De senaste veckorna har de militära aktiviteterna i vårt närområde, främst kring Östersjön, generellt sett varit mer omfattande relativt de senaste åren. Det gäller såväl verksamhet i luften som på sjön. I första hand har dessa aktiviteter genererats av pågående övningsverksamhet. Här kan jag nämna övningarna SABRE STRIKE och BALTOPS. Den senare är en PfP-övning (Partnership for Peace) där vi själva deltar med bland annat korvetten Stockholm.
Förutom flygplans- och fartygsrörelser från de övade förbanden kan man konstatera att övningarna i sig lockar till sig andra länders intresse och därmed deras närvaro. Det innebär att vi ser och möter enheter som i normala fall inte rör sig här och vi ser uppträdanden och mönster som avviker mot vardagens verksamheter. Det är i sig inget konstigt utan snarare naturligt. Det är en utveckling vi i mångt och mycket förväntat oss och som vi, likt många andra länder, följer med stort intresse. Jag konstaterar att vi gör ett mycket bra och professionellt jobb kopplat till dessa aktiviteter. Det förvånar mig inte, men gläder mig mycket.
Vad är det då vi ser och möter? Jag ger några exempel. Över Östersjön har vi den senaste tiden sett signalspanings- och transportflygplan från flera olika länder. Vi har sett amerikanska tankerflygplan (KC-135) och attackflygplan (A-10) ingående i SABRE STRIKE. Vi har sett en rad ryska flygplan i form av stridsflyg (SU-27), attackflyg (TU-22), spaningsflyg (SU-24) och radarflygplan (A-50). Som vanligt verkar de andra ländernas motsvarighet till vår jaktrote ingående i incidentberedskapen i området. Det handlar bland annat om danska F-16, finska F-18 och franska Mirage som ansvarar för den Baltiska NATO QRAn (Quick Reaction Alert). Jag skulle kunna räkna upp motsvarande marina enheter men överlåter det åt kollegorna i marinen som har sakkompetens.
Det är självklart så att när övningsverksamheten ökar inträffar också händelser som sticker ut och som det finns anledning att kommunicera och kommentera. En händelse vi tagit del av är den kränkning som skedde av finskt luftrum den 11 juni. Mer om den finns att läsa på finska försvarsministeriets hemsida. Den har också kommenterats i sociala medier såväl som på bloggar och twitter. Vid ett par tillfällen har utländska enheter också varit nära vår territorialvattengräns.
Det står klart att vi kan förvänta oss fortsatt hög aktivitetsnivå i och omkring vårt territorium. Det vittnar inte minst den planerade och omfattande övningsverksamheten om och som genomförs under sensommaren och hösten. För Flygvapnets del tänker jag i första hand på övningen ACE(Arctic Challenge Exercise) som genomförs under veckorna 38 och 39. Det är en övning vi planerar och genomför tillsammans med Norge och Finland och där Royal Air Force deltar. Övningen genomförs i norra delarna av vårt land. Det handlar också om en rad internationella övningar (flyg och marin) som genomförs med Östersjön som huvudsakligt övningsområde.
Intressanta och spännande tider som vi har all anledning att återkomma till. Något som ni kan förvänta er kommer att ske såväl på Flygvapenbloggen som i Försvarsmaktens övriga informationskanaler.
Avslutningsvis kan jag återigen konstatera att vi har en mycket intensiv period bakom oss. Den nära framtiden ser ut att bli lika intensiv. Jag vill också passa på att repetera mig själv avseende ”vad vi gör och hur det går”. Vi levererar effekt här hemma och i andra länder. Vi gör det på egen hand och i nära samarbete med partners från flera olika länder, inte minst de nordiska. Idag möter jag generellt sett en inställning och en stämning som vi alla har sökt, kämpat för och längtat efter. Det var något som hände i början på året då jag uppfattar att saker och ting föll plats. Jag har fortfarande svårt att sätta fingret på ”det”. Tack för allt bra som genomförs ute i vår verksamhet.
Passar på att önska alla läsare en riktigt trevlig Midsommar.
Micael Bydén/ Flygtaktisk chef
