter.

Förutom stommen från 212.stridsflygdivison har vi tagit in deltagare från F 7, F 17, TU, TKSE och 211.divisionen. Det är slående hur enkelt och väl fungerande vårt samarbete fungerar trots att vi kommer från olika förband.

Vi är nu inne i slutfasen av övningen och vi har lyckats helt enligt våra förväntningar. Övningsupplägget har varit mycket bra, vi har skött oss såväl taktiskt som flygsäkerhetsmässigt och vi har fått många bra erfarenheter att ta med oss hem. Jag som krigsförbandschef är mycket nöjd med Frisian Flag och kan rekommendera fortsatt deltagande i framtiden.

Carl-Fredrik Edström Chef 212:e stridsflygdivisionen

Precis som för många andra förband är det väldigt nyttigt att delta i en multinationell övning utomlands, framför allt för att mycket skiljer sig från verksamheten i Sverige. Hemma på F 21 återfinns vi i samma hangarer som övriga divisionen samt FU-kompanierna. Vill man däremot få tag på oss här på basen i Leeuwarden får man gå till någon av våra containrar bredvid Airside och knacka på. Den absoluta majoriteten av tiden spenderas framför våra datorer inne i containrarna. En stor del av materielen på ett MSE består av olika typer av datorer och datasystem. Systemen är ofta komplexa samtidigt som de är speciellt designade för vår uppgift (varför varje MSE har en IT-tekniker). Precis som all elektronisk utrustning strålar våra system och eftersom en del av dem innehåller skyddsvärd information är våra containrar RÖS-skyddade (RÖS = Röjande Signaler).

Våra system används bland annat för att planera och utvärdera flyguppdrag, något vi gör tillsammans med divisionens flygförare. Ett flertal flyguppdrag under övningen har svenska flygförare som Mission Commander (vilket flitiga läsare av bloggen redan vet), detta innebär en större belastning än annars, även för MSE. Planeringsbefälen måste förutom att förse de egna piloterna med underlag inför flygningen även se till att alla övriga nationer har information om hur luftrummet ser ut, och underrättelsefunktionen måste se till att sprida den kunskap vi har om fienden. Andra uppgifter som behöver lösas är att framställa utvärderingsunderlag från redan flugna pass samt att genomföra vapenplanering, vilket enkelt uttryckt innebär att analysera givna målpunkter på marken och bestämma parametrar såsom anfallsvinkel och fördröjning av explosionen. Allt för att få önskad verkan i målet.

Jämfört med de flesta andra förbandstyper är MSE väldigt nytt, och därför inte helt uppbyggt på alla divisioner. Det intressanta med jobbet är därför att man får vara med och påverka förbandets framtida arbetssätt och funktioner. Så förutom att lösa sina ”vanliga” arbetsuppgifter så finns även viss möjlighet att styra hur man själv ska jobba. Här är internationella övningar ett viktigt instrument för att se om nya arbetsrutiner fungerar, undersöka om utbildningen av egen personal är tillräcklig och kanske framför allt för att bygga erfarenhet inom förbandet.

Vid ett MSE har man sällan ”lagom” med arbetsuppgifter, antingen är det väldigt lugnt, eller väldigt bråttom. Allt som oftast det senare …

/212:e MSE

Under övningen Frisian Flag 13 (FF 13) har Sverige blivit tilldelade fyra stycken så kallade ”Mission Commander slotar”. Då detta är något vi inte övar allt för ofta under vår dagliga verksamhet på hemmaförband innebär det värdefulla möjligheter för divisionens tre ordinarie samt en blivande Mission Commander (MC) att utvecklas i just den rollen. Dags att kavla upp ärmarna och spotta i nävarna med andra ord.

MC är oftast kopplat till stora förband, så kallade COMAO (Combined Air Operations) alt LFE (Large Force Employment), något som inte riktigt passar in i försvaret av Sverige. Det är något som ger en värdefull erfarenhet i hur planering och samordning går till, vad andra länder, flygplan och vapen kan och inte kan, samt vad som krävs och förväntas av respektive förband.

Under FF 13 ingår mellan 24-30 flygplan på blå sida och lägg därtill mellan 10-18 flygplan på röd sida så har vi ganska många flygplan som skall samordnas i ett relativt litet område, även om holländarna hävdar att det är ett stort och bra luftrum. :-)

Samordningen mellan blå och röd sida sker genom en utsedd Airboss, en för dagen inte flygande holländare. Airboss har även till uppgift att syna MC plan och flygsäkerhet, svara på ”frågor till högre stab” samt komma med diverse inlägg för uppdraget.

ATO (Air Tasking Order), dvs det dokument som styr vad respektive förband har för uppgift i stort, släpps cirka klockan 0700z dagen innan uppdraget skall genomföras, vilket innebär att MC kan börja göra en grov taktisk plan och se till att flygsäkerheten upprätthålls genom att fördela höjder och eventuellt geografiska områden mellan ingående förband.

Även om MC har viss tid till förberedelser är själva planeringscykeln relativt kort för ett så stort uppdrag, totalt ca 3,5-4 timmar och omfattar cirka 15-20 personer. Förutom piloter finns där representanter från ATC (Air Traffic Control), väder, flygstridsledare, underrättelsestöd av MSE (Mission Support Element) samt planeringsstöd för att hantera FalconView (ett databaserat planeringsverktyg Nato använder).

Med hänsyn till den kort planeringstiden sker ett antal mindre ”Coordination Meet” (samordningsmöten) för att se till att arbetet flyter på som det ska och inget missas.

Känslan inför ett ”MC-pass” är oftast lite spänd förväntan med inslag av lätt nervositet. Syftet med en MC är trots allt att leda uppdragsplaneringen, att tillsammans med övriga förbandschefer fokusera på taktik och framför allt flygsäkerhet.

Till sin hjälp utser MC en OCA/DCA Commander, beroende på uppdraget typ, en holding- och routemaster som skall hjälpa till, avlasta och stötta MC under planeringen. I initialskedet försöker man ”stöka av” deconfliction, dvs separationen mellan flygplan, för att sedan fokusera mer på taktiken.

Lyckas man som MC delegera uppgifter och få nyckelspelarna att prata med varandra har man en ganska lugn tillvaro och kan fokusera på att syna planen och deconfliction istället för att brottas med småfrågor om var ex CAP-punkterna (Combat Air Patrol) skall vara, om de kan flyttas 10Nm etc etc.

Ofta finns det många förslag under planeringsfasen, både bra och dåliga, på hur den tänkta taktiken kan förbättras/förändras, vissa utan en tanke på hur den lilla förändringen påverkar resten av upplägget eller flygsäkerheten. I början kan dessa förslag tas i beaktande då det inte nödvändigtvis är så att den grova första planen är perfekt, men i slutskedet av planeringen stör det ofta mer än det hjälper.

Då alla som skall flyga uppdraget inte deltar under planeringsfasen hålls en obligatorisk massbrief för all flygande personal samt flygstridsledare cirka 45min till 1timme efter avslutad planering, där uppdraget gås igenom i detalj. Naturligtvis skall detta genomföras med PowerPoint vilket är en rejäl tidstjuv i förberedelserna.

Känslan att stå längst fram på en massbrief och presentera resultatet av all planering är ganska speciell. Första gångerna jag själv var MC var det nästan en skräckblandad förtjusning att stå och prata inför så många kompetenta personer som kan syna allt som briefas.

Under själva genomförandet behöver oftast inte MC vara så aktiv, man kollar av att alla är närvarande, vädret tillräckligt bra för genomförande, tar beslut om eventuell ”Rolex” (flytta fram alla planerade tider) samt eventuell frekvensbyten på grund av till exempel radiostörning.

Uppdraget är väl planerat och nästan självgående…

Här kan man istället fokusera på sin egen grupps/rotes genomförande.

Efter avslutat pass genomförs en obligatorisk debriefing där en uppspelning av flygplanens GPS-filer visar hur man flugit. Piloterna själva ropar ”Stop” när de har speciella händelser att rapportera, exempelvis simulerade robotskott mot fienden, bombfällningar eller andra händelser man kan dra lärdomar av. Cirka 1,5 timme och förhoppningsvis några värdefulla lärdomar senare kan man andas ut, ta en kopp kaffe för att 30-45 minuter senare påbörja en ny planering, denna gång som ex ”släng-4” i en grupplanering. Det är en ganska varierande tillvaro får man lov att säga…

Allt går sällan helt smärtfritt, men feedback och eftersnack visar på att vi klarar oss bra under sådana här förhållanden.

Misson Commander ur 212 Sqn