05
Feb

Invigning av flygledartorn på F 17

Anmäl Av:
i Flygvapnet/luft, Ronneby

Förbiflygning Per Wilhemsson
Förbiflygning av JAS 39 Gripen, foto: Per Wilhemsson LFV

Så är flygledartornet på F 17 invigt. Därmed är ett nytt landmärke skapat. I och med detta så kan man se hur bygget av Ronneby garnison växer fram. Landshövding Berit Andnor Bylund klippte bandet. Flertalet inbjudna från bland annat FMV, FortV, LFV, Försvarsmakten och naturligtvis lokal media deltog i ceremonin. Skanska som har entreprenörskapet deltog också.

Den nya byggnaden är inte bara ett flygledartorn utan inrymmer också en kontrollcentral. Härifrån kontrolleras luftfarten på väg till och från flygplatsen i ett område som är ca 80 x 40 km. All presentation sker numera på datorskärmar vilket ersatt de analoga instrument som användes tidigare.
Byggnaden innehåller även kontor, lunch- och konferensrum, simulatorrum och har möjlighet till övernattning för att flygledare ska finnas tillgängliga dygnet runt, året om.

DSC_0018
Chefen för lokalplaneringsenheten Peter Glimvall lämnar över nyckeln till flottiljchefen, Lars Bergström

I själva tornet som är ca 35 meter högt finns det fyra arbetspositioner och härifrån är utsikten magnifik! Vid klart väder kan man se havet söder om Ronneby och västerut ända till Ryssberget som utgör gräns mot Skåne.

DSC_0024
Landshövding Berit Andnor Bylund klippte bandet

Tornet är naturligtvis toppmodernt på alla sätt och vis
– Känslan är densamma som när man köpt en ny bil, säger Joacim Stolt som är platschef på LFV i Ronneby.

Detta torn kommer att bli ett av de sista som byggs i Sverige. I framtiden kommer man att lösa tjänsten med hjälp av kameror i stället för att lyfta upp folk 35 m upp i luften.

21
Jan

Vingexamen – från dröm till verklighet

Anmäl Av:
i Ceremoni, Flygvapnet/luft, Luftstridsskolan
1 sergeanterna Elias Källström och Per Eggen gratuleras av flygvapenchefen Mats Helgesson efter genomfört flygpass.

1 sergeanterna Elias Källström och Per Eggen gratuleras av flygvapenchefen Mats Helgesson efter genomfört flygpass.

Att bli pilot är för många ett drömyrke. För en pilot i Försvarsmakten innebär det att vara beredd att genomföra den svåraste av alla uppgifter. Väpnad strid.
Flygarvingen är en symbol och ett tecken på kvalitet hos en särskild grupp yrkesmän.

Att klara den grundläggande flygutbildningen, att lyckats ta examen och få vingarna på sin uniform är en milstolpe i en pilots karriär.

Chefen för Flygskolan lämnar av till flygvapenchefen inför examensflygningen. Både elever och den stora mängden anhöriga är förväntansfulla.

Chefen för Flygskolan lämnar av till flygvapenchefen inför examensflygningen. Både elever och den stora mängden anhöriga är förväntansfulla.

Vingexamen
Den 21 januari genomfördes den traditionella gemensamma examen för piloter som skall flyga antingen stridsflygplan, transportflygplan eller helikopter i Försvarsmakten.
Nytt för i år var att även försvarsmaktsmeteorologer deltog vid vingexamen.

Torsdagens examen omfattade sammanlagt 33 personer och förrättades av flygvapenchefen generalmajor Mats Helgesson.

– Det är en stor dag för flygeleverna, för Flygskolan och för Flygvapnet. De unga piloterna möter nu en framtid där Flygvapnets förmågor är högt prioriterade, säger Mats Helgesson.

Under översyn av ett stort antal anhöriga och vänner, med rätt parader och musik från Livgardets dragon musikkår fick ceremonin en fin inramning.

GFU 151 med inspekterande strax innan examensflygning.

GFU 151 med inspekterande strax innan examensflygning.

GFU
Utav de 33 som deltog vid ceremonin, skall 8 stycken flyga stridsflygplanet JAS 39 Gripen och 4 stycken skall flyga transportflygplan, antingen C 130 Hercules eller Saab 340.
Samtliga 12 elever har genomfört det som kallas grundläggande flygutbildning, GFU under ett år på Flygskolan i Malmslätt där de flugit skolflygplanet SK 60. Ett flygplan som just dagarna firar 50 år i tjänst i Försvarsmakten.

En av de som i framtiden skall flyga JAS 39 Gripen är Christoffer Lundgren. Han kommer att flyga på en av stridsflygdivisionerna på F 21 i Luleå.

– Jag har inte ångrat en dag att jag sökte, och idag har jag fått belöning av det,
säger en mycket glad Christoffer.

Kadett Christoffer Lundgren flög tillsammans med flygtaktisk chef, brigadgeneral Gabor Nagy.

Kadett Christoffer Lundgren flög tillsammans med flygtaktisk chef, brigadgeneral Gabor Nagy.

GFU/H 151 med inspekterande gör sig klara för flygning.

GFU/H 151 med inspekterande gör sig klara för flygning.

GHU
12 elever flyger helikopter. De har genomfört det som kallas grundläggande helikopterutbildning, GHU vid den tyska arméflygskolan i Bückeburg utanför Hannover i Tyskland.

Gemensamt för alla piloterna är att de har ytterligare utbildningar att gå igenom innan de placeras på någon av flygvapnets flygdivisioner runt om i Sverige. Beroende på vad man är inriktad på att flyga för något så varierar tidpunkten när man placeras på en flygdivision.

Nästa flygutbildningsskede kallas grundläggande taktisk utbildning, GTU.
Då kommer piloterna att lära sig flyga mer avancerat taktiskt och stridsmässigt rätt. Även här beroende på vilken inriktning man har så är GTU lite olika lång och genomförs på Flygskolan i Malmslätt både för de som flyger flygplan och helikopter.

Kurs GFU/B Väderspanare 151.

Kurs GFU/B Väderspanare 151.

Försvarsmaktsmeteorologer
Meteorologernas koppling till flygtjänst är tydlig. För att kunna leverera bra väderprognoser krävs förutom den teoretiska bakgrunden också en förståelse för vad piloterna i luften ser och upplever i olika typer av väderfenomen. Meteorologtjänsten i flygvapnet innebär också ”väderspaning”, en typ av flygpass där de tillsammans med en pilot navigerar enligt förbestämda rutter för att skapa ett så bra underlag för sina kommande prognoser som möjligt.

Två omgångar av meteorologelever har under 2015 genomfört kurser på Flygskolan. Där ingick inledningsvis en gedigen teoretisk bakgrund på vilka regler piloterna måste följa i luften, hur SK60 är uppbyggd och fungerar, flygsäkerhetskultur, nödåtgärder i samband med en eventuell utskjutning samt en hel del annat matnyttigt.
Fokus under teoriutbildningen låg dock på karttjänst eftersom det är väderspanarens viktigaste verktyg. De måste förstå och tyda en flygkarta för att kunna följa upp sin egen och vädrets position under en väderspaningsflygning.

Även flygutbildningens nio flygpass hade fokus på navigering. För ovana kan det vara svårt att hänga med när terrängen susar fram i 300 knop under nosen. Särskilt om man befinner sig en ny miljö med ovan utrustning och kanske med en släng av illamående i bakhuvudet. Eleverna i de båda omgångarna visade dock framfötterna – från att ha varit osäkra navigerare på 3000 fot höjd till avslappnade väderspanare på 330 fot höjd. Efter avklarade flygpass och teoretiskt prov på FlygS har man genomfört ett antal väderspaningspass på hemmaflottilj.

Det var ett nytt inslag i den årliga vingexamen att meteorologerna tilldelas sina vingar tillsammans med de övriga piloteleverna. 9 stycken meteorologer fick Meteorologmärke m/46 tilldelat denna dag.

Meteorologen lt Charlotte Boström hjälper sin kamrat att anbringa meteorologmärket på uniformen.

Meteorologen lt Charlotte Boström hjälper sin kamrat att anbringa meteorologmärket på uniformen.

Jubilarer
Vid sidan om de nyexaminerade piloterna står en grupp piloter av tidigare årgång.

Den stora gruppen på 48 personer är de så kallade 25-års jubilarerna. Vid varje vingexamen är det tradition att Flygskolan bjuder in de årskurser som tog examen för 25 år sedan. I år utgör de kurserna från 1991. En av jubilarerna var chefen för Luftstridsskolan, överste Anders Persson.

– Det är oerhört roligt att träffa alla sina kurskamrater. Även om man inte träffats på många år, tar det inte många minuter innan man är igång som om tiden stått still, säger Anders Persson.

70 års jubilaren Sven-Olof Olsson sitter tillsammans med landshövding Elisabeth Nilsson. Bakom står alla 25 års jubilarer.

70 års jubilaren Sven-Olof Olson sitter tillsammans med landshövding Elisabeth Nilsson. Bakom står alla 25 års jubilarer.

Framför 25-års jubilarerna satt en äldre herre i in mjuk fåtölj. Denna herres närvaro lade en särskild högtidlig prägel på årets vingexamen.
Det var nämligen den legendariske före detta flygvapenchefen, general Sven-Olof Olson som dagen till ära firade sitt 70 års jubileum från det att han tilldelades sina vingar 1946.
Han började sin flygarbana som kadett 1945 på Flygskolan i Ljungbyhed. Under sin långa karriär som flygofficer fram till pensionen 1988 har Sven-Olof Olson flugit över 50 olika flygplanstyper.
General Olson ansågs vara en kraftfull och drivande chef som var högt uppskattad inom flygvapnet.

Två flygvapenchefer. Generalmajor Mats Helgesson och generallöjtnant Sven-Olof Olson.

Två flygvapenchefer. Generalmajor Mats Helgesson och generallöjtnant Sven-Olof Olson.

Några viktiga ord på vägen
Den nuvarande flygvapenchefen, Mats Helgesson berättade i sitt tal under ceremonin hur han tydligt minns den 18 september 1986 när han själv tilldelades sina vingar av den för dagen jubilerande före detta flygvapenchefen Sven-Olof Olson.

Flygvapenchefen tecknade sedan en mycket tydlig överenskommelse med de nya piloterna genom att tydliggöra etta antal viktiga punkter.

– Vingarna ser jag som ett kontrakt eller avtal mellan mig i min roll som flygvapenchef och er som enskilda piloter. Det här är ett personligt avtal i förtroende mellan två människor.
Det är ett avtal som förväntar att ett mycket svårt jobb skall genomföras alltid på ett professionellt sätt, upplyste flygvapenchefen Mats Helgesson.

Examenslunch mitt i flygvapnets historia.

Examenslunch mitt i flygvapnets historia.

Examenslunch i anrik miljö
Efter genomförd ceremoni kom nästa fina tradition i samband med vingexamen.
Att äta den gemensamma examenslunchen på Flygvapenmuseet i Malmslätt.
Det är en särskild upplevelse för unga flygare att inta sin examenslunch mitt ibland en massa fina gamla flygplan som alla berättar om en fantastisk svensk flyghistoria.

Under lunchen passade dagens 70 års jubilar, Sven-Olof Olson på att ge sina lyckönskningar till de unga piloterna och meteorologerna. Minnesvärda ord som samtliga kommer att ta med sig in i framtiden.

Länk till samma artikel fast med fler bilder

19
Jan

SK 60 firar 50 år i tjänst

Anmäl Av:
i Flygplan, Flygvapnet/luft, Luftstridsskolan, SK 60

Foto: Dirk Jan de Ridder

Det kom ett brev eller rättare sagt ett mail till Luftstridsskolans expedition med följande text:

Den 19:e januari 2016 är det 50 år sedan leveranserna av SK 60 inleddes, vilket skedde till Flygförvaltningens testavdelning (FF F:T) i Malmslätt 1966-01-19. Några månader senare anlände de första flygplanen till F 5 och Krigsflygskolan.

Jag anser att detta jubileum bör uppmärksammas på tillbörligt och hedrande sätt. Det är ju trots allt första gången som en svensktillverkad flygplanstyp varit i aktiv tjänst under 50 år inom Krigsmakten, numera Försvarsmakten.

/Emil
Flyghistoriker

Då det idag är den 19 januari önskar vi bidra till firandet av detta genom att publicera ett inlägg om SK 60.

SK 60 flög första gången redan 29 juni 1963 i SAABs regi. Då kunde nog ingen ana att det fortfarande skulle flyga i Flygvapnet 2016 (plus Österrikiska FV)och ännu ett par år till! Det är bara Hercules som varit aktiv längre i FV och då knappt ett år!
Det finns vidare data på att ca 1500 flygelever fått sin utbildning på SK 60. Sedan 1987 har hela den svenska grundläggande flygplansutbildningen skett på enbart SK 60 vilket är världsunikt.

SK 60 eller SAAB 105 som den heter hos SAAB var ursprungligen tänkt som en avancerad mindre businessjet och olika varianter av flygplanet ritades det på inkl en variant med ”riktig” dörr och för 6-7 passagerare. Den blev dock alltför exklusiv och svårt att konkurrera med stora läderfåtöljer resp flygvärdinnor som kunde återfinnas i de större affärsjet som såldes på marknaden.
Under årens lopp har såväl SAAB som Flygvapnet haft en rad olika varianter såsom Lätt attack som målflygplan, spaningsvarianter, målflygplan med störkapslar till attackvarianter med 225 kg bomber.

Foto: Dirk Jan de Ridder

I Flygvapnet har vi haft totalt 150 st. varav 75 modifierades redan  tidigt 70-tal till beväpnade Lättattack varianter. Dessa kom att benämnas SK 60B. Av dessa 75 B varianter modifierades i sin tur 30 st. till spaningsversion med förlängd nos som innehöll en kamera. De benämndes då som SK 60C.
De ursprungliga 4-sitsiga varianterna så kallade sambandsflygplan benämndes som D respektive E. D och E versionen användes som utbildningsflygplan för trafikflygare vilket innebar en civil version med fot och knop vilket då vid den tiden i FV var helt otänkbart i krigsflygplan (!). Flygplanen användes till att ge reservofficerare ett instrumentbevis samt B-bevis för att underlätta deras anställning till civila bolag. De krigsplacerades som flygförare inom Lättattack-divisionerna vid sidan av sina civila flygjobb.

Den som vill förkovra sig vidare om SK 60 kan LSS rekommendera såväl boken ”SAAB 105 – Flyghistorisk Revy” som Försvarsmaktens hemsida (där det i och för sig skrivs att den varit i aktiv tjänst sedan 1967 men det datumet kommer från när samtliga flyglärare på F5 Ljungbyhed var influgna och de första flygeleverna i fältflygaromgång 671 påbörjade sin utbildning den 17 juli samma år.

Vi höjer hatten för vår trotjänare SK 60 denna dag.

Anders Persson

Chef Luftstridsskolan och SK 60 pilot ;-)
(flugit i princip alla varianter A,B,C,D och E, RM9, RM 15 (flygutprovning inom FV regi för anpassning av flygutbildning (GTU) till kraftigare motorer) och avionikuppdateringar)

P.S Jag har inte kunnat vidimera att datumet den 19 januari är korrekt utan där litar jag på Emil, men det var enligt andra källor runt denna tid som flygplanet överfördes formellt till Flygvapnet.

14
Jan

Världsrekord i rodd

Anmäl Av:
i F 17, Flygvapnet/luft, Ronneby

Cecilia Velin, F 17, slog världsrekordet på 500 m i roddmaskin. Det gamla rekordet slogs med två tiondelar. Nytt världsrekord är 1.26.6. Nu kommer Cecilia att satsa på sommar-OS i Tokyo om fyra år.
DSC_0019

Cecilia är ett välbekant namn inom kanotkretsar. Hon har ett 90-tal SM-medaljer och tävlar för KK Eskimå, Karlskrona. Endast 25 år växlar hon nu karriär från kanot till Rodd.

Varför det?

– Det började redan för sex år sedan. Då provade jag på rodd och de såg redan då att jag var en talang. MEN, det fanns ingen roddklubb i Karlskrona och inga kompisar som rodde så jag tröttnade.
I höstas kom David McGowen in i bilden och var envis och övertalade Cecilia att börja träna. Hon började träna rodd igen och den 8 januari i år slog hon till med ett nytt världsrekord!
I februari åker Cecilia på nordiska mästerskapen i roddmaskin och kort därpå väntar ett två veckor långt läger i Spanien för att komma ut på riktigt vatten. En skön kontrast till de tunga, mentalt prövande långpassen vid roddmaskinen.
– Det är en utmaning varje gång. Sitta och stirra in i en vägg i 90 minuter och inte komma någonstans, menar Cecilia.
OS-satsningen innebär att Sverige skall försöka få ihop ett åttamannalag. Då pratar vi inte roddmaskin utan riktiga båtar på vatten.
–    Sverige har inte haft så stor besättning i OS-sammanhang tidigare, det har mest varit singel-, eller tvåmansbesättning, säger David. Som är den som hittat talangen Cecilia och även tränar henne.

Cecilia är till vardags flygplatsman på Blekinge flygflottilj, F 17. Den tjänsten är såväl fysiskt som psykiskt krävande. Vardagstjänsten består mestadels av att vara beredd.

DSC_0026Cecilia är även van att hantera stora fordon

Ingående i flygplatsräddningstjänsten har man 90 sekunder på sig att med räddningsbilarna nå slutet, eller början på startbanan. Beredd på det värsta, ett haveri. Som tur är händer det inte ofta, nästan aldrig, peppar peppar ta i trä. Som flygplatsman ingår man också i den styrkan som sköter om bansystemet. Till exempel snöröjning på vintern och sopning av banan på sommaren.

DSC_0016För att vara förberedd och tränad för uppgiften så finns det ett gym i beredskapsbyggnaden. En plats som Cecilia utnyttjar mycket under sina beredskapspass.

Text och foto: Kent Löving/Försvarsmakten

30
Dec

Helikopterflottan växer!

Anmäl Av:
i Okategoriserade

Efter en överlämningsceremoni 17:e december tog FMV och senare FM emot den första fullt utrustade sjöoperativa Helikopter 14, HKP 14F. Helikoptern flögs hem till 3.hkpskv i Ronneby den 18/12 där den kommer att utgöra en mycket kvalificerad resurs för ubåtsjakt och ytmålsspaning.

HKP 14F är utrustad med en aktiv sök- och klassificeringssonar samt ett sonarbojsystem. Den har även en mycket avancerad taktisk radar, främst för ytmålsspaning över hav men även över land. Övriga sensorer är EOS (FLIR och kamera) EWS (varnare och motmedel) samt väderradar. Sensorer och kommunikation knyts samman i ett ledningssystem som gör helikoptern till en avancerad plattform vilken kommer att stärka den sjöoperativa förmågan.

18:e december överlämnades även den sista av sju stycken HKP 14D. Den kommer att fira jul och nyår i Halli, Finland, innan den flygs hem till 1.hkpskv i Luleå i början av 2016. Detta innebär att FV nu har tagit emot 12 av totalt 18 helikoptrar. Dessa är ännu inte i slutlig konfiguration utan ska genomgå ett modifieringsprogram de kommande åren.Hkp14

23
Dec

God Jul och Gott Nytt År!

Anmäl Av:
i Helikopter 14

Flygvapenvänner!

2015 har varit ett intensivt och bra år för Flygvapnet. Hög aktivitet och stort fokus på Flygvapnets efterfrågade förmågor har präglat hela året.

Jag vill tillönska er alla som deltar i vår verksamhet eller som på annat sätt stödjer den en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

// Mats Helgesson

Flygvapenchef

HKP 14 Lapporten

10
Dec

Oväntat stort intresse för F 7:s ”Julgran”

Anmäl Av:
i F 7, Flygplan, Flygtekniker, Flygvapnet/luft, Jas 39, Pilot, Såtenäs

F7_julgran_01

En gammal fin tradition i Flygvapnet är den att i juletid uppmärksamma att julen står för
dörren genom att göra en så kallad ”Julgransflygning”. På F 7 har vi de senaste åren gjort den här typen av flygningar med viss regelbundenhet, det vill säga, när vi haft resurser, har vi gjort det. I år hade vi resurserna och gjorde den 9 december en formationsflygning över Västra Götaland med 10 flygplan. Färdvägen gick från Såtenäs via Vara, Grästorp,
Trollhättan, Uddevalla, Göteborg, Borås, Skara, Skövde, Mariestad och Lidköping, för att
efter en dryg timme avslutas med en överflygning av Såtenäs precis före landning.

Att vår verksamhet uppfattas som intressant och relevant tror vi oss redan veta. Det har inte minst visat sig genom olika mätningar bland allmänheten som myndigheten gjort. Vi hade dock inte riktigt räknat med att ett sådant enormt intresse skulle väckas av den här typen av flygning. Vi gick vår vana trogen ut med information i egna sociala medier samt genom pressmeddelande om den förestående flygningen i ett relativt sent skede, allt för att undvika ett så kallat Västgötaklimax där vi tvingades grusa mångas förhoppningar genom att ställa in flygningen på grund av en väderlek där vi inte skulle bli synliga från marken.

Redan någon timme efter vi gått ut med informationen började interaktionen i sociala medier. Var exakt flyger ni över Göteborg? Vad är bästa platsen i Uddevalla? Kan ni inte flyga över Uppsala, Skåne, Mockfjärd med flera orter? Denna lavin av frågor och positiva kommentarer, för det var i allt väsentligt bara positiva signaler vi fick både före och efter flygningen, hade vi inom informationstjänsten att hantera. En fantastiskt rolig uppgift.

Vi konstaterar att intresset för Flygvapnet, vår verksamhet och våra flygplan är fortsatt
högintressant. Enormt roligt och stimulerande. Mycket av den verksamhet vi bedriver till vardags, görs av naturliga orsaker i en miljö där allmänheten sällan eller aldrig får möjlighet att se vår närvaro, även om de ibland kan höra oss. Jag tror att det finns ett uppdämt behov hos allmänheten att få möjlighet att ta del av vår verklighet. Vi kan inte släppa dem inpå skinnet, det är inte vår verksamhet avsedd för, men vi kan med fördel när tillfälle ges, ändå ge dem en glimt av oss och våra flygplan.

Avslutningsvis några ord om de som verkligen gjorde jobbet. Piloterna och Flygteknikerna på F 7. Utan dem hade det här naturligtvis inte gått att genomföra. Flygteknikerna såg genom osedvanligt gott arbete till att flygplanen var tillgängliga enligt Flygenhetens planering. Piloterna planerade sedan det hela som vilken vanlig navigeringsflygning som helst, vilket det ur vårt perspektiv också var. Med den skillnaden att vi här övade i ett större förband och lade brytpunkterna över ett antal tätorter istället för i något övningsområde. En eloge till alla inblandade, eller som ställföreträdande flottiljchefen Marcus Björkgren uttryckte det, – Well Done!

Henrik Gebhardt
Informationschef, F 7

26
Nov

En natt i november

Anmäl Av:
i F 7, Flygplan, Flygtekniker, Flygvapnet/luft, Jas 39, Övning, Pilot, Såtenäs, Transportflygplan

20151125_johlid01_Gripenstart02

En till synes helt vanlig natt ställer jag klockan på väckning avsevärt tidigare än vanligt. Den nya dagen är bara några timmar gammal och jag promenerar den korta vägen upp till mitt kontor i kanslihuset i ett kompakt novembermörker. Där tar jag snabbt på mig fältuniformen, som idag pryds av ett blågult band på den ena överarmen. Strax skall jag sätta igång en oanmäld beredskapsövning…

Det är tyst och stilla på Såtenäs garnison när jag tar mig över till bevakningschefens förläggning. Tillsammans med flottiljens beredskapsofficer skall vi leverera inspelet från Högre Chef.

När inspelet är gjort börjar larmkedjan rulla. Efter en kort stund ser jag de första bilarna börja rulla in genom den förstärkta inpasseringskontrollen på garnisonen. Vakthavande befäl har satt upp det förberedda ledningslaget och övningen är igång.

Efterhand anländer företrädare för underställda förband samt partners inom garnisonen och får orientering om det spelade läget samt sina uppgifter. Trygg med att larmkedjan fungerat och att verksamheten är igång ger jag mig ut i den ännu mörka höstmorgonen igen. Jag besöker kompanier samt divisioner och kan tryggt konstatera att det spelade läget samt uppgifter uppfattats rätt samt att adekvata förberedelser för lösandet av uppgifterna är igång. Matsalen har öppnats av vår husmor och nyvakna ”krigare” kan få en stärkande frukost, så även jag.

Strax därefter kommer rapporterna om att förbanden börjar bli klara att lösa ålagda uppgifter och i gryningen lyfter de första flygplanen. Stöd och förstärkningar förs fram och ytterligare någon tid senare är även dessa klara att avtransporteras.

Framåt lunchtid kan övningsledningen konstatera att målsättningen är nådd och underställda förband samt partners får order att ”Stand Down” samt återgå till ordinarie rutiner. Avvecklingen sker lugnt och ordnat och tidig kväll kan en nöjd övningsledning ”stänga butiken”.

7:e flygflottiljen, Såtenäs Garnison och Såtenäsbasen visade på ett föredömligt sätt att vi är ett insatsförband och en garnison som kan leverera operativ förmåga redan ”Här och Nu”. Med de erfarenheter vi drog under denna beredskapsövning kommer vi nu vässa klorna ytterligare in i försvarsbeslutsperioden och ORG Ny.

Med Flygarhälsning
Marcus ”Mackan” Björkgren
Stf C F7 – Övningsledare

26
Nov

Mössa av basker på

Anmäl Av:
i F 17, Flygbasjägare, Flygvapnet/luft, Ronneby

”Mössa av, basker på”, med dessa ord avslutade flottiljchefen sitt tal till de trötta, slitna och stolta soldater som stod uppställda mellan marschallerna på F 17 ceremoniplats. Tidigare på förmiddagen hade de avslutat flygbasjägarnas utbildningskontroll, Lodjursmarschen.

Lodjursmarschen var den avslutande delen på grundkurs flygbasjägare barmarksskede som pågått under sex veckor, under dessa veckor har fokus legat på den enskilde soldaten och dennes färdigheter. En hög nivå på orientering, strid, sjukvård, patrulltjänst och grundläggande soldatkunskaper är grunden som varje flygbasjägare står på. DSC_0262Hunneberg i bakgrunden, första dygnets marsch går mot sitt slut

Kursdeltagarna är alla sedan tidigare anställda i Försvarsmakten och kommer från många olika förband och med varierande typer av tidigare befattningar, grundkursen syftar därför till att backa tillbaka till grunden och finslipa dessa färdigheter.

DSC_0224Delprov, karta och kompass

Lodjursmarschen är till för att pröva den blivande jägarsoldaten under svårare förhållanden där mörker, kyla och sömnbrist enbart är några exempel. Marschen genomförs antingen vid sen höst eller tidig vår och sträckningen är i stort densamma sen 1993. Traditionerna kring lodjursmarschen är många och knyter samman flygbasjägare av alla generationer. Även de minnen och upplevelser marschen erbjuder är många, från svåra terrängpassager till skavsår och kanske var det också första gången man upplevde hur det är att somna gåendes.

DSC_0198Kraftledningsgatan i gryningen, en välkänd sträcka för alla som gått marschen

2005 flyttades dåvarande flygbasjägarskolan från F 7 Såtenäs till F 17 Ronneby, för att behålla traditionen med Lodjursmarschen så genomförs den i området runt F 7. Efter att aspiranterna fått höra de välkomna orden ”ni är nu godkända på Lodjursmarschen” väntade den traditionsenliga räkmackan och sedan busstransport tillbaka till F 17 där resten av kompaniet, bataljonschefen och flottiljchefen väntade.

Nu följer några lugna veckor hemma på förbandet samt ledighet för jägaraspiranterna innan nästa skede av grundkursen tar vid, vinterutbildning i norra Sverige.

Marcus Lindblom/Försvarsmakten

05
Nov

Övningen går mot sitt slut – då ökar vi!

Anmäl Av:
i F 21, Flygvapnet/luft, Jas 39, Nato/PfP, Pilot, Trident Juncture 15

Reflektion från TRJE15

tj15_151022_piloter_på_väg_DSC1556-75px

Vi är nu inne på tredje veckan av Nato-övningen Trident Juncture 2015 i Portugal, där 211:e Stridsflygdivisionen med delar av staben och 2:a basbataljonen från F 21 deltar. Även F 17 deltar med Komnät Flygbas. Dagligen (och på natten) har vi genomfört olika typer av uppdrag, tillsammans med övriga partnerskaps- och Nato-länder. Det har varit allt från mindre planering av tunga flygpass med två svenska Gripenplan som genomför Close Air Support-uppdrag (CAS) tillsammans med Forward Air Controllers (FAC) från olika länder på marken. Till stora sammansatta förband med fyra Gripen plan och exempelvis finska F-18 och F-16 från flera länder, där mer komplexa uppdrag ska lösas. Framför allt är det dessa större sammansatta uppdragen, även kallade composite air operations (COMAO) som har föranlett de största utmaningarna för oss på division att hantera under denna övning.

Vi i svenska flygvapnet är vana att öva på att flyga i dessa comao. Vi övar på detta regelbundet och vi utbildar också en del av våra piloter till att planera och leda dessa comao vilket gör dem till Mission Commanders (MC). Principen för dessa comao är densamma oavsett om det är fyra eller fyrtio flygplan som tillsammans ska lösa en uppgift. Det handlar först och främst om den samordning som måste ske och att planeringen för genomförandet, genomförs på ett flygsäkerhetsmässigt sätt. Här är flödet av flygplansrörelser det viktigaste, avseende på vilka höjder olika förband ska flyga på, när de ska vara på olika platser och att man säkerställer att olika konfliktpunkter som kan påverka flygsäkerheten inte uppstår. Därtill ska den egentliga uppgiften lösas, vilket under denna övning har bestått i exempelvis att understödja markförband med CAS, skydda transportflygplan som ska genomföra humanitära fällningar av-, eller som landar för att distribuera förnödenheter, slå ut massförstörelsevapen, skydda helikoptrar som ska undsätta nödställda vid naturkatastrofer i en krigszon, m m. När dessa uppgifter ska lösas så genomförs de alltid mot en spelad fiende, som gör allt vad de och dennes system kan, för att hindra oss från att lösa uppgiften.

Bortser vi här från den viktiga men framför allt fredsmässiga uppgiften för mission commander att vi ska genomföra detta på ett flygsäkert sätt, och istället blickar in mot en eventuell skarp situation, så är det nu som taktiken tas fram för hur vi ska kunna lösa vår uppgift, vår fiende med dess taktik och system till trots. Här tar han hjälp av personer som blir utpekade som ansvariga för delplaneringar av uppdraget. En ansvarar för planeringen av jaktskyddet, en för attackuppdragen, en för transportuppdragen, en för lufttankningen m m och en ansvarar för att få ner hela planeringen på papper, för att nämna några.

tj15_151103_piloter_till_fpl_DSC3026-75px

Den absolut största och viktigaste utkomsten av denna övning är just att vi partner- och Nato-länder lär känna varandra, varandras system och hur vi utnyttjar dem. Genom att vi alla övar i flera olika roller så hittar vi styrkor och svagheter i vår taktik och vårt uppträdande, samtidigt som vi alla länder delar med oss av våra erfarenheter. Detta föranleder dels att vi alla mest troligt blir bättre på att lösa uppgifter både som enskilda länder men framför allt tillsammans, samt det föranleder att vi bygger och skapar förtroende gentemot varandra, länderna emellan.

Vi har nu under tre veckor jobbat tätt inpå varandra både inom den svenska kontingenten, men även de olika länderna emellan. Vi har utvecklats tillsammans och förbättrat vår gemensamma taktik, som varje planerat flygföretag har mynnat ut i.

tj15_151028_flightline_jas_klarg_kvällspass_DSC2759-75px

Nu mot slutet av övningen växlar därför övningsledningen upp svårighetsgraden. I dag genomfördes därför en simulerad cyberattack mot alla de förband som står baserade på vår bas i Beja i Portugal. Detta resulterade i att all planering fick genomföras utan datorhjälp. Ganska snabbt byttes powerpoint, datorer och bildprojektorer ut mot penna och papper och whiteboards. Detta till trots löpte planeringen på bra och passet kunde genomföras med samma output som tidigare flygpass. Ännu ett steg i tempoväxlingen från övningsledningens sida är att vi nu inom en viss tidsram tillsammans med övriga länder ska ha flyg i luften kontinuerligt, för att lösa uppgiften med att förse markförbanden med flygunderstöd under period som sträcker sig över flera timmar. Här blir de lufttankningsresurser som finns tillgängliga en mycket viktig pusselbit för MC att hantera, samtidigt som de olika ländernas flygplantyper med dess vapenarsenal måste kunna möta markförbandens behov. Även radio- och radarstörning genomförs under passen vilket försvårar lösandet av uppgiften. Inför dagens pass ingick också en koordinering med två B-52:or som startade i USA för att delta i vårt comao i Portugal, vilket föranledde en ännu mer tidspressad planering, då dessa startade 10 timmar innan oss (!).

tj15_151029_jas_taxar_förbi_us_f-16_DSC2843-75px

Efter detta flygpass, och de övriga passen i övningen för övrigt, kan vi åter igen konstatera att både våra Gripenplan och den svenska personalen står sig väl i en internationell jämförelse. Jag vill hävda att vi som flygvapen har gått från att tidigare (läs för ca 10 år sedan) varit några som ofta fick anmäla begränsningar på internationella övningar p g a avsaknad av interoperabla system, och därmed inte kunde lösa vissa uppgifter eller än värre äventyrade hela comao:ts säkerhet p g a av brister i ex länksystem. Nu har vi gått till att vara den spelare som ofta kan kliva in och lösa de uppgifter där andra länders flygvapen har begränsningar. Vi har idag i våra Gripenplan L-16, vilket förvånande nog inte alla Nato-länder har i sina fpl. Vi har Have Quick (en radio med hoppfrekvens som försvårar för fiende att störa ut kommunikationen), vi har mörkerförmåga med både night vision goggles och en Lightening Pod som möjliggör att vi kan identifiera både luft- och markmål under dygnets mörka timmar. Men framför allt har vi personal och ett flygplan som förhållandevis enkelt kan växla mellan olika roller och uppgifter. (Här är det bara tillgänglig flygtid för våra piloter som begränsar hur många uppgifter en pilot ska kunna lösa).

tj15_151027_Jas_39_Gripen_TO_DSC2307

En annan reflektion från denna övning är kring de resurser som finns inom Nato. Det finns inget land som kan allt och har allt (ev. bortsett från USA), men de resurser som de olika Nato-länderna tillsammans kan frambringa är imponerande. I Sverige övar vi ibland att vi ska skydda ex. en Hercules som ska in och fälla trupp. Detta brukar vi simulera. Vi brukar också simulera att vi har ett luftvärnshot emot oss.

För att ta gårdagskvällens pass som ett exempel så skulle även här Herculesflygplan skyddas som skulle landa in på en bas för att lämna humanitär hjälp. I detta fall flög först en Hercules över basen och fällde trupp som säkrade basen. En annan Hercules fällde trupp med FAC som kunde leda in CAS om hot uppstod, när sedan alla dessa var på plats landade den tredje in med hjälpsändningarna. Detta samtidigt som flera olika typer av luftvärnssystem försökte bekämpa både dessa Herculesplan samt den jakteskort som bestod av oss svenskar tillsammans med finnar, norrmän, portugiser och amerikanare, skyddade dem. Till detta var det även en del fientlig jakt i luften som spelades av portugiser och norrmän, samt störflygplan.

tj15_151104_4grp_överflygn_split_DSC3467-beskuren-75px

Alla dessa resurser är det som sagt svårt för något enskilt land att uppbringa, Men när alla drar sitt strå till stacken, tillsammans med en solid plan, så har denna övning visat med all sin tydlighet att detta kan resultera i en synergieffekt som bådar gott inför eventuella uppgifter i framtiden som vi tillsammans med andra länder kan komma att behöva hantera.

Övlt Tobhias Wikström
C 211.Stridsflygdivisiontj15_151022_combat_sign_DSC1563-75px