11
Aug

15 år sedan Tarfalaolyckan

Anmäl Av:
i Ceremoni, Stöd till samhället
Taggar:

Idag går våra tankar till tre kollegor som för femton år sedan omkom då deras helikopter havererade i samband med ett fjällräddningsuppdrag. Kapten Sven Hjalmarsson, kapten Christer Calla och löjtnant Lennart Söderlund förolyckades under arbetet med att undsätta två bergsbestigare.

Divisionschef Kent Tuoremaa och skvadronschef Per Olsson lägger ner en krans vid den minnessten som finns vid första helikopterskvadron.

Divisionschef Kent Tuoremaa och skvadronschef Per Olsson lägger ner en krans vid den minnessten som finns vid första helikopterskvadron.

I samband med en kransnedläggning vid helikopterskvadronen på Kallax sa skvadronschef Per Olsson vad jag tror många av oss känner en sådan här dag, ”Det går inte att sätta ord på den här händelsen. Vad jag än väljer för ord så kommer de alltid att vara för små. Vad jag än försöker uttrycka så blir orden så futtiga och så betydelselösa”.

Olyckan hände 01:36 på morgonen den 11 augusti 2000. Två bergsbestigare satt fast på fjället Kaskasapakte vid Kebnekaise utan möjlighet att ta sig ner. De hade lokaliserats av fjällräddningen kvällen innan men deras position och vädret var sådant att man då inte kunde göra något. Vädret förbättrades under natten och 01:30 startade helikopter H94. Sex minuter senare kommer helikoptern för nära bergsväggen, huvudrotorn slår i och helikoptern totalhavererar. Varför har inte gått att fastställa.

Det är viktigt att i dag hedra och ägna en tanke till Sven, Christer och Lennart i deras arbete och strävan att hjälpa andra. Samtidigt ska vi reflektera över att vår verksamhet inte är riskfri trots all tid och arbete som vi lägger ner på vårt flygsäkerhetsarbete.

Överste Ulf Landgren

Chef Helikopterbataljonen

 

28
Jul

Sista året med Avro Vulcan – blev aldrig ”svensk”

Anmäl Av:
i Okategoriserade

Av de tre brittiska V-bombarna, Avro Vulcan, Vickers Valiant och Handley Page Victor, var det den deltavingade Vulcan som kom mest i rampljuset. Typen flög första gången 1962 och blev något av en kallakrigetikon. Ursprungligen konstruerad för att bära kärnvapen kom den dock att främst bli känd för anfall med konventionella bomber under Falklandskonflikten. Strax därefter, 1984, tog Royal Air Force typen ur tjänst. Några exemplar sparades för museiändamål.

En av dessa, XH558 ”The Spirit of Great Britain”, gjordes efter drygt tjugo år återigen luftvärdig tack vare frivilliga och ideella insatser med arbete och pengar. Kostnaden för iståndsättningen var 6,5 miljoner pund. En stor del av finansieringen kom från det statliga brittiska lotteriet, vars överskott går till kulturella ändamål. Dit räknar britterna även flyghistoria. Nu är det emellertid slutfluget. Kostnaderna för att hålla flygplanet luftvärdigt har skjutit i höjden, likaså bränslekostnaderna. Dessutom har livslängden för vissa strukturella komponenter gått ut.

Avro Vulcan har ett indirekt svensk intresse. Typen var i första förslagsrummet när de båda signalspanings- och forskningsflygplanen av typen Tp 52 English Electric Canberra skulle bytas ut. Bland annat ansågs Vulcans höghöjdsprestanda vara värdefulla. I slutändan valdes emellertid inte Vulcan. SAS höll på att fasa ut sina Sud Aviation Caravelle och erbjöd Flygvapnet att köpa två stycken för ett fördelaktigt pris. Andra fördelar, förutom priset, var att motorerna i Caravelle i huvudsak var desamma som i J 35A och J 32B, Rolls Royce Avon, samt att SAS erbjöd sig att stå för en del av underhållet. Erbjudandet antogs av Flygvapnet trots att man fick göra avkall på, bland annat, förmågan att uppträda på höga höjder. Som TP 85 gjorde Caravellerna tjänst till 1998.

Det hade förvisso varit intressant att se Avro Vulcan i svensk flygvapenmärkning!

Bloggen

Den deltavingade Avro Vulcan var försedd med fyra motorer och hade fyra mans besättning. Cirka 140 exemplar byggdes för det brittiska Royal Air Force Bomber Command.

Fotnot: Beteckningen Tp ändrades under 1960-talet till TP eftersom den tidens ADB-system (Administrativ Databehandling) inte klarade av gemener. Samtidigt ändrades Sk till SK och Hkp till HKP.

HKV Flygvapenavdelning

 Underlag till denna artikel har välvilligt ställts till förfogande av Svensk Flyghistorisk Förening

09
Jul

Hercules på Flygdag och vår 50-åring

Anmäl Av:
i F 7, Fallskärmsjägare, Flygdagen 2015, Flygvapnet/luft, Förevisning, Internationell insats, Pilot, Såtenäs, Transportflygplan

Den 4 juli 2015 genomförde F7 Såtenäs Flygvapnets huvudflygdag. 2015 är också det år som Sverige firar 50 år som operatör av Tp84 Hercules (C-130). Flygdagen innehöll många fantastiska moment men för vissa av oss så klappade hjärtat extra hårt då vårt fantastiska flygplan fick möjligheten att visa stora delar av sin förmåga. Förutom förmågan att kittla fantasin och hjälpa människor över hela vår jord så har många svenskar ett särskilt band till Hercules. För många som genomfört värnplikten var resan med Hercules den första flygturen. För våra utlandsveteraner har Hercules inneburit den första och sista resan i tjänsten på Balkan, i Afghanistan, Afrika etc. Jag känner att Tp-84 förtjänar ett eget inlägg här. Dela gärna med er av era erfarenheter av Tp-84.

Foto Jonas Åby

Foto Jonas Åby

Fortsätt att läsa →

06
Jul

Stor framgång i Nordiska Mästerskapen i Flyg Fem Kamp(F5K)!

Anmäl Av:
i Okategoriserade

Under föregående vecka genomfördes ovan nämnda mästerskap på Luftstridsskolan (LSS) i Uppsala. Mästerskapet genomfördes i andan av CISM:s slogan ”Friendship through sport”, men med mycket spännande tävlingar och bra resultat. Nordiska länderna har som tradition och vänskaplig gest att sedan flera år genomföra ett öppet mästerskap vilket tillåter även utomnordiska länder att deltaga. I år deltog Sverige, Finland, Norge, Danmark, Litauen, Turkiet och Brasilien. Det öppna mästerskapet gör att länder som skall tävla i årets Militära Världsspel (MWG) i Sydkorea under hösten får ett bra genrep med hög konkurrens.

De stora höjdpunkter på NM ur ett svenskt perspektiv är enligt nedan:

  • Danmark deltog för första gången på över 20 år med ett observatörs-lag i NM F5K. Dom är hjärtligt välkomna tillbaka för att göra mästerskapen komplett ur ett Nordiskt perspektiv!
  • Efter flera års väntan segrade äntligen Sverige igen i herrarnas individuella tävling genom Lt Johan Arvidsson från F7.
  • Svenska herrarnas 1:a lag tog en bra 2:a plats mycket knappt efter Finland.
  • Sverige har nu ett väl etablerat damlag i sporten som placerade sig 3:a i damklassen.

Allt ovanstående bådar mycket gott inför höstens stora tävling i Sydkorea (MWG).

På bilden ses Sveriges framgångsrika Herr- och Dam-lag i Nordiska Mästerskapen i F5K. Från Väns: Sg Wilhelm Lombach HKP, Fk Martina Hansson LSS, Fk Christofer Axelsson F21, Fk Rebecka Haendler HKP, Lt Johan Arvidsson F7, Sg Ida Lundkvist LSS och Lt Ivar Nelson.

På bilden ses Sveriges framgångsrika Herr- och Dam-lag i Nordiska Mästerskapen i F5K.
Från Väns: Sg Wilhelm Lombach HKP, Fk Martina Hansson LSS, Fk Christofer Axelsson F21, Fk Rebecka Haendler HKP, Lt Johan Arvidsson F7, Sg Ida Lundkvist LSS och Lt Ivar Nelson.

Ett stort tack framförs till C LSS Öv Anders Persson med personal och faciliteter som arrangerat ett mästerskap väl värt att minnas.

Sist men inte minst måste ändå nämnas en person som är svensk F5K personifierad och utan vars fulla engagemang inte hade gjort mästerskapet möjligt.

Han planerade och genomförde mästerskapen åt C LSS, han ledde sekretariatet och matade själv in alla resultat för att senare under dygnet dyka upp med morgondagens program, han ledde tekniska mötet, deltog som tävlande, var lagkapten åt Svenska lagen och sist men inte minst spelade han cello i stråkkvartetten som uppträdde under avslutningsmiddagen!

Vad skulle vi göra utan vår Kn Andreas Brink LSS!?

Vad skulle vi göra utan vår Kn Andreas Brink LSS!?

Författare:

Övlt Claes Bernander, F21 EAS

Ordförande för Svensk Flyg Fem Kamp

06
Jul

Nytänkande flygdag lockade nära 50 000 besökare

Anmäl Av:
i Okategoriserade

FM_flygdag_2015

Då var Försvarsmaktens flygdag 2015 lagd till handlingarna. Den blev en stor succé. Närmare 50 000 besökte F 7 för att på nära håll bekanta sig med Försvarsmakten i allmänhet och Flygvapnet i synnerhet. Det är fantastiskt roligt att konstatera att Flygvapnets dragningskraft är stor.

Ambitionen i planeringen som föregick flygdagen var att tänka och göra nytt. Fokus skulle ligga på hur vi i praktiken använder/kan använda våra flygplan och helikoptrar för att med vår pusselbit passa in i det större försvarsmaktspusslet. Det och vilken nytta flygstridskrafterna gör för att Försvarsmakten ska kunna fullgöra sitt uppdrag var det som stod i fokus vid utformandet av flygdagen

Att tänka och göra nytt är inte alltid enkelt, många gånger är det tvärtom väldigt svårt och förenat med en viss osäkerhet. Hur ska besökarna ta emot en flygdag som fokuserar på nyttan med flygvapnet snarare än själva flygplanen och flygningen i sig? Idag tycker vi oss veta det. Vi uppfattar att publiken i allt väsentligt uppskattat upplägget både vad gäller flyguppvisning och markutställning. Många positiva kommentarer har kommit till oss gällande framförallt den taktiska förevisningen där vi försökt visa hur flyg- och markstridskrafter kan samverka i ett tänkt scenario. Även markutställningen uppskattades och personalens bemötande av besökarna är något som lyfts fram särskilt.

Naturligtvis uppskattades också de mer traditionella flyguppvisningarna och kanske särskilt det fantastiska arbete Swedish Air force Historic Flight (SwAFHF) gör med att hålla flertalet av våra gamla trotjänare i luftvärdigt skick. Utan SwAFHF skulle det vara väldigt svårt att visa Flygvapnets historia. En historia som är viktig. För som bekant är det mycket lättare att beskriva var man befinner sig och varför man befinner sig där om man vet var man varit.

Värt att nämna är också det nordiska deltagandet med finsk F-18 Hornet i flyguppvisningen samt dansk och norsk C-130J Hercules samt den tjeckiska L-159 Alcan.

Det blev som brukligt är en hel del köer, och några besökare var säkert besvikna över att de missade delar av showen. Trängregementets Movconenhet gjorde ett mycket gott arbete i att reglera trafiken och få trafiken att flyta så smidigt som det bara var möjligt. Vissa av soldaterna är relativt nyanställda, men hanterade ändå över 15 000 personbilar samt många motorcyklar och bussar på ett utomordentligt professionellt sätt. Även militärpolisen från Livgardet gjorde ett gott och uppskattat arbete.

Trots att många besökare hade fått köa så möttes man enbart av glada miner på utställningsområdet. Visst, man hade fått vänta många timmar, men det fanns ju så otroligt mycket att titta på och att showen från förmiddagen upprepades på eftermiddagen gav besökarna en chans till att se flygplanen i luften.

Stort tack till alla som besökte Försvarsmaktens flygdag på F 7. Det värmer att se att så många är så intresserade av flygvapnet.

Henrik Gebhardt
Informationschef, F 7

01
Jul

Flygvapenchefen 1925 respektive 2015

Anmäl Av:
i Okategoriserade

Efter många diskussioner, främst bland dåtidens politiker, men självfallet också bland militären, beslutade riksdagen den 26 maj 1925 att en själständig, under Kungl. Maj:t  lydande försvarsgren – Flygvapnet – skulle organiseras och starta sin verksamhet den 1 juli 1926. En mycket aktiv person som starkt verkade för tillblivelsen av ett flygvapen var kaptenen och flygaren Carl Florman. För att förebereda det nya flygvapnet tillsattes en flygvapenchef och en stabchef till denne från och med den 1 juli 1925.

Som chef för det nya flygvapnet tillsattes översten Karl Albert Byron Amundson, kallad KABA som befordrades till generalmajor i flygvapnet. KABA kom från armén och var en känd ballongfarare men kunnig även i flygfrågor. Utnämningen sågs som naturlig. Till stabschef utsågs kommendörkaptenen Thor Lübeck, chef för Marinens flygväsende. Han blev nu kommendör.

För att spara pengar följde inte riksdagen propositionen utan strök flygstaben och inrättade i stället en Flygstyrelse. Man gav inte heller flygvapenchefen fria händer vad gäller flygplansanskaffning, utan det skulle ske efter arméns och marinens behov och önskemål, vilka sällan eller aldrig sammanföll. Flygvapenchefens ställning var mer att likna vid en truppslagsinspektörs. Det kan också noteras att Flygvapenchefen inte hade några jämlikar i armén eller marinen eftersom det inte fanns någon Arméchef eller Marinchef. De kom först efter 1936 års försvarsvarsbeslut och trädde i tjänst 1937. Inte heller fanns det någon överbefälhavare då.

Att ge uppgifter men inte tilldela tillräckliga och verkningsfulla resurser är förödande för verksamheten. Det var KABA:s situation. 1931 års flygkommission fann bristerna, men såg inte orsakerna och kom då inte heller med några ändringsförslag. Däremot avskedades flygvapenchefen och hans stabschef på grund av bristande ledarförmåga. Stabschefen dessutom för att ”ha tagit lån hos vissa leverantörer” (mutor). KABA pensionerades. Lübeck återtransporterades till marinen, vilket innebar en degradering och först därefter pensionerades han.

Det blev en andra flygkommission 1933 och den reder till del ut problemen som rättas till i 1936 års försvarsbeslut.

Foto: FM Anders Lundin

Foto: FM Anders Lundin

På 90-årsdagen av tillsättandet av flygvapenchef & stabschef skakar dagens motsvarigheter generalmajor Micael Bydén och överste Marcus Björkgren hand som ett symboliskt tecken på gott samarbete i, för och med flygvapnet.

Redan nu är planeringen igång för att på olika sätt under 2016, när flygvapnet fyller 90 år, uppmärksamma och högtidlighålla en ung och pigg 90-årig försvarsgren.

HKV Flygvapenavdelning

Underlag till denna artikel har välvilligt ställts till förfogande av Svensk Flyghistorisk Förening.

 

 

25
Jun

Therese är på väg att bli specialistofficer i flygvapnet

Anmäl Av:
i Flygvapnet/luft, Luftstridsskolan, Räddning, Specialistofficersutbildning
Therese Karlsson är blivande specialistofficer i flygvapnet inom funktionen R 3

Therese Karlsson är blivande specialistofficer i flygvapnet inom funktionen R 3

 

Mitt namn är Therese Karlsson och jag läser till specialistofficer och insatsledare på R3 skolan i Halmstad. Jag har varit i Försvarsmakten i 17 månader när jag skriver det här.

I mitten på februari i år började jag på min funktionsskola, R3 skolan i Halmstad.
Som jag längtat efter det!
Efter många om och men så skulle jag äntligen få dra igång, utvilad och otrolig engagerad. Jag hade träffat en av mina lärare en tid före själva starten så att jag kunde förbereda mig lite på vad som skulle ske 5 månader framöver.  Det är ju så att jag har varit ensam elev på R3 utbildningen den här våren. Och det har krävt sin planering och förberedelse. En vår full av roligheter och utmaningar.
Så otroligt lärorik vår så här när jag sitter och har perspektiv.

Vart ska jag börja, det har ju hänt en del.

Jag hann knappt sätta min fot på skolan fören jag blev skickad till Falkenberg på C korts utbildning. Wow, att ta tung lastbil på två veckor… ”Ok det ska nog gå”, sa jag till mig själv och läste inte så noga i schemat.

Att ”rycka in” på en ny skola ena dagen och sedan skickas vidare till en annan ort samma vecka (dagen därpå) och sedan läsa i schemat att det ska hämtas ut vapen, kläder och utrustning, och veckan därpå få in en ADR kurs i två dagar… jisses!
Lite lätt stressad tog jag mig an utmaningen och redde ut situationen med godkänt resultat på alltihop. Där och då tror jag att jag någonstans tog ett djupt andetag och sa till mig själv att bita ihop – börjar det så här, hur ska det då sluta… Haha!

Veckan därpå hade jag skjutledare utbildning med FM UndSäkC säkerhetsförbandsavdelningen och därefter tre veckor militärt förarbevis på C kortet jag tog.
Tre veckor av stort engagemang från min lärare då lastbilsteorin, i min värld, är den knepigaste att reda ut.
Veckorna kantades dessutom av fysiska tester. Ett konditionstest i form av rullbandstest och ett arbets EKG för kontroll av hjärtat. De testerna genomfördes så att jag kan genomföra och vara tjänstbar som rök och kem dykare i framtiden.  Dessutom fick jag prova på ett roligt fysiskt tränings pass i form av fäktning! Icke att förglömma.

Att vara lärare och göra en utbildningsplan för en ensam elev kan inte vara det lättaste och hur gör man då när jag ska ha taktik på en flygbas i Hagshult en vecka?
I fyra dagar fick jag information från mina två lärare, rundvandring på basen och framförallt hur man upprättar en R3 pluton i skogen. Här ställdes jag på prov och fick vässa pennan och skärpa till mig, ge order och styra och ställa lite, alltså visa vad jag lärt mig under veckan- KUL!

LSS_R3_SOU_Therese_Karllson-bild1

Tillbaka på skolan veckan efter var det dags att säga hej till räddningsgruppen från Malmens som var nere och övade. Under två dagar fick jag chansen att gå bredvid deras insatsledare Sandra, se och lära och fråga massor.
Under samma vecka så började min pedagogik utbildning. Jag skulle hålla två lektioner på engelska, för ungerska tekniker. En praktisk och en teoretisk lektion.
Jag fick skriva övningsplan för detta och sedan själv hålla i lektionerna. Att få förberedelsetid och kunna öva själv innan underlättade enormt mycket och resultatet blev därefter bra. Så kul!

Veckorna därefter kantades dock av uppkast och nedsläpp och omfallsplanering och en del ”bit ihop” mentalitet. Ibland blir det verkligen inte som man tänkt sig, och då måste man göra det bästa av situationen. Mina lärare har här varit helt fantastiska och hållit humöret uppe och sett till att allt har flutit på ändå. Trots motgångar i schemat. Otroligt bra jobbat!

En utbildning som jag skulle genomföra blev tyvärr inställd och jag var på plats, självklart ställer ju det till det i planeringen. Men återigen fick jag ha is i magen, skriva några fler övningsplaner som var planerat för lektioner som jag skulle hålla några veckor senare och sedan åka tillbaka till Halmstad och planera om för ny verksamhet. Allt låter verkligen hur enkelt som helst nu när jag skriver, men jag vet hur de slet sitt hår under den här veckan för att få ihop schemat och en ny hjulastar utbildning som var tvungen att genomföras innan semestern. Pjhuuuu säger jag bara!

Tillbaka i Halmstad fick jag chansen att vara med F7 räddningsgrupp och öva, samt gå bredvid deras gruppchef och se hur de jobbar. Intressant och än en gång lärorikt.
Jag fick vara med och öva kalldyk, släpa slang och ta ut dockor. Enligt min lärare blev jag inte tillräckligt svettig efter den övningen. Fys-monster som han e , haha!  Skämt åsido, efter det var det bara och ladda om för ett varmdyk. På tal om svettig, det var såå varmt! Det blev inte långvarigt där inne om jag säger så.

Någonstans här i krokarna hann jag med en dag i Jönköping. Halkkörning med lastbil och minibuss, för att där få ett godkänt förarbevis.

Mitt schema har inneburit en del grupparbete med andra funktioner, eftersom att jag har varit själv på min utbildning. Den här gången blev det en vecka gruppstrid i skogen med FMTS tekniker. Kul att vara tillsammans med dem igen, då jag gått ihop med de flesta ända ifrån GMU tiden.
Vädret var inte direkt med oss då det regnade största delen av tiden men ryktena nådde oss att vi skulle vara glada då förra årets kull blev totalt uppätna av mygg. Tack för det!

För att få in trupputbildning under våren fick jag hålla lektioner för skarp trupp (första lektionen var för Ungerska teknikerna) den här gången var det lektioner för Flygvapen frivilliga ungdomar som hade sin slutövning, samt att jag höll en föreläsning om min GMU dagen innan.
I början när jag fick uppgiften tyckte jag att den skulle bli övermäktig och att jag inte skulle hinna med. Men med rätt tänk blev det bra tillslut. Det var en otroligt härlig känsla att stå och hålla lektion ena dagen för 15 åriga frivilliga entusiastiska killar och tjejer och sedan nästa dag hålla skjutövning för mina erfarna lärare/befäl på skjutbanan. Som också det blev en del i trupputbildningen.
En vecka fick jag även äran att följa med MHS lärare till Skillingaryd och hålla i en vattenövergång. Den gången var det för en tropp kadetter som nu går på MHS och hade sin slutövning. Tänk, det var inte länge sen jag var i samma situation.
Min förberedelse inför den här veckan kantades minst sagt av total frustration då jag kände att jag både var så otroligt trött och sliten och att jag knappt fattade noll av SÄKI (Försvarsmaktens säkerhetsinstruktion), men en helg med sol fick upp humöret igen och jag kunde kämpa vidare.

Så, då börjar vi närma oss slutet av utbildningen för den här våren.

Hur var det då med hjulastarutbildningen som jag var tvungen att genomföra. Jo då, den är genomförd med godkänt resultat. Tack Uppsala!

Nu har jag bara några dagar kvar på SOU våren 2015 med bland annat en vinkelcermoni och en Airside utbildning i Uppsala.
Det ska bli så skönt att kunna ta semester nu för det känns verkligen som att det är välbehövligt.
Den resan jag gjort nu i vår är få förunnat att kunna göra. Helt unikt i sig att gå själv på en utbildning. Men det tackar jag ju självklart för.
Så ofantligt lärorik period av mitt liv som jag kommer ta med vidare till hösten.

Den 17 juni befordrades kadetter vid Luftstridsskolan med ytterligare en vinkel på sin gradbetäckning.

Den 17 juni befordrades kadetter vid Luftstridsskolan med ytterligare en vinkel på sin gradbeteckning.

Hösten 2015 kommer se lite annorlunda ut, då kommer jag få 6 kamrater att jobba med. Undrar om det kommer bli den största utmaningen det här året eller om det var alla resebokningar i PRIO..

Tack för mig/ Therese

Som specialistofficer inom funktionen R3 kan man tjänstgöra som räddningsledare

Som specialistofficer inom funktionen R 3 kan man tjänstgöra som räddningsledare

Fakta specialistofficersutbildning R 3

Specialistofficersutbildningen är tre terminer lång och bedrivs på Försvarsmaktens skolor runt om i landet. Teori och praktik varvas i olika delkurser med fokus på ledarskap och yrkesspecifika kunskaper.

R3-specialistofficerens uppgift är att rädda liv och utrustning och se till att flygplatsen kan hållas i drift vad som än händer. R3 betyder räddning, röjning och reparation.

Termin 1
Hösten genomförs på Militärhögskolan, MHS från augusti till och med december och består i stort av i krigsvetenskap, militärteknik, ledarskap, pedagogik, strategi och folkrätt, språk och fysiskt stridsvärde.

Termin 2
Våren genomförs på Luftstridsskolan och R3 skolan i Halmstad under januari till och med juni. Utbildningen består i stort av körkortsutbildning/förarbevis på lastbil, hjullastarutbildning, trupputbildning och skjutledare utbildning för skjutbana.

Termin 3
Hösten genomförs på Luftstridsskolan och R3 skolan tillsammans med SOU från armén under augusti till och med december. Terminen består i stort av taktik utbildning, CBRN, sprängtjänst, stridsutbildning, utbildning på flygvapnets bepansrade hjullastare (ammunitionsröjningsfordon) med tillhörande system samt slutövning.

Specialistofficersexamen sker vecka 50 på Luftstridsskolan i Uppsala.
Då befordras kadetten till 1. Sergeant och anställs på förband.

Länkar till webbsidor

Information om R 3 skolan

Information om ansökan till specialistofficer R 3

Allmän information om specialistofficer

24
Jun

Nordic Battle Group går ur beredskapen

Anmäl Av:
i Ceremoni, F 17, Internationell insats, NBG, Ronneby

DSC_0039

I insatsförbandet Nordic Battle Group 15 (NBG 15) ingår Expeditionary Air Wing (EAW), vilken svarar för de flygande delarna. NBG 15 står i beredskap 2015-01-01 – 2015-06-30. F 17 svarar för ungefär 90-talet personer i organisationen, med allt från piloter och flygunderhållspersonal på JAS39 Gripen, till flygbasjägare, samband- och förplägnadspersonal. Hela NBG 15 består av ca 2400 personer. Bidragande länder är förutom Sverige; Estland, Finland, Irland, Lettland, Litauen och Norge.
Chef för battlegruppen är force commander överste Torbjörn Larsson.

 

 

 

DSC_0011

Uppgifterna för NBG 15 kan bestå i allt från rent humanitära hjälpinsatser till fullt ut beväpnad strid.
– Fanan med en Gripen som håller en olivkvist i ena handen och ett skarpslipat svärd i den andra skall symbolisera detta, sa överste Torbjörn Larsson i sitt avslutningstal.

DSC_0036 Som avslutning delades en coin ut som minne efter beredskapen. Även hunden Epina fick en.

16
Jun

F 17 i Baltops

Anmäl Av:
i Baltops, F 17, Flygvapnet/luft, Jas 39

B-52_med gripen_klippt

En icketaktisk bild av eskort

Båda divisionerna ur F 17deltar i Baltops som nu går in på sin andra vecka.

​Flygövningarna består bland annat om att bedriva CAS, close air suport. Det vill säga understöd till markförband. CAS genomförs såväl i Polen som Sverige/Ravlunda. Skarpskjutning med akan i samverkan med flotta och arme från andra länder som deltar i övningen. Vidare eskorterar man B-52.
Deltagande länder är:

Sverige, Finland, Danmark, Norge, Belgien,Kanada, Estland, Lettland, Litauen, Frankrike, Tyskland, Georgien, Nederländerna, Polen, Turkiet, USA och England.

 

10
Jun

Flygvapenpris till modellbyggare

Anmäl Av:
i Okategoriserade

Modellbyggaren Björn Fransson tilldelades nyligen Chefens för Flygvapnet vandringspris för en detaljrik modell av en J 35J vid årliga IPMS 08 Open. IPMS står för International Plastic Modellers Society, 08 för arrangerande Stockholmsavdelningen och Open att tävlingen är öppen för alla. Man tävlar i olika klasser och skalor, för flygplanen skalorna 1:144, 1:72, 1:48, 1:32 och 1:24. Björn Franssons modell var i skala 1:48 och detaljerad med bland annat cockpitinredning.

Chefens för Flygvapnets vandringspris instiftades på sin tid av Flygvapnets legendariske informationschef Ulf ”Ulle” Björkman för att stimulera bygget av modeller med flygplan ur Flygvapnet som förebilder. Under de första åren utdelades priset av informationschefen själv; siste informationschef som var prisutdelare var Sven Hammar. Informationscheferna var dessutom självskrivna i juryn. Numera delas priset ut av tävlingsledningen, som också är jury.

Priset består av diplom samt en modell i trä i skala 1:50 av jaktflygplanet J 6 Jaktfalken, i ett hölje av plexiglas och tillverkad av framlidne trafikledaren vid F 16, Olof Peterson, som byggde modeller av Flygvapnets samtliga flygplanstyper. Hans stora samling finns nu i Flygvapenmuseum.

Björns Franssons detaljerade modell av en J 35J från F 10, vann Chefens för Flygvapnet vandringspris. Foto Hans Groby

Björns Franssons detaljerade modell av en J 35J från F 10, vann Chefens för Flygvapnet vandringspris. Foto Hans Groby

Flygvapenavdelningen

Underlag till denna artikel har välvilligt ställts till förfogande av Svensk Flyghistorisk Förening